Eleonora av Akvitanien, 1122–1204, fransk och engelsk drottning. In English too.

Är denna kvinna okänd för dig? Jag tvekade själv en aning, vem och vad, Eleonora? Jo, hon var hustru till två kungar och mor till tre, deltog i korståg i fjärran land och i fraktionsstrider på hemmaplan. Hon spelade högt och förlorade allt, men fick sin revansch. Tala om tidig kvinnokämpe!

Fransk och engelsk drottning och arvtagerska till Akvatinten i Frankrike. Eleonora av Akvitanien (Aliénor d’Aquitaine), född cirka 1122, död 1 april 1204, var drottning av Frankrike från 1137 till 1152, och drottning av England från 1154 till 1189, och själv regerande vasallhertiginna av Akvitanien från 1137 till 1204. Vidare var hon regent i England under sonen Rickards frånvaro under det tredje korståget, en europeisk invasion av Mellanöstern. Hon har kallats den rikaste och mäktigaste kvinnan i Europa under sin livstid.

År 1137 blev hon gift med Frankrikes tronföljare Ludvig, franske kungen Ludvig VII. Samma år besteg maken Frankrikes tron och hon blev drottning. Sin man Ludvig såg hon inte mycket till. Den unge kungen var föga intresserad av det världsliga. Ludvig blev hennes medregent i Akvitanien och bådas underskrift krävdes då vid utfärdandet av regeringsakter. Eleonora följde med Ludvig på andra korståget 1147-49.

Hon gifte sig senare med den engelske kungen Henrik II. I rask takt framfödde hon ett stort antal barn, varav hela fyra av ”rätt” kön. Tronföljden var tryggad, och med råge. Äktenskapet var ett förståndsäktenskap, och paret levde av nödvändighet ofta åtskilda, var och en självständig i sin respektive värld. På 1100-talet hade man redan kärlekslivet klargjort.

I det senare äktenskapet blev hon mor till bl.a. älsklings-sonen Rikard Lejonhjärta och Johan. År 1173 ledde hon ett uppror tillsammans med sönerna mot maken Henrik II. Upproret misslyckades, och Eleonora tillfångatogs och fängslades i England femton år. Hon släpptes fri då Rikard ärvde tronen 1189. Hon tog genast makten i England och bevarade tronen åt Rickard tills han kunde återvände till England och ta över styret. Eleonora var sedan regent i England under Rickars frånvaro under det tredje korståget 1189-94. Hon återtog också kontrollen över sitt eget rike.

Det var på sin farfars, hertig Wilhelms, borg i Poitiers (en stad i centrala Frankrike vid floden Clain) som hon valde att slå sig ned. Staden, som sedan denne glade trubadurs dagar hade legat i stilla dvala, levde nu upp på nytt genom drottningens ankomst. Redan tidigare hade Eleonora ägnat stor omsorg åt residensstäderna i sitt rike, låtit bygga och förstora och befästa. Wilhelms mörka försvarsborg i Poitiers hade utökats med bekväma bostadsvåningar, arkadkantade festsalar och fönster med utsikt över det romantiskt slingrande flodlandskapet utanför. Det var som gjort för det liv hon nu skulle börja leva.

Dessa söner, i sin makthunger ständigt trolösa även mot varandra, deltog i en konspiration mot sin far, ett uppror som Henrik endast med möda lyckades stävja. Som man kan förstå var Henriks raseri inte av det mildare slaget. Medan sönerna hals över huvud flyr till Ludvig för beskydd, galopperar Henrik i ilfart med sina män till Poitou, bränner sina upprorsmäns borgar till grunden och stormar in i Eleonoras slott i Poitiers. Eleonora, som i mansdräkt redan kastat sig upp på en häst för att undkomma, blir upphunnen av sina förföljare. Än en gång sin mans fånge förs hon denna gång till England, där hon spärras in i tornet på Salisburys slott.

Först elva år senare var Eleonora fri igen. Då hade Henrik dött (1189), en bitter och besviken man, övergiven av alla de sina. Hennes första åtgärd efter frigivningen blir att släppa ut sin mans alla övriga motståndare ur fängelserna i England, och snart nog är hon på nytt i full färd med att blanda sig i storpolitiken. Hon tar misshagliga påvar i örat, hon reser oförtrutet runt i Europa för att ordna fördelaktiga äktenskapsallianser för sina barn.
Eleonora bosatte sig år 1201 i Fontevraudklostret.

Döden?
Hon dog 1 april 1204, 82 år gammal, och ligger begravd i Fontevraud-l’Abbaye i Anjou nära maken Henrik och sonen Rikard. På hennes grav mellan Angers och Poitiers kan man ännu se hennes bild.

Hon ligger helt kyskt och läser en bok, och hon ligger bredvid den man hon en gång fjärmade sig från, kungen av England, Henrik Plantagenet. Intill dem ligger deras son, Rikard Lejonhjärta, död i förtid.

