Hur var julfirandet i Vilda Västern och – för indianerna…? Del 2-2

Juletider har firats olika och jag undrade lite hur det var i den s.k. Vilda Västern eller the Wild West. I del två börjar jag med verklighetens serie?

Lilla huset på prärien?
Laura Ingalls Wilder skrev i förberedelserna inför julen i Kansas:

”Mamma var upptagen hela dagen lång med matlagning och hon bakade saltbröd och svenska kex, och enorma kastruller med bakade bönor, salt fläsk och melass. Hon bakade vinägerpajer och torkade äpplepajer och fyllde en stor burk med kakor, och hon lät Laura och Mary slicka kakskeden. Och i hennes julstrumpa fick hon fyra gåvor, en kopp, pepparmyntsgodis, en hjärtformad tårta, och en helt ny krona.

På julbordet kunde finnas konserverade frukter och grönsaker, färska om möjligt, och för dem som hade råd, kanske nötkött eller skinka. Många kvinnor började baka för firandet veckor i förväg. Fotpallar och broderade näsdukar, en del familjemedlemmar kunde arbetat i månader före jul. Andra stickade halsdukar, mössor, vantar och strumpor.

Om familjen hade haft ett bra år, kanske barnen kunde få godis, små gåvor, kakor och frukt i sina strumpor. Vanligt på julafton var att familjen sjöng julsånger runt granen eller öppna spisen. På juldagen skulle de flesta gå till kyrkan, sedan hem för den traditionella julmaten och/eller tillbringa dagen med att besöka vänner och grannar.”

Ensamhet…?
Men också vanligt, många pionjärers hem var helt enkelt för små för att göra plats för ett träd som ex. gran. Många var dock ensamma, ofta cowboys, som spenderade en ensam kväll utan att kunna nyttja festligheter.

Soldaten, general G. A. Custer är omskriven och hans fru Elizabeth berättar i en bok hon skrev ,”Tenting on the Plains”, ”Tälta på slätten” (publicerad i 1887), om julfirandet:
”Vi hade en härlig jul … Vi hade en stor julgran och Autie (mannen) var jultomten och gav små personliga ord till alla som fick gå fram och ta emot hans gåva. Granen, trädet var väl upplyst.

Indianer och jul?
Indianerna firade naturligt ej jul, men efter hand som de ”amerikaniserades”, missionärer spred ordet om Jesus Kristus och kristendomen i hela landet, så antog de en del firande. Den första indianska julsången ska ha skrivits av en jesuitmissionär, präst, broder Jean de Brébeuf, runt 1640-41, skriven för Huron indianer.

Huronerna byggde ett litet kapell med granar och bark för att hedra krubban i Betlehem. Detta blev den plats där Jesus föddes. Vissa huroner reste så mycket som två dagar för att få ha julfirande. Djuren på krubban var en räv, bisonoxe och björn. Huroner gjorde också ett traditionell tält av skinn och denna julsång för dem skrevs ursprungligen på deras språk – översattes senare till franska, en mycket omtyckt och välkänd julsång idag.

Några rader om ”jultomten”, Santa Claus, St Nicolas eller som indianernas symboliska, Handsome Fellow. Lite av en indiansk tomte. Han är en stilig och modig man som bar en vit läderjacka och som gav gåvor till indianska barn. Idag är väldigt många indianer fattiga, lever i reservat, några har bättre ekonomi och firar julen med en kombination av europeiska seder och inhemsk kultur. En bild ovan visar staden Midland i Texas 1894, juldagen.

Källor:
legendsofamerica.com
lifeintheoldwest.com
buckarooleather.blogspot.se
aaanativearts.com
christmas.lovetoknow.com
manataka.org

Blogginlägget nedskrivet 03/09 -22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

 

 

 

Hur var julfirandet i Vilda Västern och – för indianerna…? Del 1-2

Juletider har firats olika och jag undrade lite hur det var i den s.k. Vilda Västern eller the Wild West. Ja på 1800-talet firade pionjärerna och cowboys på prärien ungefär på samma sätt som vi gör idag. Det var jultomte, presenter, dekorationer och – julfesten. Livet i Vilda Västern var hårt och oförutsägbart, det var ofta fruktansvärda snöstormar och kalla decembervindar. Män som jobbade i bergen fick sluta tidigare med sina gruvor med rädsla just för ovädret. Men man såg fram emot sång, lukten av hjortkött som rostats över öppen eld. Wow!

Julpynt?
Man pyntade med vad som fanns ex. tallkottar, nötter och bär. En julgran var dekorerad med hemgjorda ting, man gjorde även figurer och dockor av halm eller garn, band, bär, strängar med popcorn, veckat papper och pepparkakor användes också. Gåvorna var också handgjorda. Majsskalsdockor, påsar, egentillverkade leksaker, kuddar och broderade föremål gjordes alla med kärlek av familjemedlemmar.

