Zenzationella Människor Et Facto

Fakta om ALLT. Länka till vänner. NYA inlägg, klockan 08! 3000 inlägg. Våga lär mer år 2023!


Lämna en kommentar

Simon Brehm, basisten hos Hyland som hjälpte Lill-Babs när hon var ung…

simon_brehm

Han var stor och lugn, såg trygg ut, Simon. Han var en stor personlighet när TV var nytt, mest för sin medverkan i folkkära Hylands hörna, trots allt var han musiker, spelade i husbandet. Jag talar om Simon Brehm som endast blev 45 år. Han föddes 31 december 1921 i Stockholm, död 11 februari 1967 i Täby, var en svensk orkesterledare, jazzmusiker (kontrabasist och orkesterledare) och underhållare.

Familj och unga år?
Simon Brehm var son till köpmannen Chaim Brehm (1884–1924) och Ella Strandberg (1893–1974). Fadern var född i Vilnius men flyttade till Sverige och avled i Stockholm. Efter faderns död gifte modern om sig med en musiker.

Brehm spelade piano och klarinett innan han 1938 ingick som gitarrist i amatörorkestern Fair Play, där också Hasse och Gösta Theselius medverkade. Han engagerades 1941 som basist i Embassy Sextett, där Povel Ramel var pianist. Han flyttade sedan över till Owe Kjells orkester och Royal Swingers samt hade kortare engagemang vid flera Stockholmsorkestrar, såsom Charlie Normans, Arne Hülphers med flera. Mycket band.

simonlillb

Åren 1947–1958 ledde han egna orkestrar, och 1953 var han med och startade skivbolaget Karusell. Han lanserade där många jazzmusiker och artister samt var även Lill-Babs manager under många år. Han var också kapellmästare i Hylands hörna under de tre första säsongerna. I slutet av sitt liv ägnade han sig åt att arrangera konserter i Stockholm med bland andra Rolling Stones, Ella Fitzgerald, Bob Dylan och Duke Ellington.

Simon hade fler strängar än vanligt på sin kontrabas. De flesta basar har fyra strängar. Men Brehm spände fast en extra, ljusare C-sträng på sin.

Simon Brehm – Tag Hit Paketen Far
https://www.youtube.com/watch?v=SNTsY38on98

Familjeliv:
Brehm gifte sig 1948 med sömmerskan Aino Christensen (1926–1965), dotter till Axel Christensen (och Aino blev 1956 omgift med Bjarne Nerem).

Brehm var sedan från 1957 till sin död gift med Barbro Jeppe (född i juni 1935), dotter till kamrer Gillis Jeppe och Ella Andersson. De fick barnen Joakim (född 1957), Niklas (född 1959) och Pella (född 1963). Barbro Jeppe = Barbro Margareta Brehm, 87-årig kvinna. Simon bror till Eva Brehm.

simonansikte

Simon lär ha tyckt om fiske och sport. Jag kände en polare från tiden Simon åkte på turnéer och som lirade med dem. Ibland tog de sig till platser med en amerikanare, bil, ibland försenade då de också festade en del.

Simon Brehm var på på Liseberg:
28 augusti 1953, Konserthallen (Simon Brehms orkester)
10 augusti 1954, Konserthallen (Simon Brehms orkester)
15 augusti 1955, Konserthallen (Simon Brehms orkester)

Film:
1944 – Den osynliga muren
1947 – Stackars lilla Sven
1949 – Kvinnan som försvann
1952 – Drömsemester
1953 – I dur och skur
1953 – Resan till dej
1956 – Suss gott
1959 – Det svänger på slottet


Källor:
sv.wikipedia.org
ne.se
lisepedia.se
povelramelsallskapet.se
runeberg.org
youtube.com

Blogginlägget nedskrivet 07/09 -22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.


Vem är franskan Marielle de Rocca-Serra, violinist och sångare…?

Marielle de Rocca-Serra1

En del av oss gillar att söka bland musik, finna nya vägar, artister, genrer och likaså jag som fann, ”Violinomslag – En kvinnas orkester – Multiinstrumentalist. Fritt översatt, ofta musik med klassiska inslag av modern musik. Som hör henne här:

WHO WANTS TO LIVE FOREVER – VIOLIN SOLO
https://www.youtube.com/watch?v=tgh0u4vQz_I

Läser hennes ord:
”Jag producerar musik inspirerad av poesin jag ser i urbana rum, den märkliga skönheten i mänskliga system och mina egna upphöjda känslor. Jag har jobbat och uppträtt för andra artister hela mitt liv, du hittar en del här också. Men nu är det dags att öppna min egen musik.
Jag hoppas att du hittar en koppling till det och att det tar dig till ett utrymme du kommer att njuta av att komma tillbaka till.”

