Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla


Lämna en kommentar

GrahamGreene1

Under hela sitt liv reste Greene mycket, till vad han kallade världens vilda och avlägsna platser. Detta resande ledde till att han rekryterades till MI6 av sin syster, Elisabeth, och han blev utsänd till Sierra Leone under andra världskriget, där han tillbringade sin tid för att skriva böcker, besöka horhus och kontrollera enstaka agenter. På en senare resa till Portugal, blev han nära vän med sin byråchef, Kim Philby, som sedan avslöjades som en av Storbritanniens mest ökända förrädare.

1948 separerade Greene från Vivien, trots att han hade andra relationer gifte han aldrig om sig. Men ju mer vi lär oss om denna mest katolska och ”moraliska författare” – född för över 100 år sedan – ju mer visar han sig ha haft det mest omoraliska liv som man kan tänka sig. Han hade en omättlig sexuell aptit. Även om han var gift i 21 år, var han med många prostituerade och genomförde under tiden korta affärer – förutom att ha fyra långa förhållande och – älskarinnor.

Han var också en entusiastisk användare av droger. Vid ett besök i Kina 1957, chockade han tjänstemän då han på varje plats han besökte uttryckte: ”Det finns två saker jag vill ha: En vacker flicka att sova med och att veta var jag kan få lite opium”. Han sammanställde en gång en lista över de 47 prostituerade han mindes han nyttjade under 1920 och 1930.

Hans första långvariga älskarinna var, Dorothy Glover, en bokillustratör, som tydligen han hade en stark sexuell attraktion till. Hon hade förlorat vänner sedan de träffats, alla utom hans bror Hugh, som kort blev hennes älskare också. Dorothy var annars Greenes älskare, vän och drickpartner fram till slutet av 1940-talet och – de förblev vänner fram till hans död. Hans affär med henne räddade en gång hans liv. En natt 1941, medan Vivien och deras två barn var evakuerade till landet, föll en bomb på hans hus i Clapham och det blev bara bitar kvar. Greene undkom en säker död bara för att han hade tillbringat natten hos Dorothy i hennes hem.

Ett passionerat förhållande var med ett förmöget societetslejon som hette Catherine Walston, som var gift med en av de rikaste männen i England och en framstående politiker. Liksom Greene älskade hon att bryta mot reglerna. Som värdinna kunde hon komma på middag i jeans, och när hennes gäster följde efter nästa kväll – hade hon en hellång klänning. Hon hade haft många affärer tidigare, vilket hennes man stillatigande hade accepterat, men detta var större. Hon och Greene flydde till hennes privata ö, Achill utanför Irlands västkust.

I Catherine hade han hittat en kvinna som haft den typ av sexuellt experimenterande han tidigare bara stött på med prostituerade. I början av 1950-talet klädde hon även upp sig som pojke och gick med Greene till en högklassig bordell i Venedig, där han arbetade på en film. För Greenes hustru var det ett förödande svek, men på grund av hennes tro och deras barn, avskydde hon protestera och hon var vanligtvis klar över hans affärer. Vid ett tillfälle kom Greene och hans älskarinna, även på dörren till Vivien och hans hem och han insisterade på att tillbringa natten tillsammans med Catherine. Förtryckta (?) Vivien gjorde bl.a. middag och bäddade sängarna på morgonen.

a-bjork

Men ”sagan” tog slut eftersom hon vägrade skilja sig. Han tog sin tillflykt i resor, alkohol och droger. Så småningom avtog smärtan nog för honom att njuta av ett fyraårigt förhållande med en härligt vacker svenska filmstjärna, Anita Björk (på bild), född 1923 i Dalarna, som var gift med en fransk konsul, och Greene njöt av att spela surrogatpappa till hennes två döttrar. Hon var f.ö. gift med Olof Bergström (1945-1951) och från 1953 med Stig Dagerman. Efter Stigs död, självmord, hade hon sitt förhållande med Graham.

