Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla. Sprid länken! Ett inlägg varje dag (minst) klockan 10. Nu 2250 st inlägg. CORONA KVAR – HÅLL DISTANS!


Verkligheten bakom filmen Into the Wild, stark och sevärd, med Emile Hirsch…

Christopher-McCandless

Såg filmen när den ännu var ganska ny – och blev överraskad, lite av en s.k. ”hippiefilm”, en stark film om en ung man som sökte finna sin egen frihet. Jag syftar på Into the Wild, en amerikansk film från 2007, baserad på boken In i vildmarken (originaltitel: Into the Wild) av Jon Krakauer från 1996. Huvudrollen i filmen: Emile Hirsch som spelar Christopher McCandless.

Christopher var?
Christopher Johnson McCandless, född 12 februari 1968 i El Segundo i Kalifornien, död i mitten av augusti 1992, var en amerikansk vandrare, som efter att ha luffat runt i USA i två års tid slutligen tog sig till Alaska där han planerade att leva i ensamhet. Efter cirka fyra månaders isolering i vildmarken avled han, sannolikt i en kombination av matförgiftning och svält.

Man har undersökt en hel del växter och synen på hans död?
Döden utlöstes först genom – en giftig alkaloid innehållande frön från en potatisväxt, inuitisk, Hedysarum alpin, även känd som vildpotatis. När forskarna Treadwell och Clausen slutförde sina kemiska analyser av dessa potatisfrön hittade de inga spår av några giftiga föreningar. Det var inte frön som dödade McCandless, utan snarare ett mögel som växte på fröna, som producerade en giftig alkaloid kallad swainsonine.

Hade McCandless guidebok till ätliga växter (som han hade med sig för att lära sig) varnat för att H. alpinumfrön innehåller en ”mycket giftig sekundär växtbeståndsdel”, som L-kanavanin beskrivs i den vetenskapliga litteraturen, skulle han troligen ha lämnat sin resa ut ur naturen i slutet av augusti utan mer svårigheter än när han gick in i den i april och skulle fortfarande vara i livet. Detta var synen man hade länge, men senare förstod man – att det var mögel. Han hade f.ö. föda i närheten som filmen ej visar helt lika. Fast hans ork tröt att leta.

Varför lämna sitt vardagliga liv för vildmarken?
Chris McCandless gav sig av eftersom han ville fly från sitt liv – han kände att det inte var vad han ville göra och det gynnade honom inte på något sätt. Han ville bara leva och såg att resa – var hans då enda alternativ för att uppnå alla sina passioner och drömmar. Hemmet kändes ej upplyftande, han sökte mer…

Han tog sig djupt in i vildmarken:
På sin väg var det värsta en flod som endast kan passeras vid ebb, men han klarade av det och han fann sig tillrätta till slut – på platsen fanns en övergiven buss, enligt bild. Även om bussen övergavs på 60-talet, blev den först känd i slutet av 90-talet, efter utgivandet av boken och filmen med 24-åriga Christopher.

buscandll

Vandrare har försökt nå bussen och ser detta som en otrolig sak studera på plats. Den lämnades kvar i vildmarken som ett bakgrundsskydd för jägare och efter det användes den för att hysa byggnadsarbetare som arbetade för att förbättra en väg hit ut så att lastbilar kunde dra malm från en gruva, enligt boken. Bussen är utrustad med en spis och sängkojor. Enligt filmen nedan kan man följa en vandrare som valde helikopter för att nå den och man får se inuti att den är välbevarad, även om en del inskriptioner finns från besökare.

Var…?
Bussen hittas djupt i centrala Alaska, i den norra änden av Denali National Park. Den närmaste staden är cirka 30 mil bort och för att nå den måste besökarna korsa den snabbt strömmande floden Teklanika. Hösten 2010 dog en schweizisk turist när hon försökte korsa floden.


Filmen?
Man filmade scenerna på plats, med undantag för busscenerna. Enligt Sean Penn, regissör, övergav de idén att filma den riktiga bussen av respekt för Christopher och McCandless-familj. Istället byggde de en egen kopia i vildmarken, en exakt likadan som – den riktiga bussen.


