Bra poesiböcker, tips och info för att söka och läsa…

Intressant att se vad som finns och värt läsa enligt experterna, även en del information.
”Faust av Johann Wolfgang von Goethe eller The Prophet av Kahlil/Khalil Gibran ovan. Jag har inte läst ut något av verken men de verkar lovande.
Jag har fått rådet att läsa Underjorden av Malte Persson, utifrån det lilla jag har läst av honom kan även den boken/samlingen vara lovande.” (Läsare)

Rhymes and Legends, av Gustavo Adolfo Bécquer.
Gustavo Adolfo Bécquer, född 17 februari 1836 i Sevilla, död 22 december 1870 i Madrid, var en spansk poet, novellförfattare och journalist. I dag är han en av de mest lästa författarna i den spanska litteraturen, och räknas som en av dess främsta poeter. Han är förknippad både med romantiken och post-romantiken, eftersom han verkade när realismen redan hade blivit populär.

Hans mest kända verk är diktsamlingen Rimas och novellsamlingen Leyendas, som ofta publiceras tillsammans under titeln Rimas y Leyendas. Han skrev också teaterskådespel och var en begåvad grafisk konstnär.

Iliaden, av Homeros.
Iliaden är ett epos som troligen är det äldsta bevarade exemplet på grekisk litteratur. Iliaden berättar en del av historien om belägringen av staden Ilion (Troja), det vill säga det trojanska kriget, och är, tillsammans med Odysséen, ett av de två stora diktverk som traditionellt tillskrivs Homeros, en jonisk diktare. Iliaden omfattar cirka 16 000 verser och indelades av grekerna i 24 sånger. Svårläst?

Samlade dikter.
Ung poesi har bidragit till att klassiska verk har fått ett uppsving. Nyligen gavs en ny klassikerutgåva med samlade verk av 1900-talslitteraturens bästa lyriker Karin Boye, författaren bakom dikten Ja visst gör det ont när knoppar brister. Boye skriver om livets upp och nedgångar, hon står upp för kvinnan och speciellt för den bisexuella Karin.

Tips på rad:
Blades of Grass, av Walt Whitman. Dikter, av Emily Dickinson. Tjugo kärleksdikter och en desperat sång, av Pablo Neruda. Poet i New York, av Federico García Lorca. Ariel av Sylvia Plath. Poetic Anthology, av Mario Benedetti.

Birger Sjöberg – Kriser och kransar
Dan Andersson – Svarta ballader
Edith Södergran – Landet som icke är
Erik Lindegren – mannen utan väg (även i Världsbiblioteket)
Esaias Tegnér – Frithiofs saga
Ezra Pound – Cantos
Francesco Petrarca – Kärleksdikter
Harry Martinson – Aniara (även i Världsbiblioteket)
Hjalmar Gullberg – Kärlek i tjugonde seklet. Hjalmar Gullberg – Ögon, läppar.
Horatius – Oden.

Johan Henric Kellgren – Den nya skapelsen (nedan)
John Milton – Det förlorade paradiset
Joseph Brodsky – Historien, som nedan skall berättas och andra dikter
Karin Boye – För trädets skull
Nils Ferlin – En döddansares visor

Pablo Neruda – Canto Genera
Sapfo – Kärleksdikter
Stig Dagerman – Dagsedlar
T.S. Eliot – Det öde landet
Tomas Tranströmer – För levande och döda
Walt Whitman – Strån av gräs. Walt Whitman – Sånger om mig själv.

Intressant läsa!
Olga Engfelt:

”Jag är författare och litteraturvetare som ursprungligen kommer från Ryssland där jag har varit forskare, universitetslektor, skribent, guide och poet. År 2008 flyttade jag till Sverige och var tvungen att finna mig själv på nytt. Just nu bor jag i Stockholm tillsammans med min man och mina barn och arbetar som forskare i Åbo och Helsingfors.