Kuriosa:
Marie de France (på bilden) var en fransk adelsdam, verksam vid Henrik II:s och Eleonora av Akvitaniens hov i England i slutet av 1100-talet. I övrigt är ingenting känt om hennes liv. Marie de France är den medeltida trubadurpoesins främsta kvinnliga företrädare. Hon är författare till ett antal versnoveller, s.k. lais, samt en fransk version av Aisopos fabler. Själv framställer hon sig i första hand som upptecknare av gamla dikter, berättelser och sånger. ”Jag vill inte att de skall dö vid vägkanten, glömmas och försvinna”, står det i förtalet till hennes lilla bok. Ännu en okänd?

---

In English:
Is this woman unknown to you? I hesitated myself, who and what, Eleonora? Yes, she was the wife of two kings and three to three, participated in crusades in distant lands and in factional struggles at home. She played loudly and lost everything, but got her crazy. Talk about early female fights!

French and English queen and heir to the Aquatine in France. Eleonora of the Aquitaine (Aliénor d’Aquitaine), born about 1122, died April 1, 1204, was the queen of France from 1137 to 1152, and Queen of England from 1154 to 1189, and ruled the Vase of Hightigin of Akvitia from 1137 to 1204. Furthermore, She reigned in England during the absence of Rickard during the third crusade, a European invasion of the Middle East. She has been called the richest and most powerful woman in Europe during her lifetime.

In 1137, she became married to France’s throne follower Louis, French King Louis VII. In the same year, the faith of France conquered and she became queen. Her husband Ludvig did not see much of her. The young king was little interested in the worldly. Louis became her mediator in Akvitania and the signature of both boats was then required when issuing government acts. Eleonora followed Ludvig on the second crusade 1147-49.

She later married the English king Henrik II. At a rapid pace, she brought a large number of children, of whom all four of the ”right” sex. The throne was ensured, and with a shame. Marriage was a divorced marriage, and the couple necessarily lived separately, each independent in their respective world. In the 1100s, love life had already been prepared.

In the latter marriage she became a mother to the sweetheart Rikard Lejonhjärta and Johan. In 1173 she led a rebel together with the sons of the husband Henrik II. The uprising failed, and Eleonora was captured and imprisoned in England fifteen years. She was released when Rikard inherited the throne in 1189. She immediately took power in England and kept the throne at Rickard until he could return to England and take over the board. Eleonora was then ruled in England during Rickar’s absence during the third crusade 1189-94. She also regained control of her own kingdom.

It was at his grandfather, Duke Wilhelm’s castle in Poitiers (a city in central France on the river Clain) whom she chose to settle down. The city, which since the happy days of this happy trubadur, had been living quietly, lived again through the arrival of the queen. Earlier, Eleonora had devoted great care to the residences of his kingdom, had to build and enlarge and consolidate. Wilhelm’s dark defense castle in Poitiers had been extended with comfortable residential buildings, arcade-shaped banqueting rooms and windows overlooking the romantic winding river landscape outside. It was as done for the life she would now start to live.

These sons, in their magic hunters, constantly loyal to each other, participated in a conspiracy against their father, a rebellion that Henrik only with difficulty managed to overcome. As you can understand, Henry’s fury was not of the milder battle. While the sons head to head flies to Louis for protection, Henrik runs galloping with his men to Poitou, burns the villages of his insurgents to the ground and storms into the castle of Eleonora in Poitiers. Eleonora, who in mankind has already thrown himself on a horse to escape, is caused by his persecutors. Once again, her husband’s prisoner, she is taken to England this time, where she is locked into the tower at Salisburys Castle.

Only eleven years later, Eleonora was free again. Then Henrik died (1189), a bitter and disappointed man abandoned by all theirs. Her first action after the release will be to release her husband’s all other opponents from prisons in England, and soon she will be in full swing in the big policy. She takes mischievous pains in her ear, she travels unnoticed throughout Europe to arrange beneficial marriage alliances for her children. Eleonora settled in 1201 in the Fontevraud Monastery.

Death?
She died April 1, 1204, 82 years old, and is buried in Fontevraud-l’Abbaye in Anjou close-up Henrik and son Rikard. On her grave between Angers and Poitiers, one can still see her picture. She is quite chic and reads a book, and she is next to the one she once deserted, the king of England, Henrik Plantagenet. Next to them lies their son, Rikard Lejonhjärta, dead in advance.

Curiosities:
Marie de France (pictured) was a French nobility dam, working at Henrik II and Eleonora of Akvitani’s court in England in the late 1100s. By the way, nothing is known about her life. Marie de France is the medieval trubadurpoein’s premier female representative. She is the author of a number of versnoveller, so-called. lais, and a French version of Aisopo’s fables. She herself primarily prepares as a record maker of old poems, stories and songs. ”I do not want them to die at the roadside, be forgotten and disappear,” says the business of her little book. Another unknown?

