Dinah Washington, afroamerikansk blues- och popsångerska, en fantastisk röst…

Tidigt gick denna sångerska bort, missbruk – en härlig röst. Dinah Washington, född Ruth Lee Jones, 1924-1963 – var en amerikansk sångerska inom främst blues, jazz och R&B. Lyssna på ”you tube”

Tidiga år?
Hennes föräldrar flyttade tidigt till Chicago där hon gick i skola och växte upp. Som barn spelade hon piano och sjöng i kyrkokör. Efter att ha vunnit en talangtävling vid 15 års ålder började hon uppträda på klubbar. 1942 började hon sjunga i orkestrar och anslöt sig tidigt till Lionel Hamptons orkester, i vilken hon stannade till 1946.

Kändis…?
Hennes stora genombrott kom 1959 med ”What a Difference a Day Makes”, året därpå spelade hon in två hitlåtar tillsammans med Brook Benton, ”Baby (You’ve Got What it Takes)” och ”A Rockin’ Good Way (To Mess Around and Fall in Love)”. Hon gav sig själv titeln ”Queen of the Blues.

Privatliv?
Washington var gift sju gånger. Hon var gift med Dick Lane till sin död. En quarterback för Detroit Lions som verkade hängiven henne och till ett så normalt hemliv som kunde ordnas av två stjärnor i sport- och musikvärlden. George Kenneth Jenkins var en son och likaså – Robert Grayson, Jr.

Hennes sista år.
Dinah Washington avled av en hög dos av piller mot – för dålig sömn vid 39 års ålder. Missbruk.

Tidigt på morgonen den 14 december 1963 gick Washingtons sjätte make, fotbollsspelaren Dick ”Night Train” Lane, till sängs med Washington och vaknade senare och upptäckte att hon föll över honom och inte reagerade. Dr BC Ross förklarade henne död på platsen vid 39 års ålder. En obduktion visade senare en dödlig kombination av sekobarbital och amobarbital, recept för hennes sömnlöshet och diet, vilket bidrog till hennes död. En till synes oavsiktlig överdos.

Källor:
zenjanstankar.wordpress.com
en.wikipedia.org
youtube.com
britannica.com
encyclopedia.com

Blogginlägget nedskrivet 2/4-23. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

DINAH WASHINGTON ”EVERYBODY LOVES SOMEBODY”

Ella Fitzgerald, sångerskan som var The First Lady of Jazz…

Ella, en av jazzens största stjärnor genom tiderna och var en av världens absolut största jazzsångerskor under 1900-talet, säger experterna. Faktadelen, Ella Jane Fitzgerald, född 25 april 1917 i Newport News, Virginia, död 15 juni 1996 i Beverly Hills, Los Angeles, Kalifornien, var en amerikansk jazzsångerska.

Unga åren?
Hon ansåg sig vara mer av en pojke och gick ofta med kompisar och spelade baseboll. Bortsett från sport, njöt hon av att dansa och sjunga med sina vänner, och vissa kvällar tog de tåget till Harlem och tittade på olika akter på Apollo Theatre.

Ella gick under hedersbenämningen The First Lady of Jazz. Fitzgerald var en av USA:s absolut största sångerskor under 1900-talet inom jazz och populärmusik.

Musikens början?
Ella började sin karriär som sångerska i Chick Webbs orkester 1935, vid 18 års ålder. Hennes röst var redan vid denna unga ålder av utomordentligt hög klass. Utanför scenen, och borta från människor hon kände väl, var Ella blyg och reserverad. Hon var självmedveten om sitt utseende och tvivlade ett tag till och med på omfattningen av hennes förmågor. På scenen blev Ella dock förvånad över att hon inte var rädd. Hon kände sig hemma i rampljuset.

Monroe?
”Jag är skyldig Marilyn Monroe en riktig skuld,” sa Ella senare. ”Det var på grund av henne som jag spelade på Mocambo, en mycket populär nattklubb på 50-talet. Hon ringde personligen ägaren till Mocambo och sa till honom att hon ville att jag skulle bokas omedelbart, och om han skulle göra det skulle hon ta ett främre bord varje kväll.

Hon sa till honom – och det var sant, på grund av Marilyns superstjärna status – att pressen skulle bli vilda. Ägaren sa ja, och Marilyn var där vid frontbordet varje kväll. Pressen blev till sig med stora ord och beröm. Efter det behövde jag aldrig mer spela på en liten jazzklubb. Hon var en ovanlig kvinna – lite före sin tid. Och hon visste inte det.”

