Zenzationella Människor Et Facto

Fakta om ALLT. Länka till vänner NYA inlägg, Klockan 09 -VARJE ONSDAG, LÖRDAG OCH SÖNDAG! 2670 inlägg.


Kärt barn har … uttalas August Strindberg – August eller Ågust eller…?

Bildnr 56
August Strindberg, V‰rmdˆ 1891
Foto: John Lundgren (1857-1938)

Uttalet stötte jag på i tidningar som diskuterade namnet. Först – fakta om: Känd man. Johan August Strindberg, född 22 januari 1849 i Stockholm, död 14 maj 1912 i Stockholm, var författare, dramatiker och bildkonstnär (måleri och fotografi). Han räknas som en av Sveriges mest betydelsefulla författare, internationellt främst känd som dramatiker.

Namnet August var populärt en tid i historien. När?
10121 st. män heter så och kvinnor finns 6 st. idag. August är ett mansnamn med latinskt ursprung. Augustus betyder ”den (gudomligt) upphöjde” eller ”den vördnadsvärde” på latin. Och då – August var ett riktigt modenamn och 1875 var August det fjärde vanligaste pojknamnet.

ingmarb

En som var klar över uttalet var Ingmar Bergman, som sa sig ha mött en förbannad August Strindberg i en dröm, diskussionen finns. Svaret, förklaring senare, är att mest uttalar man det Agust, en del Au-gust och en del Ågust. Alla är godkända. Läs vad en del experter tycker. august-strindberg1886

Svenska Förläggareföreningen, som står bakom Augustpriset, bestämde sig för att inte gå över till å-uttal när de talar om priset. Samma inställning har Strindbergssällskapet och Strindbergsmuseet.

”Jag har jag hört att man i radio- och tv säger ”Ågust” Strindberg. Det finns det ingen anledning till, konstaterar Gunnar Ollén, Strindbergkännare och f.d. radio- och tv-chef.

Rätt uttal är August, som i månaden augusti. Strindberg själv beundrade kejsar Augustus, som var upphovet till namnet August, och undertecknade vid ett par tillfällen sina brev med Augustus. Troligen, säger Ollén, kallades han för ”Ågust” av sina närmaste i det av franska språket influerade 1800-talet, men därför finns det ingen anledning att göra det i dag.”

Katarina Ek-Nilsson är ordförande i Strindbergssällskapet – säger ”August”.
”Det är en av de mest seglivade myterna att han själv föredrog något annat och en fråga som alltid dyker upp. Det var säkert många på hans tid som uttalade det franskt, men hur han själv gjorde vet vi inte, säger hon, och menar att forskare sagt att inga belägg för något uttal finns.”

En annan s.k. expert skriver, ”Jag säger Agust, men jag tror att lika många uttalar u:et. Många i den äldre generationen säger Ågust. Jag har hört att Strindberg själv uttalade sitt namn som Ågust.”
Nej, det VET ingen!?


August Strindberg

En av de bästa källorna – Strindbergs yngsta dotter Anne-Marie – fick frågan i en intervju med Sveriges Radio 1972. Hon var tio år gammal när fadern dog 1912 och fick tänka efter innan hon svarade:
”Jag kallade honom bara för pappa.” ❤


Strindbergs död?
Han hade haft lång tids sjukdom. Vid Strindbergs dödsbädd i sitt hem, det närmade sig slutet och han tecknade att han ville ha sin Bibel på nattduksbordet; han tog den och yttrade sina avskedsord till livet, med en annan dotter, Greta, sittande vid sin bädd:
”Jag har gjort upp mitt bokslut med detta livet. Nu finns intet personligt mer kvar”.
Han tog sin nötta bibel, smekte dottern och sa syftande på bibeln
”Detta är det enda rätta, Greta, kära Greta”.
Dottern Greta, gift von Philp, omkom tragiskt blott fem veckor senare i järnvägsolyckan i Malmslätt.
Hans begravning besågs av – 60 000 personer.

Så tre uttal, alla godkända.

