Alang, en annorlunda stad i Indiska delstaten Gujarat…

Vad gör denna annorlunda plats och speciell, få av sitt slag? Fakta säger att – Alang är ett område, känt för skrotningsvarv och fartygsupphuggning. Formellt är området uppdelat på två samhällen; Alang (huvuddelen av staden, 8 309 invånare 2011) och Alang-Sosiya (industriområde), 18 480 invånare 2011). 80 % är migranter.

Arbete på plats?
Arbetet sker på stranden ca 50 km sydöst om Bhavnagar. Orsaken till att platsen blivit världens största upphuggningsplats för skrotade fartyg är sannolikt att människorna här är mycket fattiga och många. Arbetet sker för hand och man tar tillvara allting. Arbetsförhållandena beskrivs som svåra.

Man hugger upp ca 1 500 fartyg per år i 400 anläggningar, så kallade plattformar. Personalen uppgår till någonstans mellan 20 000 och 40 000 människor, ingen vet säkert. Platsen passar för ändamålet av en annan anledning, nämligen att tidvattnet kommer riktigt högt bara två gånger i månaden. Vid flod tar man in fartygen så långt det går och sedan arbetar man med fartygen på land under ebb.

Det demonteras och återvinns, ofta med bara händer och svetsbrännare. Turister är inte välkomna, men några fotografer har kunnat smyga sig in och få fantastiska bilder av massiva fartyg som monteras ned för delar och stål.

Läst 2020:
Kvar med bara 20 % arbetsstyrka p.g.a tider med covid, sjukdom – slog det mot Alang och dess skeppsbrytare hårt. Då i Alang i Bhavnagar, som hyste en av världens största fartygsupphuggnings-industrier, var allt tidvis öde. Och apropå stål.

Han är rikast i Indien:
Indiens rika blir allt rikare, enligt en rankning av den amerikanska affärstidskriften Forbes. Mest förmögen av dem alla är stålbaronen Lakshmi Niwas Mittal, god för 321 miljarder kronor.

Mittal, född 15 juni 1950 i Sadulpur, Rajasthan, Indien, är en indisk affärsman bosatt i England. Mittal leder den multinationella stålkoncernen Arcelor Mittal. Och 2007 rankade affärstidskriften ovan Mittal som den femte rikaste personen i världen med en förmögenhet på 32 miljarder dollar.. I februari 2016 rankade de honom som världens 82:e rikaste med en förmögenhet på $8,6 miljarder.

Mittal äger flera fastigheter i London, bland annat sin bostad på 18-19 Kensington Palace Gardens som han köpte 2004 för 67 miljoner pund. Han är även storägare i det engelska fotbollslaget Queens Park Rangers som för närvarande spelar i Championship, den engelska andra ligan. Indien, extremt många väldigt fattiga, men en del extremt rika…

Källor:
di.se
sv.wikipedia.org
en.wikivoyage.org
timesofindia.indiatimes.com

Blogginlägget nedskrivet 23/1-23. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

Saloonen i Västern, om dessa nöjen för cowboys, även med dans… Del 2-2.

  1890 i Alaska.

I denna delen ska vi avsluta med berättelser, om ex. eldvatten, hade man svängdörrar på saloonen och skydd för kvinnorna. Först – vi ser dessa svängdörrar i alla filmer, fanns de i verkligheten? Så – läs vidare.

---

Hade man svängdörrar?
De flesta salooner hade – faktiskt dörrar. Men en hel del var utan! Även de med svängdörrar hade ofta en uppsättning på utsidan, med, så verksamheten kunde vara låst när den stängdes och för att skydda interiören från dåligt väder. Å andra sidan hade några salooner inte alls dörrar, eftersom de var öppna 24 timmar om dygnet.

Whisky?
Den whisky som serverades i många av de tidiga salongerna var starka saker, en kombination av rå alkohol, bränt socker och tuggtobak. Kaktusvin, som gjordes av en blandning av tequila och peyote-te var populärt. Det fanns något som kallades Mule Skinner, gjord med whisky och brombärsvin.

Råg eller bourbon var också populära drycker och öl serverades till hög volym också, men det serverades inte iskallt som det är idag. Om en bartender någonsin skulle ”fuska” med sin sprit gjorde han det med några riktigt udda ingredienser som terpentin, ammoniak, pistolpulver eller cayennepeppar.

”Eldvatten”?
Eldvatten var en term som härstammar från när tidiga näringsidkare som sålde whisky till indianer. De skulle hälla lite whisky på en eld för att övertyga indianerna, om det höga alkoholinnehållet. Det visste du inte.

Kortspel?
Faro var det mest populära spelet som spelades, följt av poker och några tärningsspel. Blandning av alkohol och spel kunde leda till en del dödliga vapenspel. Professionella spelare lärde sig snabbt att skydda sina tillgångar genom att kunna skjuta bra samtidigt som de kunde spela skickligt.

Bessie Mundy

Saloonens kvinnor?
Deras arbete innebar många faror. Med förbehåll för mäns potentiella våld, mötte de det ständiga hotet om sjukdom – och inte bara sexuellt överförbara sjukdomar som syfilis, som i allmänhet kallades” katastrofen ”, mot bakgrund av de dåliga utsikterna för en botemedel eller gonorré som var lika utbredd. Tuberkulos, med eventuellt en dödsdom, var en annan risk. Andra inkluderade graviditet, som nästan alltid kulminerade i en farlig abort.

