Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla


Bass Reeves – en av de största sherifferna någonsin, som började som svart slav… 2-2

bassr1

Fascinerande berättelse, Sam Reeves liv. Som sheriff – fick han bra betalt och återvände hem till familjen mellan jobben. Berättelserna om hans fångar är legendariska – fyllda med intriger, fantasi och mod. Jag har läst några och de var mycket intelligent utförda. En av de stora sakerna i Reeves karriär var att fånga en berömd brottsling som hette Bob Dozier. Denne var känd som hänsynslös när det gällde att begå brott, eftersom de täckte ett brett spektrum av nötkreatur och hästar, banker, butiker och att mörda och svindla folk. Eftersom Dozier var oförutsägbar, var han också svår att fånga och även om många lagens män hade försökt att gripa honom, lyckades ingen tills det kom till Reeves.

Han spårade Dozier i flera månader tills de nådde Cherokee Hills. Efter att ha nekat att ge upp, dödade Reeves Dozier i ett anfall – i december 1878. Även om berättelserna om Reeves hjältar är många och varierade, var det svåraste för honom att jaga – sin egen son. Efter att ha levererat två fångar till US Marshal Leo Bennett i Muskogee, Oklahoma, fick han dåliga nyheter.

Hans egen son hade blivit anklagad för mordet på sin fru. Trots allt krävde Reeves att ta ansvaret för att hitta sin son. Två veckor senare återvände Reeves till Muskogee med sin son i släp och överlämnade honom till Marshal Bennett. Hans son blev åtalad och skickad till Kansas ”Leavenworth Priso”. Sonen skötte sig och – till slut förlåt han sin son efter avtjänat straff. Sonen levde resten av sitt liv – som en bra medborgare. På bild under.

benja

1907 övertog brottsbekämpningen av statliga myndigheter och Reeves plikter upphörde. Därefter tog Bass ett jobb som patrullman och under de två åren han jobbade med Muskogee Oklahoma Police Department var det enligt uppgift inga brott i hans område. Han slutade när han fick en diagnos med Bright’s sjukdom (kronisk njursjukdom), sjukdomen gjorde att han 1909 var tvungen att gå i pension, avbröt jobb. Och han avled – 12 januari 1910 och trots att han var begravd i Muskogee, Oklahoma, är den exakta platsen för hans grav okänd.

Under de 35 år som Bass Reeves tjänstgjorde som en ställföreträdande amerikansk sheriff, förtjänar han sin plats i historien genom att vara en av de mest effektiva i Indianska territorier, vilket innebar mer än 3000 brottslingar arresterade – och bidrog till att få ordning. Han dödade omkring 14 män under sin tjänst, Reeves sa alltid att han ”aldrig skjutit en man när det inte var nödvändigt för honom att göra det för sin plikt att rädda sitt eget liv”.

Många antyder att ex att Bass Reeves låg till grund för den nu klassiska radio och senare TV-serien ”The Lone Ranger” med flera viktiga likheter mellan karaktären och den riktiga legenden. Men det är diskutabelt, dock var han en verklig ”Lone Ranger”. sheriff

Kuriosa?
Han var farbror till Paul L. Brady, som blev den första svarta mannen som utnämndes till federal förvaltningsdomare 1972.

Reeves tog in några av de farligaste brottslingarna på den tiden, men blev aldrig sårad, trots att hans hatt och bälte var träffade av skott – vid olika tillfällen.

Reeves blev åtalad en gång för att ha dödat en kock/spårare. Men hans advokat Clayton, som var en kollega och vän, fick Reeves frikänd.

bassreeves

I maj 2012 byggdes en bronsstaty av Reeves – av en skulptör vid namn Harold Holden, i Pendergraft Park i Fort Smith, Arkansas. Oklahoma står bakom utmärkelsen. Bild – Sam och hans Colt. 0,32-30 Colt Single Action Army revolver.