År 1966 bosatte han sig permanent i Antibes i södra Frankrike av skatteskäl. Strax efter att det tog slut med Anita, tog han upp med den kvinna som skulle bli hans följeslagare för resten av sitt liv – Yvonne Cloetta. Henne hade han hade känt sedan 1959, en relation som också höll tills hans död. Ett av hans sista arbeten, J’accuse – The Dark Side i Nice (1982), handlar om en rättslig angelägenhet om honom och hans släkt i Nice. graham-greene

Han förklarade att den organiserade brottsligheten blomstrade i Nice, typ rättslig och polisiär korruption. Anklagelsen blev till en rättegång, åtal för ärekränkning – han förlorade. 1994, efter hans död, fick han upprättelse, då den tidigare borgmästaren i Nice, fängslades för korruption och tillhörande brott.

Han levde de sista åren av sitt liv i Vevey, vid Genèvesjön i Schweiz, där Charlie Chaplin levde. Han besökte Chaplin ofta, och de två var goda vänner. Hans sista kamp med döden var ihop med Yvonne. Det var med henne vid sin säng under våren 1991 han förlorade sin sista fight. Han dog vid en ålder av 86 år av leukemi och begravdes i Corseaux kyrkogård. En man, som levde med döden och sex som partners…

Källor:
guardian.co.uk
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
leninimports.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Annonser


Lämna en kommentar

Graham Greene – författare besatt av döden och sex…Del 1 av 2

leftGrahamRaymondHerbertHughMollyElizabeth1

Hela historien, ett märkligt liv med en man som levde med besatthet. Henry Graham Greene, levde 2 oktober 1904 – 3 april 1991, han var en engelsk författare, dramatiker och litteraturkritiker. Hans verk utforskar olika moraliska och politiska frågor i den moderna världen. Greene var anmärkningsvärd för sin förmåga att kombinera seriösa litterära berömmelse med bred popularitet. Familjebilden med syskon, Graham t.v.

Hans skrivsätt?
”Orden är funktionella, saknar sinnlig attraktion, av härstamning, och självständigt liv”. Greene led av bipolär sjukdom, som hade en djupgående effekt på hans skrivande och privatliv. I ett brev till sin hustru Vivien, berättade han för henne att han hade ”ett djupt fientligt tecken till normalt, vanligt liv” och att ”tyvärr, har sjukdomen också sin plats.”

Han föddes på ett pensionat i Berkhamsted, var den fjärde av sex barn. Hans yngre bror, Hugh blev generaldirektör för BBC, och hans äldre bror, Raymond, framstående läkare och bergsbestigare. Hans föräldrar, Charles Henry Greene och Marion Raymond Greene, var kusiner, medlemmar av en stor, inflytelserik familj, som inkl. Greene King-bryggeriet, var ägare, bankirer och affärsmän. En annan kusin var den högerextrema pacifistiska Ben Greene, vars politik ledde till att han hamnade i interneringsläger under andra världskriget.

1910, som sexåring, blev Graham mobbad i skolan, där hans far var rektor. Han satt uppe en natt försökte öppna sitt knä med en pennkniv. När detta misslyckades försökte han svälja giftiga ämnen, ögondroppar, feberdroppar, klorkalk, även dödliga blad. När ingen av dem dödade honom, tog han 14 Alvedon och störtade ner i skolans swimmingpool. Hans ben kändes som bly, men han drunknade ej. Hela sitt liv sökte han ut farliga platser och flirtade med döden, som om i krig med sig själv. Men han var så hemlighetsfull att endast ett fåtal personer kunde tränga in i honom. Han prövade även, som han skrev i sin självbiografi, rysk roulette.

Citat:
”I don’t care a damn about men who are loyal to the people who pay them, to organizations…I don’t think even my country means all that much. There are many countries in our blood, aren’t there, but only one person. Would the world be in the mess it is if we were loyal to love and not to countries?”

Fritt översatt:
(”Jag bryr mig inte inte ett dugg om män som är lojala mot de människor som betalar dem, till organisationer … Jag tror inte ens mitt land betyder så mycket. Det finns många länder i vårt blod, eller hur, men bara en person. Skulle världen vara i kaos om vi var lojala i vår kärlek och inte till landet”.)
Graham Greene, Our Man in Havana.

