Populärt är bland många är att tatuera sig, någon kanske fastnat i det och idag kan man se en massa olika sorter och placeringen på kroppen. Man fortsätter smycka sin kropp. Tattoo, gaddad, står för tatuering, beständig/ permanent målning av huden genom penetration av nålar doppade i färg, en form av body art, på hud målad bestående bild.
Dyrt är det, trendigt gör det dyrare och – det är ju ett av många hantverk. Min far hade det långt före andra världskriget, han var sjöman i många år och då var det naturligt. Ankare och kätting med mera.
Ordet tatuering kommer från polynesiskan. Denna teknik kallades Tattoe, som senare blev tatuering eller Tattoo. I denna teknik tog man djurben och spetsade dessa till vassa kamliknande nålar som man doppade i bläck och sedan slog in i huden med en liten benhammare. Idag tillämpas det av några, oftast utomlands.
Efter att de tidiga europeiska kulturerna övergått till kristendom var det i västvärlden nästan uteslutande sjömän och kriminella som bar tatueringar, fram till dess att det åter blev ett mode på 1980-talet. Den mest spridda formen av tatuering är den som utvecklades i Polynesien, som nämnts – och som upptäcktes av James Cooks expeditioner samt spreds över världen med sjömän.
Ännu längre bakåt, eurasisk, har det funnits åtminstone sedan neolitisk tid. Ötzi, Ismannen, hittades i Ötztal i Alperna och hade ca 57 koltatueringar – bestående av enkla prickar och linjer på hans nedre ryggrad, bakom hans vänstra knä och på hans högra fotled. Han levde omkring år 3300 f.Kr. under den period som går under benämningen kopparstenåldern.
Sir Martin Frobisher (1535-1595) var 1577 på sin andra resa från Harwich, England med 3 fartyg och omkring 120 män för att hitta Nordvästpassagen till Kina och löftet att finna guldmalm. Frobisher tog två fångar på resan, en infödd inuitman och en kvinna med ett barn, vid återkomsten till England blev kvinnan med tatueringar på hakan och pannan en stor attraktion vid Elizabeth I:s hov. Alla tre dog inom en månad, tragiskt, men inte helt ovanligt då.
Märkligt i nutid, i augusti 2013 tatuerade William Mullane i London sig med ett porträtt av sin far och använde bläck blandat med en liten del av sin fars aska. Ovanligt och troligen lär det ej bli något mode.
Flera kändisar med tatueringar? Zlatan, David Beckham, Angelina Jolie har kinesiska tecken inristade på kroppen, Rhianna, Caroline af Ugglas, Britney Spears, Petter, Johnny Depp, Lotta Schelin, Heidi Klum, Patrik Sjöberg, Megan Fox, Lady Gaga, Dregen, Christina Ricci, Kitty Jutbring, Victoria Beckham m.fl.
En man som åtalades här i landet för att en tatuering på sin arm ansågs vara hets mot folkgrupp friades av tingsrätten. Tatueringen visar symbolen för det nazistiska SS under Hitler-tiden. Mannen greps då han var fanbärare för Nationaldemokraterna vid en manifestation i Göteborg. Tingsrätten ansåg att en tatuering i sig själv inte kan vara olaglig, trots symboliken. Man påpekade också att tatueringen doldes före manifestationen.
Dock, som med mycket, finns en baksida. De som skaffade tribalmönster är idag fruktansvärt ute, enligt experter. Även en del citat och annat, samtidigt som många vill ta bort namn, kanske på f.d. pojk-/flickvänner. Så trenden har börjat gå i motsatt riktning för nu vill många bli av med sina kroppsutsmyckningar istället. Plötsligt har detta skapat ett uppsving, där allt fler öppnar salonger som bara sysslar med borttagningar. Majoriteten av kundkretsen är i åldrarna 20-35 år, ca 60 % är kvinnor och 40 % män. Vanligast är att man ångrar tatueringar som sitter där de exponeras mycket, som på armar och skuldror.
Slutligen är det en längre process tidsmässigt ta bort, det kräver flera besök med paus emellan. Det ska vara mer smärtsamt än när man skaffade dem och – det är dyrt. Själv ser jag det som en form av konst, skönhet, men med en tanke bakom och ej för många. De som har ett minne förknippat med dem tror jag aldrig ångrar sig, som barnens namn ex. Tatuering kan skapa infektioner och allergier, men rätt skött minimerar man risken. Bild över några tatueringar.
