Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla. Sprid länken! Ett inlägg varje dag (minst) klockan 10. Nu 2230 st inlägg. CORONA KVAR – HÅLL DISTANS!


Fallet George Floyd, ett uppmärksammat dödsfall, omskrivet och – med demonstrationer, vem var han…?

Floyd's

Brutalt dödad av en polis genom kvävning, vet vi vem han var? Jag har läst på och ser en man som är lite både ock. Med en svår tid bakom sig som kom tillbaka och ville göra rätt? En del drabbas extra illa, så vem var George, värd nämna. George Perry Floyd Jr (14 oktober 1973 – 25 maj 2020) var en afroamerikansk man som växte upp i Houston, Texas. Han utmärkte sig i fotboll och spelade andra sporter genom gymnasiet och högskolan. Han kallades av vänner och familj för Perry och karakteriserade honom som en ”mjuk jätte”. Han var 1,93 meter och runt 101 kg i vikt.


Bakgrund?
Floyd bidrog tidigt till utvecklingen av Houstons hiphop-scen. Han var också en mentor och aktiv i sitt religiösa liv. Senare skedde flera arresteringar för stöld och narkotikastrul. 2007 åtalad för väpnat rån som han begick med fem andra män, han gick med på en uppgörelse – dömdes till fem års fängelse. Han blev fri 2013 efter att ha tillbringat fyra år på Diboll-enheten.

2014?
Då flyttade han till området Minneapolis, Minnesota för att hitta arbete som lastbilschaufför och syssla lite med musik. År 2020 förlorade han ett säkerhetsjobb på grund av COVID-19-pandemin.

Denna ödesdigra kväll?
Måndagen den 25 maj 2020 larmades polisen om att en man försökt betala med falska sedlar i en butik. Fyra poliser ryckte ut och grep George Floyd som satt i sin bil utanför butiken. Floyd sattes i handbojor och fördes efter detta till en polisbil. Efter att Floyd med hänvisning till sin klaustrofobi uttryckt oro för att hamna i polisbilen lyckades poliserna sätta honom i den. Senare bars han ut ur polisbilen där han tvingades ner mot marken med tre polismän som tryckte ned hans kropp.

Minneapolis Police Death

En förbipasserande 17-åring lade senare upp en videon på Facebook som visade hur Floyd nere på marken ropade minst 16 gånger – att han inte kunde andas. Den mest uppmärksammade polisen, Derek Chauvin, sågs trycka sitt knä mot hans hals. Efter flera minuter sågs Floyd svimma vilket fick förbipasserande att börja be poliserna släppa knät från hans hals, vilket de inte gjorde förrän ambulanspersonal anlände till platsen. Runt 21:25 (lokal tid) förklarades Floyd död på sjukhuset till följd av sina skador från trycket på halsen.


Exakt?
Under arresteringen knälade D. Chauvin, en vit polis, på hans nacke och rygg i åtta minuter och 46 sekunder, vilket ledde till hans död. Händelser av hans arrestering, död och polisernas handlingar har lett till internationella protester från Black Lives Matter, som kräver en polisreform och lagstiftning för att hantera upplevda rasistiska ojämlikheter.

Polisen uppgav inledningsvis att Floyd gjorde motstånd och avled av medicinska orsaker. Minneapolis borgmästare Jacob Frey höll sedan presskonferens och meddelade att de fyra poliserna avskedats. Videon som publicerades av en ung kvinna, som nu flytt undan p.g.a all uppmärksamhet, är 17 år – D.F. Hon är nu traumatiserad av händelsen och har även fått motreaktioner på nätet för att hon inte engagerade sig nog???

floyprotest

Demonstrationer världen över, ånyo för de svartas rättigheter och jämlikhet. Tyvärr ofta med en svans som är våldsamma, en minoritet som tar fokus från ämnet.

Efter likaså?
De tre övriga polismännen – Thomas Lane, J. Alexander Kueng och Tou Thao anklagades för att ha hjälpt och stöttat – till andra gradens mord. De riskerar upp till 40 års fängelse om de döms.

Floyd?
Floyd hade fem barn, inklusive två döttrar som är bosatta i Houston, åldrarna 6 och 22, och en vuxen son i Bryan, Texas.

George Floyd begravdes på tisdagen 9/6-20, efter att tusentals personer tagit farväl av honom. Floyd får vila intill sin mor Larcenia ”Miss Cissy” Floyd på kyrkogården Houston Memorial Gardens i Houston i delstaten Texas. ❤

CORONA:
Tänk på alla – det konkreta enkla: Handhygien, stanna hemma om du känner dig sjuk, håll avstånd, hosta i armvecken och var rädd om alla dina medmänniskor. Fortfarande!

