John F. Kennedy – bilen han sköts i var en specialbil…?

1963 och många har läst om händelsen, kanske upplevt den i realtid. Bilen var en 1961 – Lincoln model 74A.

Nutid?
2018 hävde amerikanske presidenten Donald Trump hemligstämpeln för fler än 3 000 dokument rörande mordet på John F Kennedy. Bland annat avslöjades nya detaljer om den öppna limousin som JFK färdades i när han sköts i Dallas i november 1963. Mordet på John F. Kennedy ägde rum fredagen den 22 november 1963 klockan 12.30 CST (18.30 UTC).

Bilen?
Ja, den byggdes ursprungligen i Fords fabrik i Wixom, Michigan, som en standard 1961 Ford Lincoln Continental 4-dörrars convertible, modell 74A. Den förlängdes sedan med en meter, fick ett förstärkt chassi och döptes om till Lincoln X-100. Men vid attentatet var inga delar på bilen skottsäkra, till och med vindrutan var standard och kunde bytas på vilken verkstad som helst.

Bilen tillverkades av Lincoln – pris vid försäljning 7 347 USD – som hade rullat av löpande bandet vid moderbolaget Fords fabrik i Wixom, Michigan. Vita huset leasade den av Ford för en symbolisk 500 dollar per år. Märkligt med allt som saknades?

Nyss funnet?
Registreringsskyltarna som satt på limousinen som Kennedy åkte i när han blev mördad har varit försvunna i snart 52 år. Plötsligt en dag dök de upp igen och nu har de sålts på auktion. Bilen som  saknat sina registreringsskyltar i över ett halvt sekel, de ropades in, de båda skyltarna, för 100 000 dollar (864 000 kronor), 60 000 dollar över utropspriset. Men…

Limousinen var blå, inte svart!
Till skillnad från alla tidigare presidentlimousiner bad JFK att bilen skulle målas blå. Den hade levererats svart från fabriken. De kända filmerna är svartvita och nästan alla tror att bilen var svart. Kennedy hade ursprungligen valt midnattsblått. Senare målades den om igen denna gång i mörkare blå. Efter offentliga framträdanden målades bilen ofta om eftersom folkmassan skulle skada fordonet när de rörde vid den. Det slutade med att den blev svart bestämt av Kennedys administration.

---

Limo hade en hard top. Cab.
Bilen hade ett 6-segments bubbeltak av klart plexiglas. Det klara plexiglaset var inte skottsäkert och det skulle förmodligen inte ha gjort någon skillnad den ödesdigra dagen. Det fanns även ett vinylskydd som kunde gå över plexiglaset. Den täckningen skulle nästan säkert ha gjort krypskyttens (eller krypskyttarnas) jobb mycket svårare. Bubbeltoppen förvarades i bilens bagageutrymme och det var därför reservdäcket ”Continental kit” satt på den bakre stötfångaren.

Dokument:
De tidigare hemligstämplade handlingarna visar att det amerikanska försvarsdepartementet bara några dagar efter attentatet startade ”Project Star”. Företaget Hess & Eisenhardt, som hade gjort de tidigare ändringarna, fick nu i uppgift att skapa en säkrare bil. Ett av kraven var att den skulle tåla och motstå en 7,62 mm kula. 

En månad efter mordet togs limousinen isär och fick nu skottsäkra plåtar, skottsäkert glas, ett permanent tak och aluminium-förstärkta punkteringssäkra däck. I dokumenten kallas det för snabb-fix, men den nya X-100-bilen användes ända tills 1977 av presidenterna Johnson, Nixon, Ford och Carter. Lite oväntat att man behöll den?

---

Bilen finns idag:
Fordonet finns i dag utställt på Henry Ford-museet i Dearborn, Michigan. Morden på Kennedy är än idag omdebatterat och har givit upphov till en mängd teorier. En teori är att det var tre skyttar, ovetande om varandra. Skotten gick in i halsen och huvudet – bakifrån? Fyra minuter efter skotten var Kennedy på sjukhus, men avled direkt i bilen. Sedan är frågetecknen många. Jag kommer skriva snart i ett inlägg om Babuschka. Kvinna som stod vid platsen för brottet och aldrig kunde identifieras, plötsligt var hon borta.

Källor:
motorbranschen.mrf.se
carup.se
teknikensvarld.expressen.se
sv.wikipedia.org
torquenews.com
nbcdfw.com

Blogginlägget nedskrivet 14/1-23. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

Panhard Dyna X – en småfransk bil med gamla anor…

Bilar av äldre datum är ofta nostalgi, en kallad ”dyngpanna”. Panhard Dyna X var en fransk bilmodell som tillverkades 1948-1954, också känt under namnen Dyna 110, 120 eller 130, vilket betecknade toppfarten för de olika uppgraderade versionerna. I Sverige fick den också öknamnet det ovan nämnda ”dyngpanna”, en efterhärmning av bilens namn.