Vi läser om ofta om slakt i samband med religion och – vad betyder vad? På jordbruksverkets sida framgår följande, kortat.
Religiös slakt? Det är förbjudet att slakta djur utan bedövning. Djur ska skyddas från onödigt lidande. Därför ska djur alltid bedövas före slakt i Sverige. Djurskyddslagens bestämmelser om att djur ska vara bedövade. Halalslakt är tillåten om djuren är bedövade
Det är tillåtet att bedöva fjäderfän och får med el före slakt. El-bedövning är idag den absolut vanligaste bedövningsmetoden vid vanlig slakt av fjäderfän. Metoden används även i relativt stor utsträckning vid vanlig slakt av får. El-bedövning före slakt accepteras av många av världens muslimer.Nötkreatur måste däremot alltid bedövas med bultpistol eller motsvarande innan avblodning sker. Eftersom bedövning med bultpistol inte leder till att hjärtat omedelbart stannar kan även den metoden accepteras av vissa muslimska grupper.
Om djuret är vid medvetande kan smärta och stress utlösa kramp. Det kan innebära att avblodningen försvåras och blod låses in i muskler och kärl. Det kan i sin tur påverka köttkvaliteten negativt. Obedövad slakt är förenat med smärta för djuren. Det framgår av forskningen. Djuren är medvetna och känner smärtan längre innan de förlorar medvetandet än vad man tidigare trott. Även övriga bestämmelser måste följas vid halalslakt
Inom t.ex. koscherslakten accepteras inte bedövning före avblodning och därför sker ingen sådan slakt i Sverige. Lagen är sålunda. ”Djur ska skyddas från onödigt lidande. Därför ska djur alltid bedövas före slakt i Sverige. De svenska förespråkarna anser man kan jämställa det med älgjakten.
Halal är benämningen på vad som är tillåtet inom islam och omfattar allt mänskligt handlande. Motsatsen till halal är haram. I icke-muslimska och/eller icke-arabisktalande länder förknippas termen oftast med reglerna om tillåtna livsmedel. Förr kunde man läsa att ex. ”hos X i Y hade muslimska privata entreprenörer de senaste åren som hyrt in sig för att slakta. Köttet såldes då som halal i Z affärer, idag okänt.
Så skillnaden mellan halal och kosher är att kosherslakt som slaktform inte är godkänd – då inte bedövning före sker vid avblodning och därför sker ingen sådan slakt i Sverige idag.
Kosher, från hebreiskan, betyder tillåtet, godkänt och används i detta syfte om både mat och rituella objekt. Om ett rituellt föremål är kosher kan det brukas; om maten är kosher får den ätas av rättrogna judar. Vi har sett så mycket filmer från utlandet där djur bara dras iväg med och man skär av halsen utan minsta bedövning.
I svenska Farmen sker ibland att man tar en gris med rep till gården som fått ett skott i skallen, 2001 var det med ett jaktgevär – på bästa TV-tid. Men enligt bonden. ”Jämför man med slakt i industrier är det här betydligt bättre för djuret – utan stress och onödigt lidande, sa då bonden förväntat, ”Gutta” Andersson. Bilden på gårdsdeltagarna innan skottet föll.
Frågor söker svar, finns inga finns ofta något närliggande som med flera alternativ kan skapa en bild av vad svaret kan vara eller bli. 🙂 Tidsbegreppen vi ofta använder är väldigt diffusa. Finns det några beräkningar? Strax? Snart? En stund? Ett tag? Det sista kan komma från ett årtag, och den tiden det tar? Osäkert dock. Tid är så relativt. Är en stund kortare än ett tag men längre än ett ögonblick?
Tid? Tid är en grundläggande dimension i vår tillvaro som gör att vi kan beskriva händelser i vad som har skett, vad som sker nu och vad som kommer att hända senare, det vill säga ge en ordnad följd, en sekvens, av händelser. Hela vår tillvaro kretsar kring tid. Tiden styr vår vardag, vårt sociala umgänge och vårt arbete.
Vi använder rumsliga metaforer för tidsåtgång – vi kan ”arbeta hela natten” när vi ”närmar oss påsk” och ibland ”ligger vi efter i schemat”. Amondawafolket, å andra sidan, saknar språkliga begrepp som kopplar ihop tid och plats. Den lilla språkgruppen med ungefär 150 talare kom i kontakt med omvärlden i slutet av 1980-talet, och den är en hittills enda i världen där forskarna funnit en tidsuppfattning utan kopplingen tid-rum. Som naturfolk lever de i nutid.
