Hur var julfirandet i Vilda Västern och – för indianerna…? Del 2-2

Juletider har firats olika och jag undrade lite hur det var i den s.k. Vilda Västern eller the Wild West. I del två börjar jag med verklighetens serie?

Lilla huset på prärien?
Laura Ingalls Wilder skrev i förberedelserna inför julen i Kansas:

”Mamma var upptagen hela dagen lång med matlagning och hon bakade saltbröd och svenska kex, och enorma kastruller med bakade bönor, salt fläsk och melass. Hon bakade vinägerpajer och torkade äpplepajer och fyllde en stor burk med kakor, och hon lät Laura och Mary slicka kakskeden. Och i hennes julstrumpa fick hon fyra gåvor, en kopp, pepparmyntsgodis, en hjärtformad tårta, och en helt ny krona.

På julbordet kunde finnas konserverade frukter och grönsaker, färska om möjligt, och för dem som hade råd, kanske nötkött eller skinka. Många kvinnor började baka för firandet veckor i förväg. Fotpallar och broderade näsdukar, en del familjemedlemmar kunde arbetat i månader före jul. Andra stickade halsdukar, mössor, vantar och strumpor.

Om familjen hade haft ett bra år, kanske barnen kunde få godis, små gåvor, kakor och frukt i sina strumpor. Vanligt på julafton var att familjen sjöng julsånger runt granen eller öppna spisen. På juldagen skulle de flesta gå till kyrkan, sedan hem för den traditionella julmaten och/eller tillbringa dagen med att besöka vänner och grannar.”

Ensamhet…?
Men också vanligt, många pionjärers hem var helt enkelt för små för att göra plats för ett träd som ex. gran. Många var dock ensamma, ofta cowboys, som spenderade en ensam kväll utan att kunna nyttja festligheter.

Soldaten, general G. A. Custer är omskriven och hans fru Elizabeth berättar i en bok hon skrev ,”Tenting on the Plains”, ”Tälta på slätten” (publicerad i 1887), om julfirandet:
”Vi hade en härlig jul … Vi hade en stor julgran och Autie (mannen) var jultomten och gav små personliga ord till alla som fick gå fram och ta emot hans gåva. Granen, trädet var väl upplyst.

Indianer och jul?
Indianerna firade naturligt ej jul, men efter hand som de ”amerikaniserades”, missionärer spred ordet om Jesus Kristus och kristendomen i hela landet, så antog de en del firande. Den första indianska julsången ska ha skrivits av en jesuitmissionär, präst, broder Jean de Brébeuf, runt 1640-41, skriven för Huron indianer.

Huronerna byggde ett litet kapell med granar och bark för att hedra krubban i Betlehem. Detta blev den plats där Jesus föddes. Vissa huroner reste så mycket som två dagar för att få ha julfirande. Djuren på krubban var en räv, bisonoxe och björn. Huroner gjorde också ett traditionell tält av skinn och denna julsång för dem skrevs ursprungligen på deras språk – översattes senare till franska, en mycket omtyckt och välkänd julsång idag.

Några rader om ”jultomten”, Santa Claus, St Nicolas eller som indianernas symboliska, Handsome Fellow. Lite av en indiansk tomte. Han är en stilig och modig man som bar en vit läderjacka och som gav gåvor till indianska barn. Idag är väldigt många indianer fattiga, lever i reservat, några har bättre ekonomi och firar julen med en kombination av europeiska seder och inhemsk kultur. En bild ovan visar staden Midland i Texas 1894, juldagen.

Källor:
legendsofamerica.com
lifeintheoldwest.com
buckarooleather.blogspot.se
aaanativearts.com
christmas.lovetoknow.com
manataka.org

Blogginlägget nedskrivet 03/09 -22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

 

 

 

Vad var Saturnaliefesten som man firade i vår jultid i antikens Rom…?

Folk spelade spel, drack för mycket vin och upphävde den gängse ordningen mellan herrar och undersåtar – det romerska saturnalie- och kalenderfirandet gav inspiration till våra jul- och nyårsfester. Festen i antikens Rom hölls i december och var en fest till åkerbrukets gud Saturnus ära, Saturnaliefesten (latin Saturnalia). Då bytte slavar och herrar roller, man gav varandra presenter och en uppsluppen stämning rådde. Den kristna jultiden åsidosatte både hedningarnas saturnaliefest som firades den 17 – 23 december och den obesegrade solens dag.

---

Poeten Catullus beskriver saturnalia som de bästa av dagar. Det var en tid av firande, av påhälsning av vänner, och av överlämnandet av presenter, speciellt vaxljus (cerei) och små keramikfigurer (sigillaria). Saturnus var fader till Roms viktigaste gud, Jupiter. Saturnus var son till Uranus och Gaia.

Saturnalia infördes i Rom runt år 217 f.v.t. i ett försök att höja medborgarnas moral efter en förkrossande militär förlust man lidit mot Kartago. Till en början firade man högtiden under en dag, den 17 december, men efter hand utvecklades den till ett veckolångt överdådigt firande som fick sitt slut den 23 december. Myndigheterna gjorde ett flertal försök att förkorta festligheterna, men alla försöken misslyckades. Kejsar Augustus försökte förkorta firandet till tre dagar, och Caligula gjorde ett försök med fem dagar. Dessa försök orsakade uppror och massiva revolter bland de romerska medborgarna.