”Om Reeves var fiktiv, skulle han vara en kombination av Sherlock Holmes, Superman och Lone Ranger.”
– Historiker Art Burton

Minns – Sam Reeves

Källor:
mred-famous-guns.blogspot.com
varldenshistoria.se
outdoorhub.com
en.wikipedia.org
legendsofamerica.com
greatblackheroes.com

 

Annonser


Bass Reeves – en av de största sherifferna någonsin, som började som svart slav… 1-2

bassreeves

En känd lagman var Bass Reeves. Född i slaveri i 1838, ledde Bass frihet till slut honom till det indianska territoriet, där han behärskade färdigheter som jakt och spåra djur. Reeves tog laglösa av alla slag under en lång karriär, och krediteras med mer än 3000 gripanden. Jag skrev om honom, allt var klart, när allt blev deletat 🙂 Så på det igen och översätta.

Vi börjar från början med denna spännande och annorlunda man. Hans föräldrar var alltså slavar och han föddes däri i 1838 i Crawford County, Arkansas. Bass Reeves skulle bli den första svarta, amerikanska vice-marskalken väster om Mississippi River och en av de största gränshjältarna i vår nations historia. Stort!

Han ägdes av en man som hette William Reeves, en bonde och politiker, så han tog Bass namn, ägaren alltså – som andra slavar på den tiden ofta gjorde. Arbetade bredvid sina föräldrar, han började som vattenpojke tills han var gammal nog för att bli en fälthand. Hjälp på fälten. En lång ung man, på 188 cm – med gott uppförande och humor. George Reeves, ”ägaren” Williams son, gjorde honom senare till sin personliga följeslagare när Bass blev äldre. När inbördeskriget bröt ut, gick George Reeves ut i strid och tog Bass med sig.

Det var under dessa år av inbördeskriget som Bass skilde sig från Reeves, vissa säger att Bass bröt kontakten efter en tvist i ett kortspel. Andra tror att Bass hörde för mycket om ”frigörelsen av slavar” och helt enkelt avvek. Under alla omständigheter flydde han till indianska områden, där han slog sig ihop med Seminoler och Creek-indianer. Under denna tid lärde han sig bli skicklig på skjutvapen, blev mycket snabb och med perfekt träffsäkerhet med pistol.

bassr

Han köpte mark 1863, när han ej behövde fly mer, nära Van Buren, Arkansas, blev han en framgångsrik bonde och ranchägare. Ett år senare gifte han sig med Nellie Jennie från Texas och fick snart en familj. Det blev tio barn (elva?) – fem tjejer och fem pojkar, och familjen var lyckliga på gården. Reeves liv började förändras 1875 när indianska områden blev oroliga, laglösa som tjuvar, mördare och alla som ville gömma sig från lagen, tog tillflykt på det territorium som tidigare inte hade någon federal eller statlig jurisdiktion i Arkansas.

En av områdets politiska ledare var att utse en US Marshal. James F. Fagan, som fick höra att Bass Reeves hade betydande kunskap inom detta område, liksom hans förmåga att prata flera stamspråk och snart rekryterades han som amerikansk vice biträdande sheriff. Lagen hade till uppgift att ”rensa upp” indianska territoriet och domarens order, ”Hämta dem levande – eller döda!” Reeves började åka på turer till Oklahoma på jakt efter brottslingar. Omkring 75 000 kvadratkilometer, Förenta staternas domstol i Fort Smith, var den största i nationen! Bass Reevlongha

På sin ”resa” hade han med sig (från Fort Smith), en vagn, en kock/indiansk spårare. Ofta reste de till Fort Reno, Fort Sill och Anadarko, en rundresa på mer än 130 mil!!! Även om Reeves inte kunde läsa eller skriva, var han effektiv – på att få tillbaka brottslingarna. Han red på en stor vit hingst, och han började få rykte för sitt mod och framgång för att föra hem eller döda många desperados på territoriet.

