Zenzationella Människor Et Facto

Fakta om ALLT. Länka till vänner NYA inlägg, Klockan 09 -VARJE ONSDAG, LÖRDAG OCH SÖNDAG! 2670 inlägg.


Hälsö-Johannes Johansson, en rånmördare som dömdes till döden och halshöggs…

hälsö11

En del brottslingar har flertalet ej hört talas om, här en från mitten av 1800-talet. Bakom det hela var spriten och bråk i samband med fylla. Hälsö-Johannes Johansson, född 1829, var en svensk rånmördare som dömdes till döden och halshöggs den 27 maj 1857. Hälsö-Johannes blev bara 29 år.

Uppväxten?
Hälsö-Johannes Johansson, som haft en fattig uppväxt på ön Hälsö i Stigfjorden i Bohuslän. Han växte upp i en av de två familjer som levde på den lilla ön Hälsö i Stigfjorden, mittemellan Tjörn och Orust. De två familjerna sökte klara sitt knappa uppehälle med fiske och några kor under fattiga omständigheter.

Mord?
Johannes var den sista som blev dömd till döden på Orust. Han tog under de allra mest fattiga tiderna alla chanser han kunde få till olika jobb på Tjörn och på Orust för att bidra till familjens ekonomi. Han hade dock ett mycket hett temperament och hamnade ofta i bråk under sina besök på Tjörn och Orust vilket medförde att han hade rykte om sig att vara en bråkstake och suput.

Yrke?
Johannes var annars, så som de flesta pojkar vid kusten var vid tiden, en god sjöman och fiskare. Så en dag fick han löfte av en bekant att få köpa in sig i dennes fiskebåt. Av denna anledning tog han sig, tillsammans med sin bror Herman, till Göteborg 13 maj 1855 för att köpa garn och drev till båten. Efter några glada dagar i Göteborg fick han 18 maj lift mot Stigfjorden av två bröder med egen båt. På denna hemresa drack alla tre stora mängder brännvin samtidigt som vädret försämrades, båten kom ur kurs. I detta läge tog Johannes över rodret och lyckades lägga till vid Gafsholmen på Hälsö.

häslaö1

Bråk?
Under natten uppstår gräl mellan bröderna och Johannes kring orsaken till att man kom ur kurs. Man somnar, men när Johannes vaknar är han lika upprörd som tidigare under natten och han begår nu i ruset sitt brott. Han slår ihjäl den ena brodern med en yxa och gör ett försök att ge den andre brodern samma behandling. Denne broder överlever dock mordförsöket – men kommer senare att avlida av sina skador.

Tidigt om morgonen 19 maj letar Johannes upp brödernas reskassa och tar sig i land. Utmattad och med bakrus somnar han och när han vaknar blir han varse att två kustuppsyningsmän tagit sig fram till båten och att de upptäckt den döde och den skadade brodern. Johannes tar till flykten och lyckas på olika vägar få lift tillbaks till Göteborg och 26 maj lyckas han mönstra på en båt med destination Amerika.

”27 maj, Johannes som nu är efterlyst och är på båten som ska ta han till Amerika och han ska bara gå i land för att köpa någon tobak just innan avfärd, då han blir igenkänd av en polisman och därmed grips han. En mycket stor slump är att polismannen som är född på Orust kände till Johannes sedan de båda samtidigt läst för prästen i Tegneby kyrka så som tonåringar. Dessutom var Johannes enögd vilket säkert gjorde identifieringen enklare.

Johannes erkänner omgående sitt brott och fängslas i Länshäktet på Sillgatan i Göteborg. Nu följer en tid av ensamhet och många resor fram och åter till Häradshäktet i Svanesund på Orust för rättegång. Dödsstraff yrkas till slut 26 september.”

Ur Göta hovrätts dom.
Göta hovrätt i Jönköping dömer 8 januari 1856 Johannes att mista livet genom halshuggning. Prästen Anders Olsson gick igenom de rutiner som hörde till religionen i samband med avrättningar. Som fängelsepräst hade Olsson haft ansvar för Hälso-Johannes andliga vägledning under hela tiden i fängsligt förvar.

