1960 var ett häftigt OS att minnas (tycker jag), ett minne var Herb här, som bl.a. mötte vår Dan Waern. Jag minns Herbs långa löpsteg, lekman som jag är 🙂 Men – i sin helhet – Herbert James Elliott, född 25 februari 1938, Perth, Västra Australien. Så mitt minne – han blev mästare på 1500 m vid sommarspelen i Rom på världsrekordtiden 3.35,6. Det gamla rekordet på 3.36,0 innehade han själv och sattes på Ullevi i Göteborg. 181 centimeterlång. 2:a blev Michel Jazy, Frankrike och 3:a – István Rózsavölgyi, Ungern.
28 tävlade i OS från Australien och enda guldet i friidrott tog Elliott.
Tidiga år? Elliott började springa tävlingsmässigt vid åtta års ålder. Han sprang sin första mil under fyra minuter 1958. Efter att ha blivit skolad bland sportkulturen på Aquinas College, i Perth, följde den unge Elliott en sträng träningsregel utarbetad av sin tränare, Percy Cerutty, som skulle uppmana honom att skynda på framgången genom att påminna honom om att ”det bara är smärta som gäller.”
Löparkarriär? Elliott var under sin karriär obesegrad på såväl en engelsk mil som på 1 500 meter och vann på dessa distanser 44 lopp i följd. Trots att hans vinnartid i Rom presterades på kolstybbsbana, var den så förnämlig att den hade räckt till guld i Seoul 1988, Barcelona 1992 och Atlanta 1996. Oj då. I augusti 1958 satte han nytt världsrekord på en engelsk mil med tiden 3.54,5, en förbättring med 2,7 sekunder, och på 1500 meter med tiden 3.36,0, en putsning med 2,1 sekunder.
Han sprang den så kallade drömmilen vid 17 tillfällen. Många olympiska idrottsmän vann fler guldmedaljer än Herb Elliott, men få har uppvisat en sådan absolut auktoritet inom en sportgren, som denne gjorde på medeldistanslöpning under åren 1957 till 1961. Ovan nämnda Dan Waern ännu i livet kom på fjärdeplats på 1500 meter i Rom på 3.40,0 – ett nytt svenskt rekord. 4,4 sekunder från guldet.
Privatliv: Den 2 maj 1959 gifte sig Elliott med Anne Dudley, en frisör från Perth. De har sex barn. Foto på tre av dem. 🙂 Han drog sig tillbaka från tävlingar 1962, .han bestämde sig för att sluta springa och istället göra en karriär inom näringslivet. 85 år nu 2023.
De flesta toppstjärnor visas upp i reklam och andra sammanhang, någon får göra musik. Vi ska minnas ihop – idrottare som gjort mer eller mindre lyckade insatser som musiker. Många av dem var elitidrottare. Här är några roliga exempel på både musikaliska – och ska vi säga ”mindre musikaliska” – personer som kan ge inspiration till alla som funderar på att ge sig in i musikbranschen.
Tidigt? En udda singel är Hans Åkerwalls om att spela pingis, som är hänsynslöst självutlämnande. Åkerwall var ett tag en talang precis under landslagsnivå i bordtennis, men han klarade inte av framgången. Krogen blev ett andra hem och detta besjungs utan omsvep.
Tjotta: Fotbollsspelaren Ingvar ”Tjotta” Olsson hann bli 27 år innan han gjorde sin allsvenska debut i AIK, men hann ändå med att göra 70 mål på 122 matcher. Efter karriären kom han att bli grammofonartist, och hans mest sålda inspelning, ”Flickan och fjärilen” sålde i hela 90.000 ex., en imponerande upplaga än idag. Fotot överst.
År 1958 hade rock´n roll kommit, det var VM i Stockholm och ”Nacka” hade givit ut sin ”Vi hänger med”, så då hottades ”Tjotta” upp och spelade in ”Rock n´ roll me´en boll”. Knappast en låt som passade hans röst, men ett tidsdokument idag. ”Nacka” Skoglunds klassiker ovan skrevs av Stikkan Andersson.
Gösta ”Snoddas” Nordgren, 1926-1981, var en svensk sångare och bandyspelare.
Ingemar Johansson: Klart till drabbning” finns på nätet. Baksidan är den fina ”Västkustens vals” med vår boxare från Göteborg.
Karl Erik ”Cacka” Israelsson var kanske den av våra elitidrottare som blev mest känd som sångare. Som idrottare blev han svensk mästare i längdhopp och korta häcken, och han deltog i OS i Helsingfors 1952, där han blev sjua i längdhopp. Förutom jättesuccén ”Gamle Svarten” minns många även ”En sliten grimma” ur ”Cackas” rikliga skivproduktion.
År 1963 spelade Sven Johansson in en skiva. Ja, han hette så fortfarande, senare tog han sitt smeknamn till efternamn och blev Sven Tumba med svenska folket. Tumbas sånginsats på Ishockeypolka hör väl till kategorin ”hellre än bra”.
Pernilla Wiberg släppte låten Privilege 1991. Hon har själv hävdat att erfarenheten var givande, men hon har i efterhand inte fortsatt med musikambitionerna. Hon gick i musikklass i mellan- och högstadiet.
