Vet ni att världens dyraste kaffe heter Kopi Luwak…?

Ja, så läste jag på facebook i detta fallet, framställt som humor. Varför? Jo, mårddjuren äter av dessa röda bär! Sen kommer de ju ut, den naturliga vägen förstås! Avföringen plockas upp, sedan görs detta exklusiva kaffe av detta! Jo, men gör mer jag läste bestämde jag mig för att aldrig smaka på det. Som alltid när i-länder fått en produkt som lockar så fixar u-länder till det, ibland utan någon etik.

Så vad vet vi om kaffet?
Kopi Luwak Coffee är från Indonesien. Det kostar mycket, 1 kg – 2280 kr! Jag vet ej, men det står att Oprah Winfrey sägs vara ett fan av världens dyraste kaffe, som på svenska kan översättas till ”bajskaffe”. Man kan även läsa priserna 2000–6000 svenska kronor per kilo.

Mården bakom?
Sibetkaffe (malajiska: kopi luwak; även känt som palmmårdskaffe) är en variant av kaffebönor. De produceras i Sydostasien, med hjälp av enzymer i matsmältningssystemet hos indisk palmmård. Resultatet är kaffebönor utan de normala bitterämnena. Kaffet är en utpräglad lyxprodukt och säljs numera till priser motsvarande flera tusen svenska kronor per kilogram.

Plågeriet?
Kopi Luwak är kaffebönorna av sorten Arabica eller Robusta som har ätits och passerat matsmältningssystemet hos palmmården. Tyvärr är framställningsmetoden väldigt plågsam för palmmårdarna som hålls fångna i minimala burar. Därför har de svenska återförsäljarna nyligen beslutat sig för att stoppa inköp av kaffet.
Kaffet blir till genom att den indiska palmmården äter kaffebär. När bären gått igenom det kattliknande djurets matsmältning kommer bönorna ut med avföringen. Sedan plockas de, tvättas, torkas och säljs med dyra prislappar.

Sagt: World Animal Protection.
”Det blir allt fler palmmårdar som fångas på plågsamma sätt och hålls i små burar under fruktansvärda förhållanden. De ges ingen omvårdnad för sina skador och har enbart kaffebönor att äta. De blir sjuka, får stereotypa beteenden och till och med stympar sig själva. Många kaffeproducenter blandar dessa kaffebönor med bönor som tagits från fria djur” skriver svenska WSPA på sin hemsida.
”De är ensamlevande djur som blir otroligt stressade av att vara tillsammans med andra. I det vilda lever de dessutom på en varierad diet, men i fångenskap får de enbart kaffebönor.”

---

Historien bakom?
Upptäckten av palmmårdens mildgörande magenzymer, och dess potential inom kaffeindustrin, kom på kaffeodlingar som anlagts på Java på 1710-talet. Odlingarna fick problem med palmmårdar som nattetid tog sin in i odlingarna och åt upp kaffebären. Som ett sätt att rädda lite av skördeförlusterna började man sälja de osmälta bären ur djurens spillning som sibetkaffe. Åtminstone inledningsvis kunde denna omväg via djurspillning även ses som en kvalitet, eftersom palmmårdarna endast åt mogna och oskadda bär.

Senare började man med att ha dem fångna, där man matar dem med kaffebär. Produktionen är främst koncentrerad till Sumatra. Kaffet skördas dock även i andra delar av Indonesien och på Filippinerna. Palmmården äter bara de bästa sorterna av kaffebären, och efter att de passerat djurets matsmältningssystem kan kaffebönorna plockas ur dess avföring för rengöring och rostning.

Industrin:
Ökningen som blivit p.g.a. efterfrågan gör att det lett till att produktionen har industrialiserats. Viss tillverkning av sibetkaffe via uppsamling av spillning från vilda palmmårdar förekommer dock fortfarande. Man kan ju anta att det enklaste sättet gäller…

---

Andra liknande varianter?
Produktionen av sibetkaffe kan jämföras med den där man i norra Thailand istället låter kaffebönorna passera matsmältningsapparaten på indisk elefant. I båda fallen bryts bitterämnen i kaffet ner av enzymer i djurens mag- och tarmsystem, utan att det förstör kaffet.

Resultatet blir ett kaffe med en len och mjuk smak. De båda framställnings-processerna är dock förknippade med höga produktionskostnader, och priser på 3 000 svenska kronor per halvkilo har nämnts för elefantvarianten. Otäckt.

