Vem var du Marina Tsvetajeva, du som skrev dina dikter på ryska, tyska och franska? Del 2-2

Fortsättningen över Marina, Sergej och Alja.
Maken och dottern Alja, utvecklade sympati för den sovjetiska kommunismen vilket ledde till att Efron började spionera åt NKVD. 1937 återvände dottern till Ryssland, och samma år även Efron, som flydde, då han eftersöktes av den franska polisen för mord på en rysk avhoppare.

I Ryssland blev Efron och Alja anklagade för spioneri. Efron blev skjuten 1941 och Alja dömd till åtta års fängelse. I samband med den nazityska invasionen sommaren 1941 evakuerades Tsvetajeva med sonen till Jelabuga i Tatarstan, där hon hängde sig. Alja blev frigiven först efter Stalins död. Vilken tragik.

Stalinregimen accepterade inte Tsvetajevas excentriska, och ibland sexuellt laddade verk och inte förrän under 1960-talet ”återupptäcktes” hennes författarskap i Ryssland.

//
En historia från nödårens Moskva, berättad av Sergej Volkonskij, skildrar- hur Tsvetajeva en gång ertappade en man som bröt sig in i hennes lägenhet. Bjuden på te av skaldinnan rördes tjuven av hennes armod och ville till slut själv låna henne pengar? Sådana överraskande möten, i trots av alla sociala lagar, var karakteristiska för Tsvetajeva.// (z)

Den 22 juni 1941 –
invaderade Tyskland Sovjetunionen. Nazistarmén avancerade snabbt och de första bombräderna i Moskva hade startat i juli. Marina och Mur evakuerades till staden Elabuga , där de bosatte sig i ett knarrande gammalt hus på landet – en skarp kontrast till de storslagna parisiska omgivningarna under deras emigréperiod.

Tsvetaeva var arbetslös utan ekonomiska medel, och hon hade ingen aning om huruvida hennes dotter och make var döda eller vid liv. Hon gick in i en farlig spiral, som beskrevs av hennes son Mur i hans dagbok: ”Mamma lever en självmordsdöd och hon talar om inget annat än självmord. Hon gör inget annat än att gråta och tala om de förnedringar hon måste utstå. … Mamma säger, låt allt gå förlorat så hänger jag mig själv.” (27 augusti 1941)

Den 31 augusti var det en söndag. Tsvetaeva var ensam i huset; hon skrev tre avskedsbrev. Det första var riktad till den som hittade hennes kropp. Hon bad dem att ta Mur till en stad nära Chistopol där poeten Nicolai Aseev bodde.

Det andra brevet var till Aseev och hans fru, där de bad dem att ta hand om hennes son och bad dem acceptera en koffert som innehåller anteckningsböcker med hennes dikter, såväl som buntar med prosa. Detta föll för döva öron, eftersom Aseevs misslyckades med att ta hand om varken Mur eller Tsevtaevas arv. Det sista brevet är adresserat till Mur:
”… Jag är galet kär i dig … Säg till pappa och Alia – om du ser dem – att jag älskade dem till sista stund och förklara för dem att jag hamnade i en återvändsgrändsgata.”

Avslut för son och mor Marina:
När hennes son kom hem upptäckte han att det värsta hade hänt: Marina Tsvetaeva hade hängt sig vid späd ålder av 48 år.

Dottern Alja?
Utsläppt från Gulag 1947, bosatte Alja sig i Rjazan’, där hon undervisade i grafik. I början av 1949 arresterades hon igen och dömdes till ett liv i exil i Turuchansk i Sibirien. Från denna plats började Alja en intensiv korrespondens med Pasternak, som skickade henne det allra första manuskriptet av doktor Živago.

Rehabiliterad 1955 återvände Alja till Moskva där hon ägnade sig åt att spåra och publicera sin mors manuskript; hon skrev också en memoarbok om henne: Marina Cvetaeva, my mother , som publicerades postumt 1979 i Paris. Ariadna Efron dog 1975 i Tarusa, den förtrollade platsen för sin mors barndom.

---

Litteratur, mor Marina:
Min ryska barndom: prosatexter (urval och översättning Annika Bäckström) (Tiden, 1981)
Råttfångaren (Krysolov) (svensk tolkning av Annika Bäckström) (Renässans, 1992). Korrespondens 1926 (brevväxling mellan Boris Pasternak, Rainer Maria Rilke och Marina Tsvetajeva) (Briefwechsel) (översättning från ryska och tyska av Ola Wallin) (Ersatz, 1996).