Källor:
en.wikipedia.org
insider.com
sv.wikipedia.org
nytimes.com
abcnews.go.com
dn.se

Blogginlägget nedskrivet 10/6-20

Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).


Allt om mannen bakom ”Just Walkin’ In The Rain”, Johnny Bragg och the Prisonaires…

Johnny Bragg och the Prison

En märklig historia bakom den här låten som spelades in med Johnnie Ray 1956, en finstämd hitlåt. Texten skrevs av Bragg och Robert Riley. Vad var de vid tillfället när de gjorde låten? Svaren ska du få veta.

Låten skrevs 1952 av just Bragg och Robert Riley, två fångar i Tennessee State Prison i Nashville. Titeln kom till efter en kommentar från Bragg när paret korsade fängelsegården medan det regnade. Johnny Ray nedan, fick en stor framgång, men första inspelningen var av och första utgåvan av The Prisonaires (1 juni 1953).

Just Walkin’ in the Rain – The Prisonaires (Sun 186)
https://www.youtube.com/watch?v=8DOdqOkYjtA

johnnThe Prisonaires

Gruppen leddes av Johnny Bragg, John Henry Bragg, som hade varit fängslad sedan 1943 när han, 17 år ung, och dömdes för sex åtal – för våldtäkt. Han föddes 6 maj 1926 i Nashville, Tennessee, USA och – livet slutade 1 september 2004 i Madison, Tennessee, USA. Han var gift med Gail Green, 1967-1977, då hon gick bort i cancer (som även Johnny gjorde långt senare). De fick en dotter, Misti Bragg, och två barnbarn.

Johnny Bragg

Bildning av gruppen?
När han bildade sin första grupp och började skriva låtar gjorde han sin tid i ett Tennessee-fängelse för sex våldtäkter som nämnts. Bragg var falskt anklagad för flera våldtäkter, så sägs det – vid brottet var han 16 år och dömdes – vid 17 års ålder. Han började redan tjäna sex straff på 99 år vardera – när han började sjunga. Domstolen hade förordnat att han avtjänade sina domar i följd. Medan han sjöng med en grupp andra fångar kallade han dem Prisonaires, Fångarna, och efter ett tiotal år fick han guvernörens uppmärksamhet. Han erkände alltså aldrig utan såg sig som oskyldig.


Braggs tidiga år?
Bragg föddes 1926, det finns olika uppgifter, denna ska vara rätt – och det var i den fattiga svarta sidan av Nashville. Hans mor dog och enligt flera föddes han blind men fick tillbaka synen vid 6 års ålder. Skolan slutade han som 11-åring. Han var en orolig ung man och hade redan varit i fängelse för att ha kört runt i en stulen bil när han hittade sin flickvän i sängen med en annan man och – slog till henne. Den unga damen, som var tvungen att tänka på något sätt för att förklara blåmärkena för sin mor, sa att Johnny hade våldtagit henne.

Polisen plockade upp honom, lurade honom att underteckna en bekännelse och valde han som syndabock för ytterligare 6 olösta våldtäkter – varav en var en vit kvinna. Trots att hans flickvän drog tillbaka sin anklagelse, dömdes Johnny till 6 x 99-år vid domstolen att sitta av i en följd. Att vara svart vid denna tiden var tufft och för att få rätt, han skulle alltså suttit inne 594 år! Det låter onekligen som han borde blivit knäckt av detta. Svartas utsatthet är tyvärr väldigt aktuell just nu i USA.

ray

Musiken?
The Prisonaires bildades när Bragg anslöt sig till två fängelse-evangelister, Ed Thurman och William Stewart (som var och en fått 99 år för mord), och två nya straffade, John Drue Jr. (tre år för olovlig stöld av egendom och person) och Marcell Sanders (1-5 år för ofrivilligt mord/dråp). En udda samling musikanter. De fick trots kåken göra några konserter som hölls på sådana platser som guvernörens herrgård. Bragg och Prisonaires sjöng också på TV. Deras lista över uppträdanden inkluderade också hemmet till Al Gore S:r. Samtidigt som de spelade, hölls de bevakade av beväpnade vakter innan de transporterades tillbaka till sina små celler.

prisonairesxx

Fortsättning:
Gruppen upptäcktes av radioproducenten Joe Calloway, som hörde dem sjunga medan de förberedde en nyhetssändning från fängelset. Han fixade så att gruppen kunde uppträda i radion, en show som uppmärksammades av Sam Phillips på Sun Records. Han ordnade för att gruppen skulle transporteras under beväpnad vakt till Memphis för att spela in musik. Några veckor senare släpptes ”Just Walkin ‘in the Rain” och sålde så småningom – 250 000 exemplar. Vilken berättelse!


