Zenzationella Människor Et Facto

Fakta om ALLT. Länka till vänner. NYA inlägg, klockan 08! 3000 inlägg. Våga lär mer!


Mjukjazz gjorde The MIlls Brothers stora och har hållit på över 70 år…

millsbro

En go kvartett sjöng jazz på 1930-talet – och mer. Charm och välsång. De blev så poppis med ”schlagertonen” att de delvis släppte jazzen och egentligen bar det mer utför sedan. Men skivorna, videorna finns 🙂 Så – The Mills Brothers (även kända som ”Four Boys and A Guitar”) var en amerikansk jazzkvartett bildad 1928.

Ibland kallad Four Mills Brothers, och ursprungligen känd som Four Kings of Harmony, som var en amerikansk jazz- och traditionell pop-sångkvartett som gjorde mer än 2 000 inspelningar som sålde mer än 50 miljoner exemplar och fick minst tre dussin guldplattor. Donald Mills valde ”Paper Doll” som skivans B-sida. ”I’ll Be Around” blev en hit, sedan vände en diskjockey på skivan. ”Paper Doll”, inspelad på femton minuter, sålde sex miljoner exemplar och blev gruppens största hit. Kanske min favorit.

The Mills Brothers (”Paper Doll”)
https://www.youtube.com/watch?v=n2m8VZBfRYo

Bakgrund?
The Mills Brothers föddes i en familj på nio i Piqua, Ohio, USA. Kvartetten bestod av Donald (tenorsång, 29 april 1915 – 13 november 1999), Herbert (tenorsång, 2 april 1912 – 12 april 1989), Harry (barytonsång, 9 augusti) 1913 – 28 juni 1982) och John Jr. (gitarr, kontrabas, sång; 19 oktober 1910 – 23 januari 1936).

Deras far, John Hutchinson Mills (11 februari 1882 – 8 december 1967), var frisör med egen butik och med en barbershop-kvartett. Han var son till William Hutchinson Mills och Cecilia Simms som bodde i Bellefonte, Pennsylvania. Den bestod ursprungligen av fyra bröder Mills födda i Piqua, sista levande av de som bildade gruppen var Donald Mills, år 1999. John Jr. blev endast 25 år och dog så tidigt som 23 januari 1936.

Mills_Brothers

Gruppen:
Den var helt vokal (även det som låter som trumpet – men är sång av Harry med kupade händer framför munnen!), med undantag för att John Jr. kompade på gitarr (inledningsvis på ukulele). Vid John juniors bortgång 1936 övertog Norman Brown (1913-1969) från Count Basies orkester hans plats som gitarrist i gruppen, medan fadern, John Sr. (11 februari 1889 – 8 december 1967), tog över sonens basstämma.

Under 1940-talet avtog gruppens karaktär som acapella och barbershop, och blev alltmer inriktad mot normal populärmusik, uppbackade av en orkester. John Sr. slutade 1957, varefter bröderna fortsatte som en trio. Norman Brown dog 1969 och kort därefter blev Harry blind på grund av diabetes, men fortsatte sjunga till sin död 1982 i lunginflammation, varefter Donalds son John III tog över hans plats i trion. När Herbert dog 1989 fortsatte ”gruppen” som en duo, fortfarande under namnet ”The Mills Brothers” och, efter Donalds död 1999, tog Elmer Hopper (1954-2019), tidigare i ”Paul Robi’s Platters”, över efter John III:s far.

You Always Hurt The One You Love
https://www.youtube.com/watch?v=jcbvlLAVj4Y

Utmärkelse:
The Mills Brothers valdes in i The Vocal Group Hall of Fame 1998 och fick en stjärna på Hollywood Walk of Fame (7000 Hollywood Blvd.). Samma år tilldelades gruppen en Grammy Lifetime Achievement Award, vilken mottogs av den ende överlevande brodern Donald Mills och dennes son John III.

millsm

Senare år?
Efter Donalds död i lunginflammation 1999 blev det åter turnéer under namnet ”The Mills Brothers”, de fick ibland sällskap av John II:s äldsta bror, Don Mills, Jr. Lyssna och njut 🙂

Källor:
sv.wikipedia.org
youtube.com
en.wikipedia.org
vocalgroup.org
imdb.com


Om covid-19, tänk på alla: Handhygien, håll avstånd – vaccinets hållbarhet i tid ännu ej känd. Blogginlägget nedskrivet 12/1-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.


