Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla


Lämna en kommentar

Vem var poeten, konstnären – Harry Weldon Kees, mannen som ”bara försvann”?

keees1

Saker händer, saker sker, ibland utan att vi ej vet något. Harry Weldon Kees hade ofta talat om självmord, och hade en gång planerat det, tillsammans med James Agee, att skriva en bok om kända självmord; men projektet kom till intet.

Från början, Harry Weldon Kees (24 februari 1914 – 18 juli 1955), var en amerikansk poet, kritiker och författare. Kees föddes i Beatrice, Nebraska. Som en pojke hade Kees intresse för musik, konst och skrivning. Han publicerade också sitt eget filmmagasin. Kees utbildade sig vid Doane College där han utexaminerades 1935. Hans första bok med dikter var ”The Last Man” (1943) och blev en hit. Kees flyttade till New York City och började gå på samtal och möten med litteraturkritiker, men han kände sig aldrig bekväm i samhället.

1937 fyllde han 24 år och samtidigt gifte han sig med Ann Swan. 1948 började Weldon och Ann Kees sommar på konstnärskolonien i Provincetown, Massachusetts på Cape Cod. Sedan började han att måla, några av hans verk hängde vid sidan av Picasso i en utställning på Whitney. Trött på New York flyttade han till San Francisco 1950, där han började göra experimentella filmer, skrev även musik till kortfilmer som gjorts av andra filmskapare.

I Kalifornien började han studera och spela jazzpiano medan han fortsatte sin målning. År 1954 separerade Kees från sin fru, vars alkoholism ledde till en psykotisk period utlöst genom att titta på Army-McCarthy-bilder, figurer, hörningar på tv. Efter att hon blivit kvar på psykhem skilde de sig. Hans sista bok kom ut, Poems 1947-1954, året 1954.

Och så:
Den 19 juli 1955, hittades hans bil, en Plymouth Savoy, på den norra sidan av Golden Gate-bron med nycklarna i tändningslåset. Han hade sagt till en vän att han ville liksom Hart Crane, att starta ett nytt liv i Mexiko. När hans vänner gick för att söka honom i hans lägenhet var allt de hittade katten Lonesome och ett par röda strumpor i diskhon. Hans sovsäck och sparkontobok saknades. En bild på en Plymouth Savoy 1950 intill.1950plymouth-savoy.jpg

Han lämnade ingen anteckning. Ingen är säker på om Weldon Kees hoppade ner från Golden Gate-bron den dagen eller om han gick till Mexiko, även om många tror på självmord. Innan han försvann, sa Kees ett citat till en vän, Michael Grieg, lite olycksbådande som ”att ibland behöver en person förändra sitt liv helt.”

Det var allt, numer liksom förr försvinner människor som aldrig hittas. Men utan spår, utan ledtrådar, är mer ovanligt. Vid tiden för hans död var han mitt i en ambitiös mängd filmrelaterade projekt. Han gjorde en dokumentär om fyren vid Point Reyes. Han hade varit medvärd på en KPFA-radio show om en aktuell biograf, kallad ”Bakom filmkameran”, med sin vän Michael Grieg (med en ung Pauline Kael som vanlig gäst). Han och Vincent McHugh utvecklade ett manus för en spionfilm, som skulle göras i San Francisco, kallad Gadabout. kees

Han hade också påbörjat ett projekt som heter The Film Workshop, som undervisning av film för produktionsklasser. Han var före sin tid som vanligt, och företaget misslyckades med brist på lösningar. Mest ambitiöst av allt var hans plan för en filmproduktionsenhet som skulle kallas San Francisco Films, som skulle: ”koncentrera sig på produktion av fullängdsfunktioner för mogen amerikansk publik.”

En som undersökt Kees verk har beräknat att han sålde totalt 1 000 exemplar av sina verk innan han försvann. Dog sålunda, om det stämmer, i San Francisco, Kalifornien, USA. Han kan ha startat om, men utan bli igenkänd mer? Tveksamt.