Egenskaper?
Dyna X var ett extremt lättviktsbygge med aluminiumkaross och det sägs att Panhard-fabriken var för liten för att få tillräcklig tilldelning av stål strax efter kriget och därför fick man använda alternativa material. Tjänstevikten inklusive förare var 700 kg.

Motorn var en tvåcylindrig, luftkyld boxermotor med 24 hk i den första versionen. Den drev på framhjulen via en fyrväxlad låda med rattspak.

Detaljer, prestanda?
Den första modellen hade en toppfart av 110 km/h, men med en större motor ökades hastigheten något. Karossen var från början 4-dörrars av typisk 1940-talsstil med viss strömlinjeform men ändå utstickande framskärmar och smal motorhuv. En tvådörrars cabriolet och en 3-dörrars herrgårdsvagn togs också fram, liksom en liten skåpvagn.

Svårt sälja den?
Efter 47 049 byggda exemplar lades modellen ner och ersattes av Panhard Dyna Z.

Tillverkningen?
Symaskins, cykel eller verktygstillverkning var ofta grunden till 1800-talets biltillverkning. För Panhards & Levassors del var det verktyg, men man startade redan på 1880-talet med utveckling av självgående vagnar. År 1898 kunde man ståta med att man var den största biltillverkaren i Europa med 336 bilar och under 1902 sålde man drygt 1000 bilar.

De tuffa tiderna efter andra världskriget med brist på råmaterial och pengar, innebar ökad efterfrågan på småbilar i Europa. Panhard fick rätta sig efter verkligheten och produktionen av en helt ny Panhard startade 1947 i blygsam omfattning. Denna 380 centimeter korta lilla bil blev ju naturligtvis mer knubbig än dynamisk. Den stora lyxiga Panhard Dynamic som ställdes ut på 1946 års Paris-salong, kom aldrig i produktion. En ny tid hade tagit vid och Europa låg i spillror. Det var inte längre gångbart att behålla modellnamnet som därför avkortades på samma sätt som bilen — Dyna!

I Sverige fick den lilla fransosen med den termosflaskeliknande fronten var ett extremt lättviktsbygge med aluminiumkaross som bars upp av en stålram. Tjänstevikten inklusive förare var endast 700 kilo.
Motorn var en tvåcylindrig, luftkyld boxermotor med 610 cm2 slagvolym och 24 hk i den första versionen. Den drev på framhjulen via en fyrväxlad låda. Den smala växelspaken kom vertikalt ut under instrumentbrädan.

Karossen var 4-dörrars av typisk 1940-talsstil med viss strömlinjeform, men ändå utstickande framskärmar och smal motorhuv. En tvådörrars cabriolet och en 3-dörrars herrgårdsvagn togs också fram, liksom en liten skåpvagn. Produktionen varade mellan 1948 och 1954.

I ett Sverige svältfött på bilar hade Dyna Panhard till en början en viss framgång. Den var onekligen modern på många sätt, men hög bullernivå, vissa kvalitetsproblem, usel värme och begränsat innerutrymme gjorde att den tappade marknadsandelar till andra småbilar som till exempel Renault 4CV, Fiat 500 och 1100, för att inte tala om VW och SAAB 92.

Trots den begränsade succén för standardbilen firade racingversioner av Dyna Panhard stora framgångar i sin klass, bland annat på Le Mans. Den lilla motorn var välkonstruerad och tålde hård trimning.

Panhard Dyna Z1 1955 Limouches pass Hill climb
https://www.youtube.com/watch?v=JqUIog2EBUg

Kronologiskt gör det Panhard et Levassor till världens första bilmärke i kontinuerlig serieproduktion. De var också den första tillverkaren som monterade en ratt på en bil istället för en rorkult. Panhard, främst en tillverkare av stora lyxbilar, insåg efter andra världskriget att de behövde koncentrera sig på billigare erbjudanden för att förbli konkurrenskraftiga. Dyna X-serien i barockstil var en stor framgång, men 1953 skulle den bytas ut.

Dyna Z-modellen debuterade 1954. Panhard hade använt vindtunneltestning i flera år och använt de senaste metoderna för att utveckla bilens hala form.

1955 köpte Citroën 45 % av aktierna i Panhard et Levassor, och Citroën-återförsäljare lade snart till Panhard till sina erbjudanden. Priset var dock lite högt. Bilarna sålde bra, men inte tillräckligt bra för att gå med vinst.