Into the Wild | Exploring the Real Abandoned Bus
https://www.youtube.com/watch?v=dSiOnGt-ems

Discover the Stempede trail, hiking way to the Magic bus 142, Into the wild, Alaska, 9/10 may 2019
https://www.youtube.com/watch?v=6Chavkz95yw

Into The Wild – Trailer
https://www.youtube.com/watch?v=g7ArZ7VD-QQ

Christopher-McCandless


Avslutar med en sammanfattning. Christopher luffade runt i USA i två års tid – slutligen tog han sig till Alaska där han planerade att leva i ensamhet. Han satte en ära i att klara sig med så lite pengar och utrustning som möjligt och vanligtvis gjorde han inga större förberedelser innan han gav sig av på sina äventyr. Hans dagbok dokumenterar 113 dagar i området.

I juli, efter att ha bott i bussen i drygt två månader, beslutade han att gå tillbaka till civilisationen – men spåret blockerades av den höga floden, vattendraget vid det stadiet var betydligt högre och snabbare än när han passerade i april. Christopher hade inte en detaljerad topografisk karta över regionen och var inte medveten om ett handdrivet järnvägsfordon fanns som korsade floden 2,5 km bort där han tidigare korsat. Vid denna tidpunkt gick han tillbaka till bussen och återupprättade sitt läger. Det sista publicerade han en SOS- anteckning på bussen.

Hur dog han?
Efter cirka fyra månaders isolering avled han. Man trodde först han avled av förgiftning av en giftig växt, lik en ätlig. Men i verkligheten var det mögel på sädeskornen som gav honom matförgiftning. Svält som nämns beror på att han ej orkade söka mat då han blev så sjuk.

Christopher McCandless

Den siste som kom att se honom i livet var Jim Gallien på väg till vildmarken och – som han åkte med en bit, som släppte av honom vid Stampede Trail, en övergiven gruvväg och vandringsled, Jim var en lokal elektriker.

Gallien försökte upprepade gånger att övertyga McCandless att försena resan, han erbjöd sig köra en omväg till Anchorage och köpa honom lämplig utrustning och förnödenheter. McCandless ignorerade emellertid Galliens ihållande varningar och vägrade hans erbjudanden om hjälp (även om McCandless accepterade ett par Xtratufs (stövlar), två smörgåsar och ett paket majschips.

Hur fann man honom?
En älgjägare vid namn Gordon Samel – med kamrater, upptäckte den sargade kroppen, strax utanför den norra gränsen till Denali National Park, 12 september. 2013, i en sovsäck i bussen – cirka en månad efter hans död? Hans vikt ska ha varit 30 kg enligt böcker och mätningar.

Nära tidpunkten för hans död tog McCandless en bild av sig själv där han vinkade medan han höll en skriftlig anteckning, som löd: ”Jag har haft ett lyckligt liv och tacka Herren. GOODBYE OCH KAN GUD välsigne alla!”

Tragik ❤

bussen

Uppdaterat 20/6-20: Noterade igår att nu har bussen transporterats bort från Alaskas vildmark av säkerhetsskäl. De lokala myndigheterna är oroliga att turister ska komma till skada i sina försök att besöka platsen där bussen tidigare stod parkerad, och har därför flyttat bussen med hjälp av en helikopter. Var den ska hamna är just nu oklart. // J. 

CORONA:
Tänk på alla – det konkreta enkla: Handhygien, stanna hemma om du känner dig sjuk, håll avstånd, hosta i armvecken och var rädd om alla dina medmänniskor.

Källor:
adn.com
bbc.xom
sv.wikipedia.org
imdb.com”
christophermccandless.info
youtube.com
medium.com
state.com
en.wikipedia.org

Blogginlägget nedskrivet 25/5-20

Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns)


Fem svenska kungar, om deras liv – och död, visste du att…?

Gustav Vasa (2)

Intressant och vi vet nog en hel del, men – hur avled dessa och hur var deras liv, egenskaper?
En jag såg som rebell, kvinnokarl och ”lite vild” var Gustav Vasa.