Källor:
sv.wikipedia.org
svd.se
svt.se
worldanimalprotection.se

Blogginlägget nedtecknat 4/12-19

Skoda var egentligen först en cykel, sedan mc och – bil…?

Skoda är en av världens äldsta biltillverkare, placerad i Mladá Boleslav i Tjeckien. Den ingår sedan 1992 i Volkswagen-koncernen. Från början hette företaget Laurin & Klement efter sina grundare, bokhandlaren Vaclav Klement och mekanikern Vaclav Laurin. Skodas historia började år 1895 med att de började tillverka cyklar och lite senare även motorcyklar i staden Mladá Boleslav, sju mil norr om Prag.

Lite tidigare:
Bokhandlaren Vaclav Klement ville köpa en cykel till en herr Klihovcova. Fordonet behövde snart tekniskt tillstånd, så han skulle behöva skriva ett brev till den tjeckiska delen av företaget Seidel & Naumann Dresden. Flera dagar senare fick han sitt brev med en notering där han uppmanas att översätta det till en begripligt språk. I denna situation beslutade Klement att inrätta ett eget företag för att hans landsmän skulle slippa samma problem.

Så – från en blygsam start gick de två vännerna vidare för att bygga några av världens första motorcyklar som snart skulle kamma hem flertalet pokaler och hastighetsrekord. Inspirerade av framgången slängde de 1905 på två extra däck på mototcykeln och deras första bil ”Voiturette A” var ett faktum.

1905 byggde man denna sin första bil – Modell A med 1-liters 2-cylindrig motor på ca 7 hk och toppfarten 45 km/tim. 1907 debuterade den första 4-cylindriga bilen med 3,3 liters cylindervolym och 18 hk och året därpå en 8-cylindrig bil med 5-liters cylindervolym och 45 hk.

Laurin & Klement etablerade sig som ett aktat bilmärke i Europa. Trots straffbeskattning av bilismen när republiken Tjeckoslovakien bildades i slutet av första världskriget – järnvägen gynnades- utvecklades fabriken vidare.

Produktionen av bilar var dock begränsad. Škodaverken i Plzen köpte 1924 upp företaget – och det är nu som bilarna får namnet Škoda. Uppkallad efter Emil Skoda, som gjorde baronen Waldsteins mekaniska verkstad i Pilzen berömd. Lastbilarna byggdes i Pilzen och personbilarna i Mladá Boleslav.

Man utvecklade också en prototyp till en luftkyld, svansmotorförsedd folkbil 1932, dvs året innan Ferdinand Porsche ritade sin legendariska Volkswagen! Skoda valde dock att satsa på en mer konventionell bil, Skoda 420 med sidventilsmotor på 20 hk och individuellt fjädrade hjul, en klassiker som tillverkades som limousine, cabriolet och 2-sitsig roadster i nästan 40 år. Modellnamnet 420 ändrades under produktionen till Popular, Rapid och Monte Carlo.

Efter andra världskriget blev Škoda folkbilen i dåvarande Tjeckoslovakien och man lanserade flera klassiska modeller Det var först 1987 som en helt ny, modernare modell, introducerades – Škoda Favorit. Den var en modern småbil med motorn fram och framhjulsdrift och sålde relativt bra även i vissa länder utanför Östblocket. Favoriten blev en stor framgång och tillverkades fram till 1994.

Volkswagen moderniserade Škoda under 1990-talet och företaget fick stora framgångar, till stor del tack vare de låga priserna, med de nya modellerna Felicia och Octavia som banade vägen för en återkomst på den svenska och flera andra marknader. Tillverkning av Skoda-modeller sker även i Indien och Kina. Om kvalitet och annat kan man söka info på nätet, men relativt nyligen fick man ta tillbaka en del med fel.

Škoda-loggan ?
Denna speciella på bilden. Åren 1926 – 1990.
Loggan med den välkända ”bevingade pilen” introducerades först 1926. Dess ursprung är ett mysterium men det sägs att idén kom från Škoda Plzen:s direktör – och marknadsföringschef T. Maglic vid Skodaverken i Pilsen. En teori är då att den enligt honom ska föreställa en indian.

Bilder från då och nu.
Skoda 1200, den röda äldre och en Skoda Felicia 1505.