Källa:
en.wikipedia.org
latimes.com
vipfaq.com
sfcinematheque.org
poemhunter.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Annonser


Lämna en kommentar

Verner von Heidenstam, del 3-3, kvinnorna och hans sista tid…

Verner_von_Heidenstam

En samlad berättelse om Carl Gustaf Verner von Heidenstam, som nyss avslutat giftermål med Greta Sjöberg, brytningen berodde troligen på att Heidenstam i januari 1916 träffat en ny kvinna, danskan Kate Bang. Han var 44 år och hon 17 år – när de ”tvingades” gifta sig, hon 27 år yngre.

Okej vidare, i januari 1916 reste Heidenstam ensam till Mössebergs vattenkuranstalt och det var där det fanns en 24-årig danska, Kate Bang, med två barn, Heidenstam blev snabbt förtjust i henne. Kate kom från en förmögen familj, hennes far var grosshandlare, och hon var gift, men separerad, från sin make, advokaten Otto Bang. Heidenstam och Bang upptäckte snabbt att de hade gemensamma intressen och han blev snabbt mycket förälskad i henne. När hon befann sig i Danmark brevväxlade de nästan dagligen.

1918 – på somrarna levde de ihop, på Aalsgaarde vid Öresund, på vintrarna på olika lånade slott eller på resa, gärna i Italien och vid franska Rivieran. Bang skilde sig från sin make 1917, men av olika anledningar gifte sig Kate Bang och Heidenstam aldrig. Så tidigt och ändå lite ”syndigt”.

Han var ovillig att flytta tillbaka permanent till Sverige och försökte köpa Odinshøj men detta var inte till salu. På hösten 1923 köpte Heidenstam en bondgård norr om Motala, Övra Lid, och ritade själv ett nytt bostadshus som stod klart för inflyttning på hösten 1925. För Bangs två barn blev Heidenstam bedstefar och alla fyra kunde göra dagsutflykter till Heidenstams älskade Tiveden eller Olshammar.

På Övralid hade Heidenstam ordnat med både ett bibliotek och ett arbetsrum men han led av skrivkramp. Övralid hade även Bang varit med och haft förslag om kring byggnationen, ett lite gemensamt bygge. Hans försök att skriva sina memoarer blev endast några få kapitel och i övrigt skrev han bara några få dikter.

Slutet närmar sig…
I början av 1930-talet utvecklade Heidenstam demens, som bland annat tog sig form av misstänksamhet, plötsliga vredesutbrott och svårigheter att finna rätt ord. Efter sin 75-årsdag 1934 blev han allt sämre, han led av ångest och hallucinationer, behövde hjälp med allting och kunde inte skriva brev eller förstod tid och klocka. Han avled klockan 03.50 den 20 maj 1940 på Övralid.


ovralid

Vid sin död efterlämnade Heidenstam 450 000 kronor och Kate Bang skulle ärva Övralid. De få vänner han hade de sista åren som ex. upptäcktsresanden Sven Hedin, tror man gemensamt anordnade ett svindleri så att Bang inte skulle få ärva något utan istället skulle Övralid bli ett nationalmonument över Heidenstam.

När Bang sommaren 1937 befann sig i Danmark fick hon ett brev med Heidenstam som avsändare där denne avslutade förhållandet. Både brevets innehåll och komposition visar att det ej kan ha skrivits av den demente Heidenstam.

När hon försökte återvända till Övralid hade Heidenstam rest bort. Det sista testamentet är undertecknat oktober 1937 när Heidenstam måste ha varit gravt dement och oförmögen att förstå vad han undertecknade. När litteraturhistorikern Fredrik Böök besökte Övralid i augusti 1937 hade han inte kunnat få någon kontakt med Heidenstam. Böök började också med att gå igenom Heidenstams efterlämnade papper.

Uppväxtskildringen ”När kastanjerna blommade” är postumt utgiven 1941 ihopfogad av hans sista kvinna Kate Bang från diverse lösa lappar, många av dem egentligen skrivna av henne själv på Verners mer eller mindre tydliga diktamen, samt en samling aforismer, ”Tankar och utkast”. 1942 publicerades ”Sista dikter” och följande år Heidenstams samlade verk i 23 band.

heidenstam

”En sympatisk bekantskap, Kate Bang, en klok kvinna. Som blev förbannat illa behandlad av Heidenstams ”vänner”. Och apropå demensen. Nej, Heidenstam var inte nazist.” Martin Kylhammar har sedan länge visat att Heidenstam själv aldrig skrev en rad om nazism.