Minns du Gustav Vasa dog?

gustav vasa

Kolera.
Och han fick 11 – kända barn. Gustav I (Vasa) dog den 29 september 1560 på Stockholms slott. Han blev förmodligen 64 år gammal. Den officiella dödsorsaken var ”Cholera” men det kan eventuellt ha varit dysenteri eller tyfus; alla dessa sjukdomar orsakas av bakterier som infekterar tarmarna. Gustav ligger jämte sina två första gemåler begraven i Uppsala domkyrka, där Johan Gustaf Sandberg i väggmålningar framställt scener ur hans liv. Kolera, gardering med dysenteri och tyfus.

Kungen som alltid hade varit känd för sitt dåliga humör bör i slutet ha varit mer grinig än någon gång tidigare. Döden kom därför som en befrielse när han svårt sjuk avled den 29 september.

Erik XIV?

Han dog genom det som beskrivs som – lönnmord. Förgiftning.
En riksdag förklarade 1569 att Erik XIV och hans ätt förlorat sin rätt till Sveriges krona och att Erik skulle hållas ”i fängslig, dock tillbörlig och furstlig förvaring”. Han hölls därefter fången på slottet Tre Kronor (1568–1570), Åbo slott (1570–1571), Kastelholms slott (augusti-november 1571), Gripsholms slott (1571–1573), Västerås slott (juni 1573–hösten 1574) och Örbyhus slott (hösten 1574–februari 1577). Under fängelsetiden återföll Erik emellanåt i psykisk ohälsa. Jag kan förstå det.

I flera nästan lika lydande brev (1573, 1574, 1575, 1577) gav han sin fångvaktare utförliga instruktioner om hur han skulle dödas om – försök gjordes att befria honom, och 10 mars 1575 underskrev två riksråd och de förnämsta prelaterna en formell dödsdom över Sveriges förre regent.

Den 26 februari 1577 avled Erik i sitt fängelse på Örbyhus slott. Samuel von Pufendorf (”Continuirte einleitung”, tr. 1686) blir den första som i tryck nämner att Johan beordrat Eriks avrättning medelst gift (antagligen hämtade han uppgiften ur Johannes Messenius’ ”Scondia illustrata”, som då endast var tillgänglig i manuskript, och som även innehåller uppgiften om att det skall ha varit förgiftad ärtsoppa).

Senare författare ansåg trots det, vissa på grund av de skriftliga källorna, andra av medicinska skäl, att Erik dött en naturlig död. Vid en gravöppning för nära 400 år senare, påbörjad den 20 januari 1958, gjordes en undersökning av Eriks kvarlevor vid vilken betydande mängder arsenik hittades. Efter att ha utfört ingående textilhistoriska, kemiska och medicinska analyser kom man fram till att ”fynden i sin helhet ger … fullt stöd för antagandet att Erik XIV blivit förgiftad med arsenik”.


Karl X Gustav

Karl X Gustav?

Avled av lunginflammation.
Barndom? Det är svårt att få grepp om Karl Gustavs personlighet som barn. Ibland har han beskrivits som orolig och räddhågsen. Som intäkt för detta har man till exempel tagit hans skräck för att dra ut tänder eller bli åderlåten. Han hade lätt för att gråta och verkar ha haft ett starkt och omtumlande känsloliv som även i vuxen ålder kastade honom mellan hybris och missmod. Medan han väntade på framtida uppdrag lärde han sig latin och franska, studerade teologi och läste antika storheter som Caesar och Cicero, Herodotos och Xenofon. Som alla adelsynglingar utbildades han i ridning, fäktning och dans.

Han älskade att jaga, att spela boll och även att delta i danser och torneringar. Och föräldrarna misstyckte inte – så länge han träffade de rätta människorna och uppförde sig. På julafton 1659 anlände Karl Gustav till Göteborg för att hålla riksdag. Fred anades på flera håll, men ännu behövdes manskap och pengar för att komma i bättre position inför eventuella förhandlingar, menade kungen.

För första gången mötte Karl Gustav i Göteborg sin son, den blivande Karl XI, som var tre år gammal. Det var inte många dagar den lille prinsen fick tillfälle att umgås med sin far. En vecka in i januari 1660 drabbades kungen av förkylning och hosta och blev snart sängliggande. Sjukdomen ville inte ge med sig, trots upprepade lavemang och åderlåtningar – tidens universalmedel mot allehanda åkommor.