16 år ung, år 1920, gick han i psykoanalys under sex månader i London, därefter – till skolan som student. 1922 var han en kort tid medlem av kommunistpartiet i Storbritannien. 1925 kom hans första arbete ut, en diktsamling med titeln Babbling som fick negativ kritik. Han led ännu av återkommande perioder av depression och samtidigt höll han sig för sig själv. Hans sökande – bestod till en del av hans dödslängtan. ”Jag var tvungen att hitta en religion … att mäta mitt onda mot.”

graham-greene

Han började arbeta efter skolan, efter en tid, journalistik – först på Nottinghams tidskrift, och sedan som en av flera redaktörer på The Times. Greene var en agnostiker vid den tiden, men när han började fundera på att gifta sig med Vivien Dayreil-Browning, en trevlig, artig tjej – slog det honom att, han ”borde åtminstone lära sig naturen och gränserna för de åsikter hon hade”. Efter vissa kval så konverterade han till katolicismen 1926 – då han döpte sig.

Han dränkte henne med brev och – för att övervinna sin rädsla för sex – erbjöd han henne ett äktenskap i celibat. De gifte sig så 1927, och de fick två barn, Lucy Caroline (f. 1933) och Francis (f. 1936). Vivien var gravid med sitt första barn (till förfäran av Greene som i början vill få barnet till adoption). Men han hade ingen avsikt att låta familjelivet att inkräkta på hans rovgiriga sexliv.

Tidigt i graviditeten dog Viviens mor. Greene övertalade henne att inte gå till kremeringen i London av hälsoskäl och gick ensam, spenderade eftermiddagen med en av sina favoritprostituerade som han kallade ”O”. Ett praktarsel milt sagt…

Han jobbade extra som frilansande journalist, bok-och filmrecensioner för The Spectator. Greene första publicerade roman var The Man Within (1929) och han började på heltid som romanförfattare. Hans första riktiga framgång var Stamboul Train (1932), med inspiration från filmen Orientexpressen (1934), en stor framgång och han tjänade tillräckligt med pengar från filmen för att ge honom frihet att resa. Under hela sitt liv reste Greene mycket, till vad han kallade världens vilda och avlägsna platser.

Fortsättning del två, senare delen av livet…

Källor:
guardian.co.uk
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
leninimports.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Byron Katie, läs om författaren, om hur hon funnit vägar ut i livet…

byron1

Kunskapen om sig själv, författaren Byron Kathleen Mitchell (född Reid) är värd läsa och tänka. Good or bad? Hon är mer känd som Byron Katie, född i början av december 1942, är en amerikansk talare och författare som lär ut en metod för egen utredning känd som ”The Work av Byron Katie” eller helt enkelt ”arbetet.”

Byron (”Katie” som hon ofta kallas) blev allvarligt deprimerad i början av trettio års åldern. Hon var en affärskvinna och mamma som bodde i en liten stad i öknen i södra Kalifornien, uppväxt i Barstow.

Under tio års tid försvårades hennes depression, och under de sista två åren kunde Katie sällan ta sig utanför sovrummet. Hon följde med nedåt, som dragen ned med en spiral, med paranoia, raseri, självförakt, och ständiga tankar på självmord, enligt henne själv.

Efter två äktenskap, tre barn och en lång period av oförklarliga vredesutbrott, tilltagande förtvivlan och djup depression vaknade hon upp till verkligheten en morgon i februari 1986. Hon kallade det ”vakna upp till verkligheten.” I ett ögonblick av upplysning ur djupet ur sin förtvivlan.

Enligt journalisten Allison Adato, började folk snart efter söka upp Katie och fråga hur de kunde hitta den frihet som de såg i henne. Personer från hennes stad och så småningom kom folk från alla håll för att träffa henne och några ville även – leva med henne. Katie har inte någon speciell religion eller tradition. Hon är gift med författaren och översättaren Stephen Mitchell, som medverkade vid hennes första bok, Loving What Is och hennes tredje bok, A Thousand Names for Joy.

