Goa gubbar snackas om i Göteborg, men goa kvinnor finns och en av de som nämnts i musikvärlden i väst ska jag berätta om. Det jag har för mig är att hon sjöng och uppträdde på sjukhus m.m. Hon var – Iris Viola ”Lola” Svensson, född Hertzberg 1 mars 1912 i Varberg, död 24 december 1998 i Göteborg, dragspelare och bandledare.
Fakta? Hon kallades för Göteborgs dragspelsdrottning, spelade mycket på Kungshall, och spelade med musiker som Bengt Hallberg, Ingmar Glanzelius, Nils-Bertil Dahlander och Östen Hedenbratt. Lola är även känd under namnen, Lola Iris Viola Svenson, Lola Svensson, Lola Iris Viola Hertzberg och Lola Iris Viola Johansson. Information är ibland på nätet svårt finna, men det gick finna en del.
Bo Svensson
Familj? Hon var under en period gift med Birger Ragnar Svensson och mor till den i USA verksamme skådespelaren Bo Svenson, född i februari 1941. Han vet ju vi vem det är, han har blivit kvar där och varit framgångsrik. Han är medlem i den amerikanska filmakademin, sällskapet som varje år delar ut filmpriset Oscar. Lola bodde på äldre dagar flera år i Hollywood. Mot slutet av sitt liv återvände hon dock till Göteborg.
Lola var även skådis, sångerska, storbandsledare och hennes dåvarande man Birger Ragnar Svensson, var idrottsman, personlig tränare, chaufför och livvakt, även för vår kung. Han var med i Finsk-Ryska Vinterkriget 1930-40.
Text hämtat ur tidning 1970: ”Stiftelsen Fjällbacka Pensionärshem höll sitt årsmöte den 2 april 1970 i egna lokaler. Man hade också engagerat fru Lola Svensson, ”Göteborgs-Lola” som med sina glada visor och sitt dragspel starkt bidrog till den höga stämningen.” (x)
Citat av jazzmusikern Bengt Hallberg: ”Ett tag spelade jag också dragspel med något som hette Lolas orkester, som spelade ”Melodier mellan två världskrig” som det rubricerades. Det var kul att få en så bred repertoar.”
De vanliga dragspelen finns i två sorter: knappdragspel där diskanten spelas med små runda knappar, samt pianodragspel, som har pianoklaviatur i diskanten. På bägge sorterna är basen likadant konstruerad.
Lola syntes och hördes av en mängd människor och hon förtjänar omnämnas. <3
Tänk på alla: Handhygien, håll avstånd och var försiktig, covid-19 som trots vaccin kräver allas noggrannhet. Obs använd gärna munskydd – vaccinets hållbarhet ej känd ännu. Blogginlägget nedskrivet 29/6-21
Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).
Denna Brita blev utsedd till hedersdoktor vid Stockholms universitet 2001, och hon ägnade en stor del av sitt liv åt att skriva egna och översätta andras barnböcker.
Vem var du Brita? Brita Hedvig Elisabet af Geijerstam, född Gemmel 20 mars 1902 i Västra Sönnarslövs församling, Klippan, i Skåne, död 9 september 2003 i Bromma, var också danspedagog. Hon drev en egen balettskola där bland andra prinsessorna på Haga var elever.
Barndom? Brita af Geijerstam föddes i Sönnarslöv i Skåne, födelseorten blev också den tidiga uppväxtorten för henne och hennes två systrar. När hon var sex år flyttade familjen till Stockholm där pappan, som var ingenjör, blev VD för Finpappersbruken. Först bodde de i en lägenhet vid Tegnérlunden men snart flyttade de in i en villa på Lidingö.
I skolan lärde sig Brita tyska, engelska och franska. Hon tog pianolektioner och fiollektioner under flera år. Det var dock dansen som fångade henne. Efter avslutad flickskola studerade hon ett år vid college i England där hon fick många vänner för livet. Hon fortsatte därefter sin dansutbildning under tre år vid Institut Jaques-Dalcroze i Genève. Där ingick hon i en grupp elever som turnerade med uppvisningar i bland annat England, och årligen kom till Kungl. Musikaliska akademien.