Marielle de Rocca-Serra

Vem?
Marielle de Rocca-Serra är en violinist, sångare och skådespelare, född i Frankrike i början av åttiotalet. Gissar på 38 år. Efter att ha avslutat sin klassiska utbildning i konservatorieprogram i Nice, Paris och Rotterdam, gick hon med i den täta jazzgemenskapen i Paris där hon lärde sig den specifika genren, berikad av sitt klassiska ljud och teknik.

Marielle?
Hon uppmärksammades först vid 10 års ålder, när hon vann Royaume de la Musique National Competition. Efter att ha avslutat Nice Music Conservatory vid 13 års ålder vann hon den internationella tävlingen du Ralph Winkleman samma år.

2006 flyttade hon till Chicago, där hon blev finansiär i romerska jazzbandet ”lePercolateur” tillsammans med Sam Random och Stacy McMichael. Hon började snart uppträda med andra jazzband i staden (Alfonso Ponticelli och Swing Gitan, Paul Marinaro, Paris La Nuit) på mytomspunna klubbar som Green Mill, Katerina’s eller Jazz Showcase bland andra. Hon uppträdde också regelbundet i NYC med Spiros Exaras, Carte Blanche-ensemblen och Avalon Jazz Band.


Som skådespelare, spelar hon i filmer som ”American Slice” av Boris Wexler, ”Viva La Libertà” av Roberto Ando, och i rollen som Alice Liddle på scen med Chicago Opera Vanguard i den amerikanska premiären av ”Boojum: Truth, Lies och Lewis Caroll ”. 2013 flyttade hon till Paris där hon finansierar ”The Swing Factory”, ett vintage Hot Jazz Band tillsammans med Romain Constant. Hon är också ledare för Trip Hop Band ”The Felt Mountains”

Mer utmärkelser som exempel?
1:a pris, Leopold Bellan International Violin Competition (1997).
Känd genom Chat (2015), Roundabout American (2012) and Viva la libertà (2013).

THE SWING FACTORY – MISTER SANDMAN
https://www.youtube.com/watch?v=-D5Y0rNVH8s

Gruppen som sjunger ovan:
Marielle de Rocca-Serra – violon, chant
Pauline Bourguère – percussions
Laurent le Gall – contrebasse
Romain Constant – guitare
Vincent Ozanon – guitare

Marielle de Rocca-Serra3

THE SWING FACTORY – CETTE CHANSON EST POUR VOUS MADAME
https://www.youtube.com/watch?v=GOcRXsR0QL0

Vid ursprunget med Django Reinhardt & Jean Sablon är denna titel magnifikt tolkad av The Swing Factory. Denna grupp gör den här låten med rätta spökande.
Inspirerad av denna delikatess försöker klippet ge dig denna känsla, denna touch som kommer ut från Swing Factory. 🙂 Svårläst sett till fakta, men svårt finna mer nära, men lyssna och minns namnet…

Källor:
youtube.com
allaboutjazz.com
imdb.com
moviefit.com
soundculturechicago.com
instagram.com

Blogginlägget nedskrivet 19/4-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.


En svensk jazzlegend, Siljabloo, minns honom själv från TV med klarinett och sång…

gunnarsilj2

Ofta var det i samband med Lasse Holmqvists program, han en musikant som hjälpte till med feeling? 🙂 Så vem var han, minns du? Jo, Ernst Gunnar Nilson, född 2 september 1925 i Töre i västra utkanten av Luleå i Norrbottens län, död 12 december 1989 i Göteborg, var en svensk jazzmusiker (klarinettist, sångare) och kompositör.

Han var en spelman och musikant av det slag som det sannerligen inte har funnits många av (där PRO:s klubblokal numera är döpt efter honom till Siljabloo). I sin tidiga ungdom i Luleå övade Gunnar Nilson ihop med en viss gitarrist vid namn Martin Ljung, senare känd som revyartist. Hade jag ingen ANING om. Han medverkade 1947-51 i sånggruppen Flickery Flies. Sören Christensens ensemble.

gunnarsilj11

1940-tal?
Under ett par år i början av 40-talet hade Gunnar egen orkester. I den var även brorsan Torgny med. Och en kväll, när man som vanligt ställde till med jamsession i Luleå, råkade några av medlemmarna i Vårat Gäng, med dragspelaren Lill-Arne Söderberg i spetsen, vara på plats. Söderberg, och trumpetaren Leppe Sundewall, som också var Gäng-medlem, blev så förtjusta i Nilsons klarinettspel och sång – han sjöng precis som han spelade – att de på stående fot bjöd ner honom till Stockholm. Där skulle han kunna göra succé, tyckte de.