”Däremot utnyttjades han svårt av nazianstrukna svenskar som Sven Hedin och den tyske diplomaten Paul Grassmann, som beundrade och smickrade den gamle skalden. Men redan 1930 började Heidenstam alltså tappa greppet om verkligheten, och 1940 när han gick bort var det flera år sen han ens kunde förstå klockan”, (litteraturvetare Martin Kylhammar).

Vill man läsa fin poesi anser många man kan finna dem i hans utgåva 1915, ”Nya dikter”. Av kompositörer som tonsatt dikter av Heidenstam, märks bland andra Wilhelm Stenhammar, Wilhelm Peterson-Berger, Hugo Alfvén och Ture Rangström. Det första Övralidspriset kunde delas ut 1945 till översättaren Bertil Malmberg. En märklig man, Verner…

Källor:
sv.wikipedia.org
corren.se
ovralid.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


”Kvinnokarlen” Verner von Heidenstam, del 2-3, kvinnorna i hans tidiga liv…

heidenstam

En samlad berättelse om författaren – Carl Gustaf Verner von Heidenstam, född 6 juli 1859 på barndomshemmet Olshammar, död 20 maj 1940. Lite mer om kvinnorna. Hur hade Heidenstam med sitt liv i övrigt, med kvinnor, familj och hemliv? Han var något av en kvinnokarl och var gift tre gånger trots att han, främst av ekonomiska skäl, inte ville binda sig i äktenskap.

Kvinnor?
Emilia Uggla:
Född 1856 i Marstrand, en kvinna Verner blev mycket förtjust i efter sin utlandsresa 1878. Efter en intensiv uppvaktning från hans sida bröt hon förlovningen med en ingenjör och förklarade för sina föräldrar att hon ville gifta sig med von Heidenstam, hennes föräldrar var kraftigt emot idén och Nils Gustaf von Heidenstam ansåg att hans son var både omogen och oduglig i största allmänhet. I augusti 1880 tillät föräldrarna bröllop som hölls i det Heidenstamska hemmet den 20 oktober. Efter bröllopet bodde man på olika platser som ex. Rom, Paris, San Remo och Appenzell i Schweiz. Utomlands skickade han en kärleksdikt till nästa kvinna, Ellen, trots att han ännu var gift. I oktober 1893 skilde sig Heidenstam först från sin första hustru Emilia.

Ellen Belfrage:
I maj 1888 träffade han den knappt 25-åriga Ellen. Blixtförälskad, men lite tid för möten, när hon var på en vävkurs i Danmark kom han dit och de två tog in på hotell. I april 1890 träffades de på nytt när Heidenstam besökte Stockholm några dagar. Därefter dröjde det över ett år innan de träffades igen, samt på en hushållsskola nära Omberg där han besökte henne. Mötet resulterade i att hon blev gravid. Så – i mars 1892 föddes Nils Oluv, men Heidenstam, som var gift, var inte beredd att ta något ansvar utöver att betala ett årligt belopp för sonen, 500 kronor. Ellen Belfrage och sonen bosatte sig så småningom i Göteborg där Nils fick växa upp. Genom Ellen Key höll sig Heidenstam underrättad om sonen men det dröjde till 1909 innan de träffades. Nils blev ingenjör och uppfinnare och Heidenstam hjälpte honom med pengar. Ellen gifte aldrig om sig och avled 1944. Sonen Nils avled barnlös 1984.

Verner_von_Heidenstam

Olga Wiberg:
Sommar och – en ny affär, med 19-åriga Olga Mathilda Wiberg (1874 – 1951), född i Göteborg. Han hade bott ensam ute i Sandhamn och varit granne till familjen Wiberg, där fadern var fängelsedirektör. Heidenstam och Olga lyckades smyga sig till hemliga möten under sommaren och när Heidenstam flyttade tillbaka till Stockholm på hösten fortsatte de förhållandet, mer eller mindre öppet. I oktober blev Heidenstams skilsmässa med Emilia klar, men utåt till vänner gjorde han klart att ett nytt äktenskap inte kunde komma på fråga p.g.a. hans ekonomi var alltför ansträngd.