Reeves brukade alltid ha en stor hatt, var vanligtvis stiligt klädd, med stövlarna polerade. Han var även duktig på att klä ut sig och använde ofta annat namn som alias. Ibland uppträdde han som en cowboy, bonde, vapenskytt eller förrädare själv. Han hade alltid två Colt-pistoler, riktade framåt för att snabbt kunna dra. Han missade sällan…

Fortsättning del 2…

Källor:
mred-famous-guns.blogspot.com
varldenshistoria.se
outdoorhub.com
en.wikipedia.org
legendsofamerica.com


Fallet med Middie Rivers 1945 och flera andra som bara försvunnit under åren i skogen…

Bennington

Under nästan 100 år har ”Bennington-triangeln” kopplats till en otrolig mängd av saknade personer. ”Bennington-triangeln” uttryckte man i en offentlig radiosändning år 1992 just med detta ordval. Detta gjorde man för att beteckna ett område i sydvästra Vermont där talrika personer försvann mellan åren 1945 och 1950.

Den första inträffade den 12 november 1945 när 74-åriga Middie Rivers försvann. Floder vägledde en grupp av fyra jägare upp i bergen. På vägen försvann gruppen – och sågs aldrig igen. En omfattande sökning utfördes och det enda beviset som upptäcktes var en enda gevärpatron som hittades i en ström.

Spekulationen var att någon hade tappat den ur fickan i vattnet. Försvinnandet hade inträffat i Long Trail Road-området och Vermont Route 9. Rivers var en erfaren jägare och fiskare och kände till lokalområdet. bedd

Paula Welden, 18, försvann ungefär ett år senare den 1 december 1946. Welden gick på Bennington College. Hon hade noterats för en fotvandring på Long Trail. Många såg henne gå, inklusive Ernest Whitman, en Bennington Banners anställd som givit henne instruktioner.

Hon påstås ha varit sedd på spåret självt av ett äldre par som var ca 90-100 meter bakom henne. Hon kan ses på bilden.  Paula-Welden

Enligt dem vände hon vid ett hörn på spåret, och när de kom fram till dit hade hon försvunnit. En omfattande sökning genomfördes när Welden inte återvände till högskolans campus, vilket gjorde man gav en eventuell belöning på 5 000 dollar och – hjälp från FBI.

Men inga bevis på henne hittades någonsin. Obekräftade rykten spekulerade på att hon hade flyttat till Kanada med en pojkvän som bodde i bergen.

Den fjärde personen att försvinna var åtta år gamla Paul Jephson. Den 12 oktober 1950 hade Jephson följt med sin mamma i en lastbil. Hon lämnade sin son obevakad medan hon matade några grisar. Hans mamma var borta i ungefär en timma. När hon kom tillbaka var hennes son ingenstans i sikte. Sökande bildades för att leta efter barnet. Ingenting har någonsin hittats, även om Jephson hade en ljus röd jacka som borde ha gjort honom mer synlig. Enligt en berättelse spårade blodhundar pojken till en lokal motorväg, där, enligt lokal legend, fyra år tidigare Paula Welden försvunnit.

Det femte och sista försvinnandet inträffade sexton dagar efter att Jephson hade försvunnit. Den 28 oktober 1950 lämnade Frieda Langer, 53 år, och hennes kusin Herbert Elsner sitt familjeställe nära Somerset Reservoir för att åka på en vandring. Under vandringen halkade Langer och föll i en ström. Hon berättade för Elsner om han skulle vänta. Hon skulle gå tillbaka till lägret, byta kläder och ta sig tillbaka honom. När hon inte kom tillbaka, gick Elsner tillbaka till lägret och upptäckte att Langer inte hade återkommit och att ingen hade sett henne sedan de hade gått. Frieda Langer var en erfaren skogsarbetare och vapenhanterare. Bennington-Triangle-Woodfolk

Under de närmaste två veckorna genomfördes fem sökningar med flygplan, helikoptrar och upp till 300 sökare. Inga spår av Langer hittades.