Framgångar:
De var så bra att de tilläts få ledigt på dagarna för att turnera genom hela staten Tennessee. Bandet blev favoriter av statens guvernör, Frank G. Clement, och uppträdde ofta hemma hos honom. Bragg hade lyckan på sin sida så han blev fri runt 1956, villkorligt – och då bildade han en ny grupp med Hal Hebb, Willy Wilson, Al Brooks och Henry ‘Dishrag’ Jones, som var kända som Sunbeams. När de omskrivs som Marigolds hade de en nr 8-hit på USA:s R & B-lista med ”Rollin ‘Stone” på Decca Records.

1960 arresterades han för ”överträdelse av sin villkorliga frigivning” för att ha hittats i baksätet i en bil med vita kvinnor. Så kåken igen – i sex och ett halvt år. Det sammansattes en annan grupp som också fick heta Prisonaires men de spelade inte in något material. Efter frigivningen fick han jobb på en kyrkogård. Han hamnade åter i fängelse ytterligare några gånger innan han slutligen lämnade fängelselivet för gott 1977.


Ursprungliga gruppen, hur slutade deras liv?
William Stewart dog av en drogöverdos på ett motell i Florida 1959, Marcell Sanders dog i slutet av 1960-talet, Ed Thurman dödades i en olycka 1973 och John Drue Jr. dog av cancer 1977.

Längst levde Bragg, som sin fru, avled av cancer 2004. Lovande musiker, men fungerade inte i det fria. Sjätte fången som var med tidigt var ju Robert Riley,
Robert Stanley Riley Sr, född 1928 – var även med i Sunbeams och Marigolds. Han gick tydligen senare sin egen väg och gjorde musik själv.

Det finns en berättelse om Bragg som sägs vara sann. En countrysångare med namnet Hank Williams spelade en gång en konsert i fängelset där Bragg satt. Han lyckades prata med sångaren efter showen och frågade honom om han någonsin framförde andra människors låtar. Hank sa att han kanske, det berodde på låten. Bragg spelade låt som han hade skrivit och Williams köpte den för fem dollar. Låten var ”Your Cheatin ‘Heart.”

prison

Det hände kanske eller kanske inte. Den sägs vara skriven 1952 av Hank, legend inom countrymusiken, med stor framgång och sålde över en miljon exemplar… Sant? Kanske 🙂

CORONA:
Tänk på alla – det konkreta enkla: Handhygien, stanna hemma om du känner dig sjuk, håll avstånd, hosta i armvecken och var rädd om alla dina medmänniskor.

Källor:
en.m.wikipedia.org
secondhandsongs.com
youtube.com
allmusic.com
imdb.com
nytimes.com
countrystandardtime.com
books.google.se
discogs.com

Blogginlägget nedskrivet 15/5-20

Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).


Robert Chambers Jr., överklassmördaren, som dödade Jennifer Levin 1986…

jennifer-levin-robert-chamb

Överklassmördaren har visats på TV, en dokumentär om ett mord 1986, kallat detta. Originaltitel: Death in Central Park. En märklig historia bakom och även efter. Vad hände och var finns den åtalade och dömda Robert Chambers idag? Han gjorde allt för att framstå som en perfekt, ung man med rika föräldrar. Idag är Chambers 53 år gammal.


Brottet vi minns:
1986 hittar en förbipasserande cyklist Jennifer Levin död i Central Park, New York. Hennes kropp är blåslagen, har bitmärken och det slås fast att hon dött av strypning. Vad polisutredarna på brottsplatsen inte vet är att Jennifers mördare övervakar dem bara 50 meter bort. Men snart grips rikemanssonen Robert Chambers för mordet. Det blir starten för ett av USA:s mest uppmärksammade rättsfall. En historia där elitism, pengar och en privilegierad tillvaro på Upper East Side kommer att spela huvudrollerna. De syns överst.

Se dokumentären:
https://www.svtplay.se/overklassmordaren

Vem är han?
Robert Emmet Chambers Jr. född i september 1966, 53 år nu 2020 – är en amerikansk brottsling och dömd mördare. Chambers döptes till Preppy Killer (fritt ”studentmördaren”) av media efter mordet i New York City Central Park, mord av strypning av 18-åriga Jennifer Levin, för vilken han ursprungligen anklagades för mord av andra graden. Han hävdade att dödsfallet var oavsiktligt och resultatet av grovt sex.

rcmfar


Tidigt liv:
Robert Chambers mamma Phyllis (n Sheley), var en sjuksköterska som emigrerat från Irland till New York City. Chambers gick i en del förskolor på stipendium, eftersom hans mor inte hade råd att betala privata skolundervisningar. Skenet bedrog då det utåt skulle verka som de var fina.

