Hjältinnan, Elsa Brändström, ”Sibiriens ängel”. Del 2-2.

Julen 1915 kom Elsa och en annan sköterska till ett läger för krigsfångar i sydöstra Sibirien. Fläcktyfus härjade och vaktposterna hade sett till att stationera sig så långt bort från lägret de bara kunde. Elsa skulle aldrig glömma den syn som mötte henne i sjukbaracken. Svårt sjuka låg halvklädda direkt på det iskalla golvet, de som var lyckligt lottade fick dela en naken järnsäng med en kamrat. Stanken från överfyllda pottor förpestade rummet.

Iklädda handskar för att nålarna inte skulle frysa fast på händerna satt kvinnorna utomhus och sydde halmmadrasser åt de sjuka. Sängkläder skaffades liksom hästar för att hämta vatten. Alla fångar avlusades och två månader senare var epidemin hävd. 🙏

Medan Elsa var fullt sysselsatt i Sibirien gick kriget sämre och sämre för tsaren. Till sist störtades han och inbördeskrig bröt ut mellan Vita och Röda. Men Elsa fortsatte ändå sitt hjälparbete trots att hon flera gånger hade dödsdomar hängande över sig. Långa perioder bodde Elsa självvalt i fånglägren och delades fångarnas elände.

En gång blev hon svårt sjuk och i feberyrsel avslöjade hon sin stora skräck för att kastas ned i en massgrav. För att lugna henne snickrade en vänlig fånge en likkista åt henne. En makaber tröst kan tyckas, men det lugnade Elsa och snart var hon på benen igen. Elsa hade en sällsynt förmåga att inge fångarna livsmod.

”Hon gav oss inte bara hela skor och lusfria uniformer, hon återgav oss vårt människovärde” sa en krigsfånge. Men Elsa var också en skicklig organisatör och en seg förhandlare som kunde ryta till och slå näven i bordet när så krävdes. Och det behövdes ofta i samröret med misstänksamma, korrupta och brutala militärer och ämbetsmän. Först 1920 kände Elsa att hon kunde återvände hem till Sverige. Hennes far som var dödssjuk i cancer behövde henne.

I Sverige förväntade sig Elsas vänner att hon skulle återvända till sitt bekymmerslösa societetsliv. Men hon hade lovat många döende soldater att sörja för deras barn och kunde inte svika detta löfte. I Tyskland grundade Elsa ett barnhem som hon försökte göra till ett kärleksfullt ombonat hem. Hon öppnade också ett hem för krigsinvalider. 

I Tyskland fann Elsa också kärleken, hon gifte sig med pedagogikprofessorn Robert Ulich 1929 och fick dottern Brita. Elsa beundrades oerhört av tyskarna något som Hitler försökte utnyttja när han gripit makten, han skrev till henne och bad om ett möte.

Svaret kom snabbt och koncist: ”NEIN. Elsa Brändström-Ulich.”

Istället för att gå i nazisternas ledband flyttade hon och hennes man till USA där han fått en universitetstjänst. Detta var ett streck i räkningen för nazisterna som de noga såg till att hemlighålla för den tyska allmänheten. Så sent som 1944 skrev vanliga tyskar till hennes tyska adress och bad om hjälp.

I USA arbetade Elsa för att hjälpa flyktingar undan nazismen och efter krigets slut startade hon organisationen CARE som skickade mat till de svältande i Europa. Men då var hon redan svårt sjuk i cancer och hon dog 1948. Hennes aska fördes tillbaka till hemlandet och begravdes på Norra kyrkogården i Solna.

Efter första världskriget föreslogs Elsa Brändström till Nobels fredspris. Det fick hon aldrig, men än mer än priset, skulle hon nog ha glatt sig över alla de skolor och förskolor som är uppkallade efter henne i Tyskland, Österrike och Sverige. ❤

Hennes bror major Per Brändström valde en militär yrkesbana, precis som sin far. Men hjältinnan Elsa, som räddade tusentals liv i Sibirien, hon blev ”Sibiriens ängel”.

Källor:
minnenasjournal.nu
sv.wikipedia.org
svd.se

Hjältinna känns rätt om diplomatdottern Elsa Brändström, ”Sibiriens ängel”. Del 1-2.

Denna kvinna är rätt okänd, kanske därför att hon levde från 1899-1948. Men här kommer en spännande berättelse om henne. För 100 år sedan gjorde den svenska diplomatdottern Elsa en insats som väckte beundran hos många i världen långt efteråt. Hon var den enda neutrala representanten för att arbeta bland krigsfångar i Ryssland, Sibirien och Turkestan i 5½ år  mellan vintern 1914 och sommaren 1920.
Hon fortsatte efter kriget att göra humanitära insatser i Tyskland och USA.