Att strax betyder en relativt kort tidsrymd kan vi nog vara överens om, men går det att tidsbestämma? Nej, ingen säker källa påvisar skillnaderna utan mer till vår egen bedömning.
Strax, snart, stund och ögonblick? Man kan tycka att dessa ord betyder att det får gå lite mer tid än när något ska ske genast eller nu. Men ingen faktisk beräkning. En stund är 5 minuter?
Försök bestämma tider? På nätet har någon försökt sig på att tidsbestämma begreppen och – påstår att ett ögonblick är tre minuter, strax tolv minuter, snart 24 minuter och en stund 48 minuter. Det behöver inte nödvändigtvis vara fel, men med tanke på folks otålighet så borde det handla om sekunder istället. //
Någon anser att strax är 1-10 minuter medan snart är 10 minuter och upptill en halvtimme. Annan skribent. // Mer: ”Strax” handlar om någon till några minuter medan ”snart” har betydligt större tidsspann… När det gäller ”snart” så beror det även mycket på sammanhanget också hur lång tid det handlar om. // Själv har jag en gång hört att nuet varar i tre sekunder, sedan blir det dåtid.
Någon skriver – att ett ögonblick är lika med 0,3 sekunder. Den slutsatsen beror på att det är genomsnittstiden för Google att besvara en sökning.
Det är de mer moderna tidsbegreppen som förbryllar och irriterar mest. Jag tänker på ”Jag ska bara …” (Alfons Åberg) som onekligen handlar om en väldigt oprecis tidsrymd som egentligen kan vara närmast oändlig.
Och vad betyder ”jag gör det sen”? Eller rättare sagt när infaller sen. Om en timme, ett år, i nästa liv.
Om en stund? ”En relativt kort tidsperiod, oftast längre än ett ”ögonblick” men kortare än ett ”tag”. Som i, ”Det här tar ännu en stund.” Etymologi: Av fornsvenska stund f, av fornnordiska stund f, av urgermanska *stundo (”stund, timme”), av urindoeuropeiskt ursprung. (x)
Sammanfattar detta som alla kan ha olika syn på, men värt begrunda. Jag tycker vi ”slarvar” med språket och istället för att tala om tydligt väljer vi ett begrepp som ger oss valmöjligheter. Vi ses om en stund kan ge oss tid mellan 15 minuter och ja kanske 45 min? Samhället är dock uppbyggt efter tiden, viktigt att allt går ihop. Jobb, möten, tider följer oss. Vad är din arbetstid? Jag börjar tidigt, har rast strax och slutar sedan. Ordning och reda?
Avslutar med en bra tolkning jag läste. ”Ord och betydelser är av naturen vaga och flexibla. När slutar träd att vara träd och går över till att bli buskar? Varför säger vi att vin är vitt när det inte är vitt? Och varför har vi över huvud taget ord som stor och liten när det beror helt på vad man jämför med? Jo, därför att språket är ett ungefärligt och symboliskt uttrycksmedel, inte ett slags exakt avbild av verkligheten.”
Är denna kvinna okänd för dig? Jag tvekade själv en aning, vem och vad, Eleonora? Jo, hon var hustru till två kungar och mor till tre, deltog i korståg i fjärran land och i fraktionsstrider på hemmaplan. Hon spelade högt och förlorade allt, men fick sin revansch. Tala om tidig kvinnokämpe!
Fransk och engelsk drottning och arvtagerska till Akvatinten i Frankrike. Eleonora av Akvitanien (Aliénor d’Aquitaine), född cirka 1122, död 1 april 1204, var drottning av Frankrike från 1137 till 1152, och drottning av England från 1154 till 1189, och själv regerande vasallhertiginna av Akvitanien från 1137 till 1204. Vidare var hon regent i England under sonen Rickards frånvaro under det tredje korståget, en europeisk invasion av Mellanöstern. Hon har kallats den rikaste och mäktigaste kvinnan i Europa under sin livstid.
