Zenzationella Människor Et Facto

Fakta om ALLT. Länka till vänner. NYA inlägg, klockan 08! 2925 inlägg. Carpe diem.


Lämna en kommentar

Vem var du Marina Tsvetajeva, du som skrev dina dikter på ryska, tyska och franska? Del 2-2

Marina Tsvetaeva

Fortsättningen över Marina, Sergej och Alja.
Maken och dottern Alja, utvecklade sympati för den sovjetiska kommunismen vilket ledde till att Efron började spionera åt NKVD. 1937 återvände dottern till Ryssland, och samma år även Efron, som flydde, då han eftersöktes av den franska polisen för mord på en rysk avhoppare.

I Ryssland blev Efron och Alja anklagade för spioneri. Efron blev skjuten 1941 och Alja dömd till åtta års fängelse. I samband med den nazityska invasionen sommaren 1941 evakuerades Tsvetajeva med sonen till Jelabuga i Tatarstan, där hon hängde sig. Alja blev frigiven först efter Stalins död. Vilken tragik.

marinaAriadna Efron

Stalinregimen accepterade inte Tsvetajevas excentriska, och ibland sexuellt laddade verk och inte förrän under 1960-talet ”återupptäcktes” hennes författarskap i Ryssland.

//
En historia från nödårens Moskva, berättad av Sergej Volkonskij, skildrar- hur Tsvetajeva en gång ertappade en man som bröt sig in i hennes lägenhet. Bjuden på te av skaldinnan rördes tjuven av hennes armod och ville till slut själv låna henne pengar? Sådana överraskande möten, i trots av alla sociala lagar, var karakteristiska för Tsvetajeva.// (z)

Den 22 juni 1941 –
invaderade Tyskland Sovjetunionen. Nazistarmén avancerade snabbt och de första bombräderna i Moskva hade startat i juli. Marina och Mur evakuerades till staden Elabuga , där de bosatte sig i ett knarrande gammalt hus på landet – en skarp kontrast till de storslagna parisiska omgivningarna under deras emigréperiod.

Tsvetaeva var arbetslös utan ekonomiska medel, och hon hade ingen aning om huruvida hennes dotter och make var döda eller vid liv. Hon gick in i en farlig spiral, som beskrevs av hennes son Mur i hans dagbok: ”Mamma lever en självmordsdöd och hon talar om inget annat än självmord. Hon gör inget annat än att gråta och tala om de förnedringar hon måste utstå. … Mamma säger, låt allt gå förlorat så hänger jag mig själv.” (27 augusti 1941)

Den 31 augusti var det en söndag. Tsvetaeva var ensam i huset; hon skrev tre avskedsbrev. Det första var riktad till den som hittade hennes kropp. Hon bad dem att ta Mur till en stad nära Chistopol där poeten Nicolai Aseev bodde.

marinaparung

Det andra brevet var till Aseev och hans fru, där de bad dem att ta hand om hennes son och bad dem acceptera en koffert som innehåller anteckningsböcker med hennes dikter, såväl som buntar med prosa. Detta föll för döva öron, eftersom Aseevs misslyckades med att ta hand om varken Mur eller Tsevtaevas arv. Det sista brevet är adresserat till Mur:
”… Jag är galet kär i dig … Säg till pappa och Alia – om du ser dem – att jag älskade dem till sista stund och förklara för dem att jag hamnade i en återvändsgrändsgata.”

marinayelabuga

Avslut för son och mor Marina:
När hennes son kom hem upptäckte han att det värsta hade hänt: Marina Tsvetaeva hade hängt sig vid späd ålder av 48 år.

Dottern Alja?
Utsläppt från Gulag 1947, bosatte Alja sig i Rjazan’, där hon undervisade i grafik. I början av 1949 arresterades hon igen och dömdes till ett liv i exil i Turuchansk i Sibirien. Från denna plats började Alja en intensiv korrespondens med Pasternak, som skickade henne det allra första manuskriptet av doktor Živago.

Rehabiliterad 1955 återvände Alja till Moskva där hon ägnade sig åt att spåra och publicera sin mors manuskript; hon skrev också en memoarbok om henne: Marina Cvetaeva, my mother , som publicerades postumt 1979 i Paris. Ariadna Efron dog 1975 i Tarusa, den förtrollade platsen för sin mors barndom.


