Ubåtsvrak funnet på Östersjöns botten, ryskt med 48 man som inte återfunnits…

Jag läste om en saknad ubåt och – nyfiken undersökte jag efter artiklar om vad som hänt denna – på Östersjöns botten. Det gäller en sovjetisk som hade återfunnits, sprängd i större bitar, sydost om Öland. På hösten 1941 lämnade flera ryska ubåtar sina hemmabaser för att patrullera i Östersjön. Flera av dem återvände aldrig.

Vraket ligger i den så kallade Wartburgmineringen, som lades ut av Tyskland på internationellt vatten, men i svensk ekonomisk zon. Mycket talar för att det är ubåten S-6 , i alla fall en s-modell, som har hittats och med 48 man ombord. Den lämnade Tallinn den 6 augusti 1941 för att operera i våra östra vatten och varit saknad sedan dess. Fyndet var under hösten 2012.

Man vet inte vad som har hänt med ubåten, men misstänker att den har sprängts av en mina. Ubåten patrullerade Östersjön under andra världskriget och en lucka i ubåten visade sig vara öppen, vilket skulle kunna ge en fingervisning om vad som hänt när den förliste. Dåtidens ubåtar gick vanligen i ytläge i syfte att snabbt förflytta sig och/eller för att ladda batterierna. U-läge intogs när de själva skulle attackera ett fartyg eller när de var jagade.

Kommendörkapten Christian Allerman (på vårt försvar) har sagt att ubåten var bestyckad med uppskattningsvis 20 torpeder och dessutom granater. Mycket talar därför att ubåten gick i ytläge rakt in i mineringen och där sprängdes av en mina. Vraket bröts sönder i två huvudsakliga bitar – förskepp och akterskepp. Förskeppet ligger cirka 20 meter norr om akterskeppet. Aktersektionen är cirka 40 meter lång och på sandbottnen bredvid ligger ett torpedliknande föremål. HMS Belos kameror har också fångat ubåtens kanon där det finns en rysk text samt Hammaren och Skäran.

Tidigare har flera andra krigsförlista sovjetiska ubåtar hittats av svenska civila eller militära dykare. En svensk marininspektör, Jan Thörnqvist, har i ett handbrev informerat sin ryska motsvarighet, amiral Viktor Viktorovitj Tjirkov om fyndet för att ge efterlevande och den ryska marinen möjlighet att genomföra en minnesceremoni på platsen vilken ska betraktas som en krigsgrav.

Nyhetsbyrån Reuters rapporterade om fyndet, vilket i sin tur gav eko också i de nordiska grannländerna, europeiska medier samt USA och Ryssland. Den engelskspråkiga publikationen Moscow Times hade med nyheten på löpsedeln. Detta är det troliga fyndet av S-6.

Minerade i Juminda, 30.8.41, Estland, är också en nämnd möjlighet. Enligt en annan tidigare källa kan den vara sänkt av tyskt bombflyg, position Kihelkonna (numer kommun i Estland).

Havsbotten i Finska viken mellan Kallbådagrund och Cape Juminda är en enorm kyrkogård, med cirka 12 000 människor på havsbotten från kriget. En otäck historia, en av flera från kriget.

Källor:
sverigesradio.se
forsvarsmakten.se
nyheterna.net
blogg.forsvarsmakten.se
(Sveriges Nyheter)
battleships-cruisers.co.uk
svd.se

 

Nationella insatsstyrkan, används i lägen som är ”för allvarliga, ovanliga och riskabla” för den vanliga polisen…

Nationella insatsstyrkan (NI) är en insatsstyrka inom den svenska Polismyndigheten avsedd att hantera svåra och farliga situationer då människors liv är i fara, bland annat terrorism, gisslantagning, kidnappning och ingripa vid uppror. Den bildades 1991 och består idag av ett antal poliser som arbetar heltid inom gruppen.

Medlemmarna i den tjänstgjorde tidigare endast deltid i styrkan, då de hade två veckors träning och sedan två veckors ordinarie polisarbete på en myndighet. Numera arbetar samtliga poliser heltid i styrkan, då de oftast har mycket träning och relativt många uppdrag.
Efter polisens omorganisation 2015 tillhör NI den Nationella operativa avdelningen. De har beredskap dygnet runt hela året.

Utomlands?
Vid allvarliga händelser utomlands, ex. naturkatastrofer eller krigsutbrott, där svenskar finns bland de drabbade kan de vara del i en nationell stödstyrka tillsammans med exempelvis Särskilda operationsgruppen som samordnas av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Kraven för att bli antagen?
För att kunna söka krävs att man arbetat som polis i fem år, inklusive polishögskolan, att man inte är straffad eller misstänkt för brott och att man har en god fysik. Dessutom ingår två dagars psykologiska tester för att hitta personal som passar in på profilen ”mogna, stabila människor med en realistisk verklighetsuppfattning”.

Alla i styrkan har en specialutbildning på cirka två år för att klara särskilt svåra situationer. Därutöver utbildas vissa till prickskyttar, dykare, sjukvårdare och förhandlare.

Få kvinnor ansöker till Nationella insatsstyrkan, och hösten 2017 hade fortfarande ingen antagits, men myndigheten har drivit projekt för att öka antalet kvinnliga sökande.

Politiskt?
När det gäller nationella insatsstyrkan så är ansatsen att kunna ingripa på två platser samtidigt, att genomföra två av varandra oberoende insatser. Eller för att kunna ha kortare responstid under större delen av dygnet.

Då är bedömningen att ett hundratal poliser är det som behövs (Stefan Hector, ansvarar för insatsverksamheten på polisens Nationella operativa avdelning). Men hur många poliser som ingår i dag i insatsstyrkorna vill han ej uppge. (mars 2016).

Åsikter?
Leif GW Persson tycker att Nationella insatsstyrkan ska skickas till förorter när upplopp bryter ut. Poliserna behöver vara 4-5 gånger fler i antal för att kunna lösa gängkriminaliteten. ”Kommendera in nationella insatsstyrkan eller piketen. Då blir det andra bullar av, säger kriminologiprofessorn”. Kanske en lösning?

Källor:
sv.wikipedia.org
spa.merinfo.se
fokus.dn.se
expressen.se
svd.se
svt.se
ne.se
sverigesradio.se
wikizero.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Nationella insatsstyrkan, NI, Sverige, insatsstyrka, polisen, försvar, brott, terror, fakta, Leif GW Persson,