År 1137 blev hon gift med Frankrikes tronföljare Ludvig, franske kungen Ludvig VII. Samma år besteg maken Frankrikes tron och hon blev drottning. Sin man Ludvig såg hon inte mycket till. Den unge kungen var föga intresserad av det världsliga. Ludvig blev hennes medregent i Akvitanien och bådas underskrift krävdes då vid utfärdandet av regeringsakter. Eleonora följde med Ludvig på andra korståget 1147-49.
Hon gifte sig senare med den engelske kungen Henrik II. I rask takt framfödde hon ett stort antal barn, varav hela fyra av ”rätt” kön. Tronföljden var tryggad, och med råge. Äktenskapet var ett förståndsäktenskap, och paret levde av nödvändighet ofta åtskilda, var och en självständig i sin respektive värld. På 1100-talet hade man redan kärlekslivet klargjort.
I det senare äktenskapet blev hon mor till bl.a. älsklings-sonen Rikard Lejonhjärta och Johan.År 1173 ledde hon ett uppror tillsammans med sönerna mot maken Henrik II. Upproret misslyckades, och Eleonora tillfångatogs och fängslades i England femton år. Hon släpptes fri då Rikard ärvde tronen 1189. Hon tog genast makten i England och bevarade tronen åt Rickard tills han kunde återvände till England och ta över styret. Eleonora var sedan regent i England under Rickars frånvaro under det tredje korståget 1189-94. Hon återtog också kontrollen över sitt eget rike.
Det var på sin farfars, hertig Wilhelms, borg i Poitiers (en stad i centrala Frankrike vid floden Clain) som hon valde att slå sig ned. Staden, som sedan denne glade trubadurs dagar hade legat i stilla dvala, levde nu upp på nytt genom drottningens ankomst. Redan tidigare hade Eleonora ägnat stor omsorg åt residensstäderna i sitt rike, låtit bygga och förstora och befästa. Wilhelms mörka försvarsborg i Poitiers hade utökats med bekväma bostadsvåningar, arkadkantade festsalar och fönster med utsikt över det romantiskt slingrande flodlandskapet utanför. Det var som gjort för det liv hon nu skulle börja leva.
Dessa söner, i sin makthunger ständigt trolösa även mot varandra, deltog i en konspiration mot sin far, ett uppror som Henrik endast med möda lyckades stävja. Som man kan förstå var Henriks raseri inte av det mildare slaget. Medan sönerna hals över huvud flyr till Ludvig för beskydd, galopperar Henrik i ilfart med sina män till Poitou, bränner sina upprorsmäns borgar till grunden och stormar in i Eleonoras slott i Poitiers. Eleonora, som i mansdräkt redan kastat sig upp på en häst för att undkomma, blir upphunnen av sina förföljare. Än en gång sin mans fånge förs hon denna gång till England, där hon spärras in i tornet på Salisburys slott.
Först elva år senare var Eleonora fri igen. Då hade Henrik dött (1189), en bitter och besviken man, övergiven av alla de sina. Hennes första åtgärd efter frigivningen blir att släppa ut sin mans alla övriga motståndare ur fängelserna i England, och snart nog är hon på nytt i full färd med att blanda sig i storpolitiken. Hon tar misshagliga påvar i örat, hon reser oförtrutet runt i Europa för att ordna fördelaktiga äktenskapsallianser för sina barn. Eleonora bosatte sig år 1201 i Fontevraudklostret.
Döden? Hon dog 1 april 1204, 82 år gammal, och ligger begravd i Fontevraud-l’Abbaye i Anjou nära maken Henrik och sonen Rikard. På hennes grav mellan Angers och Poitiers kan man ännu se hennes bild.
Hon ligger helt kyskt och läser en bok, och hon ligger bredvid den man hon en gång fjärmade sig från, kungen av England, Henrik Plantagenet. Intill dem ligger deras son, Rikard Lejonhjärta, död i förtid.
Kuriosa: Marie de France (på bilden) var en fransk adelsdam, verksam vid Henrik II:s och Eleonora av Akvitaniens hov i England i slutet av 1100-talet. I övrigt är ingenting känt om hennes liv. Marie de France är den medeltida trubadurpoesins främsta kvinnliga företrädare. Hon är författare till ett antal versnoveller, s.k. lais, samt en fransk version av Aisopos fabler. Själv framställer hon sig i första hand som upptecknare av gamla dikter, berättelser och sånger. ”Jag vill inte att de skall dö vid vägkanten, glömmas och försvinna”, står det i förtalet till hennes lilla bok. Ännu en okänd?