Tragik från början. Marina begravdes på Yelabuga-kyrkogården, i en stad i republiken Tatarstan, Ryssland, även om hennes exakta begravningsplats fortfarande är okänd.

Källor:
sv.wikipedia.org
poetryfoundation.org
rbth.com
sv.newsogoos.com
signum.se (z)
en.gariwo.net
en.wikipedia.org

Blogginlägget nedskrivet 7/7-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

Vem var du Marina Tsvetajeva, du som skrev dina dikter på ryska, tyska och franska? Del 1-2

Jag visste knappt något om denna ryska, men en vän gjorde mig nyfiken. Så, Marina Ivanovna Tsvetajeva föddes 9 oktober 1892 i Moskva, död 31 augusti 1941 i Jelabuga i Tatarstan, var en rysk poet och författare i de ryska symbolist- och akmeiströrelserna (som annars betraktas som varandras motpoler).

Märkte att Tsvetajeva publicerade sin första diktsamling med egna pengar och hon ansåg också – att manliga namn som slutade på bokstaven ”y” berövar deras ägare deras maskulinitet. Kanske så?

Inom ramen för ett projekt kallat Poesi på väggarna förärades år 1992 hennes dikt – Mina verser – att bli den första väggdikten i den holländska staden Leiden.

---

Bakgrund?
Tsvetajeva var dotter till en professor i konsthistoria och en konsertpianist. Då modern utvecklade TBC flyttade familjen år 1902 till Schweiz för bättre klimat, där modern dog 1906. Tsvetajeva lärde sig franska och tyska och 1908 studerade litteraturhistoria vid Sorbonne. Hennes första diktsamling Kvällsalbum publicerades 1910.

Make: Sergei Efron (1912–1941). Barn: Ariadna Alja Efron, Irina Efron, Georgy Mur Efron.
Föräldrar: Ivan Tsvjetajev, Maria Alexandrovna Meyn. Syskon: Anastasija I. Cvetaeva, Andrei Tsvetaev, Valeria Tsvetaeva. Namn stavas lite skiftande språk.

Var kommer sådan ömhet ifrån? Av Marina Tsvetaeva, nya versioner från ryska av Ilya Kaminsky och Jean Valentine. // 1916

Var kommer sådan ömhet ifrån?
Det här är inte de första lockarna
Jag har lindat mig runt fingret…
Jag har kysst läppar mörkare än dina.

Himlen är tvättad och mörk
(Var kommer sådan ömhet ifrån?)
Andra ögon har vetat
och flyttade bort från mina ögon.

Men jag har aldrig hört sådana här ord
på natten
(Var kommer sådan ömhet ifrån?)
med mitt huvud på ditt bröst, vila.

Var kommer denna ömhet ifrån?
Och vad ska jag göra med det? Ung
främling, poet, vandrar genom staden,
du och dina ögonfransar – längre än någon annans.
//

Resor?
Vid sina vistelser vid Svarta havet träffade hon sin blivande make, kadetten Sergej Jakovlevitj Efron. De gifte sig 1912, fick två döttrar och bosatte sig på Krim fram till den ryska revolutionen 1917. Efron stationerades då i Moskva och efter revolutionen anslöt han sig till det vita gardet, medan Tsvetajeva blev fast i Moskva i fem år under svåra förhållanden och svält, varvid en dotter dog.

Så småningom 1922 lyckades familjen lämna Sovjetunionen och de bodde först i Berlin, sedan Prag och slutligen i Paris 1925-1939, där parets son föddes. När Tsvetajeva skrev ett uppskattande brev till den kommunistiske poeten Vladimir Majakovskij blev hon utfrusen av de ryska emigranterna och hennes verk slutade publiceras i emigranttidningen.

Hur fortsatte deras väg, läs i del 2, imorgon onsdag.

Källor:
sv.wikipedia.org
poetryfoundation.org
rbth.com
sv.newsogoos.com
signum.se (z)
en.gariwo.net
en.wikipedia.org

Blogginlägget nedskrivet 7/7-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

Järnvägen till Sibirien, Gulaglägrens helveten och död…

Böcker har jag läst i ämnet, autentiska berättelser om sibiriska fånglager. Gulag, känd genom sovjetkommunistisk terrorhistoria, Glavnoe Upravlenie Lagerej, grundad 1934. Syftet var inte enbart att göra sig av med politiska meningsmotståndare. Lägren tjänade också ett ekonomiskt syfte, då de gav landet tillgång till slavarbetskraft.

