En fruktansvärd man som även sina sista år i livet inget ångrade och hatet fanns likaså kvar. Fram till 2014 var Alois Brunner den – mest eftertraktade nazistiska krigsförbrytaren. Under andra världskriget var han Adolf Eichmanns närmaste medarbetare och ansvarig för deporteringen av tiotusentals judar till utrotningslägren i Polen. I december 2005 antogs det att han var på semester i Schweiz, men han kunde inte spåras.
Vad gjorde han?
Brunner var en ökänd nazist som hade ansvarat för att skicka mer än 128 500 europeiska judar till dödsläger över hela Europa. SS Hauptsurmfuhrer Alois Brunner hade bott i Syrien och gav råd till de olika regeringarna i Damaskus i underrättelsefrågor sedan 1959. Fyra länder – Tyskland, Frankrike, Österrike och Grekland – krävde hans utlämning. Frankrike dömde Mr. Brunner i absentia 1954 för brott mot mänskligheten och dömde honom till döds för sin roll.
Bakgrund?
Alois Brunner, född 8 april 1912 i Nádkút, Kungariket Ungern, troligen död 2010 (2001?) i Damaskus, var en österrikisk SS-Hauptsturmführer. Enligt Simon Wiesenthal-centret avled Brunner cirka 2010, andra hävdar att det är mer troligt att han avled i mitten av 1990-talet. Under andra världskriget var Brunner tjänsteman vid Reichssicherheitshauptamt (RSHA), Tredje rikets säkerhets- och underrättelseministerium och en av Adolf Eichmanns medarbetare.
Krigsslutet?
När detta närmade sig flydde Brunner före Röda armén kom. Det var början på en period på nästan tio år som han rörde sig över hela Tyskland för att hålla sig ur myndigheternas händer. 1985 berättade han i en intervju med den tyska veckan Bunte uttömmande om sina resor med flyg. Det är svårt att verifiera hans berättelse och möjligen utelämnade han vissa frågor för att inte förråda möjliga hjälpare under sitt flygande. I vilket fall som helst började han röra sig först i den slovakiska huvudstaden Bratislava där han hade utfört sitt sista uppdrag.
Vidare rörelser?
Från Bratislava lämnade Brunner staden med personbil – till Wien. När den röda armén stadigt närmade sig utkanten av staden åkte han till Prag. När han kom den 15 april 1945 var staden fortfarande i Wehrmachts händer. På grund av närvaron av tjeckiska motståndskämpar kände Brunner sig inte heller säker här. Utklädd som civil lämnade han med en grupp andra tyskar – i västlig riktning. I Böhmen, den västra delen av Tjeckoslovakien, arresterades han av tjeckerna. Här slapp han döden eftersom många SS-män mördades av tjeckiska partisaner vid den tiden. SS-männen kunde identifieras av blodgruppen som tatuerades på armen men Brunner hade inte den typen av identifiering. Hm…
Men sedan?
I Pilsen utlämnades Brunner till amerikanerna. Här tog han namnet på en avlägsen släkting, Alois Schmaldienst. Hans identitet ”bekräftades” av en så kallad bekant. Han var krigsfånge för amerikanerna och han fick arbeta i München som förare. Han släpptes sommaren 1945 och medan han var på väg till sin fru och barn, arresterades han i Graz av britterna. Han fängslades ännu en gång. Våren 1946 lämnade han det brittiska PoW- lägret i Gratkorn. Därefter hittade han arbete som jordbrukshandlare i tre månader men han bestämde sig för att återvända till München för att arbeta för amerikanerna igen.
Jobbade för amerikanare?
Den här gången arbetade han för dem i München som civil förare. Han tjänade olagligt pengar på den svarta marknaden men den amerikanska parlamentsledamoten fick reda på det 1947. Han bestämde sig för att byta till en annan ockupationszon ännu en gång och han åkte till Hamburg på en fisketransport. Efter en vistelse på bara några månader i Hamburg bodde han i Essen fram till 1951.
Här hittade han anställning som gruvarbetare och arbetade som servitör på olika pubar. Fortfarande i besittning av amerikanska papper, en Personalausweis (ID-kort) och en Reisepaß (respass), beslutade han att lämna Tyskland med avsikt att resa till Egypten. Han räknade med hjälp av ”stora” Haj Amin al-Husseini, en före detta allierad av nazisterna. Hjälpen från denna blev dock inget av! Det var få människor som ville hjälpa Brunner. Orden från Otto Skorzeny som själv hade flytt till Spanien, är tillräckligt tydliga för att INTE hjälpa Brunner: ” Für einen Schweinehund rühre ich keinen Finger.” (Jag kommer inte att röra ett finger för den jäveln!).
Händelse tidigare – brevbomb.