In English: Is this woman unknown to you? I hesitated myself, who and what, Eleonora? Yes, she was the wife of two kings and three to three, participated in crusades in distant lands and in factional struggles at home. She played loudly and lost everything, but got her crazy. Talk about early female fights!
French and English queen and heir to the Aquatine in France. Eleonora of the Aquitaine (Aliénor d’Aquitaine), born about 1122, died April 1, 1204, was the queen of France from 1137 to 1152, and Queen of England from 1154 to 1189, and ruled the Vase of Hightigin of Akvitia from 1137 to 1204. Furthermore, She reigned in England during the absence of Rickard during the third crusade, a European invasion of the Middle East. She has been called the richest and most powerful woman in Europe during her lifetime.
In 1137, she became married to France’s throne follower Louis, French King Louis VII. In the same year, the faith of France conquered and she became queen. Her husband Ludvig did not see much of her. The young king was little interested in the worldly. Louis became her mediator in Akvitania and the signature of both boats was then required when issuing government acts. Eleonora followed Ludvig on the second crusade 1147-49.
She later married the English king Henrik II. At a rapid pace, she brought a large number of children, of whom all four of the ”right” sex. The throne was ensured, and with a shame. Marriage was a divorced marriage, and the couple necessarily lived separately, each independent in their respective world. In the 1100s, love life had already been prepared.
In the latter marriage she became a mother to the sweetheart Rikard Lejonhjärta and Johan. In 1173 she led a rebel together with the sons of the husband Henrik II. The uprising failed, and Eleonora was captured and imprisoned in England fifteen years. She was released when Rikard inherited the throne in 1189. She immediately took power in England and kept the throne at Rickard until he could return to England and take over the board. Eleonora was then ruled in England during Rickar’s absence during the third crusade 1189-94. She also regained control of her own kingdom.
It was at his grandfather, Duke Wilhelm’s castle in Poitiers (a city in central France on the river Clain) whom she chose to settle down. The city, which since the happy days of this happy trubadur, had been living quietly, lived again through the arrival of the queen. Earlier, Eleonora had devoted great care to the residences of his kingdom, had to build and enlarge and consolidate. Wilhelm’s dark defense castle in Poitiers had been extended with comfortable residential buildings, arcade-shaped banqueting rooms and windows overlooking the romantic winding river landscape outside. It was as done for the life she would now start to live.
These sons, in their magic hunters, constantly loyal to each other, participated in a conspiracy against their father, a rebellion that Henrik only with difficulty managed to overcome. As you can understand, Henry’s fury was not of the milder battle. While the sons head to head flies to Louis for protection, Henrik runs galloping with his men to Poitou, burns the villages of his insurgents to the ground and storms into the castle of Eleonora in Poitiers. Eleonora, who in mankind has already thrown himself on a horse to escape, is caused by his persecutors. Once again, her husband’s prisoner, she is taken to England this time, where she is locked into the tower at Salisburys Castle.
Only eleven years later, Eleonora was free again. Then Henrik died (1189), a bitter and disappointed man abandoned by all theirs. Her first action after the release will be to release her husband’s all other opponents from prisons in England, and soon she will be in full swing in the big policy. She takes mischievous pains in her ear, she travels unnoticed throughout Europe to arrange beneficial marriage alliances for her children. Eleonora settled in 1201 in the Fontevraud Monastery.
Death? She died April 1, 1204, 82 years old, and is buried in Fontevraud-l’Abbaye in Anjou close-up Henrik and son Rikard. On her grave between Angers and Poitiers, one can still see her picture. She is quite chic and reads a book, and she is next to the one she once deserted, the king of England, Henrik Plantagenet. Next to them lies their son, Rikard Lejonhjärta, dead in advance.
Curiosities: Marie de France (pictured) was a French nobility dam, working at Henrik II and Eleonora of Akvitani’s court in England in the late 1100s. By the way, nothing is known about her life. Marie de France is the medieval trubadurpoein’s premier female representative. She is the author of a number of versnoveller, so-called. lais, and a French version of Aisopo’s fables. She herself primarily prepares as a record maker of old poems, stories and songs. ”I do not want them to die at the roadside, be forgotten and disappear,” says the business of her little book. Another unknown?