Källor:
eclipsenordic.se
sv.wikipedia.org
skoda.se/information
autobild.es

foto: citigo-auto-swiat.pl

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om skoda auto, bilmärke, fordon, fakta, VW, Klement, Laurin, industri, mc, cykel, trafik,

Tändstickskungen Ivar Kreuger, blev han mördad eller…?

Tv visade i repris nyligen en filmatisering om hans liv med mycket duktiga skådespelare. Hur var det i verkligheten? Vad vet man? Fakta först. Ivar Kreuger, född 2 mars 1880 i Kalmar stadsförsamling, död 12 mars 1932 i Paris. Dödsdagen, på eftermiddagen, hittades Kreuger död i sin säng i Paris.

Han hittades av två personer, varav den ena var hans hushållerska. Hon fick uppdraget att gå till polisen och anmäla det som hänt. Hon meddelade till dem att ”Ivar Kreuger har begått självmord”. Detta uttalande fick sen förödande konsekvenser, dels för själva polisutredningen men också för den hantering som händelsen fick i massmedia. Man valde hennes ord. Men visste hon?

Kreuger var mycket, men han var en svensk ingenjör, företagsledare, finansman och grundare av Kreugerkoncernen. Från att ursprungligen under tidigt 1900-tal ha grundat och utvecklat byggföretaget Kreuger & Toll Byggnads AB, med armerad betong som specialitet, skapade han genom expansiva investeringar och innovativa finansinstrument ett omfattande tändsticks- och finansimperium.

Genial först?
Ja, det ansågs så ex. då han lovade Frankrike 1927 ett stort lån på förmånliga villkor. Nationen var illa åtgången efter första världskriget. Ingen annan långivare var så generös som Ivar Kreuger. Hans specialitet var just förmånliga lån för fredlig utveckling till enskilda nationer. Tvärtemot bankvärlden på båda sidor Atlanten. Än sen om han var en av världens rikaste män. Han röjdes ur vägen, säger någon? Mördad? Återkommer.

Baksidan.
Miljoner människor över hela världen hade satsat allt de ägde på Kreuger. Plötsligt var allt borta, de förlorade besparingar och arbeten.

I sin runa påminde Manchester Guardian om vidden av hans insatser. För att finna en parallell till Kreuger som långivare till stater får man gå tillbaka till Rothschilds på 1800-talet eller Fugger i Augsburg på 1500-talet med den skillnaden att det svenska bolagets lån inte syftade till att rusta för krig utan till återhämtning efter krig. Metoden hade stor betydelse för återuppbyggnaden av Europa.” (enl. Kerstin Hallert, Paris, Frankrike, frilandsjournalist).

Platsen för hans död igen?
De personer som först kom in i lägenheten och kunde konstatera faktum var Karin Bökman (Kreugers sekreterare) och Krister Littorin, vice VD i Kreuger & Toll, som sedan tillkallade polisen. Antar de skickade den omskrivna hushållerskan. Omständigheterna kring hans död har inte blivit helt klarlagda, till största del beroende på bristerna i den franska polisens undersökning av lägenheten. Bredvid kroppen låg en 9 mm automatpistol. Polisen, tillsammans med en behörig läkare, drog slutsatsen att Kreuger hade begått självmord någon gång mellan klockan 10.45 och 12.10 den 12 mars, under den tidsrymd då Kreugers hushållerska, mademoiselle Barrault, var ute och handlade.

Ivar Kreuger låg med slutna ögon i sin säng i lägenheten vid Avenue Victor Emanuel III i Paris. 52 år. Hans vita sidenskjorta var fläckad av blod. I vänster hand höll han en tung nio millimeters Browning. Familjen anser att det var mord som arrangerades så att det såg ut som ett självmord. Att det var ett beställningsmord för att knäcka Kreugerkoncernen.

Var århundradets självmord i själva verket ett mord? Ja, det ”lyckas” författaren och forskaren Lars-Jonas Ångström slutligen bevisa i boken: Därför mördades Ivar Kreuger. Ren lögn från början till slut. Gillberg lyckas också med bedriften att avslöja hur Ivar Kreuger blev mördad.

 

”Skottet i Paris” var inte ett skott. Ivar Kreuger stacks ihjäl. Därefter sköts ett löst skott över det hål som uppstått efter det inträngande och dödande föremål, med vilket Kreuger mördades. Detta lösa skott lämnade vissa krutspår efter sig avsedda att förvilla. Den pistol som dagen innan, vid en tidpunkt då Ivar Kreuger befann sig i sin lägenhet i möte tillsammans med fem andra personer, inhandlades av en person som uppgav sig för att vara Ivar Kreuger, stacks sedan i Kreugers vänstra hand alternativt lades vid hans vänstra sida.