Heidenstam och Olga gav sig ofta ut på resor och i hans andra diktsamling Dikter handlar flera av dikterna om henne. Inför arbetet med Karolinerna åker Heidenstam iväg på en lång studieresa våren 1896 med Olga och ett förkläde, till Italien och sedan till Bender i Osmanska riket och därifrån till Poltava, Moskva och Sankt Petersburg. Efter hemkomsten var Heidenstam fortfarande ovillig att gifta sig med Olga, han påstod sig vara tvungen att gardera sig inför en framtida skilsmässa som skulle kunna kosta honom minst 20 000 kronor.

Men han fick pengar sig tillskänkt och – därmed fanns inte längre hinder för äktenskap. Bröllopet blev ett av de mest omtalade på sin tid, vigda på ön Blå Jungfrun i Kalmarsund i närvaro av konstnärsvänner som Fröding, Engström m.fl. Under åren därefter levde Heidenstam och Olga på olika slott och herresäten runt om i Sverige.

I juli 1899 köpte han pampig villa i italiensk still i Djursholm utanför Stockholm (nuvarande Björkebergavägen). Där levde de ett par år fram till 1901 när något hände mellan de två som gjorde Heidenstam sårad och hämndlysten. Förmodligen ansåg sig Heidenstam vara bedragen av sin hustru och de två separerade. På våren 1902 levde Heidenstam ensam i sin villa. I april 1903 skildes de. Olga gifte senare om sig i Danmark och verkar aldrig ha haft någon kontakt med Heidenstam därefter. Hon dog 1951 vid 77 års ålder.

ovralid Övralid

Greta Sjöberg:
I närheten av Heidenstams villa i Djursholm bodde bataljonsveterinär Otto Sjöberg med hustru och tre döttrar. Heidenstam blev förtjust i äldsta dottern Margareta (”Greta”) och när de tre syskonen besökte hans villa på våren 1902 lyckades Heidenstam 43 år, stjäla sig en kyss från den 16-åriga Greta. Heidenstam skickade brev och vykort till henne. På hösten fick Greta lov att utan förkläde ta pianolektioner inne i Stockholm, men istället användes tiden för hemliga möten med Heidenstam. Det hela avslöjades dock snart och Otto Sjöberg krävde att Heidenstam skulle gifta sig med henne. Den 12 oktober 1903 gifte sig den 44-årige Heidenstam för tredje gången, nu med den 17-åriga Greta Sjöberg.

I början av 1903 köpte Heidenstam en äldre gård, Naddö, några kilometer söder om Vadstena. Efter bröllopet flyttade paret in där och hans hustru tog ansvaret för att göra i ordning den förvildade parken och trädgården. I månadsskiftet september-oktober 1904 födde hon en son som dog vid födseln. Greta tog på sig ansvaret för den dagliga skötseln och hushållet. På gården fanns höns, hästar, grisar, ankor och fruktträd som måste skötas. Ibland åkte paret till Paris eller Stockholm eller tog emot gäster. 1906 ägde en händelse rum som gjorde Heidenstam mycket besviken över sin hustru.

Enligt en närstående fick Greta besök av en ungdomskärlek som mer eller mindre våldtog henne på ett hotell i Vadstena. Enligt vad som sagts reste hon till Kristiania och där tog de två in på hotell som äkta par. Oavsett vad som hände tog Heidenstam mycket illa vid sig av händelsen och beslutade att de två skulle skiljas. Skilsmässan gick igenom i juli 1906 och Greta tog tillbaka sitt flicknamn. Hon bodde några veckor i en stuga på tomten, men blev så småningom förlåten (!) Samlivet återupptogs även om makarna förblev juridiskt skilda. Han presenterade henne länge för omgivningen som sin husföreståndarinna. Verner-von-Heidenstam-i-biblioteket

Heidenstam var dock fortsatt svartsjuk och bevakade om någon visade ett mer än artigt intresse för Greta. Hon blev alltmer olycklig och har vid åtminstone något tillfälle försökt ta livet av sig, det visar bevarade brev.

Enligt uppgifter (2006) var Greta ev. otrogen med trädgårdsdrängen Gerhard och detta orsakade den definitiva separationen 1916. Enligt annat skrivet – (1989) berodde brytningen på att Heidenstam i januari 1916 träffat en ny kvinna, danskan Kate Bang. Heidenstam gick med på en generös ekonomisk uppgörelse. När han senare fick nobelpriset i litteratur överlät han halva prissumman till Greta. På sommaren 1916 gifte hon om sig med författaren Anders Österling. Greta Österling dog 1966.