Gummikondomer hade blivit allmänt tillgängliga under senare delen av 1850-talet, men var fortfarande relativt dyra, liksom de tidiga versionerna av en form av pessar. Trots dessa alternativ, kämpade många prostituerade för att komma så gott de kunde genom att använda metoden med ”säkra perioder” och avbrutna samlag. Enligt några uppskattningar blev 20% gravida någon gång i sitt jobb. Tragik.

”Prostituerade hade liten – eller ingen chans för sociala framsteg. Få cowboys skulle seriöst överväga att gifta sig med en, och kunde troligen inte ha råd med det ändå. Flykten från prostitution var nästan uteslutet. De få som lyckades gifta sig, hamnade ofta med saloonägare eller män som fick dem jobba för dem.

Resten såg sin livslängd förkortad av fattigdom, förtvivlan och ofta alkoholism eller narkotikamissbruk. Som Michael Rutter uttryckte det i sin prostitutionshistoria i väst ”Detta arbetsval har aldrig haft en bra pensionsplan.”

Städerna från denna tiden var ofta gator av lera, dåliga byggnader och man kan anta hur svårt det var med hygien. Det sägs vara det äldsta ”yrket”, även om det ofta var/är tvång. Detta var i alla fall dess verklighet. Belle Brezing är kvinnan i hatt.

Källor:
legendsofamerica.com
m.ranker.com
history.stackexchange.com
en.m.wikipedia.org
delanceyplace.com

Dagens inlägg nedtecknat 24/7-19.

Saloonen i Västern, om dessa nöjen för cowboys, även med dans… Del 1-2.

Vi har alla sett dessa lokaler, ofta i westernfilmer. Hur var det i verkligheten? Nog är det några små saker man ej visste om och lite oväntat. Bilden ovan är från Alaska, året 1890.

Salooner och flickorna?
Kvinnorna behövde helt enkelt licenser för att driva sina ”företag”; pengarna från licensieringen säkerställde stadens vinst. Andra historiker noterade de var tvungna att betala böter, vanligen ca 8 dollar per månad, till lokala myndigheter för att få ha kvar sina affärer. Många myndighetsuppgifter tycks valde att förbise dessa anläggningar eftersom de stödde lokalekonomin. Hyckleri?

Kvinnornas roller var något begränsade. Även om kvinnorna följde med sina familjer på migreringar till territorierna, behövde många av de manliga familjemedlemmarna mer – ekonomiskt stöd. De som blev salongflickor hade emellertid ibland flera alternativ. Det finns många moderna missuppfattningar om salongflickans yrke. Till exempel tjänade många av kvinnorna som servitriser eller som dansare. Och även om deras liv kanske inte var glamorösa, hade salongflickor även vissa friheter.

Deras liv kunde vara svårt och farligt, men dessa damer var en del av amerikansk historia. I verkligheten tjänade många kvinnor som arbetade på salooner pengar från dryckesförsäljning, inte från sex. För varje dryck som sålts gav salongflickorna en procentandel av vinsten.

Genom priset salongägaren tjänade betalade han sina kvinnliga anställda. En salongflicka kunde tjäna runt 90 kr per vecka, nästan 1900 kr idag. Läser man fanns också klasskillnad och även på priset. Ett möte med en prostituerad kunde kosta en cowboy någonstans från 9,50 kr till 48 kr (översatt från dollar räknat). De flesta prostituerade skickades in för sommarsäsongen från St. Louis, Omaha, Chicago och St Paul. Andra flyttade från stad till stad, följde spåren besättningar norr och hittade arbeten där de kunde hitta.

---

Välkända salooner?
Bland de mer välbekanta var – First Chance Saloon i Miles City, Montana – the Bull’s Head i Abilene, Kansas, Arcade Saloon i Eldora, Colorado – the Holy Moses i Creede, Cothe – Long Branch Saloon i Dodge City, Kansas – Birdcage Theatre i Tombstone, Arizona – the Bucket of Blood i Virginia City, Nevada och the Jersey Lilly i Langtry, Texas. Många av dessa anläggningar var öppna tjugofyra timmar om dagen, sex dagar i veckan utom söndagar och jul.

Första saloonen?
Den första grundades vid Browns Hole, Wyoming, år 1822, för att tjäna pälsjägare. Vid 1880 var tillväxten av salonger i full gång. I Leavenworth, Kansas, fanns det ca 150 salooner och fyra grossisthandlare för sprit..

Pris för spriten?
Det traditionella priset för en flaska billig whisky på en saloon – var 2,25 kronor (då). Kan läsas i Kansas City Post Gazette, 3 mars 1886. Riktiga drinkar såldes i ett litet glas och kostade 45 öre. I nästa och sista del i övermorgon – mer information ex. om eldvatten, hade man svängdörrar och skydd för kvinnorna…

Källor:
legendsofamerica.com
m.ranker.com
history.stackexchange.com
en.m.wikipedia.org
delanceyplace.com

Dagens inlägg nedtecknat 24/7-19.