Brian Wilson, legenden i Beach Boys, ett hårt och märkligt liv, del 3-3

brian-wilsonung

Först – vems är hans egen favoritlåt? ”California Girls” är favoriten ♥ av alla de låtar han skrivit. Fortsättning på hur det lät i Göteborg på konserten. Brian Wilson och hans band försökte med hjälp av tunggung att få publiken att ställa sig upp i bänkarna. Men det var istället de finstämda låtarna som var konsertens behållning.

Beach Boys – legenden Brian Wilson har under 2000-talet besökt Sverige med konsertversioner av albumklassikern Pet sounds och dess mytomspunna uppföljare Smile. Det har varit ambitiösa och gripande kraftprov av en av 1900-talets största musikprofiler, kärleksfullt stöttad av ett gäng hängivna lärjungar som sett till att den av droger och mediciner stukade Wilson fått möta en både ny och gammal publik.

brian-wilson6

Den då ”67-årige Kalifornien-ambassadören besöker Sverige igen, för en konsert i Göteborg, är det som om Wilson och de nio männen och den enda kvinnan – varav de flesta hängt med Wilson sedan han återuppstod från sin zombietillvaro i mitten av 90-talet – denna gång mest av allt velat rocka sin publik upp ur bänkarna med surflåtarna och bilåkarlåtarna som han skrev för sitt Beach Boys under några väldigt hektiska år på 60-talet.

California girls är en fantastisk poplåt men här rullas den ut som en tjock ryamatta i murriga färger. Brian Wilson har som vanligt satt sig bakom en klaviatur, som han knappast rör, och med en skärm med texterna till höger. Han framför sitt original, gudomligt vackra God only knows kräver han, på sin något burdust humoristiska sätt, stående ovation. Tyvärr görs den i en version som inte är värd mer än en varm applåd.

Men det är ändå den och de andra mer finstämda poplåtarna som är konsertens behållning. Don’t worry baby och Wouldn’t it be nice är popmusik i sin renaste och vackraste form och det är alltid lika gripande att få höra dem av sin upphovsman, även om han i just dessa får stor – och absolut nödvändig – sånghjälp av Jeff Foskett. Visst är det kul med Chuck Berry-rockiga bagateller som Little deuce coupe och Surfin’ USA också, fast det kan inte hjälpas att det är snabb popmusik avsedd att framföras av unga amerikanska grabbar i ljusblå skjortor, med en piprökande despotisk pappa Murray Wilson i kulisserna. Inte av fullvuxna män med gedigen musikalisk utbildning på ett konserthus i Göteborg, även om de gör det, det måste påpekas, utan att någonsin bli patetiska.

Vi som avgudar Beach Boys och Brian Wilson har ju redan fått allt vi har önskat och bett om. När den trötta och tilltufsade nallebjörnen lufsar ut i kulissen efter ett andra extranummer – en stel version av Love & mercy – och säger ”see you next time” vill man bara – för vår och hans skull – hoppas att det inte blir någon ”next time”. Att han istället kunde vila den svaga rösten och bara ta det lugnt hemma i villan i Los Angeles. Kanske spela in lite ny musik, som det förra året utgivna albumet That lucky old sun, otroligt nog hans bästa soloalbum någonsin. Men att ställa sig på scen med en oduglig ljudtekniker, ett ofokuserat band som har tekniska problem med en hyrd utrustning och rastlöst riva av de mest kända låtarna devalverar hans status som en av de största popkonstnärerna någonsin.” (Dan Backman).

Brian Wilson – Sloop John B (1976)
https://www.youtube.com/watch?v=G63-FnzPXs0

brian wilson1

Intervju med Friedman, Cooper för abilitymagazine.com.