Familjeliv? Britas förste make var Ragnar af Geijerstam. De gifte sig 1926. Medan de bodde i Bergslagen så startade hon en dansskola i Lindesberg. Paret fick också tre barn varav ett, Christina, dog i tidig ålder. När maken ett par år senare lämnade näringslivet för att skriva och översätta flyttade familjen till Stockholm. Ytterligare två barn föddes där.
För att få lite bättre inkomster arbetade Brita några dagar i veckan på Tipstjänst samt gav lektioner i engelska. En avgörande händelse för henne var att hon 1934 fick hyra en lokal i Konserthuset där hon öppnade en dansskola för barn. Hon undervisade även vuxna i dans på Danshögskolan. Hennes metod baserades på dalcrozemetoden och innehöll rytmik och improvisation. Så småningom flyttade hon även undervisningen av barn till Danshögskolan där hon fortsatte som lärare till 75 års ålder.
Några år efter Ragnars död gifte Brita om sig med hans kusin, Bengt af Geijerstam. Efter hans död 1962 fortsatte hon sin långa karriär som danslärare, författare och översättare.
Puh? Av en vän från tiden i England fick Brita – Milnes Winnie-the-Pooh i födelsedagspresent, vilken hon översatte för att kunna läsa för äldste sonen. När hon var klar med översättningen fick hon hjälp och den hamnade hos Albert Bonniers Förlag. Där övertygade hon Tor Bonnier om att Winnie-the-Pooh skulle bli en klassiker och boken gavs ut 1930. Tre år senare utkom hennes översättning av Nalle Puhs hörna, som följdes av hennes tolkningar av två böcker med Milnes verser för barn. Efter ett möte i London på 1940-talet uppstod en varaktig vänskap mellan Milne och Brita af Geijerstam.
Jämförelser? Britas svenska version av böckerna om Nalle Puh utgör en fin blandning av trohet mot originalets berättarton och översättarens egen röst, som i underfundighet inte står Milnes efter. Hennes översättning har använts för citat i böcker som Tao, enligt Puh.
Litteratur?
Brita af Geijerstam skrev även drygt tjugofem egna barnböcker, däribland visböcker och flera samlingar med dikter för barn. Författardebuten skedde med Hagaprinsessornas visor, 1940. Mot slutet av sitt liv fick hon också två volymer lyrik för vuxna utgivna, Vad är kärlek, 1999, och Nära, 2002. Utöver den egna produktionen översatte hon allt från Aisopos fabler och Hans och Greta till gamla rim och ramsor och ett par barnböcker från danskan. Vid sidan om barnböcker översatte hon ett par böcker om balett. Mellan 1939 och 1943 försvenskade hon dessutom en handfull detektivromaner från engelskan, bland annat fyra av Ngaio Marsh.
Följande har hänt, om sonen Claes? Nalle Puh-översättaren Brita har en son som heter Claes, som inte är Claes ”Clabbe” af Geijerstam. Claes ”Clabbe” af Geijerstams mamma hette Brita af Geijerstam, men översatte inte Nalle Puh. Med andra ord så finns det alltså (minst) 2 Claes af Geijerstam och bådas mödrar hette Brita. Och noga, Nalle Puh-Brita var född Gemmel, medan Clabbe-Brita var född Lilja.
De där Britorna var sedan gifta med två (eller faktiskt tre) olika karlar i släkten af Geijerstam. De båda Clabborna är alltså som mest kusiner, sannolikt sysslingar. (Det är relativt ovanligt att ge sitt barn samma tilltalsnamn som en redan namngiven kusin). Troligtvis blev den ena Britan hyfsat sur på den andra som också döpte sin son Claes till Claes.
Summa summarum så drev hon sin dansskola, i 36 år i lokaler i Konserthuset. Hon undervisade även på Dramaten och i tio år på Danshögskolan tills hon fyllde 75 år. Hon har skrivit visböcker, barnpoesi och en rad barn- och ungdomsböcker, bland andra böckerna om Mia-Pia och Filippa. 1999 debuterade hon som vuxenpoet med diktsamlingen Vad är kärlek?, med vilken hon för första gången vänder sig till en vuxenpublik.