Källor:
metro.se
sv.wikipedia.org
popularhistoria.se
ne.se
svd.se
listor.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Eleonora av Akvitanien, kvinnor, kämpe, fakta, historia, Marie de France, Ludvig VII, Rikard Lejonhjärta, korståg, kärlek,

Annonser

Döden talar vi ej om, känsligt ämne, som alla drabbas av…?

Döden ser många som slutet, flera tror livet fortsätter i annan form. Många vill ej höra talas om döden, ordet döden följs ju av sorg vanligen. Jag tror vi borde tala om det i vardagen, som livet, som födseln. Astrid Lindgren berättade att när hon och hennes systrar hördes på telefon sa de alltid först, Döden, döden. För att avdramatisera deras situation och att de var äldre och medvetna?

Döden är livets upphörande, en avslutning av alla biologiska funktioner som upprätthåller en levande organism. I biologin ses det som ett permanent stadium, att alla levande ting förr eller senare dör

Folk som vill donera organ borde tänka på en sak. För döden är inte ett specifikt ögonblick. Det är en process som kan ta tiotals minuter, upp till en halvtimma. Det säger Sam Parnia, brittisk professor och erfaren intensivvårdsläkare, som varit med om att återuppliva en lång rad patienter med hjärtstillestånd. Någon har skrivit att en läkare som väntar på organ gärna vill ta dem direkt och med chansen att de ska vara livsdugliga.

I Sverige är det överlämnat till den medicinska vetenskapen att i de flesta fall på klinisk väg bestämma när döden inträtt för en människa. Numera är det i lag reglerat att en människa är död när hjärnaktiviteten upphört, så kallad hjärndöd, eller som det uttrycks i §1 i lag 1987:269 (Lag (1987:269)

En överlevare som ”dött”.
”Jag är definitivt mindre rädd för döden. Nu vet jag att döden inte är värre än att sova. När man dör så slutar man bara helt enkelt att existera, det är inget att oroa sig för”.

---

I dag är det vanliga att man dör den ”långsamma döden”. Den snabba medicinska utveckling som inleddes i början av 1900-talet har givit oss penicillin, sulfa, insulin, bättre narkos, strålbehandling av cancer m m, vilket har inneburit bot för allt fler livshotande sjukdomar. Allt bättre hygien och levnadsstandard har också förlängt medellivslängden. Den är hög i Sverige, 82 år för kvinnor och 77 år för män.

I dag är det därför endast 20 procent som dör den ”snabba döden” – i olyckor, akut hjärtinfarkt, förgiftningar och självmord. De allra flesta människor, 80 procent, kommer att dö i en kronisk sjukdom som så småningom leder till döden.

Många av de patienterna har efteråt­ kunnat berätta om märkvärdiga saker. De har haft en nära döden-upplevelse. Många människor upplever inte att döden gör ont utan att det snarare sker en befrielse och att kroppen går in i ett skönt stadium, som att sova. Sedan kan ju anledningen till döden göra ont, en lång och utdragen sjukdom kan vara smärtsam. Men när en människa dör så somnar den in för gott. Man behöver inte vara rädd för döden men tänk på att leva så många dagar som möjligt tills att åldern får utvisa vilken som blir den sista dagen, anser andra. Jag har sett döden på flera sätt och jag är osäker. Tror det finns massor av situationer kring döendet.

Läst:
”Såg på TV igår ett reportage om en kvinna som lagt sig på T-banespåret för att ta sitt liv. När hon hörde tåget komma kände hon det som en efterlängtad befrielse och beskrev det som att hjärnan blockerades. Att vetskapen om att svår smärta väntas skulle blockera hjärnans smärtförnimmelse låter visserligen humant. Hon släpades med tåget 20 meter men miste benen och det var ett under att hon överlevde enligt läkarna. Själv har hon inga minnen från olyckan. Är det en naturens försyn för att vi ska slippa lidande?”

---

Smärtsam död?
När en människa ska avrättas med gift, så ska han eller hon först ges bedövningsmedel. Medlet både söver och tar bort smärta, innan själva giftinjektionen ges. Men, visar undersökningar, i många fall får personer för låg dos av medlet, vilket leder till starka smärtor och att man kvävs till döds. Forskarna har analyserat 49 obduktionsprotokoll och i nästan hälften av fallen hade personerna fått så låg dos att de kan ha varit vid fullt medvetande.

Obs detta gäller våra husdjur, gå igenom det innan med veterinären om hur det ska ske. Normalt ska man ge lugnande, som man ökar, vanligen somnar djuret, varefter man ger – sövningsmedel så djuret somnar in och organen upphör verka. MEN det sker att man ger för lite lugnande och ej låter det verka så var noga med att TALA OM DETTA som annars kan göra att djurets organ stängs av medan det lever med smärta.

---

Vad sägs om dö av smärta?
Man kan inte dö av smärta. Däremot kan man svimma, om smärtorna kommer som en kraftig och mycket plötslig påverkan. Då slår hjärnan av. Det kan uppfattas som den ultimata försvarsreaktionen, som gör att man ökar chanserna för överlevnad i samband med allvarliga skador genom att skruva ned aktiviteten i alla kroppens system.