”Vid vilken tidpunkt gjorde din schizoaffektiv sjukdom sitt uppdykande?
Wilson: Tja, de senaste 40 åren har jag haft hörselhallucinationer i mitt huvud, hela dagen varje dag, och jag kan inte få ut dem. Men några minuters röster säger något nedsättande till mig, vilket avskräcker mig lite, men jag måste vara stark nog att säga till dem: ”Hej, ska du sluta förfölja mig? F *** off! Prata inte med mig, lämna mig ifred! ”Jag måste säga att dessa typer av saker hela dagen. Det är som en kamp.

Friedman: Tror du att rösterna var en del av det som gjorde det svårt för dig att gå på scen i många år?
Wilson: Ja, för när jag var på scenen kunde jag höra röster som berättade negativa saker om mig själv. Även idag, när jag sjunger jag måste tvinga mig inte lyssna på dem. Men när konserten är över, kommer rösterna tillbaka.

Cooper: Hur lång tid tog det efter att de startat innan man verkligen förstod vad som pågick?
Wilson: Åh, jag visste redan från början något var fel. Jag hade tagit några psykedeliska droger, och sedan ungefär en vecka efter började jag att höra röster, och de har aldrig slutat. Under en lång tid tänkte jag, ”Åh, jag kan inte behandla det här.” Men jag lärde mig att hantera det ändå.

Friedman: När började du få behandling?
Wilson: Inte förrän jag var omkring 40.

Tja min depression går ganska lågt, ganska djupt. Jag blir deprimerad till den punkt där jag inte kan göra något, jag kan inte ens skriva låtar, vilket är min passion. Nu får jag det oftast på eftermiddagen. Jag fruktar de nedsättande rösterna jag hör under den tiden. De säger saker som ”Du ska dö snart”, och jag måste ta itu med dessa negativa tankar. Men det är inte så illa som det brukade vara. När jag är på scen försöker jag bekämpa röster genom att sjunga riktigt högt.

När jag inte är på scen, spelar jag mina instrument hela dagen, gör musik för människor. Dessutom, kysser jag min fru och mina barn. Jag försöker använda kärleken så mycket som möjligt. Jag har mina vänner som ständigt försäkrar mig om jag kommer att bli bra, att de är på min sida och de är mina allierade. De berättar att de är mina skyddsänglar och de kommer att hjälpa mig igenom det.

beahcboy4

Jag har träffat en psykiatriker en gång i veckan i 12 år nu, och han har blivit en riktigt nära vän till mig. Vi pratar och han hjälper mig. Han berättar för mig, ”Ja när du hör röster, varför gör du inte ett skämt av det dem:” Hur gör du, rösten? Hur gör du idag? ” Du vet, prata skämtsamt till dem.”

2011.
Turnerandet pågick under september och i hans band återfanns nu en tjej, ”Taylor Mills sjunger som en ängel.” En legendar, still alive and playing music… 😉

Album
2015 – No Pier Pressure

Officiell hemsida:
http://www.brianwilson.com

För att fira 50-årsjubileet för Pet Sounds , började Wilson på Pet Sounds 50th Anniversary World Tour i april 2016. Det blev främjat som hans sista föreställningar av albumet. En autobiografi med titeln ”Jag är Brian Wilson”, samordnad av spökskrivaren Ben Greenman, publicerades i oktober 2016. Samma månad tillkännagav Wilson ett nytt album, Sensitive Music for Sensitive People , bestående av original och rock och roll låtar. Han beskriver namnet som en ”arbetande titel”, och den inspelningen skulle börja i december 2016.

2018:
”Brian Wilson bekräftade att han är i god hälsa efter den senaste operationen igen (ryggoperation) och sångaren kommer att göra två små shower.

”Melinda och jag är väldigt tacksamma för alla läkare och sjuksköterskor som har tagit så bra hand om mig. Jag ser fram emot att sjunga och spela med mitt band snart och komma tillbaka till studion.”

brian-wilson65

Bandet består sedan 2011 av: Mike Love: sång, percussion, Brian Wilson: sång, basgitarr, keyboard, Bruce Johnston: sång, basgitarr, gitarr, keyboard, Alan Jardine: sång, gitarr, basgitarr och David Marks: gitarr. Tre av ”de gamla” the Beach Boys. Brian, en legend ❤

Källor:
svd.se
calmridge.blogspot.com
abilitymagazine.com
en.m.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
nme.com
imdb.com
brianwilson.com
rte.ie