Ursprungsland: Frankrike
Motor: 850cc, luftkyld, horisontellt motsatt, 2-cylindrig. Toppfart: 129 km/h. Produktionsår: 1954-1959.
Antal producerade: 120 000. Ursprunglig kostnad: 699 000 franska franc (cirka 2 000 USD 1954). Andra tider, foton på olika årsmodeller.

Källor:
jarnbyggfarg.se
lanemotormuseum.org
sv.wikipedia.org
wikiwand.com
youtube.com

Blogginlägget nedskrivet 14/1-23. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

Skoda var egentligen först en cykel, sedan mc och – bil…?

Skoda är en av världens äldsta biltillverkare, placerad i Mladá Boleslav i Tjeckien. Den ingår sedan 1992 i Volkswagen-koncernen. Från början hette företaget Laurin & Klement efter sina grundare, bokhandlaren Vaclav Klement och mekanikern Vaclav Laurin. Skodas historia började år 1895 med att de började tillverka cyklar och lite senare även motorcyklar i staden Mladá Boleslav, sju mil norr om Prag.

Lite tidigare:
Bokhandlaren Vaclav Klement ville köpa en cykel till en herr Klihovcova. Fordonet behövde snart tekniskt tillstånd, så han skulle behöva skriva ett brev till den tjeckiska delen av företaget Seidel & Naumann Dresden. Flera dagar senare fick han sitt brev med en notering där han uppmanas att översätta det till en begripligt språk. I denna situation beslutade Klement att inrätta ett eget företag för att hans landsmän skulle slippa samma problem.

Så – från en blygsam start gick de två vännerna vidare för att bygga några av världens första motorcyklar som snart skulle kamma hem flertalet pokaler och hastighetsrekord. Inspirerade av framgången slängde de 1905 på två extra däck på mototcykeln och deras första bil ”Voiturette A” var ett faktum.

1905 byggde man denna sin första bil – Modell A med 1-liters 2-cylindrig motor på ca 7 hk och toppfarten 45 km/tim. 1907 debuterade den första 4-cylindriga bilen med 3,3 liters cylindervolym och 18 hk och året därpå en 8-cylindrig bil med 5-liters cylindervolym och 45 hk.

Laurin & Klement etablerade sig som ett aktat bilmärke i Europa. Trots straffbeskattning av bilismen när republiken Tjeckoslovakien bildades i slutet av första världskriget – järnvägen gynnades- utvecklades fabriken vidare.

Produktionen av bilar var dock begränsad. Škodaverken i Plzen köpte 1924 upp företaget – och det är nu som bilarna får namnet Škoda. Uppkallad efter Emil Skoda, som gjorde baronen Waldsteins mekaniska verkstad i Pilzen berömd. Lastbilarna byggdes i Pilzen och personbilarna i Mladá Boleslav.

Man utvecklade också en prototyp till en luftkyld, svansmotorförsedd folkbil 1932, dvs året innan Ferdinand Porsche ritade sin legendariska Volkswagen! Skoda valde dock att satsa på en mer konventionell bil, Skoda 420 med sidventilsmotor på 20 hk och individuellt fjädrade hjul, en klassiker som tillverkades som limousine, cabriolet och 2-sitsig roadster i nästan 40 år. Modellnamnet 420 ändrades under produktionen till Popular, Rapid och Monte Carlo.

Efter andra världskriget blev Škoda folkbilen i dåvarande Tjeckoslovakien och man lanserade flera klassiska modeller Det var först 1987 som en helt ny, modernare modell, introducerades – Škoda Favorit. Den var en modern småbil med motorn fram och framhjulsdrift och sålde relativt bra även i vissa länder utanför Östblocket. Favoriten blev en stor framgång och tillverkades fram till 1994.

Volkswagen moderniserade Škoda under 1990-talet och företaget fick stora framgångar, till stor del tack vare de låga priserna, med de nya modellerna Felicia och Octavia som banade vägen för en återkomst på den svenska och flera andra marknader. Tillverkning av Skoda-modeller sker även i Indien och Kina. Om kvalitet och annat kan man söka info på nätet, men relativt nyligen fick man ta tillbaka en del med fel.

Škoda-loggan ?
Denna speciella på bilden. Åren 1926 – 1990.
Loggan med den välkända ”bevingade pilen” introducerades först 1926. Dess ursprung är ett mysterium men det sägs att idén kom från Škoda Plzen:s direktör – och marknadsföringschef T. Maglic vid Skodaverken i Pilsen. En teori är då att den enligt honom ska föreställa en indian.

Bilder från då och nu.
Skoda 1200, den röda äldre och en Skoda Felicia 1505.

Källor:
eclipsenordic.se
sv.wikipedia.org
skoda.se/information
autobild.es

foto: citigo-auto-swiat.pl

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om skoda auto, bilmärke, fordon, fakta, VW, Klement, Laurin, industri, mc, cykel, trafik,