Skolgång?
Chambers började på Boston University, där han avslutade en termin – men blev ombedd att sluta på grund av svårigheter, bl.a. med ett stulet kreditkort. Därefter begick han andra småstölder och inbrott i samband med sitt drog- och alkoholmissbruk. Något som doldes mycket av senare. Han kunde få ett jobb, och han fick en stämning för störande beteende en natt efter att ha lämnat en bar belägen på 300 East 84th Street på Manhattan. Han skrek när polisen gick – Ni jävla fegingar, ni borde hålla er till **** (svarta).

Om brottet?
Han hävdade att de hade promenerat in i Central Park, hittat en gräsplätt nära Metropolitan Museum och sedan ägnat sig åt samtyckligt grovt sex. När han sa till henne skulle hon ha börjat skada honom hade han skjutit bort henne och dödat henne genom en olycka. Han hade ingen förklaring, tycktes det, för varför han hade lämnat hennes kropp där och gått hem till sina föräldrars lägenhet. På filmen framgår att Levin har enorma strypmärken och utsatt för våld, medan han har typiska rivskador – som om man försvarar sig.

Han åberopade senare sig skyldig till mord vid slutet av sin rättegång. Hans advokat var känd för att vara duktig, men även för ”aningen brutala frågor”. Juryn överlade i hela nio dagar där de kom fram till ett grundläggande förhandlingsavtal där Chambers åberopade sig skyldigt till det mindre brottet av mord under första graden och till ett räknat inbrott för sina stölder 1986. Han dömdes till fem till femton år, med straff för inbrott som han skulle sitta av samtidigt.


Vad hände sedan?
Han satt i fängelse – och kom ut ur fängelset 2003 efter att ha avtjänat den maximala tiden för mordet (15 år). Innan vidare brott? Efter att ha lämnat fängelset bosatte sig Chambers sig i Dalton, Georgia, med sin flickvän Shawn Kovell, som hade dykt upp i en Barbie-video som gjordes före domen. De två bodde i hennes mors lägenhet i åtta-nio månader. Han hittade ett jobb på Pentafab, en färgfabrik. De flyttade till East 57th Street Sutton Place, Manhattan, en lägenhet i New York City, när Kovells mor dog i slutet av 2003. Chambers hittade ett jobb på ett limousinföretag i Queens, och senare på en gravyrfirma.

ovarklshawn

Shawn Kovell:
Flickvännen var med om flera brott som ex. drogförsäljning, hon hade stort missbruk själv. Men – det varade inte länge tills han befann sig i problem igen – i november 2004 arresterades Chambers igen efter att ha kört bil (Saab) utan giltigt körkort. Polisen hittade också spårmängder av heroin och kokain i hans bil. Han dömdes till 100 dagars fängelse.

Sullivan Prison

2007 arresterades Chambers ännu en gång för anklagelser om att ha sålt kokain från sin lägenhet – enligt New York Times hade polisen undersökt Chambers och hans följeslagare, Shawn Kovell, i månader innan de arresterades. Efter att ha åberopat sig skyldig till anklagelserna dömdes Chambers 2008 till ytterligare 19 års fängelse. Han tjänar för närvarande sin tid på Sullivan Correctional Facility ovan i upstate New York, och det tidigast möjliga datumet för hans frigivning är inte förrän 2024.

robert chambers22


Fängelsetiden?
Chambers avtjänade det mesta av sitt 15-års straff på Auburn State Prison, men flyttades senare till Clinton Correctional Facility på grund av flera överträdelser, vilket kostade honom all permission för dåligt beteende. Han attackerade en kriminalvårdare och upprepade gånger gjorde han överträdelser för vapen och droger, av vilka några resulterade i ytterligare kriminella anklagelser. Ellen Levin, Jennifer Levins mor, begärde också att hans prövning nekades.

Rättegången:
Chambers rättegång visade på en stor grad av av sexism, den var då anmärkningsvärd, med tanke på att Chambers advokater gjorde allt de kunde för att Levin skulle verka avvikande och få en bild av henne som ”att hon på något sätt förtjänade vad hon fick av Chambers.” Hemska tankar, en kanske livfull tjej, vars otäcka ord kom från Chambers utan bevis.

Hans fängelstid var på?
Mesta tiden satt han på Sullivan Correctional Facility, i Fallsburg. Det är ett maxat säkerhetsfängelse som rymmer cirka 580 vuxna män. Över 80% av de fångar som ryms – sitter för våldsammare brott och man har även en enhet för särskilda behov.

prisonstate2

CORONA:
Tänk på alla – det konkreta enkla: Handhygien, stanna hemma om du känner dig minsta sjuk, håll avstånd, hosta i armvecken och var rädd om gamla och sjuka.

Källor:
svtplay.se
townandcountrymag.com
prisonpro.com
refinery29.com
en.wikipedia.org
gothamist.com
weebly.com

Blogginlägget nedskrivet 20/4-20

Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).