Den 12 maj 1951 hittades hennes kropp nära Somerset Reservoir, i ett område som i stor utsträckning sökts igenom sju månader tidigare. Ingen dödsorsak kunde bestämmas på grund av hennes kvarlevors tillstånd.

Langer var den sista personen som försvann och den enda vars kropp hittades. Inga direktanslutningar har identifierats som knyter samman dessa fall – annat än det allmänna geografiska området och tidsperioden. Människorna var på rad: 74-årige Middie Rivers, 68-årige James Tedford, 8-årige Paul Jepson, 18-åriga Paula Welden och 53-åriga Frieda Langer. Av dessa personer återfanns kvarlevorna av endast Frieda Langer.

Bennington-Triangle

Området har diskuterats i litteratur och populärverk med paranormalt tema åtminstone sedan 1957. Området diskuterades även i TV-programmet Weird or What? på Discovery Channel 2012. Man tror egentligen ej på någon seriemördare. Men vad?

Har funnit efter början av artikeln mer märkligt. Senast den 27 augusti 2011, sågs Marble Arvidson 17 år, vid sin lägenhet i Brattleboro klockan 14:00,  innan han gick ut med en ”märklig” (okänd) man.

Arvidsons familj berättade för utredare att han var en ivrig vandrare, och han tog sina stövlar med sig när han gick. Enligt Associated Press trodde vissa utredare att han kunde ha blivit fast i orkanen Irene, som slog till dagen han försvann. Oavsett orsaken hittades inga spår av Arvidson någonsin – inte ens fotspår.

Triangeln spänner över en stor vildmark som syns på bilderna – som omfattar Glastenbury Mountain och omfattar städerna Bennington (bilden överst), Woodford, Shaftsbury, Glastenbury och Somerset. Skogsfolk känner sig övergivna och till och med hemsökta. Den indianska legenden berättar om ett ”berg som sväljer” dem som kliver på det.

Vissa människor tror att ett Bigfoot-liknande ”Bennington Monster” är ansvarigt för olyckorna. Naturligtvis säger andra ”okända besökare” som en möjlig orsak, och vissa spekulanter talar om en port till en ny dimension. Var dessa fem höstförsvinnanden en seriemördare eller bara en rad tillfälliga olyckor? Okänt ännu…

Källor:
coolinterestingstuff.com
en.wikipedia.org
crimefeed.com
paranormal-encyclopedia.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Begravde indianerna stridsyxor, uttryck som används än idag…?

Navajo Indian old style tomahawk

Gammalt uttryck som de flesta troligen tänker på indianerna, och betydelsen, symbolvärdet – besegla avtal, sluta fred i dåtid. Idag ser man det i affärsvärlden, av politiker med mera som inte varit överens.

Stridsyxan var en viktig symbol för indianerna och användes oftare för att besegla avtal än för att krossa fiendens skallar. Så var det!
Yxan var ofta ihålig, så att den i en handvändning skulle kunna användas som – pipa. Talesättet ”att begrava stridsyxan” kan möjligen ha uppstått någon gång före år 1600, då hövdingarna Deganawida och Hiawatha enade de irokesisktalande stammarna (försonas).

yxa11

Som en symbol för alliansen begravde de en yxa vid foten av en gran, som färgats vit som en symbol för fred. Enligt en annan version avslutade apacher år 1749 ett krig med spanjorerna genom att begrava en yxa. Först om båda stämmer – är ju enandet av de irokesisktalande.

yxa1

Vad var en stridsyxa?
Tomahawk, eng., på algonkin tomehagen, delawarespråk tamoihecan, ”stridsyxa”, som nyttjats hos Nordamerikas indianer och av dem betraktats som en symbol av kriget (seden att gräva upp den var att åter påbörja fientligheter). Yxbladet var ursprungligen av sten, sedan fick man från Europa blad av järn.

Tomahawken är antagligen indianernas mest kända vapen. Den beskrivs ofta som en liten yxa med metallblad som användes både till hugg och att kasta med. I själva verket kom de till indianerna genom byteshandel. Ofta var de också kombinerade med en pipa.