Mats Wilander Han spelade gitarr och sjöng i sina egenskrivna låtar. Någon hit blev det inte att tala om. Än sämre poet.
Carl Lewis, amerikansk löpare: Lewis musikkarriär var kortlivad och hade antagligen inte blivit särskilt uppmärksammad om det inte var för hans fantastiska resultat i friidrotten. Hans band Electric Storm gav ut låtar på 80-talet, vilket är tydligt när man tittar på deras musikvideos. Kändaste låten Break It Up fick ingen större framgång i USA, men nådde faktiskt en topp 3 placering i Sverige. Andra låtar av Carl Lewis är Lovers Don’t Talk och Away in Silence.
Robert Kronberg: Häcklöparen Kronberg väljer ofta musiken som avkoppling från idrotten. Han har tidigare sjungit i olika band och med Every Thing gavs det 2002 ut en singel, Tonight is the night.
Pia Sundhage: Svensk fotbollstränare och före detta fotbollsspelare (anfallare) född 1960, som ses som en av svensk damfotbolls allra största genom tiderna, bra musikaliskt.
Shaquille O’Neal: Han är en elitidrottare på toppnivå som smidigt gick över till musik efter basketkarriären i bland annat Los Angeles Lakers. I Shaquille O’Neals fall, eller Shaq som han ofta kallas, har det varit hiphop som lockat. Totalt har han gett ut fyra studioalbum, nio singlar och två kompilationsalbum.
Många amerikanska sportkändisar, framför allt inom basket, har av någon anledning börjat spela piano efter karriären. Kobe Bryant, Drew Gooden och amerikanska fotbollsspelaren Jonathan Stewart är några. Deras talanger går enkelt att hitta på YouTube för den som är intresserad.
Andra som nämns som profiler med musikintresse? Yannick Noah, Tommy ”Slim” Borgudd, Anders ”Lillen” Eklund, boxaren som satsade på country, gitarristen Kenny Bräck ovan minns jag lirade med Sven Ingvars i Allsång på Skansen en gång.
Per Elofsson (gästspelar gitarr på skiva med metalbandet Nocturnal Rites). World Class Crew (Patrik Sjöberg, Carlo Tränhardt, Dietmar Mögenburg och Jerome Carter). Friends In Need (Björn Borg, Tomas Brolin med flera).
Sammanfattningsvis så är lite av kvalitet, i många fall känns det som att det är en agent eller manager som pushat idrottaren att spela in en låt efter att sportkarriären uppenbart är över, i syfte att plocka mer pengar på kändisskapet. Det finns dock exempel på stjärnor som åtminstone gett ett ordentligt försök och som verkligen är passionerade.
Söndag och två inlägg denna dag. Så, vi som följt EM i friidrott har sett denna mörka tjej springa som få, Cynthia! Hon är Cynthia Maduengele Bolingo Mbongo (född i januari 1993), känd som Cynthia Bolingo, är en belgisk sprinter. Född i Uccle, Bryssel, Belgien. Längd 1.65 meter. vikt 54 kg. Klubb – CABW
På slutet har hon fått kämpa mot smärta, ”under de senaste 18 månaderna har Cynthia uthärdat allt för mycket av det.” Först såg den belgiska sprintern sin säsong 2019 utplånas av ett kroniskt problem med hennes akillessena. Nu tävlar hon i alla fall.
Problem på vägen? Hur svårt det än var var det ingenting jämfört med 2020, då hon förlorade sin älskade far, Mutien, till Covid-19.
”Min pappa var väldigt känslig, omtänksam och en mycket hjälpsam person”, säger hon. ”Jag var så ledsen. Det var den svåraste perioden i mitt liv.”
Tävlingar? Hon tävlar på 100 m, 200 m och 400 m. Bolingo startade ej på 400 m vid friidrotts-EM 2018.
Den 1 juni 2021 slog hon det belgiska rekordet på 400 meter vid en tävling i Montreuil, Frankrike; med en tid på 50,75, hon förbättrade den 16-åriga rekordtiden på 51,45 av Kim Gevaert och kvalificerade sig för att tävla vid OS 2020. En månad senare satte hon nytt rekord – och sänkte till 50,29 sekunder.
Så 2022 i E M gick hon vidare som 6:a i semifinalen – till final. Först säsongsbästa där på 50,83 sek. I finalen plats 7 på 50,94 sek. Rekord: 50,29 sek. Deltog i stafetten för Belgien och de blev fyra i finalen.
Kuriosa, ansiktet? Bolingo förklarar varför hon går med vit rand på hakan: ”Det finns en dubbel symbolik bakom det. Vi lever ständigt i en svartvit värld. Vi har sällan valet att säga: ”Jag tar båda.” Du är antingen en man eller en kvinna, svart eller vit, hetero eller gay. Linjen är också en kontrast till min hudfärg och det finns en idé om en gräns eller ingen gräns bakom den. Jag vill förmedla idén om att korsa gränser, även om samhället begränsar oss till en roll.”
Zenzationella Människor Et Facto 