En ihållande smärta kan inte kopplas ur på detta sätt. Smärtsignalerna i hjärnan samlas alla i den del som heter thalamus, innan de sänds vidare till högre centra. Blir påverkan för kraftig, kommer thalamus att dämpa smärtsignalerna. Det sker för att undvika att nerverna blir överbelastade och så att säga kortsluts. Reaktionen kan innebära att en person vid medvetande slipper känna smärta under en kortare period.

Det är för övrigt något som torterare sägs ha vetat i århundraden. Skall tortyr verka effektivt, skall man ta pauser, så att offret kan återhämta sig och på nytt uppleva smärta. Är smärtpåverkan fullkomligt extrem, släcker thalamus signalerna högre upp i nervsystemet, och det är då man svimmar. Smärta i sig själv kan alltså inte vara dödlig.

När man är frisk kan många saker vara meningsskapande: arbete, resor, upplevelser, relationer, religion, engagemang, föreningsliv, altruism. I livets slutskede är goda relationer ofta det som är mest meningsskapande: att man fortfarande befinner sig i ett sammanhang av goda relationer, att man får umgås, att man fortfarande betyder något för sina närmaste.

Människor som varit djupt medvetslösa men som vaknat upp igen har berättat att de kunnat höra vad som sägs, kunnat känna igen bekanta röster och kunnat uppleva beröring.
Därför är det inte meningslöst att finnas nära den döende, att tala till den som är sjuk, hålla handen, stryka pannan, fukta munnen. Det är inte ovanligt att det mot slutet händer att den sjuke vaknar upp – som om krafterna samlas en sista gång. Jag vet några fall. Ibland räcker kraften till att säga några ord – ibland bara till att öppna ögonen och möta blicken hos den som vakar vid sjuksängen.

Vad säger medium?
”När själen lämnar sin kropp, så brukar man kunna se sin kropp där man lämnade den. Ibland så stannar man kvar en stund bland sina nära och kära som finns kvar på jorden. Ibland så kan själen stanna kvar hos familjen, under några dagar innan han han/hon går över till andra sidan. Kärleken dör inte för att du dör. Dem som du älskar här på jorden kommer du fortfarande att älska på andra sidan. De som älskar dig här kommer alltid att älska dig. Ni kommer inte att tappa bort varandra heller, för ni har en starkt band till varandra och de kan aldrig brytas.”

Tro är viktigt och med den vår syn på liv och död. Jag tror det är bättre tro än inte alls. Men att klargöra med anhöriga vad man vill är stort, redan när man är frisk och kry. Och tala om döden.

Finns det något positivt med döden? Vem vet vad?
De som lider av enorma smärtor kan ”slippa dessa”, palliativ vård, där man ej ger uppehållande åtgärder. Palliativ vård (från latinets pallium, ”mantel” och palliatus, ”bemantlad” där manteln symboliserar omsorgen om den döende människan) omfattar vård av en patient med icke botbar sjukdom med förväntad dödlig utgång. Vården som nu har problem löser tyvärr ej detta alla gånger bra trots personal som kämpar. Resurserna.

Och med döden – vi får alla svar. Vad händer efter döden? Mörker, sömn eller himmel, möten med anhöriga? Det fysiska upphör och det psykiska kan ha en annan ”livsform”. Men nu lever vi 🙂 Nuet och livet är värdefullt även dåliga dagar. ❤

Källor:
illvet.se
fof.se
spa.merinfo.se
lajkat.se
rosenlundnytt.tripod.com
medialt.se
alltomvetenskap.se
sv.wikipedia.org
sverigesradio.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om döden, dö, smärta, fakta, livet, födas och dö, himlen, religion, gud, ateism, reinkarnation, känslor, husdjur, sjukvård, Palliativ vård,

Turkiet: En fågel eller en nation? Turkey: A Bird or a Nation?

På svenska är svaret givet, men hur kommer det sig att det på engelska är lika. Först lite fakta, republiken Turkiet är inte den plats där fågeln uppstod från början, den fågel som amerikaner associerar med Thanksgiving. Faktum är att kalkonen är infödd till Nordamerika. Så varför delar de samma namn?

Det är inte så att de två orden bara låter lika. Kalkoner är uppkallade efter Turkiet. Men det finns ett samband. The Turkey’s Turkey Connection. 🙂

Turkarna har funnits i 700 år, men fossila kvarlevor av kalkoner är daterade 23 miljoner år tillbaka. Ordet kalkon/turkey har använts för att referera till ”landet ockuperat av turkarna” sedan 1300-talet och användes till och med av Chaucer i Duchessboken. Ordet Turk är av okänt ursprung, men det används på så olika språk som italienska, arabiska, persiska och många andra att hänvisa till personer från denna region.