Den fullständiga bekräftelsen på att det verkligen var ett mord fick jag när jag intervjuade Ivar Kreugers systerdotter Eva Dyrssen, några år innan hon dog. Inför henne hade vännen till familjen, obducent Karlmark hunnit undersöka Ivar Kreuger innan han kremerades. Han bekräftade: ”Detta är inte ett självmord. Det är ett mord.” Enligt Gilberg.

Vi vet att han var kvinnornas man. Han hade en särskild smak för unga, slanka och vackra damer. Med Garbo hade Kreuger ett långt förhållande. Hon var 15 år och han var 40 år då de möttes. Han uppmuntrade henne att gå i mannekängskola, hjälpte henne in i filmbranschen (Kreuger ägde SF) och försörjde henne när hon gick på Dramatens scenskola. Ingeborg Eberth var hans älskarinna i 17 år. Kreuger skaffade henne en lägenhet intill sin egen på Villagatan i Stockholm. Där bodde hon med dottern Grete (från ett tidigare förhållande), och de träffades antingen där eller hos Kreuger.

Sina sista år hade Kreuger ett förhållande med sin 22 år yngre sekreterare Karin Bökman. Hon var med chefen i Paris, och samma dag som han dog gav han henne ett kuvert – och sa att hon skulle öppna det senare. Det innehöll tre 10 000-dollarsedlar (motsvarande över tre miljoner kronor i dag).

Efter att Karin Bökman lämnat lägenheten kom Irja, en ung, blond finska. Portvakten öppnade åt henne och hon lämnade Kreugers våning tidigt på morgonen. I Lars Molins tv-serie om Kreuger som vi nyss sett (från 1998) är det hon som avlossar det dödande skottet (Regina Lund spelar henne utmärkt). Kreuger visar henne vapnet och säger: ”Älskar du mig, gör då detta för mig”. Hon låter skottet gå, och trycker vapnet i hans hand innan hon lämnar lägenheten.

Krister Littorin var Kreugers närmaste medarbetare. Littorin åkte till lägenheten. Hushållerskan Jeanette Barreault öppnade och sa att direktören ännu inte stigit upp. De knackade på sovrumsdörren. Inget svar. De gick in. Han sover inte, han är död, konstaterade Littorin.

Verkligt är att Littorin såg vapnet, och i alla förhör skulle han svära på att Kreuger höll sin Browning i vänster hand. Just den upplysningen är viktig. Kreugers vänstra pekfinger var förtvinat, efter en skada då han var barn. Det borde ha varit helt omöjligt för Kreuger att avlossa en så kraftig pistol mot sitt eget hjärta med en halvt förlamad hand.
Mannen som älskade pengars makt och kvinnor, skulle han begå självmord och inte ta upp kampen?

Baksidan blev att man sålde allt han ägde för att få ut några pengar, vilket många med pengar utnyttjade. Hans tofflor såldes för 45 kronor, ett par gamla slitna skor gick för 27:50 kronor och hans öppnade rakvattenflaska betalades med 40 kronor. Värst – Kreugers väldiga konstsamling, bland annat verk av Zorn, Bruno Liljefors och Ernst Josephson, såldes för vrakpris. August Strindbergs målning ”Röd svamp vid havet” klubbades för 325 kronor. Utmärkt för pamparna?

När testamentet öppnades fanns han älskarinna Ingeborg Eberth med. Hon skulle få en summa som motsvarar 13 miljoner i dagens penningvärde. Kreuger hade även tänkt på hennes mamma, som skulle få ett årligt underhåll på 190 000 kronor. Pengarna betalades aldrig ut.

Begravd?
Ivar Kreuger ligger begravd i familjegraven på Norra begravningsplatsen i Stockholm.  Mord eller ej, var och en får döma. Bedöma. Ville höjdarna han skulle försvinna?

Källor:
expressen.se
sv.wikipedia.org
bankrattsforeningen.org.se
piahellertz.com
kerstinhallert.blogspot.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Ivar Kreuger, självmord, Kreugerkraschen, död, sex, fakta, vittne, brott, industri, mord,