Den 13 september 1961 skulle Brunner hämta ut ett paket på ett postkontor i Damaskus. Innan han hade hunnit lämna lokalen, detonerade bomben och dödade två postanställda. Själv förlorade Brunner vänster öga. I juli 1980 mottog Brunner en ny brevbomb, som vid detonationen berövade honom samtliga fingrar på vänster hand utom tummen. Det har inte klarlagts vem eller vilka som låg bakom brevbomberna, men misstankar har riktats mot den israeliska underrättelsetjänsten Mossad och den franska terroristorganisationen La Main rouge.
Okej åter till 1970-tal:
Syrierna förnekade att Brunner var i deras land och fallet tappades tillfälligt. 1977 rapporterade en fransk diplomat att Brunner arbetade för den syriska underrättelsetjänsten som skyddade honom. Brunner försvann igen under lång tid men mellan 1982 och 1984 hittades han av Serge och Beate Klarsfeld, ett franskt par som spårade flyktiga nazisterkrigsförbrytare. Han bodde fortfarande i Damaskus i Syrien med namnet Georg Fischer. I Syrien försörjde han sig bland annat som vapenhandlare, samt arbetade för regimen och saluförde surkål. Uppgifter om att Brunner varit involverad i framställning av kemiska vapen framkom 2017.
1984 ansökte åklagaren i Rheinland-Westfalen om utlämning men Syrien vägrade att samarbeta och fortsatte att förneka att Brunner bodde där. Typiskt?
Nazist:
Alois Brunner blev medlem i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) 1931. Brunner var som nämndes i början skyldig till denna slakt av folk, sådana som deporterades från Österrike, Grekland och Frankrike till nazisternas förintelseläger. Åren 1943–1944 var han kommendant för det franska interneringslägret Drancy utanför Paris.
I en telefonintervju för Chicago Sun-Times 1987 uppgav Brunner bland annat följande:
”Alla judar förtjänade att dö, eftersom de var djävulens hantlangare och mänskligt avskräde. Jag ångrar ingenting och jag skulle göra det igen.” Han – var mänskligt avskräde, eller?
Dom?
Den 2 mars 2001 dömde en fransk domstol Brunner in absentia till livstids fängelse för brott mot mänskligheten. Tillsammans med Aribert Heim var Brunner en av de sista tyska nazistiska krigsförbrytarna på fri fot och som länge antogs fortfarande vara vid liv.
Men rapporter som kommit fram var att han dog i en källare, platsen vald av säkerhetsskäl – i Syrien 2001, 89 år gammal. Enligt XXI var Brunner praktiskt taget husarresterad i Damaskus från 1989. Denna utredning – beskrivet som ”mycket trovärdig” av veteranen Nazi-jägaren Serge Klarsfeld – syftar till att lösa ödet för en av de mest beryktade figurerna i Förintelsen. Tre före detta medlemmar i den syriska hemliga tjänsten som intervjuades av tidningen XXI sa att Brunner tillbringade sina senaste år under eländiga förhållanden under ett flerfamiljshus i den syriska huvudstaden. Han förblev till slutet en oväntad nazist och antisemit, berättade källorna till XXI.
En av hans vakter sa att Brunner, som gick under namnet Abu Hussein, ”led och grät mycket under sina sista år, alla hörde honom.” Mannen, identifierad endast som Omar, sa att han ”inte ens kunde tvätta sig.” Allt han var tvungen att äta var ”arméportioner – hemska saker” och kanske ett ägg eller en potatis. Han var tvungen att välja det ”ena eller det andra.” Vi minns att hans ”chef” Eichmann, en av arkitekterna för den så kallade slutliga lösningen, hängdes i Israel 1962.
Kvarlevorna:
Enligt information från en ”pålitlig” tysk före detta hemlig underrättelseagent som tjänstgjort i Syrien, skulle Brunner ha begravts på en okänd plats i Damaskus under 2010. Enligt denna har det syriska inbördeskriget gjort det omöjligt att exakt lokalisera Brunners gravplats.
Författarna till boken Mannen i Damaskus ifrågasätter uppgiften om att Brunner dog så sent som 2010 och tror det är mer sannolikt att han avled någon gång i mitten av 1990-talet. Författarna anser att det är mindre troligt att Brunner som skadats av två brevbomber skulle blivit så gammal.
Dessutom har författarna uppgifter om att Brunner fördes bort i en ambulans under 1990-talets första hälft och därefter inte syns till. Mannen Brunner som ”delvis gick upp i rök”. Döden kan ha skett runt 1996, 2001 eller – 2010. En ond människa är död – oavsett…
CORONA:
Tänk på alla: Handhygien, håll avstånd, hosta i armvecken och var fortfarande – försiktig.
Källor:
sv.wikipedia.org
timesofisrael.com
haaretz.com
tracesofwar.com
ww2db.com
jewishfilm.org
Blogginlägget nedskrivet 29/9-20
Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).
Zenzationella Människor Et Facto 