Det land som ockuperades av turkarna var känt som det osmanska riket från 1300-talet till 1922. Efter det första världskriget och ottomanernas fall bildades turkiska republiken och tog på sig det namn som länge hänvisat till den regionen. Ger mening, eller hur? Turkar bor i Turkiet.

Engelsmän visste var att kalkon var utsökt och att det importerades till Europa av köpmän från Turkiet. De var turkiska köpmän, och så snart, kallades den just Turkey/Turkiet. Svaret rakt av 🙂

Ankara 

När det gäller kalkon med vingar, har Meleagris gallopavo ett udda utseende, en fågel som är känd för sitt nakna huvud, vattenslag och regnbågar. Det är från Nordamerika (inte Mellanöstern). Vackra? 🙂

Bakgrunden?
För att förstå detta måste vi lära känna en annan fågel: pärlhönan. För vi ska göra det lite krångligare. Den här fågeln har viss likhet med den amerikanska kalkonen. Pärlhöna är faktiskt infödd i östra Afrika och importerades till Europa genom det ottomanska riket. En gång importerade européer – pärlhöns, kalkon-kukan eller kalkonhöna, eftersom fågeln kom från turkarna. När bosättare i den nya världen började skicka liknande fåglar tillbaka till Europa, kallade de dem – kalkoner. Så först var pärlhönan, den som blev kalkon.

Pärlhöna är en liknande, om än mindre, fågel från Östafrika. Pärlhönsen importerades främst till Europa av turkarna. Som sedan gav namn till kalkon.

Men varje språk verkar ha radikalt olika namn för den här fågeln, och så Turkiet som använder en annan användning med sitt ord för kalkon som – hindi, vilket bokstavligen betyder indiska. Det ursprungliga ordet på franska, coq d’Inde, menade ”lutning i Indien” och har sedan kortats till dinde. Dessa namn kommer sannolikt från den vanliga missuppfattningen att Indien och den Nya Världen var ett och samma. På portugisiska är det bokstavligen en ”Peru-fågel” och i Malay kallas det en ”holländsk kyckling”.

Kalkonens acceptans i den gamla världen skedde snabbt. Vid 1575 åtnjöt engelskan den nordamerikanska fågeln vid julmiddagen, och Shakespeare pratade om det i Henry IV. Turkiet/kalkon med sås blev ännu mer känd när Charles Dickens skrev om det i en julstory 1843. När Lincoln förklarade Thanksgiving en nationell helgdag 1863 hade kalkon blivit en självklarhet för julmiddagen.

Vår svenska kalkon?
Vid européernas upptäckt av fågeln trodde man fortfarande att Amerika (Västindien) var en del av Indien. Fågeln fick därför namnet ”Kalikut-höna”, och liknande, efter den indiska hamnstaden Kalikut – dagens Kozhikode. Exempelvis svenskans ”kalkon”, holländskans ”kalkoen” och estniskans ”kalkun” härleds alla från namnet som refererar till Kalikut. Även i Indonesien kallas arten ”kalkun”.

Det fanns ett amerikanskt skämt från 1800-talet om två jägare – en amerikan och en indian – som var på jakt hela dagen men bara får en uggla och en kalkon. Så vänder amerikanen sig till sin följeslagare och säger: ”Låt oss dela upp det. Du får ugglan och jag får kalkonen. ”Indianen säger:” Nej. Låt oss göra tvärtom. ”Så amerikanen säger,” Okej, jag får kalkonen och du får ugglan. ”Och indianen svarar: ”Du pratar inte alls turkey/kalkon.”
Om allt går översätta direkt. Nej. 🙂

Kuriosa?
Kalkonfilm eller enbart kalkon, är film som anses vara mycket dålig i till exempel regi, manus, skådespelarinsatser och så vidare trots att upphovsmännen inte avsett det. En förklaring till att kalkonfilm kallas just kalkonfilm är att kalkoner inte kan flyga (lyfta). Detta skulle kunna översättas till engelskans ”take off”, vilket är ett uttryck för att något lyckas eller blir populärt.

Imponera på andra räcker. Kalkon var utsökt och importerades till Europa av köpmän från Turkiet. De var turkiska köpmän, och så snart, kallades den just Turkey/Turkiet.

Källor:
dictionary.com
en.wikipedia.org
nytimes.com/2013
ripleys.com
sv.wikipedia.org

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om turkiet, turkey, ord, språk, fågel, pärlhöns, fakta, kalkon, ursprung, Kalkonfilm, hindi, Thanksgiving,

Resande, romer, tattare, vad är vad, historiskt…?

Gamla uttrycket tattare, vad kom det utav och varför?
Komplicerat då det gäller historia och olika linjer följa. Resande. Romer. Tattare. Från slutet av 1800-talet började svenska myndigheter diskutera hur man skulle förhålla sig till ”tattarna”. Vad ”tattare” inbegrep blev aldrig riktigt klarlagt. Det var både ett skällsord och en benämning på människor som levde i Sverige men utanför samhället. Vid 1900-talets början hade flera barn till ”tattare” omhändertagits och placerats på barnhem.