Europerna hade med sig lättare yxor som de använde vid byteshandel med indianerna. Tomahawkerna blev populära och indianerna använde dem till bl. a. jakt och strid men även inom hushållet.

Bilden överst på en gammal, navajo-tomahawk. Denna dekorativa tomahawk har ett helt läderhänt handtag med frans- och pärlaarbete. Huvudet på tomahawken har även metallförpackade fjädrar för dans eller dekoration och är väldigt bra. Det skulle också se bra ut som en rustik heminredning. Mått ca 14 cm. Något läder kan vara mörkare än andra.

Winkler Knives Hand Forged Pipe Tomahawk

Bild av Winkler Knives hand-tomahawk och pipa.
Uttrycket kan på engelska uttryckas som: bury the hatchet {verb}.

Källor:
varldenshistoria.se
ungafakta.se
sv.wikipedia.org
sv.wiktionary.org
sv.glosbe.com
indianer.ifokus.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Namnet Cheyenne och om detta naturfolk i Nordamerika…

Cheyenne 1

Vilka var de och hur levde de? Cheyenne-stammen var ett stolt folk som värderade sin frihet och relation med den skapade världen. De är en nordamerikansk algonkinspråkig indianstam som räknas till prärieindianerna. Namnet härrör från siouxernas benämning på dem: Shahiyela eller Shahiyena, vilket sannolikt är en diminutivform av Shahi = Cree. Shahiyela betyder alltså ”de mindre Cree”. Någon har framfört hypotesen att det i stället skulle betyda ”talare av ett obegripligt språk”, men den har ändå numera förkastats av språkforskningen.

2000 fanns det enligt US Census Bureau i USA 18 304 personer som ansåg sig vara helt eller delvis cheyenner.

Cheyenne som namn?
Antal kvinnor med namnet i Sverige: 121
Antal män med namnet i Sverige: 0

Efter att ha fått hästar från spanjorer jagade de på hästryggen och bisonoxen gav dem mycket av livets nödvändigheter. De bodde i teppor, eller tipis som Sioux-stavningen, och migrerades ofta med buffelbeslagen. Cheyennmän ansågs vara modiga och kvinnorna dygdiga. Så sent som i början av 1830-talet räknades de som en separat stam. Trots att de då färdades tillsammans med cheyennernas grupper, så alltid i två separata läger.

En av deras traditionsbevarare Mahk sta’vo yan’st’st (”hans mockasiner är svarta”), närmast ett slags auktoriserad stamhistoriker, uppgav 1880 att cheyennerna anlänt till Missourifloden 204 vintrar tidigare, d.v.s. 1676, närmast från Rivière Cayenne (nu Sheyenne River) som är en av Red Rivers källflöden, och före det från Minnesota. Cheyenne

På den tiden var de ett huvudsakligen jordbrukande folk som bodde i jordhus liknande dem som användes av arikara, hidatsa och mandan. Ännu vid 1850-talets mitt fanns ett visst inslag av jordbruk kvar och man var därmed inte helt beroende av bisonoxen för överlevnad.

Även bland de känt krigiska präriestammarna hade cheyennerna ett rykte som en extremt krigisk stam. Man har kunnat belägga att de tagit fångar från sammanlagt 28 andra stammar och den enda stam de traditionellt betraktade som vänner var – Arapaho. Blandäktenskap mellan de två stammarna var relativt vanliga och ännu vanligare var att kvinnor som tillfångatagits från andra stammar togs som hustrur av cheyenne-krigare. Genetiskt är därför cheyennerna kanske den mest uppblandade indianstammen av alla. Det går knappast att i dag hitta en cheyenne som inte också har anor i någon annan stam.

Vid sitt inträngande i området väster om Missourifloden nedkämpade cheyennerna den ena stammen efter den andra och tvingade dem längre västerut: kiowa, comancher, kråkindianer och pawnee fick i tur och ordning flytta på sig och lämna plats till de aggressiva nykomlingarna.