I del tre – mer kvinnor och hans avslut i livet…

Källor:
sv.wikipedia.org
corren.se
ovralid.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


”Kvinnokarlen” Verner von Heidenstam, del 1-3, hans tidiga liv…

Verner-von-Heidenst

Heidenstams mest kända verk är de historiska romanerna Karolinerna, Folkungaträdet samt Heliga Birgittas pilgrimsfärd. Han gav även ut en del diktsamlingar såsom Dikter och Nya dikter. En samlad berättelse om författaren och kvinnokarlen Verner, som reste som få. Hans namn – Carl Gustaf Verner von Heidenstam, född 6 juli 1859 på barndomshemmet Olshammar, död 20 maj 1940, var en svensk författare, poet, han debuterade år 1888. Han var ledamot av Svenska Akademien 1912-1940 och mottagare av Nobelpriset i litteratur 1916.

Släktens första medlem var Peter Petersen (1708-1783), kungens livmedikus, som var född i Heide och som 1770 adlades – von Heidenstam. Verner själv var enda barnet till fyringenjören Nils Gustaf von Heidenstam och Magdalena Charlotta Rütterskjöld. Fadern konstruerade fyrar varav flera finns kvar längs Sveriges kuster, bl.a. på Svenska högarna i Stockholms skärgård och Pater Noster utanför Marstrand.

I Olshammarsgården där hemmet fanns ett stort bibliotek med klassisk litteratur. I början fick han goda betyg i skolan, men på grund av dålig hälsa gick det allt sämre i skolan. Heidenstam var ordblind och hade hela livet svårt att stava korrekt.

Verner-von-Heidenstam-i-biblioteket

I september 1876 måste det ha varit ett enormt äventyr, han fick resa utomlands tillsammans med sin kusin, till Alexandria och Kairo och där stannade de till våren 1877 innan de reste hem via Grekland och Italien. På hösten reste han åter till Beirut, Jerusalem och Kairo. I ett brev till sin mor förklarade han att han ville bli målare, ett yrkesval hon skarpt avrådde ifrån. I sitt skissblock ritade och målade han flitigt, men han började också skriva verser.

En period träffade han och umgicks mycket med August Strindberg, den kom att vara i flera år. Han bodde utomlands en tid, men hans fars sjukdom gjorde det mer nödvändigt att finnas hemma, så han och hans hustru flyttade in i huset vid Karlavägen. Under uppväxten hade han en dålig relation med sin far, men under faderns sista tid i livet försonades de. Hans far hade problem med njurarna och – den 2 juni tog han livet av sig.

Heidenstam började lyckosamt, kallad ”en ny och stor diktare”. Sedan fortsatte han med att skriva – i romanform. Heidenstam såg sig själv som den nya litteraturens talesman och anförare. Han reste våren 1896 i Karl XII:s spår till Konstantinopel, Bender, Poltava, Moskva och Sankt Petersburg och det blev nästa projekt, en bok i två delar om den svenske krigarkungen.

I boken följer Heidenstam Karl XII:s fälttåg i öster, skildrat ur de enskilda människornas perspektiv, från kungen ned till den enklaste soldat. Boken kunde också befästa Heidenstams ställning som den främste författaren bland nittiotalisterna. Några böcker att notera: Folke Filbyter, Bjälboarvet och – en bok om svensk historia, Svenskarna och deras hövdingar.

Hur hade Heidenstam med sitt liv i övrigt, med kvinnor, familj och hemliv? Han var något av en kvinnokarl och var gift tre gånger trots att han, främst av ekonomiska skäl, inte ville binda sig i äktenskap.

I del två mer om kvinnokarlen och hans liv, del tre mer kvinnor och hans avslut i livet…

Källor:
sv.wikipedia.org
corren.se
ovralid.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Deckarförfattaren Carin Gerhardsen var en gång punkmusiker i Flensost…

gerhard

Carin Gerhardsens kriminalromaner om teamet vid Hammarbypolisen har noggranna detaljer och personer man minns. Carin är född i december 1962 i Katrineholm, föddes som Carin Behrman i Katrineholm. Hon spelade saxofon i ett punkband, Flensost, med namn som Svenne Nielsen på sång, Nompa på bas och Carin Behrman på sax. De ansågs av någon spela i ska-punkig stil och – från Flen, som bland annat var förband åt KSMB.