I stället för att leva ett bekvämt överklassliv gav hon sig ut i första världskriget för att hjälpa fångar med risk för sitt eget liv. Hon fick smeknamnet Sibiriens ängel och då Hitler ville träffa henne var hennes korta svar: NEIN! Historien är lång men Elsa är värd det!

Vi tar det från början. Elsa Brändström, född 26 mars 1888 i S:t Petersburg i Ryssland, död 4 mars 1948 i Cambridge i USA, var en svensk lärare och krigssjuksköterska, känd som ”Sibiriens ängel”.

Elsa var dotter till generalen Edvard Brändström och hans fru Anna, född Eschelsson. Hon föddes i St. Petersburg då fadern var militärattaché vid Sveriges ambassad, familjen flyttade tillbaka till Sverige när Elsa var tre år. Hon hade en lycklig barndom i Linköping där hennes far var regementschef. Hon gick på lärarinneseminarium 1906-1908, men passade inte in i den gammalmodiga och svärmiska atmosfären. Rektorn tyckte att fröken Brändström, som föredrog människor framför romaner, var så besynnerlig att hon borde emigrera till USA.

Elsa reste först österut med familjen till Sankt Petersburg där hennes far var diplomat. Hon njöt av societetslivet men kunde inte blunda för förtrycket och fattigdomen. Elsa sympatiserade med de revolutionära och samlade in pengar för att hjälpa fattiga svenskar i staden.När hennes mor senare avled fick hon själv ta hand om skötseln av ministerbostaden.

När första världskriget bröt ut utbildade hon sig och väjde inte för smuts och blod och tröttnade inte heller när kriget fortsatte månad för månad och blev allt förskräckligare. En grupp som särskilt väckte hennes medlidande var sårade tyska och österrikiska krigsfångar som var långt borta från sina familjer i fiendeland. Här kände Elsa att hon hade en viktig uppgift att fylla och hösten 1915 följde hon med en Röda Korsdelegation till Sibirien för att dela ut kläder och andra förnödenheter till fångarna. Faderns vänner ville han skulle förbjuda Elsa att åka. Färden var inte bara farlig, den var skandalös för en ung ogift kvinna. Till Sibirien färdades normalt bara kvinnor som dömts till deportation. Men Brändström ansåg att dottern hade samma rätt som en man att följa vad hon ansåg vara sin plikt.

Natten den 25 augusti 1918 satt Elsa Brändström och 6 andra Röda Korsarbetare inspärrade i en boskapsvagn, strängt bevakade av tjeckiska soldater. De var på väg mot den ryska staden Jekaterinburg för att avrättas för spioneri. I Ryssland hade världskriget avlösts av inbördeskrig och i Sibirien fanns tyska och österrikiska krigsfångar som var i skriande behov av hjälp. Förutom Röda och Vita styrkor fanns det i Ryssland även beväpnade tjeckiska soldater. De var österrikiska undersåtar som hade gått över till fienden i hopp om att vinna ett självständigt land.

Tjeckerna var snara att utdela dödsdomar både mot sina f.d. österrikiska vapenbröder och ”skumma” utlänningar. Under den långa natten tuggade Elsa så diskret som möjligt i sig sin rapportbok av rädsla för att innehållet kunde tolkas som spioneri av misstänksamma ögon. Väl framme i Jekaterineburg ställdes hjälparbetarna inför krigsrätt och förhörsledaren ”muntrade upp” dem med att två danska Röda Korsarbetare skjutits för spioneri dagen innan.

Han sa att deras sak låg mycket illa till, de kunde räkna med att bli ”expedierade” inom 24 timmar. Så fördes hjälparbetarna tillbaka till arrestvagnen, dagarna gick med olika bud om de skulle avrättas eller inte. Fångarna sysselsatte sig med att räkna hur många av de plågsamma lopporna de kunde döda och Elsa var mycket belåten när hon en dag slog rekord med 17 stycken. Efter flera veckor osäkerhet frigavs de med egna gömda pengar i behåll och kunde fortsätta in i Sibirien. Del 2-2 följer!

Källor:
minnenasjournal.nu
sv.wikipedia.org
svd.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om elsa brändström, fakta, sibiriens ängel, Ryssland, krig, kvinnor, hjälte, CARE, cancer, död,