Mitt liv är en skärningspunkt mellan tre olika kulturer – ryska, svenska och finska. Jag befinner mig på gränsen och balanserar mellan olika språk, livsstilar och kulturella koder.” (x)
Hemsida: https://www.olgaengfelt.com/

Källor:
actualidadliteratura.com
sv.wikipedia.org
quora.com
wikiwand.com
olgaengfelt.com (x)

Blogginlägget nedskrivet 29/3-23. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

Vem var du Marina Tsvetajeva, du som skrev dina dikter på ryska, tyska och franska? Del 2-2

Fortsättningen över Marina, Sergej och Alja.
Maken och dottern Alja, utvecklade sympati för den sovjetiska kommunismen vilket ledde till att Efron började spionera åt NKVD. 1937 återvände dottern till Ryssland, och samma år även Efron, som flydde, då han eftersöktes av den franska polisen för mord på en rysk avhoppare.

I Ryssland blev Efron och Alja anklagade för spioneri. Efron blev skjuten 1941 och Alja dömd till åtta års fängelse. I samband med den nazityska invasionen sommaren 1941 evakuerades Tsvetajeva med sonen till Jelabuga i Tatarstan, där hon hängde sig. Alja blev frigiven först efter Stalins död. Vilken tragik.

Stalinregimen accepterade inte Tsvetajevas excentriska, och ibland sexuellt laddade verk och inte förrän under 1960-talet ”återupptäcktes” hennes författarskap i Ryssland.

//
En historia från nödårens Moskva, berättad av Sergej Volkonskij, skildrar- hur Tsvetajeva en gång ertappade en man som bröt sig in i hennes lägenhet. Bjuden på te av skaldinnan rördes tjuven av hennes armod och ville till slut själv låna henne pengar? Sådana överraskande möten, i trots av alla sociala lagar, var karakteristiska för Tsvetajeva.// (z)

Den 22 juni 1941 –
invaderade Tyskland Sovjetunionen. Nazistarmén avancerade snabbt och de första bombräderna i Moskva hade startat i juli. Marina och Mur evakuerades till staden Elabuga , där de bosatte sig i ett knarrande gammalt hus på landet – en skarp kontrast till de storslagna parisiska omgivningarna under deras emigréperiod.

Tsvetaeva var arbetslös utan ekonomiska medel, och hon hade ingen aning om huruvida hennes dotter och make var döda eller vid liv. Hon gick in i en farlig spiral, som beskrevs av hennes son Mur i hans dagbok: ”Mamma lever en självmordsdöd och hon talar om inget annat än självmord. Hon gör inget annat än att gråta och tala om de förnedringar hon måste utstå. … Mamma säger, låt allt gå förlorat så hänger jag mig själv.” (27 augusti 1941)

Den 31 augusti var det en söndag. Tsvetaeva var ensam i huset; hon skrev tre avskedsbrev. Det första var riktad till den som hittade hennes kropp. Hon bad dem att ta Mur till en stad nära Chistopol där poeten Nicolai Aseev bodde.

Det andra brevet var till Aseev och hans fru, där de bad dem att ta hand om hennes son och bad dem acceptera en koffert som innehåller anteckningsböcker med hennes dikter, såväl som buntar med prosa. Detta föll för döva öron, eftersom Aseevs misslyckades med att ta hand om varken Mur eller Tsevtaevas arv. Det sista brevet är adresserat till Mur:
”… Jag är galet kär i dig … Säg till pappa och Alia – om du ser dem – att jag älskade dem till sista stund och förklara för dem att jag hamnade i en återvändsgrändsgata.”

Avslut för son och mor Marina:
När hennes son kom hem upptäckte han att det värsta hade hänt: Marina Tsvetaeva hade hängt sig vid späd ålder av 48 år.

Dottern Alja?
Utsläppt från Gulag 1947, bosatte Alja sig i Rjazan’, där hon undervisade i grafik. I början av 1949 arresterades hon igen och dömdes till ett liv i exil i Turuchansk i Sibirien. Från denna plats började Alja en intensiv korrespondens med Pasternak, som skickade henne det allra första manuskriptet av doktor Živago.

Rehabiliterad 1955 återvände Alja till Moskva där hon ägnade sig åt att spåra och publicera sin mors manuskript; hon skrev också en memoarbok om henne: Marina Cvetaeva, my mother , som publicerades postumt 1979 i Paris. Ariadna Efron dog 1975 i Tarusa, den förtrollade platsen för sin mors barndom.