Men Gunnar kände sig inte riktigt lika säker. Så det dröjde ett tag innan han tog mod till sig, packade ner klarinetten och gå-bort-kostymen och satte sig på tåget ner till huvudstaden. Året var 1944 och plötsligt var Gunnar medlem i Lill-Arnes Svänggäng. Lill-Arne förblev också en av Gunnars allra bästa vänner och spelkamrater genom åren.

gunnarsiljaboo

Stormy Weather
https://www.youtube.com/watch?v=SnSN7G4TKRw

Siljabloo?
Gunnar fick tillnamnet ”Siljabloo” 1952 till följd av sitt flitiga scatsjungande som medlem av Carl-Henrik Norins orkester. Från 1944 spelade han på Nalen, och hann med många inspelningar fram till mitten av 1950-talet. Han sjöng även i sånggruppen Flickery Flies under åren 1947–1951. Nilson försvann från scenen under en längre tid, men gjorde comeback på 1970-talet, när tv-mannen Lasse Holmqvist engagerade honom till husbandet i sina underhållningsprogram från Malmö. Ja, det jag tänkte på i början 🙂

I alla fall så blev det allt mindre plats för jazzmusiken i början av 60-talet, då Beatles började lägga åtminstone den yngre publiken för sina fötter. Speltillfällena blev färre och Gunnar for rätt illa. För att orka med sitt hektiska leverne och ständiga kringflackande hade han i alltför stor utsträckning börjat dricka sprit, och nu blev det svårt att ta sig ur ovanorna. Efter ett engagemang på Hotell Tunneln i Malmö stannade han kvar i Skåne och jobbade, åtminstone sporadiskt, med olika lokala band.

Jag Tigger Och Ber Dig (You´re Driving Me Crazy)
https://www.youtube.com/watch?v=_2fxgmiY6I0

Gehör?
Han var så kallad gehörsmusiker, vilket inte hindrade hans medverkan i notabla orkestersammanhang. Svensk jazzdiskografi upptar hans inspelningar från 1954–1989, dels med egen kvartett och dels med bland andra Arne Domnérus, Bengt-Arne Wallin, Bernt Rosengren och Rune Öfwerman. På 60-talet blev det sedan paus i agerandet på grund av sämre jazzklimat, men även beroende på ett leverne som inte var helt robust.

gunnars12

Först 1970?
Då stod han stadigt på bägge fötterna igen och flaskan hade han ställt bort för resten av sitt liv. Bra jobbat. Och Gunnar bosatte sig i Göteborg och bildade familj. Sitt allra sista framträdande gjorde han dock på jazzklubben Swing Inn i Malmö. Där satt han med vänner sent, efter konserten, och samtalade om framtiden och om det faktum att tillvaron faktiskt såg ganska ljus ut för den alltid lika vänlige och fasonfrie Gunnar. Trots besvär med både tänder och ischias. Men det betydde inte så mycket, tyckte Siljabloo. Huvudsaken var att han var ”på banan” igen och att publiken fortfarande gillade honom.

Tågresan:
Morgonen därpå, det var den 12 december 1989, dagen före Lucia, steg Gunnar på tåget vid Malmö Central för att bege sig till en spelning i Västerås. Det var alltid tåg som gällde – något körkort hade han aldrig. På tåget kan man vila, förbereda sig och tänka lite grand, tyckte han. Någonstans i närheten av Örebro stannade hans hjärta. En hisnande sannsaga med djupa dalar men också skyhöga berg tog plötsligt slut. Någonstans på ett tåg på väg mellan hemstaden Göteborg och en spelning i Västerås…

Film?
Medverkar 1955 i – Danssalongen. En musikant. Jazz. Med spriten som fiende.

Källor:
sv.wikipedia.org
digjazz.se
son.of.the.highcoast.com
youtube.com
facebook.com
orkesterjournalen.com


Om covid-19, tänk på alla: Handhygien, håll avstånd – vaccinets hållbarhet i tid ännu ej känd. Blogginlägget nedskrivet 11/2-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.