Tänk på alla: Handhygien, håll avstånd och var försiktig, covid-19 som ökar efter hand 2021. Obs regel – använd helst munskydd med kollektivtrafiken. Nya virus kräver noggrannhet.
Blogginlägget nedskrivet 3/5-21 Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).
Jag träffade henne under livets resa några gånger, Eva utstrålade något så enormt med glädje, kärlek och värme. En föreställning hon hade för flera år sedan hette ”Drömnatt”, den var så stark och inspirerande.
Året var 1996 då hon under namnet Simsalabim framförde föreställningen Drömnatt – musik för ditt hjärta, sånger för din själ, drömmar i de fyra vindarnas riktning. Medverkande var Ingor Ante Ailú Gaup, jojk, dikt, myt, Norman Zulu, dans, sång, Dembo Jatta, trummor, dans, sång, Theodor Awuletey, trummor, dans, sång och en jag lärde känna lite – Adrian Nordenborg, didgeridoo. Föreställningen finns på skiva.
Eva (Maria) Löfman Törnqvist, nyss fyllda 74 år, född i november 1946. Hon bor ännu i sitt föräldrahem i Jonsered. Jobbet: Uppträder med Simsalabim. Musik- och berättarteater. På adressen finns då Eva Maria Törnqvist och – barnen Kalle 44 år och Anna 40 år. Barnbarn finns. 🙂
Berättandet har Eva fått från sin mormor Naemi, som var från Värmland, långa historier, ibland om Gustav Vasa. Hon berättade och agerade samtidigt, enligt Eva. En annan inspiratör var en förskollärare som med stark inlevelse berättade Evert Taubes ”Balladen om briggen Blue Bird av Hull” för fem-, sex-åringar, när de väntade på maten. Det är en sann historia. Den handlar om ett skepp som förliser och tar med sig Karl Stranne från Smögen, som är surrad vid masten, ner i havsdjupen.
Hur det började? Eva började samarbeta med musikern och pianisten Sten Löfman och de startade Simsalabim. Sedan dess har Eva kunnat leva på sitt berättande. Hon och exmaken reste land och rike runt och uppträdde på skolor, förskolor och bibliotek. Musik- och berättarfestivaler. I dag arbetar Eva med kvinnliga musikern Teresa Indebetou som sjunger, spelar piano och trummor. De starka folksagorna letar hon upp i böcker.
1970? Ja, först tillbaka till mitten av 1970-talet. Eva, som är förskollärare, vikarierade som metodiklärare på förskoleseminariet där hon med klasskamrater utbildades. Det var en tid av politiskt uppvaknande, samhällsengagemang och feminism. Det riktigt kokade på seminariet. Eva deltog med liv och lust i det. Hon var karismatisk och duktig på att sjunga. Hon inspirerade andra att uppträda med kvinnokampsånger. Bland annat sjöng de ur Jösses flickor, Suzanne Ostens och Margareta Garpes hyllade teaterföreställning om könsroller och jämställdhet.
Nu? Tanken i nutid var ett 30-årsjubileum på Storan i Göteborg, en berättarfest Soleld, med musiker, dansare och Grandmother Mona Polacca från Hopifolken i Arizona, USA. Polacca är medlem av det internationella rådslaget ”The International Council of Thirteen Indigenous Grandmothers”. Hon säger: ”Vi är här för att uttrycka vår förtvivlan över förstörelsen och förgiftningen av vår jord. Vi vill påminna om den urgamla kunskap som finns i myter och ceremonier och som det är hög tid att aktualisera”.
Eva Löfman Törnqvist har med sig på scenen elva kvinnliga dansare och musiker och Mona Polacca, en indiansk medicinkvinna från Arizona. I dessa tider är det osäkert, men info och annat på länken under.
2004 läste jag att hon hade ”vant sig vid att vara stel om mornarna och kravla sig upp ur sängen. Ända tills för fyra år sedan. Då gjorde hon en blodanalys hos en biopat och gick igenom en kur som rensade ut slagg ur kroppen. I dag kan hon stå på huvudet och göra morgonyoga. Så runt 2000 kunde hon knappt få det ena benet över det andra. Och definitivt inte böja sig ner för att knyta skorna.”
Zenzationella Människor Et Facto 