Döden ser många som slutet, flera tror livet fortsätter i annan form. Många vill ej höra talas om döden, ordet döden följs ju av sorg vanligen. Jag tror vi borde tala om det i vardagen, som livet, som födseln. Astrid Lindgren berättade att när hon och hennes systrar hördes på telefon sa de alltid först, Döden, döden. För att avdramatisera deras situation och att de var äldre och medvetna?
Döden är livets upphörande, en avslutning av alla biologiska funktioner som upprätthåller en levande organism. I biologin ses det som ett permanent stadium, att alla levande ting förr eller senare dör
Folk som vill donera organ borde tänka på en sak. För döden är inte ett specifikt ögonblick. Det är en process som kan ta tiotals minuter, upp till en halvtimma. Det säger Sam Parnia, brittisk professor och erfaren intensivvårdsläkare, som varit med om att återuppliva en lång rad patienter med hjärtstillestånd. Någon har skrivit att en läkare som väntar på organ gärna vill ta dem direkt och med chansen att de ska vara livsdugliga.
I Sverige är det överlämnat till den medicinska vetenskapen att i de flesta fall på klinisk väg bestämma när döden inträtt för en människa. Numera är det i lag reglerat att en människa är död när hjärnaktiviteten upphört, så kallad hjärndöd, eller som det uttrycks i §1 i lag 1987:269 (Lag (1987:269)
En överlevare som ”dött”. ”Jag är definitivt mindre rädd för döden. Nu vet jag att döden inte är värre än att sova. När man dör så slutar man bara helt enkelt att existera, det är inget att oroa sig för”.
I dag är det vanliga att man dör den ”långsamma döden”. Den snabba medicinska utveckling som inleddes i början av 1900-talet har givit oss penicillin, sulfa, insulin, bättre narkos, strålbehandling av cancer m m, vilket har inneburit bot för allt fler livshotande sjukdomar. Allt bättre hygien och levnadsstandard har också förlängt medellivslängden. Den är hög i Sverige, 82 år för kvinnor och 77 år för män.
I dag är det därför endast 20 procent som dör den ”snabba döden” – i olyckor, akut hjärtinfarkt, förgiftningar och självmord. De allra flesta människor, 80 procent, kommer att dö i en kronisk sjukdom som så småningom leder till döden.
Många av de patienterna har efteråt kunnat berätta om märkvärdiga saker. De har haft en nära döden-upplevelse. Många människor upplever inte att döden gör ont utan att det snarare sker en befrielse och att kroppen går in i ett skönt stadium, som att sova. Sedan kan ju anledningen till döden göra ont, en lång och utdragen sjukdom kan vara smärtsam. Men när en människa dör så somnar den in för gott. Man behöver inte vara rädd för döden men tänk på att leva så många dagar som möjligt tills att åldern får utvisa vilken som blir den sista dagen, anser andra. Jag har sett döden på flera sätt och jag är osäker. Tror det finns massor av situationer kring döendet.
Läst: ”Såg på TV igår ett reportage om en kvinna som lagt sig på T-banespåret för att ta sitt liv. När hon hörde tåget komma kände hon det som en efterlängtad befrielse och beskrev det som att hjärnan blockerades. Att vetskapen om att svår smärta väntas skulle blockera hjärnans smärtförnimmelse låter visserligen humant. Hon släpades med tåget 20 meter men miste benen och det var ett under att hon överlevde enligt läkarna. Själv har hon inga minnen från olyckan. Är det en naturens försyn för att vi ska slippa lidande?”
Smärtsam död? När en människa ska avrättas med gift, så ska han eller hon först ges bedövningsmedel. Medlet både söver och tar bort smärta, innan själva giftinjektionen ges. Men, visar undersökningar, i många fall får personer för låg dos av medlet, vilket leder till starka smärtor och att man kvävs till döds. Forskarna har analyserat 49 obduktionsprotokoll och i nästan hälften av fallen hade personerna fått så låg dos att de kan ha varit vid fullt medvetande.
Obs detta gäller våra husdjur, gå igenom det innan med veterinären om hur det ska ske. Normalt ska man ge lugnande, som man ökar, vanligen somnar djuret, varefter man ger – sövningsmedel så djuret somnar in och organen upphör verka. MEN det sker att man ger för lite lugnande och ej låter det verka så var noga med att TALA OM DETTA som annars kan göra att djurets organ stängs av medan det lever med smärta.