Litteratur, mor Marina:
Min ryska barndom: prosatexter (urval och översättning Annika Bäckström) (Tiden, 1981)
Råttfångaren (Krysolov) (svensk tolkning av Annika Bäckström) (Renässans, 1992). Korrespondens 1926 (brevväxling mellan Boris Pasternak, Rainer Maria Rilke och Marina Tsvetajeva) (Briefwechsel) (översättning från ryska och tyska av Ola Wallin) (Ersatz, 1996).

Marina-TsvetaevaMoscow

Tragik från början. Marina begravdes på Yelabuga-kyrkogården, i en stad i republiken Tatarstan, Ryssland, även om hennes exakta begravningsplats fortfarande är okänd.

Källor:
sv.wikipedia.org
poetryfoundation.org
rbth.com
sv.newsogoos.com
signum.se (z)
en.gariwo.net
en.wikipedia.org

Blogginlägget nedskrivet 7/7-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.


Lämna en kommentar

Vem var du Marina Tsvetajeva, du som skrev dina dikter på ryska, tyska och franska? Del 1-2

marinaiv

Jag visste knappt något om denna ryska, men en vän gjorde mig nyfiken. Så, Marina Ivanovna Tsvetajeva föddes 9 oktober 1892 i Moskva, död 31 augusti 1941 i Jelabuga i Tatarstan, var en rysk poet och författare i de ryska symbolist- och akmeiströrelserna (som annars betraktas som varandras motpoler).

Märkte att Tsvetajeva publicerade sin första diktsamling med egna pengar och hon ansåg också – att manliga namn som slutade på bokstaven ”y” berövar deras ägare deras maskulinitet. Kanske så?

Inom ramen för ett projekt kallat Poesi på väggarna förärades år 1992 hennes dikt – Mina verser – att bli den första väggdikten i den holländska staden Leiden.


Bakgrund?
Tsvetajeva var dotter till en professor i konsthistoria och en konsertpianist. Då modern utvecklade TBC flyttade familjen år 1902 till Schweiz för bättre klimat, där modern dog 1906. Tsvetajeva lärde sig franska och tyska och 1908 studerade litteraturhistoria vid Sorbonne. Hennes första diktsamling Kvällsalbum publicerades 1910.

Marina Tsvetaeva

Make: Sergei Efron (1912–1941). Barn: Ariadna Alja Efron, Irina Efron, Georgy Mur Efron.
Föräldrar: Ivan Tsvjetajev, Maria Alexandrovna Meyn. Syskon: Anastasija I. Cvetaeva, Andrei Tsvetaev, Valeria Tsvetaeva. Namn stavas lite skiftande språk.

Var kommer sådan ömhet ifrån? Av Marina Tsvetaeva, nya versioner från ryska av Ilya Kaminsky och Jean Valentine. // 1916

Var kommer sådan ömhet ifrån?
Det här är inte de första lockarna
Jag har lindat mig runt fingret…
Jag har kysst läppar mörkare än dina.

Himlen är tvättad och mörk
(Var kommer sådan ömhet ifrån?)
Andra ögon har vetat
och flyttade bort från mina ögon.

Men jag har aldrig hört sådana här ord
på natten
(Var kommer sådan ömhet ifrån?)
med mitt huvud på ditt bröst, vila.

Var kommer denna ömhet ifrån?
Och vad ska jag göra med det? Ung
främling, poet, vandrar genom staden,
du och dina ögonfransar – längre än någon annans.
//

Resor?
Vid sina vistelser vid Svarta havet träffade hon sin blivande make, kadetten Sergej Jakovlevitj Efron. De gifte sig 1912, fick två döttrar och bosatte sig på Krim fram till den ryska revolutionen 1917. Efron stationerades då i Moskva och efter revolutionen anslöt han sig till det vita gardet, medan Tsvetajeva blev fast i Moskva i fem år under svåra förhållanden och svält, varvid en dotter dog.

marinaparung

Så småningom 1922 lyckades familjen lämna Sovjetunionen och de bodde först i Berlin, sedan Prag och slutligen i Paris 1925-1939, där parets son föddes. När Tsvetajeva skrev ett uppskattande brev till den kommunistiske poeten Vladimir Majakovskij blev hon utfrusen av de ryska emigranterna och hennes verk slutade publiceras i emigranttidningen.

Hur fortsatte deras väg, läs i del 2, imorgon onsdag.