Många gånger var ”tattarfamiljer” tvungna att genomgå olika uppfostringsprogram. Vid denna tid ansågs resandefolkets livsstil vara ett asocialt beteende och därför sinnessjukt. Skojare betydde ofta tattare. Usch!

På 1920-talet skärptes kravet på att medborgare skulle deltaga i samhället och klimatet hårdnade. Bland annat tvångssteriliserades flera resande och bland dem som förklarades som sinnessjuka blev en del lobotomerade. På några håll, såsom i Krämarstan utanför Finnerödja, förekom ett slags etnisk rensning på ställen där många resande slagit sig ner, så kallade tattarstäder.

År 1948 skedde närmast rasupplopp i Jönköping mellan självutnämnda ”vitas ledare” och deras anhang som gick på alla som antogs vara tattare (mörkt hår, bruna ögon och så vidare). Hemska tider.

---

Resande har i Sverige varit utsatta för en negativ framställning från myndigheternas sida. Svagheten i de teorier som velat stämpla resande som en social grupp är att de inte kunnat belysa resandekulturens musikelement och släktsamman-hållningar. Många resande från välkända resandesläkter har gjort ett starkt intryck på bland annat folkmusiken i Sverige, precis som romer i olika europeiska länder. Bland kända resande inom folkmusiken räknas dragspelsvirtuosen Calle Jularbo (bild). Jularbo var äldste son till gårdfarihandlaren Alfred Karlsson (1865–1952) och Selma Meijer (1871–1928).

Jularbo växte upp tillsammans med sina föräldrar och nio syskon i ett torp i Östanbyn i Grytnäs socken. Hans familj tillhörde på både fädernet och mödernet det som numera kallas resandefolket. Redan som litet barn följde han med sitt dragspel sin far på dennes handelsresor, företrädesvis runt om i Västmanland. Även violinisten Lorens Brolin och dragspelande Maranataledaren Målle Lindberg, nu 88 år (bild). En avlägsen släkting är artisten Christina Lindberg.

Resandefolket, eller resande eller romani, är en grupp som i äldre tid och till viss del även idag stod utanför det etablerade samhället i Skandinavien. I många länder finns personer som kallar sig resande, vilka har skiftande bakgrund. I Sverige hade resandefolket en livssituation liknande romernas och flera har bevisligen släktskap med romerna, då de också i stor utsträckning använder dialekter av samma språk, romani eller romanès. Det finns idag 15 000–25 000 resande i Sverige, kanske ända upp till 40 000. Enligt en senare skrivning (2005) i en riksdagsproposition om språket så står det – I Sverige räknas resandefolket till romerna.

Resandefolkets ursprung är omdebatterat. Ny genetisk och genealogisk forskning visar påtagliga inslag både av romsk härstamning och av äldre nordiska släktlinjer bland de flesta nordiska resandesläkter.

Resande såsom romer?
Fram till 1900-talets början gjordes ingen åtskillnad mellan romer och resande. Under senare delen av 1900-talet blev de nyanlända romerna benämnda ”zigenare” medan det äldre (resandefolket) blev kallade ”tattare” av gemene man. Den äldre benämningen ”zigenare” om romer kommer ursprungligen från ordet ”tsigan” som i sin tur härrör från den gamla grekiska benämningen på kättare, atsigan. Grekiskans athyinganis betyder ‘de som inte rör’ eftersom romerna på den tiden inte hälsade med handslag utan med händerna ihop.

Enligt en teori är de resande ytterst ättlingar till de romer som anlände till Stockholm den 29 september 1512. Olaus Petri skrev om dem i sin svenska krönika från 1530. Enligt en teorin härstammar resandefolket från människor som av olika anledningar förskjutits från bondesamhället och därför tvingats ge sig ut på vägarna och försörja sig bäst de kunnat.

---

Resande såsom varande av soldatsläkt.
En annan teori säger att resandesläkter var soldatsläkter. En stor del av resandefolket var inom krigsmakten på 1700-talet. En intressant aspekt angående resandefolkets militära historia är de gemensamma orden för vapen på romani och romanés. När man forskar på resandesläkter kommer man inte sällan till fältjägare eller artillerister.

Vid Hamiltons regemente i Varberg fanns det flera ur resandefolket förlagda. Några resande där bar efternamn som Rolin, Lindgren och Holmström. Efternamnen är ett exempel på resandefolkets släktskap och gemensamma historik med de finska romerna (Kaale). Många finska romer bär alltså svenska namn, som till stor del är samma efternamn som resande har burit genom århundraden.

De personer som benämns med ordet ”tattare” i Polisunderrättelser år 1890 beskrivs som tillhörande en etnisk grupp. En resande vid namn August Erlandsson (misstänkt för ett brott den 11 oktober 1890) hade en fru som beskrevs ha utseendet af att tillhöra det så kallade tattareslägtet.