I sänkan hade man lagt ut granris tillsammans med en enkel, urgröpt stock. Johannes gick fram lugnt och värdigt och lade huvudet mot stupstocken. Det gick ett sus genom åskådarna när den tillreste skarprättaren Johannes Jansson lät bilan falla.

Hör berättelsen på dialekt: 1800-talet: Hälsö Johannes
https://www.youtube.com/watch?v=xaDm99A1N-8

Sammanfattningen: Hälsö-Johannes avrättades den 27 maj 1857 i en bergsskreva på gården Hällsbergs mark i Stala socken, på galgbacken i Hällsberg, Orust. Hans grav ligger i närheten av hans avrättningsplats och är idag utmärkt med ett järnkors. Det var massor av tillresta åskådare för att bevittna avrättningen av Johannes ”Hälsö-Johannes” Johansson, tusentals människor.

Hälsö-Johannes+avrättningsplats

Avrättningen utfördes av skarprättare Johannes Jansson. Han var född 22 januari 1817 i Örs socken, Älvsborgs län, död 13 september 1868 i Göteborgs domkyrkoförsamling, var en anlitad skarprättare från Göteborg. Han utförde alla med en yxa som finns beskåda i Göteborg. Avrättningsplatsen besöks än idag, ses på fotot. Ett foto även på platsen där båtarna hade hamn, och Hälsö idag.

Källor:
sv.wikipedia.org
orust.se
stewegee.se
sverigesradio.se
sv.unionpedia.org
youtube.com


Om covid-19
Tänk på alla: Handhygien, avstånd och – vaccinets hållbarhet i tid ej känd ännu. Blogginlägget nedskrivet 28/7-21

Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).


1 kommentar

Fransyskan Olympe de Gouges en stor kvinna som halshöggs för sin feminism år 1793…

Olympe de Gouges11

Tiden har gått, men vi inser att det fanns kvinnor som kämpade förr och är värda skriva om och minnas. Det gäller fransyskan Olympe de Gouges, pseudonym för Marie Gouze, även kallad Marie-Olympe de Gouges, ursprungligt namn Marie Gouze, gift Marie Aubry, föddes 7 maj 1748 i Montauban, död 3 november 1793. Fransk socialreformerare, revolutionär, var politisk aktivist, feminist, författare och dramatiker – som utmanade konventionella synpunkter på ett antal frågor, särskilt kvinnornas roll som medborgare.

Tidiga åren?
Olympe föddes i södra Frankrike, som dotter till Anne Olympe Mouisset Gouze, tvätterska, som var gift med slaktaren Pierre Gouze; Maries biologiska far kan ha varit Jean-Jacques Lefranc (eller Le Franc), markis de Pompignan. Han förnekade faderskapet. Hennes första språk var occitanska.


De Gouges var en företrädare för kvinnors, slavars och utomäktenskapliga barns rättigheter, och argumenterade för en sorts välfärdsstat och fördelningspolitik med hjälp av skatter. Språket? Occitanska (occitan eller lenga d’òc) är ett språk inom den galloromanska språkgruppen. Språkets närmaste släkting är katalanskan. Området där occitanska talats traditionellt kallas Occitanien och omfattar delar av södra Frankrike och mindre områden i norra Spanien.

Äktenskap:
Hon var gift som 16-åring redan, mot sin vilja i ett arrangerat äktenskap med servitören Louis Aubry. Hon hade en son med honom, Pierre. Mannen Louis dog ett år efter att de gifte sig, hon sa att hon aldrig hade älskat honom.

Trots att hon saknade formell utbildning närde Olympe de Gouges en dröm om att bli dramatiker. Fast besluten att lyckas flyttade hon till Paris med sonen 1770 och började umgås med intellektuella, konstnärer, skådespelare och började själv skriva essäer och skådespel. Hon engagerade sig mot slaveriet och skrev bl.a. dramat ”Zamore et Mirza, ou l’heureux naufrage”. När hennes man dog bytte Marie namn till Olympe de Gouges, och lovade att aldrig gifta sig igen.

olympe-de-goug

Jämställdheten för kvinnorna?
Olympe de Gouges stödde Franska revolutionen 1789, men blev besviken eftersom den inte ledde till ökad jämställdhet för kvinnorna. Efter hand blev hon alltmer kritisk mot revolutionen, bl.a. på grund av avrättningarna av Ludvig XVI och Marie Antoinette.

