Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla


Bouvier des flandres, herdehund som med fast hand blir en god kompis…?

beautiful bouvier des Flandres on the grass, with blue sky

Denna storvuxna ras tillhör – vall-, boskaps- och herdehundar och den kommer glömma bort hur stor den är och krypa upp i knät på dig, det är en klok och trogen vän för livet. De älskar att vara med människor och är lyckligast när de är helt omgivna av sin ”flock” av människor. Så sägs det 🙂

Bouvier des flandres är en hundras från det belgiska och franska Flandern. Dess traditionella användning är som boskapshund och lägligt betyder namnet – boskapshund från Flandern. Men tänk på att den behöver träning, då den är en stark, självsäker och konsekvent ledare och är generellt inte lämpad för första gången eller passiv hundägare. Denna rasen gillar att vara ansvarig och tar snabbt över ett hushåll om det inte finns en klar kedja av kommando.

Historiskt?
Ursprungligen användes bouvier de flandres av bönder, boskapshandlare, skogsvaktare, tjuvskyttar med flera. Rasens viktigaste uppgift var från början att vakta och driva nötboskap. Nattetid fungerade hundarna ofta som gårdvar. Den har både det belgiska och franska Flandern som hemland där ingen naturlig gräns skiljer de båda regionerna åt. Boskapsfösarna behövde bra hundar som kunde driva hjordarna och de valde bara ut de hundar i trakten som uppfyllde kraven såväl kroppsligt som mentalt.

Bouvier des flandres har en unik teknik som vallhund. Den driver djuren i rätt riktning genom att knuffa dem. När jordbruket senare moderniserades förlorade dessa hundar mycket av sina ursprungliga uppgifter och rasen används numera främst som sällskapshund, bruks- och tjänstehund samt som vakthund.

Under första världskriget togs hundarna i anspråk av armén som bevakningshund och rapporthund. Kriget gick hårt åt Flandern och rasen decimerades svårt, men man lyckades restaurera den under mellankrigstiden.

BouvierpuppyValp

Rasens fysik och temperament, dess goda spårsinne, initiativförmåga och intelligens gör den användbar som en allround bruks- och tjänstehund. Det finns egentligen inga begränsningar för vad en bouvier kan göra om den ges möjlighet och träning. Rasen fungerar också alldeles utmärkt som familjehund och den hänger gärna med på alla aktiviteter familjen hittar på. Än idag används den som boskapsdrivare, ledarhundar för blinda, till eftersök, vakt, bruks, bevakning, räddning och som familjehundar.

Hälsoproblem?
Höftledsdysplasi (HD) och armbågsledsdysplasi (ED) förekommer. Dessa tåliga hundar är vana vid hårda förhållanden och är sällan sjuka.

Bouvier des flandres är lugn, sansad, klok och orädd. Rasen ger ett intryck av intelligens, energi och djärvhet. Det är viktigt att den har fallenhet för arbete. Den bör bevara sina ursprungliga egenskaper som arbetande hund. De viktigaste egenskaper har varit deras mentalitet med balanserad skärpa och väl avvägda nerver, även initiativrikedom och intelligens var tydligt framträdande.

Bouvier des flandres1

Utseende?
Rasen är en kort, kraftigt byggd hund med kompakt kropp och starka, muskulösa ben. Den ger ett intryck av kraft och styrka utan att verka klumpig. Bouvieren ska vara kort och samlad. Den ska vara uthållig, robust, ha fria rörelser och ett livligt temperament. Mankhöjd för hanar är 62–68 cm och vikt är för hanar 35–40 kg. Färgen är grå, brindle, svart eller sotig.

Pälsen kräver en del och om man räds lite grus på golvet eller luddiga tussar ska man nog inte välja en bouvier. Rasen fäller rätt lite om man håller efter pälsen. Då rasen är förhållandevis inaktiv inomhus fungerar den att ha i en lägenhet under förutsättning att den får ordentligt med motion och gärna ett stort område att springa fritt på.