Resandefolket var ofta förknippade med vissa yrken. Ett typiskt resandeyrke under 1600-talet var häktmakare. Under tidigt 1700-tal var många som försörjde sig som kringresande försäljare (krämare). Man besökte marknader och handlade med småvaror (kram) som exempelvis glas (glasförare) och även hästar. Under 1700-talet tog också många värvning i armén eller blev tvångsrekryterade.

Många resandemän återfinns i äldre tider som värvade artillerister eller båtsmän vid de icke-indelta regementena som ofta var förlagda i garnisonsorter och städer. Därför är en del släktnamn bland resande idag ursprungligen soldatnamn. På 1800-talet ser man ofta resande som valackare, lumpsamlare och kittelflickare. I Danmark kallades de natmandsfolk eftersom de tömde latriner, arbetade som hudavdragare, skorstensfejare och rackare om natten. I Norge kallades de fanter. Själva kallade de sig resande. Ett annat ord för dem var kältringar.

---

Språk?
Många resande talar ett språk som kallas romani. Nyare studier menar att språket har en svensk grammatik, ett språk talat av resanderomer. Detta språk är i dag mycket hotat och insatser görs av bland annat Språkrådet för att bevara denna variant av romani chib. Språket har varit hemligt för icke-resande, och många resande har glömt språket. Även svenskan har tagit in ord och uttryck från romani, ord som i dag inte många tänker på varifrån de kommer; som tjej, jycke, vischan, pröjsa, kirra.

Utland?
Resandefolket i Irland och England kallas ”irländska travellers” eller Pavees. Efter Sveriges EU-inträde har många Paveesfamiljer säsongsarbetat i Sverige som asfalts- och anläggningsarbetare. Irländska travellers har liknande typ av livsstil som romer, idag ofta i olika säsongsarbeten och traditionellt nomadiserande med sysslor såsom tennsmide och hästhandel.

---

Resande ska ej förväxlas med nomadfolket tatarer. Tatarer (ibland stavat Tartar) är ett slags turkfolk. ‘Tatarer’ var ursprungligen namnet på en mongolisk stam under Djingis khan. Denna bebodde troligen nordöstra Mongoliet och Manchuriet från 400-talet och omnämns av kinesiska källor som ”Ta-ta”.

Källor:
genealogi.se
synonymer.se
sv.wikipedia.org
sv.metapedia.org
arbetaren.se
loffe.net

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Resande, romer, tattare, rasism, fakta, folkgrupper, språk, ord, zigenare, romani, Tatarer,

Sverige och asylsökande, flyktingar i siffror, vad ska man lita på?

Vem ska man lita på?, sjöng Hoola Bandoola Band. Idag en aktuell fråga för många, åsikter delas om vad som är vad. Vi är ett mångkulturellt land och en bekant ställde mig frågan: Hur många flyktingar har Sverige tagit emot sen 2006? Varifrån?

Jag sökte på säkra sidor och försökte tyda det. Siffror och statistik är något man kan vända på, men detta är taget rakt av källorna. Jag har ingen åsikt, faktablogg, men empatiskt tycker jag ändå alla med behov och skäl bör få hjälp. Beräkningar på vem och vilken grupp finns experter för.

Så: De senaste tio åren har många människor från bland annat Afghanistan, Irak, Somalia och Eritrea sökt sig till Sverige för att komma bort från krig, våld och förtryck. Gruppen migranter födda i Syrien som invandrar och blir folkbokförda i Sverige har ökat under ett antal år och är precis som under de två senaste åren den enskilt största gruppen av invandrarna. Drygt 3 av 10 som invandrade under 2016 var födda i Syrien.

Under 2016 ökade invandringen till Sverige till rekordsiffran 163 005 personer. En orsak är att kriget i Syrien gör att många söker skydd här. Under de senaste åren har allt fler människor sökt sig hit från krigsdrabbade länder.

På migrationsverkets statistiksida https://www.migrationsverket.se
kan du se att från 2006 t.o.m. 2017 har – ca 560 000 personer sökt asyl i Sverige.

Flyktingkrisen i Syrien har gjort att antalet personer som sökt asyl i Sverige var på historiskt höga nivåer under 2014 och 2015. Under 2015 ansökte 162 877 personer om asyl i Sverige, vilket är dubbel så många som under 2014. Antalet ensamkommande barn ökade också drastiskt under denna period.

Beviljade uppehållstillstånd efter grund 2009-2017, totalsummor alla kategorier (endast förstagångstillstånd ingår, inte förlängningstillstånd).
2015: 115 104 st. 2016: 151 031 st. 2017: 135 529 st.

I slutet av 2016 bodde nästan 1,7 miljoner personer i Sverige som är födda utomlands. Det motsvarar ungefär var sjätte i den svenska befolkningen.

”Om man upplever att det man lämnade (hemlandet) i vart fall inte var sämre än det är här – då har man ju inte de skyddsbehov som man kanske tyckte från början,” säger Kristina Rännar, processledare för återtagande – på Migrationsverket.