Vad sägs om dö av smärta? Man kan inte dö av smärta. Däremot kan man svimma, om smärtorna kommer som en kraftig och mycket plötslig påverkan. Då slår hjärnan av. Det kan uppfattas som den ultimata försvarsreaktionen, som gör att man ökar chanserna för överlevnad i samband med allvarliga skador genom att skruva ned aktiviteten i alla kroppens system.
En ihållande smärta kan inte kopplas ur på detta sätt. Smärtsignalerna i hjärnan samlas alla i den del som heter thalamus, innan de sänds vidare till högre centra. Blir påverkan för kraftig, kommer thalamus att dämpa smärtsignalerna. Det sker för att undvika att nerverna blir överbelastade och så att säga kortsluts. Reaktionen kan innebära att en person vid medvetande slipper känna smärta under en kortare period.
Det är för övrigt något som torterare sägs ha vetat i århundraden. Skall tortyr verka effektivt, skall man ta pauser, så att offret kan återhämta sig och på nytt uppleva smärta. Är smärtpåverkan fullkomligt extrem, släcker thalamus signalerna högre upp i nervsystemet, och det är då man svimmar. Smärta i sig själv kan alltså inte vara dödlig.
När man är frisk kan många saker vara meningsskapande: arbete, resor, upplevelser, relationer, religion, engagemang, föreningsliv, altruism. I livets slutskede är goda relationer ofta det som är mest meningsskapande: att man fortfarande befinner sig i ett sammanhang av goda relationer, att man får umgås, att man fortfarande betyder något för sina närmaste.
Människor som varit djupt medvetslösa men som vaknat upp igen har berättat att de kunnat höra vad som sägs, kunnat känna igen bekanta röster och kunnat uppleva beröring. Därför är det inte meningslöst att finnas nära den döende, att tala till den som är sjuk, hålla handen, stryka pannan, fukta munnen. Det är inte ovanligt att det mot slutet händer att den sjuke vaknar upp – som om krafterna samlas en sista gång. Jag vet några fall. Ibland räcker kraften till att säga några ord – ibland bara till att öppna ögonen och möta blicken hos den som vakar vid sjuksängen.
Vad säger medium? ”När själen lämnar sin kropp, så brukar man kunna se sin kropp där man lämnade den. Ibland så stannar man kvar en stund bland sina nära och kära som finns kvar på jorden. Ibland så kan själen stanna kvar hos familjen, under några dagar innan han han/hon går över till andra sidan. Kärleken dör inte för att du dör. Dem som du älskar här på jorden kommer du fortfarande att älska på andra sidan. De som älskar dig här kommer alltid att älska dig. Ni kommer inte att tappa bort varandra heller, för ni har en starkt band till varandra och de kan aldrig brytas.”
Tro är viktigt och med den vår syn på liv och död. Jag tror det är bättre tro än inte alls. Men att klargöra med anhöriga vad man vill är stort, redan när man är frisk och kry. Och tala om döden.
Finns det något positivt med döden? Vem vet vad? De som lider av enorma smärtor kan ”slippa dessa”, palliativ vård, där man ej ger uppehållande åtgärder. Palliativ vård (från latinets pallium, ”mantel” och palliatus, ”bemantlad” där manteln symboliserar omsorgen om den döende människan) omfattar vård av en patient med icke botbar sjukdom med förväntad dödlig utgång. Vården som nu har problem löser tyvärr ej detta alla gånger bra trots personal som kämpar. Resurserna.
Och med döden – vi får alla svar. Vad händer efter döden? Mörker, sömn eller himmel, möten med anhöriga? Det fysiska upphör och det psykiska kan ha en annan ”livsform”. Men nu lever vi 🙂 Nuet och livet är värdefullt även dåliga dagar. ❤
På svenska är svaret givet, men hur kommer det sig att det på engelska är lika. Först lite fakta, republiken Turkiet är inte den plats där fågeln uppstod från början, den fågel som amerikaner associerar med Thanksgiving. Faktum är att kalkonen är infödd till Nordamerika. Så varför delar de samma namn?
Det är inte så att de två orden bara låter lika. Kalkoner är uppkallade efter Turkiet. Men det finns ett samband. The Turkey’s Turkey Connection. 🙂
Turkarna har funnits i 700 år, men fossila kvarlevor av kalkoner är daterade 23 miljoner år tillbaka. Ordet kalkon/turkey har använts för att referera till ”landet ockuperat av turkarna” sedan 1300-talet och användes till och med av Chaucer i Duchessboken. Ordet Turk är av okänt ursprung, men det används på så olika språk som italienska, arabiska, persiska och många andra att hänvisa till personer från denna region.