Priser?
Hon erövrade 13 Grammys under sin karriär och hon vann bästa kvinnliga vokalist tre år i följd. Detta trots att hennes första album släpptes 9 år före den första Grammyn delades ut.

Makar:
Benny Kornegay (1941-1943)
Ray Brown (1947-1953)
Barn: Ray Brown Jr

Sjukdom:
Hon levde sina sista år i avskildhet på grund av sjukdom. Hon hade bland annat hjärtbesvär och tvingades som följd av diabetes att amputera benen.

Ella Fitzgerald, Louis Armstrong – Dream A Little Dream Of Me nedan

Källor:
zenjanstankar.wordpress.com
sv.wikipedia.org
ellafitzgerald.com
youtube.com

Blogginlägget nedskrivet 26/3-23. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

Simon Brehm, basisten hos Hyland som hjälpte Lill-Babs när hon var ung…

Han var stor och lugn, såg trygg ut, Simon. Han var en stor personlighet när TV var nytt, mest för sin medverkan i folkkära Hylands hörna, trots allt var han musiker, spelade i husbandet. Jag talar om Simon Brehm som endast blev 45 år. Han föddes 31 december 1921 i Stockholm, död 11 februari 1967 i Täby, var en svensk orkesterledare, jazzmusiker (kontrabasist och orkesterledare) och underhållare.

Familj och unga år?
Simon Brehm var son till köpmannen Chaim Brehm (1884–1924) och Ella Strandberg (1893–1974). Fadern var född i Vilnius men flyttade till Sverige och avled i Stockholm. Efter faderns död gifte modern om sig med en musiker.

Brehm spelade piano och klarinett innan han 1938 ingick som gitarrist i amatörorkestern Fair Play, där också Hasse och Gösta Theselius medverkade. Han engagerades 1941 som basist i Embassy Sextett, där Povel Ramel var pianist. Han flyttade sedan över till Owe Kjells orkester och Royal Swingers samt hade kortare engagemang vid flera Stockholmsorkestrar, såsom Charlie Normans, Arne Hülphers med flera. Mycket band.

Åren 1947–1958 ledde han egna orkestrar, och 1953 var han med och startade skivbolaget Karusell. Han lanserade där många jazzmusiker och artister samt var även Lill-Babs manager under många år. Han var också kapellmästare i Hylands hörna under de tre första säsongerna. I slutet av sitt liv ägnade han sig åt att arrangera konserter i Stockholm med bland andra Rolling Stones, Ella Fitzgerald, Bob Dylan och Duke Ellington.

Simon hade fler strängar än vanligt på sin kontrabas. De flesta basar har fyra strängar. Men Brehm spände fast en extra, ljusare C-sträng på sin.

Simon Brehm – Tag Hit Paketen Far
https://www.youtube.com/watch?v=SNTsY38on98

Familjeliv:
Brehm gifte sig 1948 med sömmerskan Aino Christensen (1926–1965), dotter till Axel Christensen (och Aino blev 1956 omgift med Bjarne Nerem).

Brehm var sedan från 1957 till sin död gift med Barbro Jeppe (född i juni 1935), dotter till kamrer Gillis Jeppe och Ella Andersson. De fick barnen Joakim (född 1957), Niklas (född 1959) och Pella (född 1963). Barbro Jeppe = Barbro Margareta Brehm, 87-årig kvinna. Simon bror till Eva Brehm.

Simon lär ha tyckt om fiske och sport. Jag kände en polare från tiden Simon åkte på turnéer och som lirade med dem. Ibland tog de sig till platser med en amerikanare, bil, ibland försenade då de också festade en del.

Simon Brehm var på på Liseberg:
28 augusti 1953, Konserthallen (Simon Brehms orkester)
10 augusti 1954, Konserthallen (Simon Brehms orkester)
15 augusti 1955, Konserthallen (Simon Brehms orkester)

Film:
1944 – Den osynliga muren
1947 – Stackars lilla Sven
1949 – Kvinnan som försvann
1952 – Drömsemester
1953 – I dur och skur
1953 – Resan till dej
1956 – Suss gott
1959 – Det svänger på slottet

---

Källor:
sv.wikipedia.org
ne.se
lisepedia.se
povelramelsallskapet.se
runeberg.org
youtube.com

Blogginlägget nedskrivet 07/09 -22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.