Nu bor hon på Östermalm i Stockholm med maken Ken Gerhardsen och två barn, och skriver på heltid. Hennes mamma var lärare, specialiserad på svenska och engelska och hennes far var domare och författare till de grundlagar som reglerar yttrandefriheten. Carin är därför uppvuxen med språket samt våldsbrott.

Hon tävlade i pingis med flera sporter, och – gick sedan vidare och utbildade sig till matematiker vid Uppsala universitet och den deckarintresserade Gerhardsen inledde sin andra omgång som författare i London, där hon blev utmanad av en vän att skriva en bok. Resultatet blev den filosofiska romanen På flykt från tiden som publicerades 1992. Den handlar om en man som blir hållen som gisslan i fyra år i Beirut, men fick inga större framgångar och hon fortsatte jobba som IT-konsult, där hon bl.a. hjälpte till att utveckla det svenska GSM-nätet.

När förlagen visade sig tveksamma skickade hon in tre manus i samma bokserie – det som skulle bilda Hammarby-serien. Den första, Pepparkakshuset, gavs ut 2008, och uppföljaren Mamma, pappa, barn, gavs ut 2009. Alla har kriminalkommissarie Conny Sjöberg på Hammarby polisstation på Söder i Stockholm i centrum. Den hyllade serien har översatts till mer än tjugofem språk och belönats med flera priser.

Ur hennes ”Hennes iskalla ögon”:
”Snön vräker ner i ett fruset Stockholm. Under samma dag försvinner två kvinnor, oberoende av varandra. Bägge lever i till synes ordnade förhållanden, men när kriminalkommissarie Conny Sjöberg och hans mannar skrapar på ytan av familjeidyllen framträder en helt annan bild.gerhardsen

Båda kvinnorna har levt under mental press, och ingen av dem saknar skäl att frivilligt ge sig av. Men den dramatiska upptäckten av en död kropp ger all anledning att tänka om.”

Fritiden då?
När hon är ledig tycker hon om problem-lösningar som korsord och sudoku, spela golf och resa. Hon spelade bordtennis på elitnivå och har handicap 12,6 i golfen. Hon överlevde när hon en gång blev jagad av en rasande elefant i djungeln i Indien. Hon tittar också om att titta på sport på tv och älskar också matlagning.

Sista tre böckerna: Hennes iskalla ögon, 2013, Tjockare än vatten, 2014, vinnare av Stora Ljudbokspriset som bästa kriminalroman 2014, utsedd av Apple/iTunes till 2014 års bästa skönlitteratur – och – Falleri fallera falleralla, 2015 – alla finns på ljudböcker.

Och Carin vann Bokbloggarnas Litteraturpris” 2010, med sin tredje novell i Hammarby-serien, ”Vyssan lull”. Utsedd till ambassadör av Katrineholms kommun 2015.

Blir det mer deckare? Spänning lär hon skriva om, men osäker på vad ännu.

Källor:
sv.wikipedia.org
bokus.com
sidaeftersida.blogspot.com
pocketforlaget.se
bildrulle.nu

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,


GrahamGreene1

Under hela sitt liv reste Greene mycket, till vad han kallade världens vilda och avlägsna platser. Detta resande ledde till att han rekryterades till MI6 av sin syster, Elisabeth, och han blev utsänd till Sierra Leone under andra världskriget, där han tillbringade sin tid för att skriva böcker, besöka horhus och kontrollera enstaka agenter. På en senare resa till Portugal, blev han nära vän med sin byråchef, Kim Philby, som sedan avslöjades som en av Storbritanniens mest ökända förrädare.

1948 separerade Greene från Vivien, trots att han hade andra relationer gifte han aldrig om sig. Men ju mer vi lär oss om denna mest katolska och ”moraliska författare” – född för över 100 år sedan – ju mer visar han sig ha haft det mest omoraliska liv som man kan tänka sig. Han hade en omättlig sexuell aptit. Även om han var gift i 21 år, var han med många prostituerade och genomförde under tiden korta affärer – förutom att ha fyra långa förhållande och – älskarinnor.