Katie kallar sin metod för egen utredning ”The Work”. Hon beskriver det som ett uttryck, i ord, ett ordlöst förhör som vaknade i henne. Katie fick uppmaning att berätta om detta, talare, på offentligt håll i Kalifornien, sedan i hela USA, och så småningom i Europa och över hela världen. Hon har lärt metoden till människor på ex. fängelser, sjukhus, kyrkor, företag, bostäder med anhöriga med våld i hemmet, universitet och skolor.

byronkatie

”Vi lider frivilligt”, säger Katie i boken ”Älska livet som det är”. ”För att slippa plågas måste vi undersöka vad det är för tankar som ligger bakom reaktionen, och det kan var och en göra på egen hand med papper och penna.” Sedan 1993 har Katie varit på resande fot praktiskt taget hela tiden. The Work inrättar sig inte under någon religion, sekt eller terapiform. Vill du veta mer och få tips sök efter hennes böcker.

Några av hennes citat – uttryck, på engelska.
No one can hurt me—that’s my job.
If I had a prayer, it would be this: “God spare me from the desire for love, approval, and appreciation. Amen.”
If I think you’re my problem, I’m insane.
When I am perfectly clear, what is is what I want.
Arguing with reality is like trying to teach a cat to bark—hopeless.
How do I know that I don’t need what I want? I don’t have it.

Källor:
levandekraft.se
en.wikipedia.org
thework.com
en.wikiquote.org

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Äta skaldjur, tradition och historik, ät dock ej ostron från Rocky Mountain Ostron…?

skaldj

Skaldjursätandet är gammalt, men först var det utan fest. Sedan blev det de rika som åt det. En del är emot att äta det. Motviljan mot att äta skaldjur kommer av Bibelns gammaltestamentliga förbud att äta ”djur som många fötter hava”. Men värre var att kräftorna sågs som asätare som livnärde sig på drunknades lik.

Första gången kräftor nämns i svensk gastronomi är dock i ett brev från Erik XIV till fogden på Nyköpingshus daterat 1562, där kungen befaller att man ska skaffa fram så många kräftor som möjligt inför hans syster Annas bröllop. Han tyckte under 1500-talet att vallgravarna runt de kungliga slotten i Sverige skulle börja användas för kräftodling, och att kräftförtäringen därefter spreds från hovet till adeln.

Carl Von Linné ansåg att människor inte skulle förtära vad han betraktade som insekter. För den svenska bondeklassen var det ännu på 1800-talet otänkbart att äta kräftor! Först förekom kräftorna i matlagningen och då oftast som ingrediens i olika rätter t.ex. kräftkorv, kräftbullar och kräftkaka. Och om de åts hela så kokades de i vin, vatten, salt och vinäger och åts varma.

Men historiskt?
I Sverige har vi ätit dessa kräftor sedan medeltiden och från 1500-talet har kräftan fungerat som festmat för kungligheter och överklassen. Men företeelsen med fest i samband med kräftfisket, där kräftorna äts hela och kalla, uppkom så sent som i slutet av 1800-talet, då i form av den borgerliga ”kräftsupen” vilket var ett festligt sätt att ta farväl av sommaren och välkomna den annalkande hösten. Runt 1930 kom namnet kräftskiva till.

Faktabiten:
Skaldjur är en matlagningsterm, som också används inom fiskerinäringen‚ för marina ryggradslösa djur med exoskelett, det vill säga någon form av hårt yttre skal, som omfattar blötdjur, kräftdjur och tagghudingar. Vanligt förekommande blötdjur i matlagning är olika arter av musslor, ostron, strandsnäckor (Littorinidae) och kammusslor (Pectinidae), medan vanligt förekommande kräftdjur är räkor, hummer, kräftor och krabba. Tagghuding brukar gälla rom av arter av sjöborren. Gott? 🙂

Att vi mest äter kräftor i början av augusti – beror på myndighetsbeslut, finns bestämmelser om detta.

Mat_dryck_skaldjur

Tänka på utomlands?
Vad är det som är så konstigt med Rocky Mountain Ostron?
Förmodligen det faktum att de inte är av den typ du hittar längst ner i havet, utan att de snarare är ett fantasinamn som ges till friterade testiklar från en buffel, en tjur eller ett vildsvin.

Rocky Mountain ostron (även kallade prärieostron) är välkända, framför allt i vissa delar av USA och Kanada där boskapsuppfödning är vanligt. Testiklarna är skalade, kokta, rullade i en mjölblandningen och stekta och serveras sedan med en fin cocktail sås. Huva!