Källor:
svd.se
sverigesradio.se
larsskoglund.wordpress.com
sv.wikipedia.org
janmyrdalsallskapet.se
strindbergsmuseet.se
alltforforaldrar.se

Blogginlägget nedskrivet 20/9-19


Döden och begravningar, en historisk återblick, hur var det långt bak i tiden…?

gravar förr i tiden2

Döden har alltid varit omskriven, men förr var det vanligt att man såg den naturligare. Man föddes, levde, åldrades och dog – döden ingick som en naturlig fortsättning på livet.

Hur är dess seder och bruk bakåt i tiden i det kristna Skandinavien?

Reformationen på 1530-talet medförde vissa förändringar, men den seglivade folktron levde kvar fram till 1900 -talet, åtminstone på landsbygden. En återblick på stenåldern där man genom gravar skapat teorier om hur man såg på livets slut. Gravläggningen i sig avspeglar en tro på att det fanns någon form av liv efter döden och på att begravningsceremonierna hjälpte den avlidna över från ett liv här på jorden till ett liv på andra sidan om döden. På många boplatser har man hittat stenåldersgravar alldeles invid eller t.o.m. under husen. Detta har man tolkat så, att de avlidna har upplevts som närstående och att man inte har varit rädd för dem.

Den första svenska evangeliska jordfästningsordningen stadfästes i Olaus Petris handbok 1529. Den hade ur den medeltida ordningen endast behållit jordfästningen och likvigningen. Det senare där prästen välsignade den nyss avlidne, som efter reformationen kom att kallas utläsning, förbjöds i kyrkoordningen 1686, men övertogs i stället av lekmän. Den följdes därefter av likvakan, som förbjöds genom kyrkolagen 1686, då den ansågs ofta urarta till dans och lekar där öl och brännvin serverades. Den kom dock att leva kvar i seden att ”sjunga ut lik”.

1686 fastställde att jordfästningen skulle förrättas av präst i svenska kyrkan (senare fick vissa religiösa samfund rätt att själva begrava de sina). Begravning fick endast ske på för därför avsedd begravningsplats. Förlust av hederlig begravning blev ett straff. Man skilde mellan neslig begravning (för vissa grova brottslingar) och stilla begravning utan sång och klockringning och med förkortad ritual (för vissa brottslingar, odöpta barn och de som begått självmord).

gravar förr i tiden1

Ända sedan antiken har lik varit kringgärdade av föreställningar om orenhet, och bruket att lägga träkäppar i gravar, kan ha uppstått av att de använts som mätstänger när man skulle tillverka kistan och på så sätt kommit nära den avlidne. Under medeltiden skulle begravningen, enligt lag, ske så fort som möjligt – helst redan dagen efter dödsfallet.

De religiösa förändringarna och förbuden senare skapade troligen en oro bland ”vanligt folk” kring vad man nu skulle göra både för att skydda de döda och sig själva, och denna oro verkar ha lett till vad som nästan kan beskrivas som ett uppsving i folktro och ritualer.

Mycket handlade om att avvärja hemsökelser i efterhand. Man lade ner järnföremål i kistorna, t.ex. en sax, som skulle ”hålla fast” den döde. Humle, och även linfrö, har sedan 1500-talet lagts i gravkistor för att hindra de döda från att gå igen. De kunde nämligen inte komma ur kistan innan de hade räknat alla blad eller korn… Sedan gammalt har den svarta färgen använts i klädedräkten för att markera den sorg som fördystrar sinnet.

stenåldersgravar Stenåldersgrav

Begravningsceremonin ägde som regel alltid rum på en söndag. För ”bättre” folk inne i kyrkan, för allmogen på kyrkogården, vid graven. Såväl före som efter begravningshögtiden samlades begravningsgästerna i den dödes hem. Traditionellt har begravningsplatserna legat intill fängelser och sjukhus.

En romsk begravning ex. skedde inom sex dagar efter dödsfallet och till begravningen kunde det komma flera hundra gäster. Efter ceremonin hölls gravkaffe där en stol står tom för att visa att det är någon som saknas. Ett halvår senare går familjen till graven med mat och dryck och cigaretter om den döde var rökare. Alla olika religioner har behov av att hitta trygghet. Riterna skiljer sig åt men behovet är detsamma.

