Oribi är en afrikansk antilop, tycker om färskt gräs och är 20 kg tung…?

Idag om ett lite okänt djur? Oribi är en välkänd liten antilop som finns i Afrika och förekommer i en mängd olika livsmiljöer. Denna lilla antilop är mest aktiv under dagen och föredrar färskt gräs från savannerna till översvämningsslätter och tropiska gräsmarker. Ourebia ourebi hittas söder som Sahara.

Utsidan?
Oribin har en mankhöjd på mellan 55-65 cm, en kroppslängd (huvud och bål) av 92-110 cm och väger mellan 15-20 kg. Oribins päls är gulbrun på ryggen och sidorna, magen är vit och pannan och hjässan är rödbrun. Den har en stor körtelfläck under ögonen, kort svans med en svart tipp och stora öron. Det är bara hannen som har horn och de är lodräta med räfflor vid basen. Hornen blir mellan 8 och 18 cm…

---

Kortfakta:
Oribin trivs bäst på grässavanner eftersom den i motsats till de andra i familjen småantiloper är en ren gräsätare även om det ibland kan slinka ner ett och ett annat löv. Oribin lever i små familjegrupper eller parvis. Hanen markerar och håller ett revir som har ett system av stigar, viloplatser och avträden.

---

Fienden?
Det är rovdjur som babian, örnar, varaner och pytonormar som kan tänka sig att ta en oribi. Men även de större rovdjuren har ingenting emot att äta en oribi till middag. När en oribi är i fara brukar den ligga och trycka alldeles orörlig till det sista ögonblicket. Den har för vana att försöka att studsa iväg från faran på stela och raka ben i sicksack. Om en oribi får leva och ha hälsan kan den ha en livslängd på drygt 14 år. Oj då …

De använder en enkel fyrtaktsgång (liknar en häst) när de går men använder en tvåtaktsgång med en vågliknande rörelse när de springer….

Källor:
walkthroughindia.com
sv.wikipedia.org/wiki
britannica.com
sanbi.org

Blogginlägget nedskrivet 12/3-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

Bongo är mer än trummor, de kan springa med, som antiloper gör…

Nej, bongo är inte bara trummor – de afrikanska djuren är också den största arten av skogsantilop i världen. Som vuxna kan deras horn växa så långa som en dryg meter. Bongo (Tragelaphus eurycerus) är en antilopart som tillhör familjen oxdjur. Bongos finns främst i låglandsskogarna i Zaire och Västafrika till södra Sudan. Det finns små populationer i höglandsskogarna i Kenya och även i Kongo. Så, det var allt. 🙂

---

Mer information såklart, utsidan först:
Bongon är en kraftigt byggd antilop. Den har en varierande päls som är kastanjeröd. Ju äldre bongon blir desto mer mörknar pälsen till att nästan bli brunsvart. Den har vita lodräta streck på sidorna, 10-15 vertikala vita ränder, ett V-formigt vitt märke i ansiktet och ett vitt band över strupen. Fräckt eller hur?

Bongon har också vita och svarta markeringar på benen och en svart och vit man som börjar bakom hornen och löper längs hela ryggen till svansroten. Det är stor skillnad i vikt mellan könen, en hane kan väga mellan 240 och 400 kg.

---

Lever var?
Det är den största antilopen som uteslutande lever i skogar. Den trivs bäst i regnskogar, men förekommer också i låglandsskogar och bambuskogar. Bongon är ett skyggt djur som är som mest aktiv under skymning, gryning och på natten. Under dagen söker den skydd och vilar i de tätaste delarna av skogen.

I bongons diet ingår bland annat löv, skott, frukt, bark, rötter, gräs och örter. Den är skicklig på att gräva upp rötterna den vill åt med hjälp av de kraftiga hornen. Bongon uppehåller sig gärna i närheten av vatten.

