Vem var den brittiska skådespelaren? Vivien Leigh, ursprungligen Vivian Mary Hartley, född 5 november 1913 i Darjeeling i Västbengalen i Brittiska Indien, död 8 juli 1967 i London, var en brittisk skådespelare. 1,60 meter lång. Svart hår och gröna ögon
Uppväxt? Vivien Leigh föddes i Darjeeling, i det av Storbritannien koloniserade Indien, och bodde där sina första uppväxtår. Fadern Ernest Richard Hartley var en brittisk kavalleriofficer och aktiemäklare, som gifte sig med Vivien Leighs irländska mor Gertrude Robinson Yackje 1911.
Föräldrarna ville resa hem till England, men på grund av första världskriget blev de kvar i Indien. År 1920 flyttade familjen till England, där Vivien Leighs mor ville att hennes dotter skulle gå i en klosterskola.
Teater? Leigh var främst verksam vid teatern och under sin 30 år långa karriär spelade hon alltifrån hjältinnor i Noël Coward och George Bernard Shaws komedier till klassiska Shakespeare-roller som Ofelia, Kleopatra, Julia och Lady Macbeth.
Filmer? Bland Leighs filmer märks Eld över England (1937), Borta med vinden (1939), Dimmornas bro (1940), Lady Hamilton (1941) och Linje Lusta (1951), där Vivien Leigh repriserade rollen hon spelat i Londons West End 1949.
Sagt av Olivia De Havilland: ”I sitt arbete med Borta med vinden var hon perfekt förberedd, precis, skicklig; hon tappade aldrig balansen, trots den enorma påfrestning hon var under. Hon hade en självdisciplin som inte var hård, utan med en utsökt ordning. Jag tror faktiskt att ”utsökt” är ordet för henne, på alla sätt och vis. Hon hade humor, och även kvickhet, i alla dess olika nyanser: satirisk, ironisk, ibland töntig, ibland fräckt.”
Privatliv? Vivien Leighs privatliv var lika stormigt som flera av hennes rollfigurers. År 1932, strax innan hon fyllde 19, träffade hon den 13 år äldre statsjuristen Herbert Leigh Holman. De gifte sig 1932 och året därpå fick de dottern Suzanne. Hon levde: 1933-2015, Storbritannien. Make: Robin Farrington (1957 – 2002). Barn: Neville Farrington, Rupert Farrington, Jonathan Farrington. Hennes egen far var Holman.
Listat, män: Gifta: Herbert Leigh Holman (1932–1940; skilda). Laurence Olivier (1940–1961; skilda). Partner: John Merivale (1959–1967).
Den finns i olika versioner, vackra Auld lang syne, vad finns det för historia bakom den? Auld Lang Syne är en av de mest välkända sångerna i engelsktalande länder. Där sjungs den vanligen varje nyårsafton vid tolvslaget och är starten på ett nytt år. Det visar sig att ”Auld Lang Syne” är en extremt gammal skotsk sång som först skrevs ned på 1700-talet. Robert Burns är den person vars transkription fick mest uppmärksamhet, så sången är associerad med honom.
Robert?
Robert Burns ovan var född 25 januari 1759 i byn Alloway nära Ayr, död 21 juli 1796 i Dumfries, och var en skotsk nationalpoet. Burns skrev ofta på lågskotska, men även ibland på engelska med skotsk dialekt.
Orden ”Auld Lang Syne” översätts bokstavligen från gammal skotsk dialekt som betyder ”Old Long Ago” och handlar om kärlek och vänskap i tiden förbi. Texten och orden publicerades först 1787 och låten har nu blivit en tradition när vi firar nyår. Den melodi som Burns föreslog är inte den som i dag används. Den mest kända nutida melodin räknas som folkmelodi, men har enligt Musikens Värld tillskrivits William Shield.
Olika versioner? I ett musikaliskt arrangemang av Herbert Stothart går den under titeln The Farewell Waltz. I filmen Dimmornas bro (1940) spelades den som kvällens sista dans med det romantiska skådespelarparet Robert Taylor och Vivien Leigh.
Med svensk text skriven av Lennart Reuterskiöld 1942 går den under titeln Godnattvalsen och har sjungits in av Ulla Billquist, Lasse Lönndahl, Vikingarna och flera andra. Jag mötte lite av min första kärlek på ett skolfartyg i ungdomen, då de hade ett scenframträdande med denna låten och Sandra, min kära, dansade till den. Minns den med Rod Stewart, som ”Störst av allt är kärleken” med trumpetaren Arne Lambert.
Musikaliskt bör noteras att melodin till Auld Lang Syne går i 4/4-takt, medan arrangemanget The Farewell Waltz (Godnattvalsen) går i 3/4-takt, vilket är en nödvändig retusch, om det ska gå att dansa vals till melodin. Svenskar är ofta mer hemmastadda med Godnattvalsen i 3/4-takt än med Auld Lang Syne i 4/4-takt, vilket kan ge problem, när de på något musikinstrument ska exekvera Auld Lang Syne i rätt taktart.
Även modernare versioner har förekommit med andra texter, bland annat har den danska rockgruppen Gasolin haft en hit med denna melodi och egen dansk text, Stakkels Jim.
Dimmornas bro – slutet? Dimmornas bro (originaltitel: Waterloo Bridge) är en amerikansk film som hade amerikansk premiär den 17 maj 1940. Den svenska premiären var den 22 december 1941. Vid utbrottet av andra världskriget tar Roy Cronin, en brittisk kapten, en taxi till Waterloo Station i London, men ber föraren att ta vägen över Waterloo Bridge. När han väl är där minns han hur hans liv var tidigare och hur det har kunnat bli som det är idag. Myra står vid Waterloo Bridge och stirrar ut över vattnet.
Hon fortsätter långsamt över bron då flera bilar kommer efter varandra. Hon börjar gå snabbare, medan hon samlar mod. När den sista bilen är på väg att passera kastar hon sig ut framför, föraren hinner inte bromsa, och Myra dör. Dimmornas bro lär ha varit Vivien Leighs favoritfilm bland de filmer hon gjorde.
Uttrycket ”Auld Lang Syne” används också i liknande dikter av Robert Ayton (1570-1638), Allan Ramsay (1686-1757) och James Watson (1711) samt äldre folksångare som föregår Burns. Matthew Fitt använder uttrycket ”In the days of auld lang syne” som motsvarigheten till ” En gång i tiden … ” i sagor på skotska.
Text? Sången börjar med att ställa en retorisk fråga : Är det rätt att gamla tider glömmas? Svaret tolkas generellt som ett samtal för att komma ihåg lång vänskap.
Tradition? På Hogmanay i Skottland är det vanligt att alla förenar händerna med personen bredvid dem för att bilda en stor cirkel runt dansgolvet. I början av den sista versen korsar alla armarna över bröstet, så att den högra handen når ut till grannen till vänster och vice versa. När melodin slutar rusar alla till mitten medan de fortfarande håller händerna. När cirkeln återupprättas vänder alla sig under armarna för att hamna utåt med händer som fortfarande är med…
I icke-engelsktalande länder? ”Auld Lang Syne” har översatts till många språk, och sången sjungs allmänt över hela världen. I Indien och Bangladesh var melodin den direkta inspirationen till den populära bengalesiska folkssången ”Purano shei diner kotha” (Memories of the Good Old Days).
Kuriosa? 2009: Den 30 november – St Andrew’s Day – studenter och personal vid University of Glasgow sjöng låten på 41 olika språk samtidigt. Något okänt kanske? 🙂
Zenzationella Människor Et Facto 