Han var också en entusiastisk användare av droger. Vid ett besök i Kina 1957, chockade han tjänstemän då han på varje plats han besökte uttryckte: ”Det finns två saker jag vill ha: En vacker flicka att sova med och att veta var jag kan få lite opium”. Han sammanställde en gång en lista över de 47 prostituerade han mindes han nyttjade under 1920 och 1930.

Hans första långvariga älskarinna var, Dorothy Glover, en bokillustratör, som tydligen han hade en stark sexuell attraktion till. Hon hade förlorat vänner sedan de träffats, alla utom hans bror Hugh, som kort blev hennes älskare också. Dorothy var annars Greenes älskare, vän och drickpartner fram till slutet av 1940-talet och – de förblev vänner fram till hans död. Hans affär med henne räddade en gång hans liv. En natt 1941, medan Vivien och deras två barn var evakuerade till landet, föll en bomb på hans hus i Clapham och det blev bara bitar kvar. Greene undkom en säker död bara för att han hade tillbringat natten hos Dorothy i hennes hem.

Ett passionerat förhållande var med ett förmöget societetslejon som hette Catherine Walston, som var gift med en av de rikaste männen i England och en framstående politiker. Liksom Greene älskade hon att bryta mot reglerna. Som värdinna kunde hon komma på middag i jeans, och när hennes gäster följde efter nästa kväll – hade hon en hellång klänning. Hon hade haft många affärer tidigare, vilket hennes man stillatigande hade accepterat, men detta var större. Hon och Greene flydde till hennes privata ö, Achill utanför Irlands västkust.

I Catherine hade han hittat en kvinna som haft den typ av sexuellt experimenterande han tidigare bara stött på med prostituerade. I början av 1950-talet klädde hon även upp sig som pojke och gick med Greene till en högklassig bordell i Venedig, där han arbetade på en film. För Greenes hustru var det ett förödande svek, men på grund av hennes tro och deras barn, avskydde hon protestera och hon var vanligtvis klar över hans affärer. Vid ett tillfälle kom Greene och hans älskarinna, även på dörren till Vivien och hans hem och han insisterade på att tillbringa natten tillsammans med Catherine. Förtryckta (?) Vivien gjorde bl.a. middag och bäddade sängarna på morgonen.

a-bjork

Men ”sagan” tog slut eftersom hon vägrade skilja sig. Han tog sin tillflykt i resor, alkohol och droger. Så småningom avtog smärtan nog för honom att njuta av ett fyraårigt förhållande med en härligt vacker svenska filmstjärna, Anita Björk (på bild), född 1923 i Dalarna, som var gift med en fransk konsul, och Greene njöt av att spela surrogatpappa till hennes två döttrar. Hon var f.ö. gift med Olof Bergström (1945-1951) och från 1953 med Stig Dagerman. Efter Stigs död, självmord, hade hon sitt förhållande med Graham.

År 1966 bosatte han sig permanent i Antibes i södra Frankrike av skatteskäl. Strax efter att det tog slut med Anita, tog han upp med den kvinna som skulle bli hans följeslagare för resten av sitt liv – Yvonne Cloetta. Henne hade han hade känt sedan 1959, en relation som också höll tills hans död. Ett av hans sista arbeten, J’accuse – The Dark Side i Nice (1982), handlar om en rättslig angelägenhet om honom och hans släkt i Nice. graham-greene

Han förklarade att den organiserade brottsligheten blomstrade i Nice, typ rättslig och polisiär korruption. Anklagelsen blev till en rättegång, åtal för ärekränkning – han förlorade. 1994, efter hans död, fick han upprättelse, då den tidigare borgmästaren i Nice, fängslades för korruption och tillhörande brott.

Han levde de sista åren av sitt liv i Vevey, vid Genèvesjön i Schweiz, där Charlie Chaplin levde. Han besökte Chaplin ofta, och de två var goda vänner. Hans sista kamp med döden var ihop med Yvonne. Det var med henne vid sin säng under våren 1991 han förlorade sin sista fight. Han dog vid en ålder av 86 år av leukemi och begravdes i Corseaux kyrkogård. En man, som levde med döden och sex som partners…

Källor:
guardian.co.uk
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
leninimports.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,