Livets syn, vi föds och lever är bra. Avslutet ändå med logik. Efter där vi ej vet  ❤

Källor:
popularhistoria.se
fonus.se
sv.wikipedia.org
ne.se
edu.krs.fi


30 april 1945 gav Hitler mycket tydlig information att både hans och hans hustrus kropp skulle brännas…?

hilersaska

Hitlers liv och död kommer säkert skrivas om ännu i en lång framtid. Självmord? Flydde han? Det har blivit ett mysterium om Adolf Hitlers död i många år. Om, finns hans aska bevarad?

Bakåt historiskt?
Den 30 april 1945 gav Hitler mycket tydliga instruktioner till sin personliga assistent, Otto Gunsche, att både hans och hans hustrus kropp skulle brännas. Den 4 maj befann sig Hitlers och Eva Brauns kroppar i Reich Chancellery Garden. En SMERSH-operativ såg en del av en grå filt på botten av en skalkrater. Kratern grävdes in och två kroppar hittades tillsammans med en tysk Elsass och en valps kropp – 1970 beslutade Kreml att slänga bort kroppen.

De hävdar att den var begravd under en arméparad i Magdeburg. SMERSH hade hållit Hitlers käkar, som användes i deras tandkontroller. Detta bekräftades av Yelena Rzhevskaya, som var tolk som användes av SMERSH när Hitlers dentalpersonal ifrågasattes vid Buch. I mitten av 1990-talet hävdar de ryska myndigheterna att de utplånade Hitlers kropp från paraden i Magdeburg, brände den och spolade sedan askan i stadens avloppssystem. Efter många år fick den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB i uppdrag att slutgiltigt göra sig av med lämningarna. De brändes på nytt 1970 – och askan spreds i den tyska floden Biederitz.

Sovjet gav länge olika versioner av Hitlers öde. Gravplatsen avslöjades aldrig eftersom man inte ville skapa ett pilgrimsmål för nynazister. Många anser att han och Eva planerat det och levde flera år i Argentina.

SVT visade en dokumentär, se nedan, om Hitlers aska.
”Hans Hatwig kom till Sverige som ung invandrare från Västtyskland på 60-talet och mötte Stockholms rikaste man, den excentriske John Henry Sager. Deras vilda liv bland Stockholms adel avslöjas nu i en bok. Men det är mer – Hatwig påstår att han vet vad som hände med Hitlers aska, en väl bevarad hemlighets som nu ska röjas. Enligt Hatwig skall Adolf Hitlers aska ha funnits i Sverige i 63 år.”

urnahitl

Torsdagen den 26 april 2018 tablåsändes Mediabrukets och Melker Beckers dokumentär ”Hitlers aska” på SVT1 och den går att se på SVT Play:
https://www.svtplay.se/video/17657046/hitlers-aska/hitlers-aska-filmen?start=auto

Dokumentären går till botten med Hans Hatwigs påstående att A.H.:s (och även delar av dennes fru Evas kvarlevor) aska förvarades av och bland svenska överklassnazister och Görings svenska släktingar i Sverige (och i så fall bl. a. i Vadstena kloster, på Rockelsta slott i Södermanland och i f d Sagerska husen vid Kungsträdgården i Stockholm där det s k PK-huset numera är beläget) mellan 1945-2008.

podieaksan

I serien får uppgiftslämnaren Hatwig i detalj berätta en fantastisk historia om hur askan smugglas till Sverige, hur den flyttas mellan olika platser i landet – och till slut begravs av nynazister i Hitlers födelsestad Linz i Österrike.

Programmet hittar en mängd frågetecken, frågan kvarstår. Se och fundera?

Källor:
militaryautographs.com
sv.wikipedia.org
en.wikipedia.org
historylearningsite.co.uk
tobiashubinette.wordpress.com
svtplay.se
sverigesradio.se
newsmedio.com