Hon var från 1791 medlem av Cercle Social, en sammanslutning med målet att kvinnor skulle ha samma politiska och juridiska rättigheter som män. Gruppen sammanträdde ofta hos den välkända feministen Sophie de Condorcet. Det var under ett sådant sammanträde som Olympe de Gouges yttrade den senare berömda repliken: ”En kvinna har rätt att bestiga schavotten. Hon måste få samma rätt att bestiga talarstolen.”

Som en protest mot att kvinnorna inte inkluderades i tolkningen av den i revolutionsandan skapade Deklarationen om människans och medborgarens rättigheter författade hon Deklarationen om kvinnans och medborgarinnans rättigheter (1791), följt av Contrat Social , där hon propagerade för jämställdhet inom äktenskapet.

Vad hände i Paris?
I Paris inledde hon en relation med den förmögne Jacques Biétrix de Rozières och presenterades för huvudstadens kända intellektuella. Hon blev bekant med bland andra Frederic-Cesar de La Harpe, Louis-Sébastien Mercier, Nicolas Chamfort, Jacques Pierre Brissot och Nicolas de Condorcet och besökte ofta Madame de Montessons salong.

Från 1784 arbetade hon som pjäsförfattare med pjäser uppförda på nationalteatern Comédie Française. En av hennes första pjäser var den kontroversiella Zamore et Mirza, ou l’heureux naufrage (Zamore och Mirza eller Det lyckosamma skeppsbrottet), som skrevs i början av 1780-talet.

Den tog starkt ställning mot slaveriet och beskrev slavarna som upproriska och frihetslängtande. Det blev en tumultartad premiär, flera hotbrev och en kritikerstorm i pressen, därav lades pjäsen ned redan efter tre föreställningar. De Gouges publicerade också ämnen där hon debatterade för skilsmässa och sex utanför äktenskapet. Hennes förslag om progressiv skatt antogs av Nationalförsamlingen.

Olympe de Gougesgiljtin

Häktning och avrättning?
Hon arresterades 1793, satt fängslad i tre månader och avrättades den 2 november samma år. Hennes huvudlösa kvarlevor kastades i en massgrav. Två veckor senare användes hon som ett varnade exempel för kvinnor i ett tal av revolutionären Chaumette: ”Kommer ni ihåg den skamlösa Olympe de Gouges som försummade sina plikter i hemmet och som ville bli politiker och begick brott? Vill ni imitera henne? Nej, ni vill säkert känna att ni endast är intressanta och värda uppskattning när ni är som naturen har ämnat er.” Barbariskt.

Opolitisk?
Olympe de Gouges tillhörde inte något parti: ”Je ne suis d’aucun parti, j’ignore s’il en existe quelqu’un véritablement” (”Jag tillhör inte något parti, tror inte något sådant parti skulle stå att finna”; ur skriften ”Remarques patriotiques”). Hon var en av de få – och den enda kvinnan – som offentligt opponerade sig mot terrorväldets avrättningar.

CORONA:
Tänk på alla – det konkreta enkla: Handhygien, håll avstånd, hosta i armvecken och var fortfarande – försiktig.

Källor:
sv.wikipedia.org
www2.ub.gu.se
britannica.com
liberalakvinnor.se
sv.findagrave.com

Blogginlägget nedskrivet 20/9-20

Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).


Vem var Skinnar Per, hur gick det för riksdagsledamoten och upprorsledaren…?

dalregiment

Minns du dalupproret? Där var han med, Skinnar Per Andersson, från Sollerö (Mora socken, Dalarna), och han var en av ledarna för dalupproret 1743 (Stora daldansen). Det planlösa kriget mot Ryssland hade väckt förbittring, och särskilt i Dalarna, där man inte ville släppa ut sina rekryter, innan krigets upphovsmän blivit straffade. Vid ett landsting i Falun den 23 juli 1742 utmärkte sig i synnerhet en bonde från Mora, Per Andersson, som en av de hätskaste talarna. Han blev även vald till ombud vid riksdagen, där han insattes i sekreta utskottet, som vid tiden förstärkts med 25 bönder.