---

Litteratur, mor Marina:
Min ryska barndom: prosatexter (urval och översättning Annika Bäckström) (Tiden, 1981)
Råttfångaren (Krysolov) (svensk tolkning av Annika Bäckström) (Renässans, 1992). Korrespondens 1926 (brevväxling mellan Boris Pasternak, Rainer Maria Rilke och Marina Tsvetajeva) (Briefwechsel) (översättning från ryska och tyska av Ola Wallin) (Ersatz, 1996).

Tragik från början. Marina begravdes på Yelabuga-kyrkogården, i en stad i republiken Tatarstan, Ryssland, även om hennes exakta begravningsplats fortfarande är okänd.

Källor:
sv.wikipedia.org
poetryfoundation.org
rbth.com
sv.newsogoos.com
signum.se (z)
en.gariwo.net
en.wikipedia.org

Blogginlägget nedskrivet 7/7-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

Vem var du Marina Tsvetajeva, du som skrev dina dikter på ryska, tyska och franska? Del 1-2

Jag visste knappt något om denna ryska, men en vän gjorde mig nyfiken. Så, Marina Ivanovna Tsvetajeva föddes 9 oktober 1892 i Moskva, död 31 augusti 1941 i Jelabuga i Tatarstan, var en rysk poet och författare i de ryska symbolist- och akmeiströrelserna (som annars betraktas som varandras motpoler).

Märkte att Tsvetajeva publicerade sin första diktsamling med egna pengar och hon ansåg också – att manliga namn som slutade på bokstaven ”y” berövar deras ägare deras maskulinitet. Kanske så?

Inom ramen för ett projekt kallat Poesi på väggarna förärades år 1992 hennes dikt – Mina verser – att bli den första väggdikten i den holländska staden Leiden.

---

Bakgrund?
Tsvetajeva var dotter till en professor i konsthistoria och en konsertpianist. Då modern utvecklade TBC flyttade familjen år 1902 till Schweiz för bättre klimat, där modern dog 1906. Tsvetajeva lärde sig franska och tyska och 1908 studerade litteraturhistoria vid Sorbonne. Hennes första diktsamling Kvällsalbum publicerades 1910.

Make: Sergei Efron (1912–1941). Barn: Ariadna Alja Efron, Irina Efron, Georgy Mur Efron.
Föräldrar: Ivan Tsvjetajev, Maria Alexandrovna Meyn. Syskon: Anastasija I. Cvetaeva, Andrei Tsvetaev, Valeria Tsvetaeva. Namn stavas lite skiftande språk.

Var kommer sådan ömhet ifrån? Av Marina Tsvetaeva, nya versioner från ryska av Ilya Kaminsky och Jean Valentine. // 1916

Var kommer sådan ömhet ifrån?
Det här är inte de första lockarna
Jag har lindat mig runt fingret…
Jag har kysst läppar mörkare än dina.

Himlen är tvättad och mörk
(Var kommer sådan ömhet ifrån?)
Andra ögon har vetat
och flyttade bort från mina ögon.

Men jag har aldrig hört sådana här ord
på natten
(Var kommer sådan ömhet ifrån?)
med mitt huvud på ditt bröst, vila.

Var kommer denna ömhet ifrån?
Och vad ska jag göra med det? Ung
främling, poet, vandrar genom staden,
du och dina ögonfransar – längre än någon annans.
//

Resor?
Vid sina vistelser vid Svarta havet träffade hon sin blivande make, kadetten Sergej Jakovlevitj Efron. De gifte sig 1912, fick två döttrar och bosatte sig på Krim fram till den ryska revolutionen 1917. Efron stationerades då i Moskva och efter revolutionen anslöt han sig till det vita gardet, medan Tsvetajeva blev fast i Moskva i fem år under svåra förhållanden och svält, varvid en dotter dog.

Så småningom 1922 lyckades familjen lämna Sovjetunionen och de bodde först i Berlin, sedan Prag och slutligen i Paris 1925-1939, där parets son föddes. När Tsvetajeva skrev ett uppskattande brev till den kommunistiske poeten Vladimir Majakovskij blev hon utfrusen av de ryska emigranterna och hennes verk slutade publiceras i emigranttidningen.

Hur fortsatte deras väg, läs i del 2, imorgon onsdag.

Källor:
sv.wikipedia.org
poetryfoundation.org
rbth.com
sv.newsogoos.com
signum.se (z)
en.gariwo.net
en.wikipedia.org

Blogginlägget nedskrivet 7/7-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.