Dag 11/9- 2001. Denna dag var Burnett passagerare ombord tillsammans med andra passagerare, de skapade en plan att återta planet från kaparna och de ledde ansträngningen som resulterade i att planet kraschade in i ett fält…
Dagen 11 september gick Burnett ombord på United Airlines Flight 93 och återvände hem till San Ramon efter en affärsresa. Burnett satt bredvid passageraren Mark Bingham.
Burnett ringde sin fru, Deena, efter att kapare tagit kontroll över planet. Han ringde flera telefonsamtal till henne från 09:30:32 från rad 24 och 25, även om han tilldelades en plats på rad fyra. Burnett förklarade att planet hade kapats av män som hävdade att de hade en bomb. Han sa också att en passagerare hade blivit knivhuggen och att han trodde att bombhotet var ett knep för att kontrollera passagerarna.
Under hans andra samtal till henne berättade hon för honom om attackerna mot World Trade Center och han svarade att kaparna ”talade om att krascha det här planet… Herregud. Det är ett självmordsuppdrag.” Han började fråga ut henne efter information om attackerna och avbröt henne då och då för att berätta för de andra i närheten vad hon sa. Sedan lade han på.
När Deena, en före detta flygvärdinna, fick reda på situationen, återkallade hon sin träning och uppmanade Burnett att sitta tyst och inte dra uppmärksamhet till sig själv. Men Burnett informerade henne istället om att han och tre andra passagerare, Mark Bingham, Todd Beamer och Jeremy Glick utformade en plan för att ta tillbaka planet från kaparna och leda andra passagerare i detta försök. Han avslutade sitt sista samtal med att säga: ”Oroa dig inte, vi ska göra något.”, till sin fru.
Vidare agerande?
Burnett och flera andra passagerare stormade cockpiten och omintetgjorde kaparnas plan att krascha planet in i Vita huset eller Capitol Building. Sittbrunnens röstinspelare fångade Burnett när han troligen skrek, ”Rulla den!”, möjligen syftande på att använda matvagnen. Burnett skrek också ”Vi går in!”. För att hindra passagerarna från att återta kontrollen över planet, kraschade kaparna det i ett fält i Pennsylvania och dödade alla 44 personer ombord. Deras försök klara planet misslyckades då kaparna ej brydde sig om sina liv, som väntat…
Hemma hos familjen?
Efter att skolan avbrutits hämtade en kompis flickorna och tog hem dem tidigt samma kväll. Vid den tiden fanns det hundratals människor på hennes gräsmatta – nyhetsbilar, satellitbilar, poliser, ambulanspersonal, brandbilar, reportrar.
”Jag tog dem upp på övervåningen, och jag minns att jag satt på Anna Clares säng och flickorna tittade ut genom hennes fönster mot gatan och frågade vilka alla dessa människor är? Varför var de där? Vad är det som händer?”
Mamman sa; ”Tjejer, kommer ni ihåg när jag pratade med pappa i telefon i morse?” Och de sa: ”Ja. Var är pappa? Han ska vara hemma.” Och jag sa, ”Jo, er pappa hade ett litet problem på planet. Det var några dåliga människor på planet som fick flygplanet att krascha. Och när det kraschade dog alla ombord, inklusive er pappa.”
”De började skrika ‘Nej! Nej! Nej!’ En av dem klättrade upp på mitt knä och Madison frågade mig om vi kunde ringa honom på hans mobiltelefon. Och jag sa ”Nej. Han är i himlen med Jesus. Han är en ängel nu.” Och en av dem sa ”Men han sa inte hejdå.” Och jag förklarade för dem att det inte fanns tid att säga hejdå och det här var inte vad han ville. Och han skulle vara här om det hade varit hans val, men det var inte hans val.
”Vi pratade lite om vad det betydde att vara en ängel, och Madison frågade om vi kunde skicka ett brev till honom och om han skulle få det i himlen”, mindes hon. ”Det var tydligt att de inte helt förstod vad som pågick och vad döden betydde, och de förstod inte att han inte skulle komma tillbaka.” För att hålla hans minne vid liv med flickorna pratade hon mycket om deras pappa.
Under middagen berättade hon för sina döttrar att de åt hans favoritkycklingrätt. Eller om de körde, skulle hon peka ut sin mans favoritnyans av blått.
”Jag skulle bara leta efter sätt för flickorna att lära känna honom och komma ihåg honom på ett sätt som de kanske inte hade kommit ihåg honom.”
Jag läste om noterade samtal, de flesta försvann direkt osv. Men – det tredje sista samtalet från flygplanet var troligen 09:58, okänd plats (CeeCee Lyles).
Flygvärdinnan CeeCee Lyles använde sin mobiltelefon för att ringa sin man, Lorne. Enligt anteckningar från FBI-agenter som intervjuade Lorne den 12 september 2001, sa CeeCee,
”Älskling, mitt plan kapas. Mitt plan kapas. Älskling, de tvingar sig in i sittbrunnen. De tvingade sig in i sittbrunnen. Älskling, jag ringde för att säga att jag älskar dig, berätta för barnen att jag älskar dem. Herre, det känns som att planet går ner.’ Därefter hörde [Lorne] skrik i bakgrunden och telefonen försvann.” (FBI, rättegångsbevis).
Sammanfattning:
11 september-attackerna eller 9/11 (nine-eleven) var en serie samordnade terroristattacker genomförda av den islamistiska terroristorganisationen al-Qaida riktade mot civila och militära byggnader i USA. Fyra amerikanska passagerarflygplan kapades; två av dem flögs in i det civila World Trade Centers tvillingtorn på Manhattan i New York. Det tredje flögs in i USA:s försvarshögkvarter Pentagon i Virginia och – det fjärde havererade på ett fält utanför Shanksville i Pennsylvania.
Attackerna dödade 2 996, skadade över 6 000 personer och orsakade skador i egendom och infrastruktur för minst 10 miljarder dollar. De allra flesta dödsoffer var de som dog i eller nära tvillingtornen, antingen då de attackerades eller rasade, detta har gjort att attackerna mot tvillingtornen har fått mest uppmärksamhet i media. Sådan tragik, terrorn som aldrig kommer glömmas.
Källor:
arkansasonline.com
en.wikipedia.org
instagram.com
allthatsinteresting.com
nps.gov
sv.wikipedia.org
Blogginlägget nedskrivet 30/7-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.
Zenzationella Människor Et Facto 