Hans läkare påpekade att kungen i grunden var i dålig kondition, plågad av fetma och buksmärtor. Hans midjemått uppgick nu till 136 centimeter. På slutet kunde han inte ligga till sängs på grund av andnöd och hicka.

Lunginflammation.
Läkarna åderlät kungen, och genom blodets beskaffenhet insåg de att situationen var allvarlig. Den 8–9 februari tillbringade han i en länstol under oroliga kastningar, och den 10 februari ökade besvären ytterligare, tillsammans med en svår hicka. Varvid döden inom kort infann sig.

Gustav II Adolf?

Pistolskott.
Vid Lützen i Tyskland 1632 mötte Gustav II Adolf och hans armé de kejserliga trupperna under Albrecht von Wallenstein, som många av oss läst om. Den svenske kungen red i spetsen för Smålands ryttare, men i kaoset på slagfältet, där den täta dimman blandades med krutrök, kom den närsynte Gustav II Adolf ifrån de svenska trupperna. Han dog den 6 november efter att ha träffats av flera kulor, bland annat i ryggen och i huvudet, men också fått ta emot slag och stick.

Efter sin död skulle Gustav II Adolf jämföras med världens kanske störste fältherre genom tiderna: Alexander den store. Närsynthet och dimma avgjorde hans sista strid.

karlxivjiohan

Karl XIV Johan?

Dog av stroke. 1 barn.
Jean Baptiste Bernadotte föddes den 26 januari 1763 i Pau i södra Frankrike som son till sakförare Jean Henri Bernadotte (52) och Jeanne de Saint-Vincent (35). Bernadotte tillhörde en enkel men bildad småborgerlig familj. Karl Johan lärde sig – aldrig att prata svenska och därför fördes alltid överläggningar i regeringen på franska språket.

Ju äldre han blev desto längre låg han och sov på dagarna och det brukade bli så att riksmännen höll möten i hans sovrum, vilket till slut kallades för ”sängkammarregementet”. Karl Johan ansågs av många i riksdagen för att vara konservativ. Han ville gärna att allt skulle vara som det alltid varit och ibland beskylldes han för att härska egenmäktigt.

Karl Johans sista sjukdom började i januari 1844 med kallbrand i en fot. På sin 81:a födelsedag, den 26 januari 1844 klockan 6 på morgonen, insjuknade han plötsligt i ”ett anfall af blodtryckning åt hufvudet, förenad med kräkningar” och den 5 mars fick han ett slaganfall som åtföljdes av en fullständig dvala. Kungen avsomnade efter 42 dygns sjukdom klockan 15.30 den 8 mars, efter att ha vaknat upp precis före döden då han viskade sin son Oscars namn.”

”Ingen har fyllt en bana liknande min.” På sjukbädden dikterade K. denna berömda mening 11 febr. 1844.

Flera kungar avled på fältet, speciellt de tidigare, men en del genom attentat och – sjukdom. Svåra tider.

Källor:
sv.wikipedia.org
vasamuseet.se
historiesajten.se
kungahuset.se
sok.riksarkivet.se
so-rummet.se
tacitus.nu
popularhistoria.se

Blogginlägg nedskrivet 16/9-19


Tyska seriemördaren Sophie använde sig av arsenik…

sophhh

En kvinna som man ej skulle hållit i handen, värre ätit ihop med. Hon var – Sophie Charlotte Elisabeth Ursinus, född Weingarten, 5 maj 1760 – död 4 april 1836, och var en tysk seriemördare som man tror var ansvarig för att ha förgiftat sin man, moster och älskare, och för att ha försökt förgifta sin tjänare. Hennes försök ledde till ett förfarande – för identifiering av arsenikförgiftning .

Dotter till en österrikisk sekreterare och diplomat. Sophie, född i Glatz, numera Klodzku, en stad i Nedre Schlesien, Preussen. Vid 19 års ålder gifte hon sig med den mycket äldre rådgivaren i Högsta domstolen, Theodor Ursinus. Hennes far hade förlorat sin ställning, därav detta arrangerade bröllop i Berlin.