Gulag var en ledningscentral för ett system av fängelser, arbetsläger av olika slag, mentalsjukhus och speciallaboratorier som visserligen var landsomfattande, men som hade en påtaglig geografisk tyngdpunkt i tundraområdet i norr och öster; runt Archangelsk, i Ural och i Sibirien. Långt bort från mänsklighet och med enorm kyla.

Det läger som ofta brukar benämnas som det första Gulaglägret sattes upp i ett stort och isolerat kloster- och kyrkokomplex på Solovetskijöarna, eller Solovki, i Vita havet i oktober 1923.

Men hur tog man sig dit?
Åren 1883-85 byggdes den första järnvägen i Sibirien, och västra Sibirien knöts till det ryska, europeiska järnvägsnätet. Ungefär samtidigt byggdes den första järnvägen in i de asiatiska delarna av riket, en rent militär linje till Tasjkent i det nyligen erövrade Centralasien.

År 1891 påbörjades bygget av transsibiriska järnvägen österifrån, i Vladivostok vid Stilla havet. Tsaren själv lade den första stenen till banan. Arbetet utfördes av fångar eftersom det knappt fanns någon annan arbetskraft i de östra delarna av Sibirien. Att dra järnvägen genom den oländiga terrängen i svårt klimat var oerhört hårt och kostade tusentals människor livet. Först år 1900 knöts de västra och centrala sibiriska järnvägarna ihop.

Samma år inleddes tillfälliga transporter på Bajkalsjön – två färjor trafikerade sjön under sommarhalvåret, och under vintern gick hästdragna vagnar över isen. Området runt Bajkalsjön är extremt otillgängligt, och först 1904 var en järnvägslinje söder om sjön klar. Den gick genom 33 tunnlar och som högst drygt 1 100 meter över havet.

---

Gulag betyder ”Huvudstyrelsen för korrektions- och arbetsläger” och var benämningen på det sovjetiska system av koncentrationsläger, som påbörjats av Vladimir Lenin och som sedan under Josef Stalin byggdes ut i en mycket stor omfattning. Även efter avstaliniseringen fram till Sovjetunionens upplösning användes Gulaglägren som bestraffningsmetod.

En berättelse av alla om lägren.
”24 år gammal, 1939, greps den polske kavalleriofficeren Slavomir Rawicz av NKVD, den ryska hemliga polisen. Eftersom Rawicz talade flytande ryska, och bodde i Pinsk nära den ryska gränsen, måste han vara spion, ansåg de. Efter helvetisk tortyr dömdes Rawicz till 25 års straffarbete i Sibirien. De flesta i hans situation hade antingen dukat under av tortyren, den fruktansvärda resan till lägret, eller av det hårda straffarbetet.

Men Slavomir Rawicz öde blev allt annat än vanligt. I Flykten från Stalins läger (Historiska Media) berättar Rawicz om hur han tillsammans med sex andra fångar lyckades rymma en snöig natt i april 1941. Han vandrade till fots över sexhundra mil! Genom Sibiriens köld, Gobiöknens hetta, över Himalayas snöbeklädda berg, för att slutligen nå fram till friheten och räddningen i Indien.

Boken utgör ett hisnande vittnesbörd om människans överlevnadsförmåga. Längtan efter frihet och människovärde var det som drev Slavomir Rawicz att ta ännu ett steg framåt när krafterna för länge sedan hade tagit slut.”
En av de ”starkaste och otäckaste” böcker jag läst var, ”En amerikan i Gulag” av Alex Dolgun, som visar på helvetets dagar och vad som skedde. Rekommenderas!

Sammanlagt tros 14 miljoner människor ha fängslats under Stalins år vid makten. Hur många av dessa som dog är omtvistat, men det sammanlagda antalet dödsoffer har uppskattats till omkring 1,5 miljoner.

Källor:
popularhistoria.se
sv.wikipedia.org
nytid.fi
fof.se
svd.se
alltomhistoria.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om transport, järnväg, gulag, sibirien, andra världskriget, fakta, Sovjet, brott, fångar, fängelse, tortyr,