Hur kan man gifta sig med en dömd mördare? Jenny Curpen fann sin – Peter Madsen…

jennycurpen

Det finns en form av fenomen där kvinnor dras till ”farliga män”, kriminella, och många av oss förstår inget. När brottet i fråga var så bestialiskt? Vem är då denna Jenny?

Jenny Curpen, är 39 år och enligt källor – född 9 juni 1981, konstnär och aktivist, kommer från Moskva, men lämnade Ryssland 2012. Hon blev beviljad asyl i Finland, bott där sedan nästan tio år tillbaka i staden Salo, där hon startade en konstnärsstudio 2016. Samma år blev hon medlem i den finska staden Salos konstnärsförbund.

Tillsammans med sju andra medlemmar ingår hon i förbundets utställningskommitté. Hon har berättat för brittiska BBC att hon deltog i upplopp med vänsterextrema National Bolsheviks, och att hon greps av rysk polis innan hon flydde landet. Som journalist, brukade hon skriva för den ryska oppositionssajten Grani.ru, som stängdes ned av staten, säger hon.

Tidiga år?
Efter att ha gått ut gymnasiet i Moskva 1996 riktade Curpen in sig på arbete inom kultur och media. 

jennykurpenprivatSom 16-åring började hon göra illustrationer åt bokförlag, vilket följdes upp av flera andra uppdrag som illustratör, däribland för den rysk-tyska barntidningen ”Schrumdirum”. Hon har också varit verksam inom teater samt jobbat i flera år som journalist för bland annat den ryska oppositionssajten Grani.ru, enligt hennes cv.

Kort om mördaren Madsen?
Minns ❤ den svenska journalisten Kim Wall som mördades ombord på Peter Madsens egenkonstruerade ubåt. Hon var där för att intervjua den välkände hobbyingenjören Madsen till en artikel. I april 2018 dömdes han till livstids fängelse för bl.a. mord. Peter Langkjær Madsen, ibland kallad Raket-Madsen, född 12 januari 1971 i Sæby i Høngs kommun på Själland i Danmark, är en dansk konstruktör och entreprenör.

jennyeter madsen

Mördaren har kallats psykopat och dömdes 2018 till livstids fängelse för bland annat mord. Han avtjänar sitt straff i Herstedvester Fængsel. Efter hans gripande 2017 skilde sig Madsens fru från honom.

Giftermål?
Den 18 december 2019 reste Jenny Curpen till Köpenhamn. Dagen efter gifte hon sig med den livstidsdömde mördaren i samband med ett två timmar långt besök i fängelset. De ska ha haft brevkontakt.
Efter att relationen offentliggjorts har hon möts av hat. Själv möter hon de kraftiga reaktionerna med lugn.

”Jag oroar mig inte för mitt rykte, mitt svar är att jag riskerar mitt rykte varje sekund som jag inte säger vad jag tycker. Jag älskar och respekterar min make, jag är stolt över honom och hans 49 år av hans professionella liv utom en enda dag som var och alltid kommer att förbli en tragedi. Min make begick ett hemskt brott och han är straffad för det”, skriver hon själv på Facebook.

Jenny Curpen1

I augusti avslöjades det att Peter Madsen genom en Facebooksida som administrerades av personer utanför fängelset sökte brevvänner. Under hösten tog Jenny Curpen kontakt med Peter Madsen, vilket senare ledde till att de blev ett par. Hon är bara en av många kvinnor som flockats kring den bestialiske mördaren och besökt honom i fängelset. En kvinnlig kriminalvårdare fick dessutom sparken efter att ha inlett ett förhållande med Madsen.

Curven?
”Som konstnär är jag intresserad av liv, natur, ljus, teater, musik som en källa till livliga intryck och inspiration. Jag är intresserad av att använda olika färger och ovanliga material och tekniker, med olika kombinationer av det. Jag är mest attraherad av grafik och grafisk design, eftersom det är en av de ljusaste verktygen för kommunikation mellan människor. På jobbet använder jag bläckpenna, akvarell, gouache, akryl, collagetekniker.”

Intressen?
Även bokstäver, kalligrafi, typografi, konst, poesi och teater.

Den ryska delen?
Jenny flydde från Ryssland, som politisk aktivist, och blev utsatt för förföljelse efter att ha deltagit i demonstrationer mot Vladimir Putin 2012. Hon kom med sin man och även han, aktivist, Alexei Deviatkin, och de har två småbarns-söner – numer skilda.

Jenny Curpen fotografert sammen med aktivist Alexey Devatkin i Kiev i 2012

Läst om henne:
”Alltså hennes instagram är helt sjukt, hon kallar sig ”Mrs Madness”, ”Madness family”, har döpt sin yngsta son till Peter och hon lägger upp bilder och taggar dem med saker som #dismembered. Jag hittar inte orden… herrejävlar vilken tokfan.” Att folk hatar henne är väl närmast något hon borde förstått.