Hon bodde med sin man i Stendal till 1792 och därefter i Berlin. Mannen var rådgivare och – avled där plötsligt, 11 september 1800, en dag efter de firat hans födelsedag. Hans fru ansågs misstänkt då hon ej tillkallat en läkare, medicinen hon gav till honom gjorde hans tillstånd värre. Mystiskt?

Under sitt äktenskap hade Sophie startat en affär med en nederländsk officer vid namn Rogay, möjligen med samtycke av sin äldre man. Han kan ha förgiftats med av Sophie, han var å andra sidan ute efter hennes pengar, vilket hon kom på. Läkarna sa dock tuberkolos. Hon skulle ha förgiftat Rogay för att hon misstänkte att han skulle lämna henne, det var hennes betjänts uppgift, av hennes ord. Så, vid tiden för hans död upptäckte man att hon en kort tid före detta hade köpt en mängd arsenik.

sophiemurd

Vidare?
24 januari 1801 dog en ensam faster till henne, Christiane Witte, i Charlottenburg efter en kort tids sjukdom och efterlämnade ett stort arv till Sophie. Vid kontroll, hade Sophie Ursinus köpt en stor mängd arsenik kort före hennes faster hade dött. Hon som nu ej var gift 🙂 Och visst var det ett väldigt springande i arsenikaffären?

I slutet av februari 1803 blev hennes tjänare, Benjamin Klein, sjuk efter att ha grälat med henne några gånger tidigare. Hon gav honom ett kräkmedel, fast hon var ett kräk, sedan soppa, vilket gjorde honom värre. Han blev misstänksam och när hon gav honom några plommon hade han i hemlighet fått dem undersökta av en kemist, som bekräftade att de innehöll arsenik.

Sophie Ursinus greps och blev – misstänkt för att ha förgiftat sin make. Hans kropp grävdes upp men vid obduktionen, av kemisten Martin Heinrich Klaproth och hans assistent Valentin Rose, kunde de ej bekräfta – trots granskning att han hade blivit förgiftad med arsenik.

Men det fanns en misstanke om allmäntillståndet i kroppens organ och krampaktiga sammandragningar av armar och ben, som han haft och att de var påverkade av arsenik som använts för att förgifta honom.

Fastern då? Mördad? Man grävde upp kroppen men den här gången, i motsats till vad läkarna hade sagt, tvekade ej granskarna över att hon dött av – arsenikförgiftning, och att Ursinus hade använt sig av gift. Men hur gick det med anklagelserna om hennes man? Man kunde ej bevisa något, så det blev inget åtal.

Rättegången om mordet och mordförsöket slutade 12 september 1803. I sitt försök att rädda sitt liv och hedern ifrågasatte hon varje punkt, men befanns skyldig till mord på sin faster och mordförsöket på sin betjänt, och dömdes till livstids fängelse. Hon fick en viss tröst i fängelset i Glatz, hon fick (!) en lyxig svit av rum, som normalt var reserverad för fängelsedirektören.

Bekväma möbler tillhandahölls, tillsammans med tjänare som inväntade gäster på hennes vanligen förekommande middagar. Pengar var inget problem, eftersom domstolen tillät Sophie behålla både sin mans egendom och hennes arv från faster Christina. Hon benådades efter trettio år, 1833, och fr.o.m. då till sin död fick hon leva överklassliv.

Sophie begravdes med stor pompa på Glatz kyrkogård, sång av en barnkör medan präster stod upp för att prisa hennes generositet. Om hennes andra sidor fick ingen nämna något om vid begravningen.

Efter domar konstaterar man sammanställt. Mord. Gift. Offer? 1-3 stycken. Tid? 1798-1801. Arresterad i februari 1803. Plats, Berlin. Status: Dömd för förgiftning från 12 september 1803 – frisläppt 1833, dog april 1836. Moraliskt? Senare gav Ursinus betjänten en generös pension.

Hennes fall – ledde till en metod för att identifiera arsenikförgiftning. Kuriosa, kemisten James Marsch utvecklade ett test som visade mycket noga om arsenik fanns i en kropp. Året var 1836. Han var delvis den som fällde henne.

Källor:
murderpedia.org
en.wikipedia.org
findagrave.com
wikivisually.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,