Brian Wilson, legenden i Beach Boys, ett hårt och märkligt liv, del 2-3

brian-wilson65

Några år senare, under hans andra äktenskap, fick han diagnosen schizoaffektiv sjukdom, bipolär typ som förmodligen fick honom att höra röster i huvudet. År 1989 gick ryktet att Brian antingen haft en stroke eller hade missbrukat för många droger och blivit ”bränd”. Men det framgick att det verkliga problemet var att han hade ordinerats antipsykotiska läkemedel av Landy sedan 1983, hade utvecklat tardiv dyskinesi, ett neurologiskt tillstånd som kännetecknas av ofrivilliga, repetitiva rörelser.

Det innebär hallucinationer, paranoia och andra snedvridningar av verkligheten. Numer använder han en mild kombination av antidepressiva medel, och har återkommit till musiken. Wilson startade en ny karriär som soloartist 1988 med begränsad framgång.

År av rökning med sex paket cigaretter om dagen har skadat hans röst, även om han inte längre röker, sjunger han utan att ändra låtval och anses sjunga lika ”jämnt”. När han gör deras gamla låtar får en extra sångare ta de tidigare höga delarna, medan Wilson tar de delar som Mike Love sjöng. Han har sagt att en lungröntgen efter att han slutat röka som den modigaste sak han någonsin gjort.

År 1995 gifte han sig med Melinda Ledbetter, en bilförsäljare och f.d. modell han mött flera år tidigare. Paret fick fem barn: två flickor, Daria Rose och Delanie Rae, 1998, en pojke, Dylan, 2004, en pojke, Dash Tristan under 2009, och en flicka, Dakota Rose, under 2010.

Wilson har två döttrar från sitt första äktenskap med Marilyn Rovell: Carnie Wilson och Wendy Wilson, som skulle gå vidare till musikalisk framgång av sina egna i början av 1990 som två tredjedelar av Wilson Phillips. Det var endast tack vare hans nya äktenskap med Melinda Ledbetter att Brian kom igen med nytt band och slutförde albumet ”Pet Sounds Live” i sin helhet.

brian wilson1

Hans sista utgivning som del av gruppen var på 1996 års album, Stars and Stripes Vol.1, en grupp tillsammans med utvalda artister med countrymusik. Efter stor mental återhämtning, fixade han sin relation med sina döttrar Carnie och Wendy, och de tre släppte en skiva år 1997 med titeln The Wilsons.

Giftermålen:
Melinda Ledbetter – (6 februari 1995 – nu) 5 barn
Marilyn Wilson (7 december 1964 -1979) (skilda) – 2 barn

I oktober 2011, läste jag att Beach Boys ska återförenas och bege sig ut på världsturné, men det utan bandets förgrundsfigur Brian Wilson. The Beach Boys bestod då av Mike Love, Al Jardine och Bruce Johnston. Bandet släpper enligt uppgift 31 oktober en platta med namnet ”Lost”, innehåller tidigare outgivet material. Brian Wilson kom även han snart med ett album, ”In The Key Of Disney” där han gör covers från klassiska Disney filmer från Dumbo, Djungelboken och Lejonkungen. Wilson och Beach Boys blev invald i Rock Hall of Fame i januari 1988.

beahcboy4

Om Brian och gruppen, andras syn av idag.

Citat Brian:
”Jag hade tjänat över en miljon dollar när jag var gammal nog att rösta”.

Brian Wilson – God Only Knows – 2017
https://www.youtube.com/watch?v=4L2paZhdvFo

Uppträdde 1/9-09 i Konserthuset, Göteborg, klipp från recension av svd:s Dan Backman.
Bäst: Wouldn’t it be nice. Sämst: Sail on, sailor. Allsång: Row, row, row your boat. Publikreaktion: Förbryllad och rörd, men mest av allt entusiastisk. Viktigt instrument: Tamburin. Ljud och ljus: Riktigt dåligt.

Läs mer i del tre om sjukdomen, nutiden och intervjuer.

Källor:
svd.se
calmridge.blogspot.com
abilitymagazine.com
en.m.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
nme.com
imdb.com