Fest såklart med offer?
Festligheterna innefattade sedvanliga rituella offer, man tillverkade och skänkte små presenter (saturnalia et sigillaricia), skolorna hade lov och en speciell marknad (sigillaria) inrättades under firandet. Spel och dobbel, som annars inte var tillåtet, tilläts till och med för slavarna under högtiden.

Kläder vid festen?
Togan bars inte under festligheterna, snarare bar alla färgglada informella ”middagskläder” samt en speciell hatt som annars enbart bars av frigivna slavar som symbol för deras frihet. Slavarna undslapp under högtiden bestraffningar, och de behandlade sina herrar med (åtminstone sken av) respekt. Slavarna firade med en bankett; före, med eller serverade av sina herrar. Trots detta var den omvända statusordningen högst ytlig; banketten tillreddes oftast av slavarna själva, och de brukade även tillreda sitt herrefolks måltider. Det tilläts alltså inom tydliga gränser; den vände upp och ner på den sociala ordningen utan att omstörta den. Den sedvanliga hälsningen romare emellan under högtiden var som i typ ”Hell Saturnus!”.

Toga (av latinets tego, ”att täcka”) var en romersk mantel av ylle buren ovanpå en tunika. I romarriket var ursprungligen togan för bägge könen, men med tiden byttes togan ut successivt för kvinnor som istället började bära stola.

I judendomen?
I Mishna och Talmud, judendomens viktigaste skrift, beskrivs en hednisk festival vid namn Saturna som inträffar åtta dagar innan vintersolståndet. Den följs åtta dagar senare av en festival som heter Kalenda. Talmud tillskriver denna festivals uppkomst till Adam (Bibeln), som lade märke till att dagarna blev kortare och trodde att det var en bestraffning för hans synder. Talmud anger att denna festival senare blev en hednisk ritual. Obs imorgon Lucia.

Källor:
sv.wikipedia.org
varmlandsflyttstad.se
svd.se
ne.se

Blogginlägget nedskrivet 08/09 -22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

 

 

Hur var julfirandet i Vilda Västern och – för indianerna…? Del 1-2

Juletider har firats olika och jag undrade lite hur det var i den s.k. Vilda Västern eller the Wild West. Ja på 1800-talet firade pionjärerna och cowboys på prärien ungefär på samma sätt som vi gör idag. Det var jultomte, presenter, dekorationer och – julfesten. Livet i Vilda Västern var hårt och oförutsägbart, det var ofta fruktansvärda snöstormar och kalla decembervindar. Män som jobbade i bergen fick sluta tidigare med sina gruvor med rädsla just för ovädret. Men man såg fram emot sång, lukten av hjortkött som rostats över öppen eld. Wow!

Julpynt?
Man pyntade med vad som fanns ex. tallkottar, nötter och bär. En julgran var dekorerad med hemgjorda ting, man gjorde även figurer och dockor av halm eller garn, band, bär, strängar med popcorn, veckat papper och pepparkakor användes också. Gåvorna var också handgjorda. Majsskalsdockor, påsar, egentillverkade leksaker, kuddar och broderade föremål gjordes alla med kärlek av familjemedlemmar.

Tidiga julfirare var upptäckarna Lewis och Clark med män under vintern 1805. Expeditionen hade nått Oregon Coast och väntade det varmare vårvädret i ett litet fort de hade byggt. Männen firade ledigheten genom att avfyra sina gevär och sjunga. Senare gav Lewis och Clark presenter till sina män ur de få leveranser som de hade med, näsdukar och tobak.

Traditionen med jultomten var populär bland barn vid gränsen och en tidskrift som heter ”St Nicholas” var tillgänglig. Denna tidskrift publicerades från runt början av 1800-talet till 1940-talet. Den var avsedd för barn i isolerade områden och i denna skrift på 500 sidor fanns berättelser, poesi, tävlingar, spel och hantverk. Det var särskilt hjälp för att hålla barn underhållna under de långa vintermånaderna vid gränsen.

Bland många nytillkomna familjer som var bland de första banbrytande fanns sådan stor lust till att fira jul i och med att de ville få hemkänslor. Catherine Haun, pionjär, skrev 1849, om att göra det bästa av en svår situation. 

”Även om man var van vid tält så tillbringade många den så. Jag minns inte att vi någonsin haft lyckligare ledighet tillsammans. Till jul hade vi biff på grizzlybjörn som vi betalade 2,50 dollar för, kål för 1,00 dollar – och även torkade äpplen!”

I del 2 på tisdag fortsätter mer om sederna vid jul.

Källor:
legendsofamerica.com
lifeintheoldwest.com
buckarooleather.blogspot.se
aaanativearts.com
christmas.lovetoknow.com
manataka.org

Blogginlägget nedskrivet 03/09 -22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.