Tidiga julfirare var upptäckarna Lewis och Clark med män under vintern 1805. Expeditionen hade nått Oregon Coast och väntade det varmare vårvädret i ett litet fort de hade byggt. Männen firade ledigheten genom att avfyra sina gevär och sjunga. Senare gav Lewis och Clark presenter till sina män ur de få leveranser som de hade med, näsdukar och tobak.

Traditionen med jultomten var populär bland barn vid gränsen och en tidskrift som heter ”St Nicholas” var tillgänglig. Denna tidskrift publicerades från runt början av 1800-talet till 1940-talet. Den var avsedd för barn i isolerade områden och i denna skrift på 500 sidor fanns berättelser, poesi, tävlingar, spel och hantverk. Det var särskilt hjälp för att hålla barn underhållna under de långa vintermånaderna vid gränsen.

Bland många nytillkomna familjer som var bland de första banbrytande fanns sådan stor lust till att fira jul i och med att de ville få hemkänslor. Catherine Haun, pionjär, skrev 1849, om att göra det bästa av en svår situation. 

”Även om man var van vid tält så tillbringade många den så. Jag minns inte att vi någonsin haft lyckligare ledighet tillsammans. Till jul hade vi biff på grizzlybjörn som vi betalade 2,50 dollar för, kål för 1,00 dollar – och även torkade äpplen!”

I del 2 på tisdag fortsätter mer om sederna vid jul.

Källor:
legendsofamerica.com
lifeintheoldwest.com
buckarooleather.blogspot.se
aaanativearts.com
christmas.lovetoknow.com
manataka.org

Blogginlägget nedskrivet 03/09 -22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

 

Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin hade varsin bahytt (ej badhytt), vad är…?

Tanterna flertalet känner till, i Elsa Beskows böcker var damerna alltid så påklädda med hatt och allt, även om det var sommar. Hatten dolde det mesta och de personliga anletsdragen var svåra att se. Så, bahytt – är en kvinnohatt med relativt brett brätte, som bara lämnar ansiktet bart.

Ursprung?
Bahytt (från franska bahut eller bonnett, en koffert med kupigt lock) är en form av huvudbonad, en damnackhatt med hakband, som var på modet från 1790-talet och fram till 1860-talets mitt.

Under 1820–1850 var bahytten som störst och skulle helt inrama ansiktet. Det ansågs då ofint att ens nästippen skulle sticka fram. Därefter övergick dammodet alltmer till hattar och endast äldre damer fortsatte att bära bahytter. Hatten hade ofta en stomme av strå som sedan dekorerades med t.ex. tyg, band och konstgjorda blommor. Bahytten förknippas i huvudsak med, empir- biedermeier- (Sverige) och regency- (England) stil.

Bahytten kan sägas vara en utveckling av den vida bondeinspirerade stråhatt som var modern under hela 1700-talet och kallades på franska bergère (herdinna) eller på svenska schäferhatt (efter tyskans schäferin, herdinna).

Sedan 1600-talet hade olika pastorala motiv och herdemyter varit en del av de högre ståndskulturens teateruppsättningar och utklädningslekar vilket kom att påverka dammodet Från 1730-talet ökade de pastorala porträtten och samtidigt blev också stråhatten en allt viktigare accessoar. Jaha, så var det…

Ämne?
Bahytten var i likhet med schäferhattarna till en början oftast konstruerad av strå, eller träflis av pil eller poppel, och det finaste strået kom från Livorno i Italien ända till 1860-talet när billigare ”kinastrå” blev tillgängligt. Det klövs och behandlades ibland med svavelångor för att förbättra stråets färg.

Därefter flätades och såldes materialet i rullar till stråhattmakare som sydde ihop flätorna till hattformen och formade den på hattstock med hjälp av vatten och lim. Det förberedande arbetet med stråflätorna utfördes av kvinnor och flickor. Slutligen dekorerades bahytten med band och blommor. Enklare bahytter var av träflis, hattformen kläddes då vanligen med tyg. Det var inte ovanligt att kvinnor dekorerade sina bahytter själva.

Mode?
Bahyttens form följde frisyrmodet. Under 1790-talet, när bahyttformen introducerades, placerades den högt uppe på det lockade och friserade håret. När empirmodet senare föreskrev låga och enklare frisyrer i klassisk stil, och kortare hår à la circassienne eller à la titus, anpassades bahytten efter detta.

Med tiden förlängdes brättet till en överdriven form som begränsade bärarens synfält likt skygglappar och gav upphov till karikatyrillustrationer. ”Kyss-mig-om-du-kan” kallades denna modell skämtsamt.

Under 1860-talet gav bahyttmodet efter hand vika för en mindre så kallad kapotthatt.

Källor:
sv.wikipedia.org
handelsgillet.se
sv.unionpedia.org
palett-paleteau.blogspot.com

Blogginlägget nedskrivet 4/6-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.