Källor:
knife.media
catalysti.fi
kuvittajat.fi
facebook.com
expressen.se
sv.wikipedia.org
graziadaily.co.uk
dagbladet.no
bbc.com
tsn.ua
mk.ru
wonderzine.com

Blogginlägget nedskrivet 24/1-20.

Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).


Paret Otto och Elise Hampel kämpade mot nazisterna i andra världskrigets Tyskland, på sitt eget vis…

ottoochanna

Verklighet blir film, andra världskrigets Tyskland 1943. Jag såg filmen ”Ensam i Berlin”, sevärd en gång – då den har historisk bakgrund. Vi är i Berlin, en tid vi aldrig ska glömma.


”Arbetarklass-paret Otto och Anna Quangel får nyheten om att deras ende son har dött på slagfältet och bestämmer sig därför att stå emot den nazistiska regimen på deras alldeles eget sätt. Filmen är baserad på Hans Falladas sista roman om de två verkliga inrikestyskarna som utförde dessa modiga handlingar och tillämpade olydnad. Det enda spännande med Alone In Berlin är det faktum att det är en sann historia.

Otto och Elise Hampel, ett vanligt tyskt par som gemensamt spridde anti-nazistisk litteratur (av ett slag) under andra världskriget och undviker fångst i två år. Det är möjligt att Fallas roman, skriven i krigets omedelbara efterdyningar, gräver djupare i sammanhanget kring det centrala paret; på skärmen hanteras emellertid dessa mellanrum så klumpligt att de endast tjänar som en återkommande distraktion från Quangels farliga uppdrag. (x)

Man delar ut över 200 vykort. ”Ett sådant landsförräderi kommer man inte undan med så enkelt och en Gestapo-polis, spelad av Daniel Brühl. Efter roller som Beorn i ”Hobbit”-filmerna fortsätter Mikael Persbrandt att söka sin plats i den stora vida världen och har den här gången landat på rollen som en galen SS-officer. Det finns egentligen inte så mycket att säga om hans medverkan men eftersom närhetsprincipen ligger till grund för allt journalistiskt arbete kan jag sammanfatta scentiden som a) väldigt kort – med andra ord mer eller mindre tio minuter och b) sprattlig. (z)


Verkligheten bakom?
Några sakfel har man använt sig av i filmen. Dock – det handlar om Otto Hampel (21 juni 1897- 8 april 1943) och Elise Hampel (27 oktober 1903 – 8 april 1943) som var ett par från Berlin-Wedding som gjorde motstånd mot nazisterna. Elise heter Anna i filmen. Båda var från början på intet sätt fientligt inställda mot regimen. Elise Hampel var aktiv i nazisternas kvinnoorganisation NS-Frauenschaft och Otto Hampel hade före 1933 varit medlem i Stahlhelm, en grupp negativt inställd till Weimarrepubliken.

Otto Hampel föddes i Mühlbock, en förort till Wehrau, nu i Polen, men sedan en del av Tyskland. Han tjänade som aktiv under första världskriget och var senare fabriksarbetare. Elise Lemme föddes i Bismark-området i Stendal. Hennes utbildning varade bara genom grundskolan. Hon arbetade – och var medlem i National Socialist Women’s League. Paret gifte sig 1935.

Elise-Otto-Hampel

Varför startade de sin protest?
Förmodligen var det Elises brors död 1940 som ledde till en annan syn och som gjorde dem till motståndare. Mellan 1940 och 1942 spred de handskrivna kort där de uppmanade att stoppa kriget och störta Hitlerregimen. Cirka 200 kort fördelades i hela staden men främst i närområdet av Amsterdamer Strasse 10, där de bodde. Nästan alla kort lämnades in till Gestapo. I september 1942 iakttogs Otto Hampel av en ”uppmärksam folkkamrat” vilket ledde till att paret arresterades. Volksgerichtshof åtalade dem för högförräderi och de dömdes till döden i januari 1943.

Döden:
Båda avrättades – blev halshuggna (giljotinerade) samma dag den 8 april 1943 i Plötzensee-fängelset, Berlin. Fängelset ännu i bruk, på bild.

Plötzensee-fängelset

Hur blev de fast?
En dåvarande granne till paret berättade många år senare att ingen vågade prata om arresteringen eftersom Hitler som person var oantastlig och att minsta lilla kritik mot honom ledde till påföljder. Den person som hade anmält Otto och Elise Hampel hette Waschke i efternamn. Hon fick reda på Hampels öde först efter kriget och dömdes 1948 till två års fängelse för brott mot mänskligheten. Efter Hampels död beboddes deras lägenhet av en SA-man och hans familj. Familjen dog när hela huset förstördes i en bombräd november 1943.