Det land som ockuperades av turkarna var känt som det osmanska riket från 1300-talet till 1922. Efter det första världskriget och ottomanernas fall bildades turkiska republiken och tog på sig det namn som länge hänvisat till den regionen. Ger mening, eller hur? Turkar bor i Turkiet.
Engelsmän visste var att kalkon var utsökt och att det importerades till Europa av köpmän från Turkiet.De var turkiska köpmän, och så snart, kallades den just Turkey/Turkiet. Svaret rakt av 🙂
Ankara
När det gäller kalkon med vingar, har Meleagris gallopavo ett udda utseende, en fågel som är känd för sitt nakna huvud, vattenslag och regnbågar. Det är från Nordamerika (inte Mellanöstern). Vackra? 🙂
Bakgrunden? För att förstå detta måste vi lära känna en annan fågel: pärlhönan. För vi ska göra det lite krångligare. Den här fågeln har viss likhet med den amerikanska kalkonen. Pärlhöna är faktiskt infödd i östra Afrika och importerades till Europa genom det ottomanska riket. En gång importerade européer – pärlhöns, kalkon-kukan eller kalkonhöna, eftersom fågeln kom från turkarna. När bosättare i den nya världen började skicka liknande fåglar tillbaka till Europa, kallade de dem – kalkoner. Så först var pärlhönan, den som blev kalkon.
Pärlhöna är en liknande, om än mindre, fågel från Östafrika. Pärlhönsen importerades främst till Europa av turkarna. Som sedan gav namn till kalkon.
Men varje språk verkar ha radikalt olika namn för den här fågeln, och så Turkiet som använder en annan användning med sitt ord för kalkon som – hindi, vilket bokstavligen betyder indiska. Det ursprungliga ordet på franska, coq d’Inde, menade ”lutning i Indien” och har sedan kortats till dinde. Dessa namn kommer sannolikt från den vanliga missuppfattningen att Indien och den Nya Världen var ett och samma. På portugisiska är det bokstavligen en ”Peru-fågel” och i Malay kallas det en ”holländsk kyckling”.
Kalkonens acceptans i den gamla världen skedde snabbt. Vid 1575 åtnjöt engelskan den nordamerikanska fågeln vid julmiddagen, och Shakespeare pratade om det i Henry IV. Turkiet/kalkon med sås blev ännu mer känd när Charles Dickens skrev om det i en julstory 1843. När Lincoln förklarade Thanksgiving en nationell helgdag 1863 hade kalkon blivit en självklarhet för julmiddagen.
Vår svenska kalkon? Vid européernas upptäckt av fågeln trodde man fortfarande att Amerika (Västindien) var en del av Indien. Fågeln fick därför namnet ”Kalikut-höna”, och liknande, efter den indiska hamnstaden Kalikut – dagens Kozhikode. Exempelvis svenskans ”kalkon”, holländskans ”kalkoen” och estniskans ”kalkun” härleds alla från namnet som refererar till Kalikut. Även i Indonesien kallas arten ”kalkun”.
Det fanns ett amerikanskt skämt från 1800-talet om två jägare – en amerikan och en indian – som var på jakt hela dagen men bara får en uggla och en kalkon. Så vänder amerikanen sig till sin följeslagare och säger: ”Låt oss dela upp det. Du får ugglan och jag får kalkonen. ”Indianen säger:” Nej. Låt oss göra tvärtom. ”Så amerikanen säger,” Okej, jag får kalkonen och du får ugglan. ”Och indianen svarar: ”Du pratar inte alls turkey/kalkon.” Om allt går översätta direkt. Nej. 🙂
Kuriosa? Kalkonfilm eller enbart kalkon, är film som anses vara mycket dålig i till exempel regi, manus, skådespelarinsatser och så vidare trots att upphovsmännen inte avsett det. En förklaring till att kalkonfilm kallas just kalkonfilm är att kalkoner inte kan flyga (lyfta). Detta skulle kunna översättas till engelskans ”take off”, vilket är ett uttryck för att något lyckas eller blir populärt.
Imponera på andra räcker. Kalkon var utsökt och importerades till Europa av köpmän från Turkiet. De var turkiska köpmän, och så snart, kallades den just Turkey/Turkiet.