Den bristande integrationen av flyktingar på svensk arbetsmarknad får konsekvenser för de offentliga finanserna och gör flyktinginvandringen till en nettokostnad lång tid efter invandring, skriver nationalekonomerna Mats Hammarstedt och Lina Aldén, som menar att reformer är nödvändiga.
Ett snabbare inträde på arbetsmarknaden är nödvändigt för att den offentliga sektorns kostnader för flyktinginvandring ska minska, skriver de.

Jag ser hemska bilder från flyktingläger och undrar dock ibland, är det samma människor som når hit? Jorden mår dåligt och människor behöver hjälp bortom statistik.

Källor:
bibblansvarar.se/sv
migrationsverket.se
scb.se
sheepheads.wordpress.com
dagenssamhalle.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om sverige, asylsökande, flyktingar, uppehållstillstånd, mångkultur, fakta, migration, invandrare, arbetsmarknad, ekonomi, politik,

Svart som synden, sorgen, lär allt om denna färgs betydelser…

Himlen är blå, solen gul och… nej, just det, inte! Men varför är svart sorgens färg, har du tänkt på det? Runt om i världen är svart definitivt inte den enda färg som uttrycker sorg. I t.ex Nepal och i vissa muslimska länder bär man vitt sorgflor i stället för svart, och hos Australiens ursprungsbefolkning är den traditionella sorgefärgen också vit.

Rött, som ofta betraktas som en festlig färg, är istället sorgfärgen hos ashantifolket i Ghana. Här kan man vid begravningar se män med rött sorgearmband. Inom aztekisk färgsymbolik representerade svart krig eftersom svart obsidianglas användes som egg på svärd. Det var också symbolen för religion, aztekiska präster bar endast svart. Ja, det skiljer från land till land.

---

Att vi i vår kultur förknippar sorg och död med svart är troligen för att svart är mörkrets och nattens färg. Döden jämförs ofta med natt och evig sömn, medan vi förknippar starka färger med liv. Fina svarta sorgkläder blev mycket efterfrågade hos den välbeställda delen av befolkningen i 1700-talets Europa. De mindre välbeställda fick nöja sig med att bära mörka kläder och en svart sorgbindel om armen, medan ex. drottning Victoria markerade sitt 40-åriga änkestånd genom att alltid gå klädd i svart.

Svart representerar en avsaknad av färg, det ursprungliga tomrummet, tomhet och är en mystisk färg som associeras med rädsla och även, exempelvis i begreppet ”svart hål”, det okända, eftersom mörker förhindrar seende. Svart har vanligen en negativ innebörd, som i ”svart lista”, ”svart humor” och ”svarta döden”.

Svart är dock inte enbart sorgens utan även glädjens färg; den används till smoking, klänningar och festkläder. Som: ”Den lilla svarta (ibland förkortad DLS eller LBD efter engelskans Little black dress) är en svart knäkort klänning som ofta kännetecknas av elegans. Den används vid festliga tillfällen eller andra tillfällen då vårdad klädsel är önskvärd.”

Prästrockens svarta färg symboliserar döden, framför allt Jesu död på korset, men också att prästen ser sig själv som död för den jordiska världen. I stället strävar han efter det eviga livet, bl.a. genom att ge avkall på ”färgstarka” nöjen som god mat, alkohol och spel. Mer dåtid?

Slutligen har svart länge varit ett tecken på auktoritet. Därför bär även domare i många länder av tradition svarta kappor.

Redan år 572 påbjöd påven Johannes III att prästernas kläder skulle skilja sig från folkets. Först på 1400 – och 1500-talen fick prästerna en standardiserad ämbets­dräkt. Kappan fick sitt utseende efter tidens mode bland unga adelsmän – som på 1400-talet bar långa rockar som såg ut som klänningar.

Inom Feng Shui?
Den svarta färgen, symboliserar precis som den blåa färgen – vattnet. Färger – svart i själva verket symboliserar färgens frånvaro. Den förknippas med djup, mystik, negativitet, djup sorg, hat, självständighet, magi, men den förknippas även med styrka, stabilitet och till och med beskydd. Små mängder av den svarta färgen stimulerar introspektionen, men kan i stora mängder framkalla depression. Den svarta färgen bör därför användas mycket sparsamt.

Svarta september, Svarta pantrarna och Svarta handen. Det har funnits flera prästerliga organisationer med svart i namnet. Digerdöden kallas ibland ”svarta döden”. Det vi kallar svart te har egentligen en kopparröd färg. I teets hemland Kina använder man istället den mer korrekta benämningen ”rött te” (hong cha).
När har du svart?

Källor:
illvet.se
sv.wikipedia.org
dn.se
twice.se
varldenshistoria.se
popularhistoria.se
omte.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om svart, färg, sorg, fakta, religion, kultur, folkgrupp, tomhet, svarta hål, präster, feng shui, präster, politik, te, kina, digerdöden,