Parets öde i bok och film?
Otto och Elise Hampels öde beskrivs i romanen Ensam i Berlin av Hans Fallada. Han använde sig av Gestapos förhörsprotokoll och skrev boken under ett fåtal veckor hösten 1946. Fallada tyckte först att det var opassande att han skulle skriva romanen eftersom han såg sig som medlöpare som inte hade gjort motstånd mot naziregimen. Slutligen skrev han bokens 866 sidor på fyra veckor. Romanen följer historien i grova drag, men vissa ändringar gjordes. Exempelvis heter makarna inte Hampel utan Quangel och de bor inte i Wedding utan i Prenzlauer Berg (även det en arbetarstadsdel på 30- och 40-talet).

Boken gavs ut redan 1947 (i en förkortad version) men en internationell bästsäljare blev den först på 2000-talet när ett litet amerikanskt förlag översatte boken till engelska. Efter den internationella succén utgavs även en ny (oförkortad) version av boken på tyska.

Vem var författaren Fallada?
Hans Fallada, född Rudolf Ditzen, växte upp i en medelklassfamilj i universitetsstaden Greifswald 1893. Under stora delar av sitt liv led han av psykisk ohälsa och tillbringade flera perioder i fängelse och på mentalsjukhus. På gymnasiet anklagades han för dråp på en skolkamrat efter en misslyckad självmordsduell och han började snart missbruka arbete, droger och alkohol.

Boken? ”Första dagen skrev han 20 sidor, och tvingade sig själv att varje dag skriva minst lika mycket som han gjort dagen innan. Han höll sig vaken på kaffe och droger, och tog sedan tabletter för att kunna sova”. Efter 24 dagar hade han skrivit klart de 866 maskinskrivna sidorna i Jeder stirbt für sich allein (Ensam i Berlin).

Hans öde?
När boken låg färdigskriven var Hans Fallada fysiskt slutkörd. Han levde i drygt tre månader därefter och dog innan boken kom ut, i censurerad form 1947. Omvärldens intresse för hans författarskap uppstod på nytt 2009 när Ensam i Berlin gavs ut i en ocensurerad version på engelska. På svenska kom denna nyutgåva 2012 och har varit en storsäljare sedan dess. Otto QuangelsbrevEtt av korten han delade ut.

Platsen idag – Wedding.
Än i dag är Wedding ett av Berlins fattigaste områden och har under 2000-talet haft stora problem med nynazister, vilket också skapat engagerade motståndsrörelser. Med högerextremismens framfart i Tyskland, men också i övriga Europa är Hans Falladas berättelse om den lilla människans motstånd lika viktig nu som då.

Filmens skådespelare?
Enormt bra tolkning av Anna genom Emma Thompson, Otto spelas godkänt av Brendan Gleeson, duktigast ihop med Emma – är polisen som ska lösa brottet – Daniel Brühl. Persbrandt har en så liten roll så han gör inget större intryck.

Filmplatsen?
Även om ungefär en tredjedel av filmen togs i Berlin förstördes så mycket av staden under kriget att producenterna åkte till Görlitz, en stad nära den polska gränsen, för att få rätt utseende.

Minnen av paret:
År 2014 planerades att ett torg utan namn på Müllerstrasse (en huvudgata nära Amsterdamer Strasse 10) skulle uppkallas efter Otto och Elise Hampel. Trots att stadsdelsnämnden röstade för förslaget vägrade markägaren först att ändra namnet med motiveringen att invånarna nära torget skulle få en ny adress som skulle vara svår att hitta.

När det verkade som att man hade kommit överens avslogs begäran av Weddings trafiknämnd med motiveringen att ett nytt torg med nya nummer skulle förvirra de boende. Istället kommer en liten väg mellan Müllerstrasse och närliggande Genter Strasse bli uppkallad efter paret Hampel.

Källor:
film.avclub.com (M. D’Angelo) (x)
moviezine.se (z)
imdb.com
sv.wikipedia.org
theguardian.com
en.m.wikipedia.org
goethe.de

Blogginlägget nedskrivet 16/12-19


Pelican Bay State Prison, fängelset för de svåraste brottslingarna i USA…

Pelican Bay State Prison1

TV visar mycket dokumentärt om fängelser och ser man från USA så känns det ofta som små städer där dessa är belägna. Och det sägs – att betjäna tid i fängelse ska inte vara trevligt. Den är dock inte heller tänkt de intagna ska bli våldtagna av medfångar eller personal, misshandlade av vakter för den minsta provokationen, drivs till att bli galna av långvarig ensam inneslutning eller dödas av medicinsk försummelse. Pelican Bay State Prison ligger i Crescent City, Kalifornien och innehåller de farligaste maximala säkerhetsförbrytarna

Antal fångar: 3 500 (1 500 i ensamhet). Vem har ansvaret? Greg Lewis, och Jeffrey Beard, sekreterare, Kaliforniens avdelning för bl.a. rehabilitering.