Andersson, Skinnar Per, från Sollerön, föddes 1703, blev avrättad den 30 januari 1744, framträdde innan 1742 på det landsting, som dalallmogen framtvingat, såsom den kraftigaste oppositionstalaren mot regering och ständer samt valdes av hela Dalalaget till riksdagsmän; mellan honom och hans kommittenter upprättades ett formligt kontrakt, varigenom storleken av hans riksdagsmannaarvode gjordes beroende av vad han lyckades uträtta för böndernas besvär, historia av stort intresse.

I tronföljdsfrågan slöt sig Andersson till det parti, som ville ha den danska kronprinsen Fredrik som svensk tronföljare. I början av 1743 infann sig i Stockholm två deputationer från Dalarna, vilka krävde att de försumliga generalerna skulle bestraffas och att Fredrik skulle utses till Sveriges blivande kung.

När deputationerna återvände till Dalarna följde Andersson med och tvingade landshövdingen att utlysa ett nytt landsting. Detta hölls i Leksand den 12 april och var ytterst stormigt. Andersson återvände därefter till riksdagen i Stockholm, sedan han uppmanat dalkarlarna att tills vidare inte låta sina soldater gå ut i kriget.

Den danske ministern Grüner fick dock Andersson resa därför tillbaka till Dalarna för att försöka lugna stormen. Men den hade nu blivit honom övermäktig. Vid ett tillfälle blev han till och med misshandlad av bönderna, då han rådde dem att vara stilla. Man beslöt att tåga till Stockholm. Då gjorde Andersson åter gemensam sak med upprorsmännen som ledare verkade Skinnar Per Andersson från Mora och bokhållaren Gustav Schedin i Insjön. För att hjälpa dem, hade de Vilhelm Gustav Wrangel från Dalregementet.

I Sala förde han ordet för de utskickade, som utan att låta förmå sig till eftergift underhandlade med Kunglig M:ts och ständernas av bönderna internerade deputerade.

budstikke

Den 20 juni ryckte dalkarlarna in i Stockholm.
”Bondehären stod på Norrmalmstorg (nuvarande Gustaf Adolfs torg) grupperade under sina sockenfanor. Det var onsdagen före midsommar. Nu fördes indelta regementen fram, 2 000 man, och de båda styrkorna stod front mot front. Samtidigt pågick förhandlingar mellan regeringen och upprorsledarna. Och även nu försökte Johan Pehrsson att lugna bönderna. Men dessa krävde att han skulle tala för deras sak inför de styrande. Förhandlingarna ledde ingen vart.

När så kungen gav order om att bönderna skulle avväpnas uppstod en skottväxling mellan en bonde och en officer, som resulterade i att bonden dog. Nu bröt helvetet löst. Några förband vägrade att skjuta på sina landsmän, men andra öppnade eld mot den stora hopen med både handeldvapen och kanoner. Det uppstod ett inferno på torget, som snabbt fylldes av döda och sårade bönder. De som kunde flydde i panik in på sidogatorna där de förföljdes och höggs ner av kavallerister.” //

Upproret tog snabbt slut. 150 kravallmän hade fallit och om 3000 hade tagits. Övriga fick – återvända till Dalarna, om än med militära eskorter enligt förödmjukande former.
Efter slutlig rannsakning inför Svea hovrätt dömdes Skinnar Per Andersson och Gustaf Schedin att mista livet genom halshuggning. Ledaren Schedin spetsades efter på en påle efter.

Fyra personer till dömdes och halshöggs vid samma tillfälle: Holbetz Anders Eriksson i Garsås, fjärdingsmannen Smeds-Anders Mattson i Garsås, Gisslar Erik Hansson i Vikarbyn och Karl Olovsson Beronius i Smedsby. Många dömdes till spö- och fästningsstraff – en av dem var major Wrangel. Av de andra som deltagit i bondehären dömdes var trettionde man att smaka spö. De utsågs genom lottning.

Hårda straff, dalaupproret var över… Nog fanns det kurage på den tiden.
Bild på Dalaregementets symbol och budkavlen, den som gick runt innan till bönderna.

Källor:
sv.wikipedia.org
sok.riksarkivet.se
bergstrand.files.wordpress.com
frihetskamp.net

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,