Denna ras behöver mycket motion, promenader eller en tur bredvid cykeln. En spännande ras som behöver en fast hand och gillar träna, så får man en go vän på köpet? 🙂

Källor:
skk.se
sv.wikipedia.org
bouvierklubben.com
petwave.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Annonser


Hår, päls på djur, vem har mest eller – varför? Vet man?

homosapiens

Fråga söker svar. Vad finns i kunskapen? Först – hår är trådformiga proteinutväxter från hårsäckar i huden hos däggdjur. Håret har olika funktioner hos olika arter. Bland annat kan det skydda mot höga eller låga temperaturer i omgivningen, minska friktionen (ex. i armhålorna), användas som känselspröt (morrhår), skydda mot UV-ljus eller fungera som försvar mot fiender (igelkottens taggar). Hos andra djur än människor kallas håret ofta för päls. Ja, det vet vi 🙂

Den främsta skillnaden mellan hår och päls, visar det sig, är ordvalet. Folk hänvisar generellt till att icke-mänskliga däggdjur har päls, medan människor sägs ha hår, men det finns några undantag. När ett djur har mycket grov eller gles päls, såsom i fallet av en gris eller elefant, folk brukar kalla det hår. På liknande sätt är en katt eller annat djur utan päls kallad ”hårlös” eller ”naken”.

Päls användes tidigt, grottmålningar i södra Frankrike från ca 50 000 år f.Kr. visar krigare i pälsverk. Räkenskaper i egyptiska hieroglyfer, på mesopotamiska lertavlor och grekiska papyrer talar om väldig import av pälsskinn för de härskandes räkning. Päls ej hår.

Arktiska djur, som fjällräven och isbjörnen, har en tjock päls som ger bra värmeisolering. Många djur i arktiska och tempererade områden byter som bekant också päls höst och vår så att de får en tjockare päls på vintern och en tunnare på sommaren. De håller sig då lättare varma vintertid och löper mindre risk att överhettas sommartid.

Någon har mindre, men mer på ett ställe, vilket gör jämförelser svåra. Dromedarer har en ganska tjock päls på ryggen som gör att de tar upp mindre värme när de vandrar omkring i ökensolen.

highlandcattle

Och pälsen blir ett problem för små djur om pälsen skulle bli – hur tjock som helst. En mus kan ju inte ha en 5 centimeter tjock päls. Då skulle den inte kunna röra sig. Dessutom har små djur en mycket större yta i förhållande till sin volym än större djur, något som gör att de blir ännu sämre isolerade.
Små djur har det alltså besvärligt i kalla klimat. En del stora tropiska djur har till och med gjort sig av med pälsen. Elefanter, noshörningar och flodhästar saknar ju alla päls. Då blir de mindre värmeisolerade och kan lättare göra sig av med överflödig kroppsvärme. En nackdel är dock att de, eftersom de saknar päls, tar upp mer värme när solen skiner på dem.

Hårig, om ej mest, är – Highland cattle som är en härdig nötkreatur-ras som har sitt ursprung i Skottlands högländer. Det engelska rasnamnet ” betyder ”höglandsboskap” och rasen kallas på svenska även för – skotsk höglandsboskap. Rasen räknas till de lätta köttraserna och hålls ofta som betesdjur på naturbetesmarker. De är bra betesdjur på fuktiga marker och har ett trevligt temperament.

puliz

På hundområdet finns det också långhåriga. Tänker på: Afghanhund, Amerikansk cocker spaniel, Bearded Collie, Cao da Serra de Aires, Collie, Keeshond, Lhasa Apso, Newfoundlandshund, Puli (på bilden), Yorkshire Terrier m.fl. Katter likaså, med olika hårvarianter. Vi kan enas om (?) att längsta håret eller pälsen hos djur är svårt mäta. Men vi vet mer.  🙂

Källor:
sv.wikipedia.org
threebackyards.com
djur.cob.lu.se
hundar.ifokus.se
allahundraser.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Cane Corso, en bamsehund med speciella egenskaper…

Hundar tycker vi om, något olika 🙂 Men denna är för mig och dig (?) mer okänd ras. Så, fakta först. Cane corso är en hundras från Italien, en molosserhund som i hemlandet främst används som vakthund.