Fiender?
Det enda stora skogslevande rovdjur som kan ta en fullvuxen bongo är leoparden. Unga kalvar kan tas av både afrikansk guldkatt och pytonorm. Om en fara hotar bongon står den helt stilla för att inte bli sedd. Men blir den upptäckt flyr den genom den täta vegetationen. De lyfter upp huvudet så att hornen ligger parallellt mot ryggen. Det gör den för att inte hornen ska fastna. Om en bongo saknar flyktmöjligheter och den blir trängd har det hänt att den har gått till anfall.

Det finns för närvarande två erkända underarter – bergsbongos eller låglandsbongos. Denna antilop är den största, tyngsta och mest färgstarka afrikanska skogsantilopen.

---

Kuriosa:
Livslängd: 19 år Maxhastighet: 70 km/h
Myter?
Infödda tror att om de rör vid eller äter bongo kommer de att drabbas av spasmer som epileptiska anfall. Som ett resultat har bongos i sina hemtrakter varit relativt oskadda överlevare. Visste du vad bongo var innan du läste det? Trummor? 🙂

Källor:
rd.com
sv.wikipedia.org
awf.org
animalia.bio

Blogginlägget nedskrivet 30/5-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

Gerenuk eller giraffgasell, en exceptionellt långhalsad antilop med långa ben…

Spännande djur som i lite ovanlig, denna gerenuk även känd som giraffgasell och giraffantilop som finns på Afrikas horn. Den här långhalsade antilopen lever i träig växtlighet och ett av världens mest fantastiska djur.

Litocranius waller) är en antilop som tillhör underfamiljen gasellantiloper och som man hittar i östra Afrika, namnet gerenuk är somaliska, och betyder ”giraff-halsad”. På swahili heter den swala tiga.

Utseende?
Giraffgasellens päls är rödbrun på ryggen och vit på insidan av benen, magen och runt ögonen. Den saknar helt det så kallade gasellbandet på sidan och den har ett litet huvud i förhållande till kroppen med stora ögon, mycket stora öron, långa smala ben och en lång hals. Det är bara hanen som har horn. De kan bli runt 40 centimeter långa.

Den har också en smal nos, rörliga läppar och en väldigt lång tunga. En giraffgasell kan ha en mankhöjd på ungefär 90–100 centimeter och väga mellan 30-50 kg. Honorna brukar i regel vara något mindre.

Ljud?
Gerenuks använder flera vokaliseringar, inklusive ett surrande ljud när de är oroliga, en visselpipa när de är irriterade, ett högt bränt när de är i extrem fara och ett mjukt pip när honorna kommunicerar med sina ungar.

Var finns den mer detaljerat?
Giraffgasellen är speciellt utformad för den miljö den lever i. Den föredrar sandiga stäpper, halvöknar med väldigt lite vatten och torr busksavann med täta busksnår. Sin föda söker den högt uppe bland grenarna, snarare än på marken.

Den tar sin långa tunga till hjälp för att nå födan, och brukar stundtals till och med ställa sig på bakbenen för att kunna komma åt de bästa skotten. Den äter också blommor, frukter och klängväxter. Man har observerat att gasellerna livnär sig på cirka 80 olika arter av växter. Specialiseringen har gått så långt att även giraffgaseller i fångenskap ytterst sällan dricker, trots att tillgången på vatten där är god.

Socialt:
Honorna bildar oftast små familjegrupper om cirka 2–5 djur, som tillsammans med några ungdjur vandrar runt och söker föda. Hanarna har doftkörtlar i ansiktet, på knäna och mellan klövarna.

De hanar som råkat inkräkta på en annan hanes revir respekterar doftmarkeringarna, och avviker. De djur som brukar jaga giraffgasellen är framför allt lejon, leopard, gepard och hyena. En vild giraffgasell har en livslängd på omkring åtta år, medan en gasell i fångenskap kan leva i tretton år eller mer.

Källor:
walkthroughindia.com
sv.wikipedia.org
naturresor.com
awf.org

Blogginlägget nedskrivet 6/4-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.