Fängelset är alltså vid Pelican Bay, delstatens första och mest beryktade supermaxade fängelse, där tillbringar de intagna normalt 22,5 timmar om dagen ensamma i fönsterlösa celler som mäter ungefär 2,2 x 3,35 meter. De återstående 90 minuterna tillbringas, också ensamma, i kala betongdelar. Eftersom inga telefonsamtal är tillåtna, och besök utan kontakt sällsynta, så kan de endast få åtkomst till världen utanför sina celler via sina ”matplatser.” Och deras enda interaktion med medfångar består i att ropa genom stålnät – tills vakterna beordrar dem att hålla tyst.

Pelicanbay

Pelican Bay State Prison (PBSP) är i en tät skog, en dags bilkörning från San Francisco och två dagar från Los Angeles, i Del Norte County, Kalifornien. Den 275 tunnland stora anläggningen är särskilt utformad för att hålla Kaliforniens påstådda ”värsta av de värsta” av fångar som sitter inne ”längst” i isoleringscell.

Mer detaljerat?
Pelican Bay, döpt till ”fängelse för framtiden” av guvernören i Kalifornien, öppnades 1989. Dess mest kända funktion, ett X-format kluster av vita byggnader som består av el-stängsel och den karga marken kallad Security Housing Unit (SHU). Cellerna blandar enkla och dubbla britsar, och är tillverkade av slät betong. De har inga fönster. Istället finns lysrör, som lyser 24 timmar per dygn. Under minst tjugotvå timmar varje dag, är fångarna kvar i sina celler, kan se ut genom en perforerad ståldörr på en solid betongvägg. Mat levereras två gånger per dag genom en smal springa i celldörren.

Tuffa papper!
Fångarna får mottaga ett paket från sin familj per år, är förbjudna telefonsamtal, och kan se besökare bara på helgerna, som standard, ingen kontakt. I tider med gott uppförande kan de få ha egna TV-apparater eller andra personliga saker. En vakt i en central kontrollmonter styr dessa dörrar, han kan trycka på en knapp och låta en fånge i taget gå ut till en dusch, eller – fem timmar per vecka av utomhusträning. Denna övning sker på en cementgård, ofta kallad ”hundspringandet”. Vakten i kontrollrummets monter är alltid beväpnad, från sin centrala utkiksplats i kontrollgruppen.

Pelican Bay State Prison22

2007 var fångarna i genomsnitt drygt två år i isoleringscell, innan de släpptes tillbaka till allmänt fängelse, eller – villkorlig frigivning. Fångar, advokater och andra har hävdat att SHU:s instängdhet är grym och ett ovanligt hårt straff, p.g.a. de svåra förhållanden fångarna tvingas att leva i. Psykiatriker och psykologer har dokumenterat något som de kallar ”SHU syndrom”, som påverkar fångar som spenderar mer än några månader i isolering. Symptomen inkl. hallucinationer, depression, ångest, ilska och självmord. Inlåsning såklart, ingen anpassning märks…

Intagnas reaktioner?
Pelican Bay:s SHU fångar har organiserat hungerstrejker i protest mot de förhållanden de lever i. Under 2002 gick minst 60 SHU fångar i hungerstrejk. Fr.om juli 2011, har ett stort antal fångar i SHU har hungerstrejkat, det skapar vanligen en ”gemenskap” mellan fångarna. Matvägran, har rört sig om ca 7000 fångar vid tillfällen.

De som är här?
De flesta som hamnar här är intagna som har tidigare fängelse för dåligt uppförande, såsom fånge- eller vaktöverfall, vapeninnehav, upplopp eller gängmedlemmar som vägrar att lämna all information om deras gängs verksamhet till myndigheter. 50% av fångarna avtjänar livstidsstraff. Vid ett upplopp 2001 sköts en fånge till döds och 100 intagna knivhöggs.

Pelican Bay – hela anläggningen har för närvarande över 3000 fångar. Denna anläggning hänvisas ofta till i filmer och TV eftersom den har förtjänat ett ökänt rykte som ett av de farligaste och oönskade fängelserna att sitta i. Avslutningsvis, en otäck plats, förhoppningen är väl skydda folk från dessa hårt kriminella, så tanken var väl god, men helt omänskligt…

Källor:
en.wikipedia.org
insideprison.com
motherjones.com
cdcr.ca.gov
prisonpro.com

Blogginlägget nedtecknat 29-10-19