Inom judendomen äts inte köttätande djur, skaldjur, fiskar utan fenor eller fjäll (bläckfisk, ål). Fisk, ägg och vegetabilier går däremot bra.

Vad vi väljer om skaldjur är individuellt. En del tycker om kräftor, en del räkor, en del hummer, en del allt. Läst att folk i djungeln som äter insekter och annat godis, säger att ni då, som äter djur med skal!!! 🙂

Källor:
hkportalen.se
so-rummet.se
hogtider.wordpress.com
sv.wikipedia.org
reseledaren.nu

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Läkaren Leonid Rogozov var tvingad utföra en otrolig operation på sig själv…

leonid

När man söker fakta finner man ofta mer än man först anar. Detta är en otrolig historia och därutöver som bonus, några andra också. Den handlar om Leonid Ivanovich Rogozov, som levde 14 mars 1934 till 21 september 2000. Han föddes i Dauriya Station, Chita Oblast, en avlägsen by i östra Sibirien, bara 17 km från Sovjetgränsen med Mongoliet och Kina, nära Manzhouli.

Han var en dåtida sovjetläkare som deltog i den sjätte sovjetiska antarktisutforskningen 1960-1961. Han var den enda läkaren som var stationerad på Novolazarevskaya Station. Dessutom fanns 13 assistenter.

Ur journalen som han skrev:
”På morgonen den 29 april 1961 var patientens allmäntillstånd dåligt. Förutom svaghet tillstötte illamående med kräkningar. Inom några timmar uppstod smärta i bukens övre del, som snart tilltog och vandrade nedåt till höger. Kroppstemperaturen steg till 37,4 °C. Det var helt klart ett fall av blindtarmsinflammation. Febern fortsatte att stiga. Det skulle krävas en operation för att rädda patientens liv.”

Dessa kliniskt torra anteckningar gjordes av den då 27-årige ryske kirurgen Leonid Rogozov. Vid tiden för det akuta sjukdomsfallet rådde svår snöstorm i området, vilket omöjliggjorde flygevakuering. Närmaste forskningsbas låg hundratals mil bort. Och så var det ett problem till. Det var Rogozov själv som var patienten…

Agera eller dö?
Han insåg att hans chanser att överleva en brusten blindtarm var lika med noll. Han bestämde sig för att operera sig själv. Han startade klockan 02:00 lokal tid den 1 maj med hjälp av en assistent som tillhandahöll instrument och höll en spegel för att observera områden som inte var synliga, medan Rogozov låg i halvläge, på sin vänstra sida. En lösning av 0,5% novokain användes för lokalbedövning i bukväggen.

rogozovappe

Rogozov gjorde ett snitt, 10-12 cm, i bukväggen, och skadade sig inuti något. Efter en dryg halvtimme blev han rejält matt och illamående, och tvingades därefter ta flera pauser för att kräkas och vila. Vid ett tillfälle svimmade han av.

Rogozov noterade att assistenterna var likbleka i ansiktet. Stationschefen, Vladislav Gerbovitj, som troligen tog fotot från operationen, intygade i sin dagbok att alla som befann sig i rummet var svimfärdiga, hur de hörde gurglande ljud från läkarens inälvor och helst av allt ville fly fältet. ”Men Rogozov var lugn och fokuserad, och arbetade metodiskt med svetten drypande från pannan.”

Efter två timmars operation, klockan 04:00 var operationen klar. Han hade avlägsnat den infekterade och delvis spruckna blindtarmen, rengjort bukhålan och sytt igen såret, därefter tog han några sömnpiller och föll i dvala. Redan nästa dag kände han sig bättre. Han beräknade att han kunde klarat sig ett dygn. Kroppstemperaturen återvände till det normala efter fem dagar, och stygnen avlägsnades sju dagar efter operationen. Han återupptog sina ordinarie uppgifter efter cirka två veckor.

rogozov-efter

Vid hemkomsten till Sovjetunionen (1961) tilldelades Rogozov – Arbetets Röda Fanas orden för sin hjältemodiga insats.