De första säkert belagda kontakterna mellan USA och cheyennerna hade ägt rum redan under Lewis och Clarks expedition 1804-06. Cheyennerna beskrevs då inte alls som särskilt aggressiva, snarare tvärtom. Av Lewis och Clarks redogörelser framgår att cheyennerna då höll till längs stränderna av den flod som bär deras namn och i östligaste delen av Black Hills, d.v.s. det som förblev deras kärnområde fram till de nordamerikanska indiankrigens slutfas och tvångsförflyttningarna till indianreservat i Montana och Oklahoma. Cheyenne people

1876 tillfogades USA ett av dess nesligaste militära nederlagen, i Slaget vid Little Bighorn. Om det nederlagets orsaker har det teoretiserats och spekulerats oerhört mycket. General Frederick W. Benteen var den förste att formulera en tes om saken genom sin beskrivning av cheyennerna och deras allierade: ”Good shots, good riders, and the best fighters the sun ever shone on”.

Cheyennernas språk börjar närma sig risken för utdöende. Det kan idag röra sig om ca 1700 som talar språket.

Cheyenne kan även syfta på: Cheyenne, Wyoming – huvudstaden i delstaten Wyoming i USA – Cheyenne, Oklahoma – enstad i Oklahoma i USA och Piper PA-31T Cheyenne – ett flygplan i serien Piper PA-31.

Källor:
svenskanamn.alltforforaldrar.se
sv.wikipedia.org
indians.org

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Ord – spejare, stigfinnare, spårare, spanare…?

Det här är ord som till delar hör ihop och – därför lite historik. Tillbaka till USA, med oron på den gamla tiden då det i huvudsak var fransmän och engelsmän som krigade med varandra, och man var ofta ute i okänd terräng så vad gjorde man? Man tog hjälp av indianerna som spejare och stigfinnare. De arbetade också som en sorts gerillakrigare åt de bägge lägren.

Orden hör man mycket på vad de betyder. Spejare, spanare är lika varandra, spårare söker efter spår och en stigfinnare fann – nya vägar, stigar. Numer kan man använda ordet i en mängd sammanhang.

Politiskt, som i: ”Vi är både stigfinnare och ett politiskt parti i traditionell mening. Vi är både före vår tid och mitt i den. Det är en stor utmaning…” Man vill ha nya spår för sin politik, ny riktning.

Synonymer till stigfinnare även, vägvisare, pionjär; orienterare. Engelska: Pathfinder. ”Person som finner sin väg i vildmark; orienterare.” Det finns en bok med namnet Stig Stigfinnare av Bengt-Olof Lindgren, kuriosa.

Indianerna?
Dessa var av naturen fenomenala se och läsa av naturen, söka spår och vägar. Indianspejare var etniskt rekryterade spaningssoldater som tjänstgjorde i de europeiska arméerna i Nordamerika och i USA:s armé. Det var 1866 som den amerikanska armén fick befogenhet att värva indianer som soldater. Dessa skulle användas som spanare, fick inte användas utanför territorierna och indianområdet och skulle maximalt få uppgå till 1 000 man.

De skulle få samma lön och förmåner som vita kavallerister. Värvningstiden var 3-6 månader. När kriget mot indianerna var över minskades styrkan 1891 till 150 man. 1917 blev värvningstiden sju år, densamma som för andra soldater. De sista indianspejarna var apacher.

Själv minns jag Kalle Blomkvist som var deckare, men spanade en massa. Tillsammans med sina vänner Eva-Lotta och Anders kämpade han vänskapligt mot Sixten, Jonte och Benka om en märkligt formad sten kallad Stormumriken, men fick också under sommarloven tillfälle att lösa några kriminalproblem.  🙂

Källor:
synonymer.se
adlibris.com
kristianstadsbladet.se
sv.bab.la/lexikon
sv.wikipedia.org
varldenshistoria.se
ungafakta.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,