Corso är ett dialektalt ord som i Apulien står för robust, och i det grekiska ordet kortos, gårdsplan. Men det kan även syfta på latinets cohors som betyder just försvarare och väktare av gården. Till Sverige kom den första importen 1998, första kullen föddes 1999 och har sedan dess stadigt ökat i popularitet. I Italien tillhör den en av populäraste hundraserna. Charmig, som är lite reserverad mot främmande.

Hur ska den vara?
Den ska vara lugn, stabil, vaksam och uppmärksam, med en hel del vaktinstinkt. Rasen behöver en god social miljöträning under uppväxten för att utvecklas optimalt. Rasen ska inte vara nervös, rädd eller aggressiv. Det är en uthållig, stark och mycket tålig, aktiv och rörlig hund och kräver ett visst mått av motion och rörelsefrihet. Rasens starka vaktinstinkt och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet. Tänkvärt!

canecorso

Ursprung?
Rasen härstammar främst från de gamla romerska molosserhundarna, ja. Från att tidigare varit spridd över hela Italien har rasen under senare århundraden bevarats i och runt regionen Apulien i södra Italien. Förr användes den till allehanda sysslor för att tjäna människan. Corson verkade främst som vakt- och gårdshund men senare även vid jakt av högvilt, vilket passade rasen utmärkt med dess styrka och mod i kombination med den atletiska fysionomin.

1973 uppmärksammades att det i Foggia fanns en typ av molosserhund som skilde sig från mastino napoletano och en inventering inleddes.

Rasen är som nämnts av vakt- och gårdshundstyp vilket man ska ta hänsyn till vid val av denna ras. I Sverige används den i dag främst som sällskapshund men är ingen idealisk förstagångshund på grund av sina egenskaper.

Stor?
Hanhundens mankhöjd skall vara 64-68 cm och vikten 45-50 kg. Tiken något mindre som vanligt är. Charmig skåda, men en ägare med vana…

Källor:
skk.se
sv.wikipedia.org
mydog.se
delizioso.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Wetterhoun, pigg och trofast hundras…

Wetterhoun

Spännande hundraser finns, känner du till denna? En rätt ny ras som få vet om. Namnet är – Wetterhoun och den är en av två – Frisiska jakthundsraser (den andra är Stabijhoun). Namnet, wetterhoun är det frisiska ordet för vattenhund.

Rastypen är känd sedan 1600-talet. Friesche krullhaar kallas rasen i Holland. En vattenapporterande jakthund och rasen har förmodligen sitt ursprung i Friesland, Nederländerna och liknar de historiska brittiska vattenhundarna, vilka numera är utdöda. Man kan ana en inblandning av irländsk vattenspaniel, spansk- och portugisisk vattenhund och curly coated retriever – de är olika som nämns – men det är okänt.

Den är ovanlig utanför hemlandet, där den erkändes som ras 1942, då var det endast 20 individer som registrerades. Först efter andra världskriget kom arbetet igång med att konsolidera stammen och stamboken stängdes under början av 1960-talet.

De användes tidigare till jakt på utter, vilket numera inte är tillåtet i Sverige. Senare har den använts även för annan småviltjakt. Antalet hundar i Sverige är väldigt få. Den är en lugn hund med envis karaktär, reserverad mot främlingar, en idealisk vakthund. Förutom sin stabila natur har en Wetterhoun en mycket mjuk sida vilket gör att den har väldigt starka band till sin familj. Mot främlingar är den betydligt mer reserverad, men absolut inte aggressiv.

Den är en robust byggd hund. Mankhöjd för hanar är ca 59 cm och tikar ca 55 cm. Färgen är svart eller brun, med eller utan vita tecken. Den lockiga pälsen är tjock, grov och känns fet.

Färger som är tillåtna är svart, svart/vit, svart/skimmel, brun, brun/vit, brun/skimmel och blå/skimmel. Även känd som: Frisisk vattenhund, Otterhoun, Holländska Spaniel.

Kuriosa: Perfekt om du bor utanför stan, behöver mycket motion och en hund som gillar – simma. Livslängd: 12-13 år. Intresserad? Kolla uppfödare och pris 🙂

Källor:
sv.wikipedia.org
skk.se
hundstunden.se
medlem.spray.se/lhs
thedogsite.com.au

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,