I oktober 1962 återvände Rogozov till Leningrad och började arbeta med ett chefsarbete inom sitt område. 1966 publicerade han en doktorsavhandling med titeln ”Resektion av matstrupen för att behandla matstrupecancer”. Han arbetade senare som läkare på olika sjukhus i Leningrad. Från 1986 till 2000 tjänstgjorde han som chef för operationsavdelningen i Sankt Petersburgs forskningsinstitut för tuberkulär pulmonologi.

Rogozov dog 2000, 66 år, i Sankt Petersburg, Ryssland, i lungcancer. En man man minns beroende på sin otroliga operation. Bilderna, från op och en efteråt på sjukhus och – vid hemkomsten.

Några andra otroliga operationer.
Evan O’Neill Kane, en kirurg i Pennsylvania, på tidigt 1900-tal, tog bort sin blindtarm 1921 och opererade ett eget bråck 1932

Inés Ramirez från Mexiko utförde sitt egna kejsarsnitt i mars 2000 utan någon medicinsk kunskap. Både hon och hennes bebis överlevde.

Dr Jerry Nielsen utförde en biopsi av en tumör på sitt bröst medan han var i tjänst vid en forskningsstation i Sydpolen. Hans cancer försvann, men återkom igen och han dog 2009.

Aron Ralston amputerade sin egen högra underarm med en kniv efter att den hade fastnat vid en stensamling under en vandring i Utah 2003.

Man förstår att – nöden har ingen lag?

Källor:
en.wikipedia.org
popularhistoria.se
metro.co.uk
thewalrus.ca

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Bork Rigel, ett av de bästa kallbloden, tjänade över 13 miljoner…

borkrigel

Travets stjärnor bland kallblod räknar vi in denna sköna travare bland som vann det mesta. En bra ”spik” när han startade i V75. Det handlar om norska Bork Rigel som blev 25 år, var Norges vinstrikaste kallblod. När Bork Rigel var som bäst under 90-talet dominerade han den nordiska kallblodssporten. Han nådde tillsammans med sin kusk Jomar Blekkan, då ”mannen med mustaschen”, stor popularitet i Sverige och det blev flera V75-segrar på svensk mark.

Faktabiten:
Bork Rigel, född 18 maj 1988 – död 17 september 2013, hingsten var efter Alm Rigel och Linsi.
Alm Rigel, hingst, 1975 hos Knut Alm, Norge, död 1993. Modern Linsi var själv ostartad. I aveln har hon varit desto framgångsrikare och hon har förutom Bork Rigel lämnat Röder och Trollwan.

Bork Rigel, färgen bork, gulbrun, utan tecken, höjd 155 cm. Fick avlivas p.g.a. ålder och förkalkningar i båda frambenen, uppfödare – Wanvik Jens A, Norge.

BorkRigel11

Loppkarriären sträckte sig från 1991 till 2003. Han segrade som unghäst i bl.a. i Biri Oppdrettningslöp, Sörlandets 3 års-Cup, Nils A Skjölds Äreslopp och Momarkens Nordiska Kallblodslöp.

Han startade i 345 tävlingar och vann 168 av dem innan han slutade och tjänade 13 695 673 kronor, mer än någon annan norsk travare (1/1-2012). Rekordet – 1,20,4 km sattes år 2000. Hela 48,7 i segerprocent för kallblodshingsten, nästan varannan start. Mest körde Jomar men – i sista starten satt Per Oleg Midtfjeld upp, mannen bakom Steinlager m.fl.

På Leangens Travbana i Norge arrangeras Bork Rigels Minneløp varje år, en tävling som Järvsöfaks vann 6 gånger i rad.

Se reportage om hästen – HallofFame BorkRigel
https://www.youtube.com/watch?v=ItbOtC2e7yQ

”Han var så förnuftig, också i lopp. Han gjorde det han skulle men aldrig mer. Dessutom hade han självklart en fysisk kapacitet utöver det vanliga”, sagt av hästens ägare Jens A Wanvik.
Avslutade som avelshingst hemma på gården i Gåshaugen i Vanvikan, väster om Trondheim.
Ett kallblod man gärna minns!

Källor:
no.wikipedia.org
travsport.se
expressen.se
youtube.com
worldclasstrotting.com
haststam.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,