Källor:
sv.wikipedia.org
poetryfoundation.org
rbth.com
sv.newsogoos.com
signum.se (z)
en.gariwo.net
en.wikipedia.org

Blogginlägget nedskrivet 7/7-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.


Vem var E.J. Stagnelius, författare som levde in på 1800-talet…?

ejstagnelius3

En vän läste en dikt och berättade efteråt att den där Stagnelius vet jag ganska lite om. Så jag tog och sökte kring honom, poet och författare, som blev endast 29 år.
Erik Johan Stagnelius, född 14 oktober 1793 i Gärdslösa på Öland, död 3 april 1823 i Stockholm, var en betydande man under romantiken.

Hans bakgrund?
Stagnelius härstammade från prästsläkter på både fädernet och mödernet. Hans far, Magnus Stagnelius, var docent i grekiska med professors namn, en tid kyrkoherde i Gärdslösa på Öland och därefter biskop i Kalmar stift. Hans mor var kyrkoherdedottern Hedvig Bergstedt från Österåker i Södermanland.


Barndom?
Stagnelius visade redan från sin barndom lätthet att lära och förstå. Han hade tre bröder och två systrar. Två av bröderna påstås ha haft ”psykiska egenheter”, liksom även Stagnelius. Föräldrarna flyttade 1810 till Kalmar där han gick i gymnasiet ett år. En gymnasieskola i Kalmar har idag efter honom namnet Stagneliusskolan. Hösten 1811 skrevs han in som student vid Lunds universitet. Där stannade han en termin. Efter skolbalen i april 1812 flyttade han till Uppsala och avlade där kansliexamen 1814. En beläst, ung man.

Hans litteratur?
Stagnelius författarskap spänner över många genrer: från epos som hexameterdikten Wladimir den store, över dramer som Albert och Julia och Bacchanterna, till filosofiska prosautkast och lyrik, som dikterna ”Endymion”, ”Näcken”,”Till Förruttnelsen”, ”Vän! i förödelsens stund” och ”Suckarnes mystèr”. Hört talas om någon?

E.J. flyttar hemifrån och ”jagar kvinnfolk”?
Han fann sin första bostad i Stockholm hos löjtnantsänkan Maria Elisabeth Almgren på Stora Fiskaregränden 8 på Södermalm (hans erotiska intresse för hennes dotter Frederique har diskuterats av forskningen), men återfinns redan i mars 1816 på en annan adress och flyttade under sin vistelse i Stockholm påfallande ofta; uppgifter om alla de exakta adresserna har dessvärre icke bevarats.

ejstagnelius2

År 1815 inskrevs han i ecklesiastikexpeditionens kansli i Stockholm, var 1818 ordinarie kopist. I slutet av 1820 var han mantalsskriven som inneboende hos en mademoiselle Edquist i hörnet av Salvii gränd och Myntgatan i Staden mellan broarna. Oftast hyrde han dock ”vindskamrar på Söder” (C W Bottiger); han ”levde såsom resande” (G H Mellin). Vid sin död var han bosatt hos revisorsänkan Ebba Christina Hellstrand i hörnhuset Hornsgatan 7 – Repslagargatan. 1822 står han noterad som kanslist.

Möten:
Han mötte Almqvist och Geijer, men aldrig Atterbom och förefaller över huvud taget inte ha gjort personlig bekantskap med de samtida unga Uppsalaromantikerna. Han levde under enkla förhållanden på Södermalm under slutet av sitt liv men besökte ibland hembygden, Kalmar och Dörby prebendepastorat. Den 8 mars 1823 greps han för fylleri på Slussenområdet, av en Södermalms brandvakt, en omständighet som lett till spekulationer om hans bruk av alkohol under de senare Stockholmsåren; redan hos Mellin finns även aldrig styrkta uppgifter om bruk av opium.

Forskningen har även spekulerat om den eljest kyske mannen efter 1817 givit efter för s.k. lägre erotiska böjelser. Utgående från Hammarskölds kommentarer om hans sinnesförvirring under de sista åren av sin levnad har den biografiska forskningen även sökt utreda hans psykiska hälsa (Holmberg).

Jag sammanfattar själv, ovårdad man, missbrukare av diverse, men en duktig författare. Kanske så. Bristen på biografiska data har lett till att man, på basis av ett material som dels bestått av ”anekdoter och minnen återberättade i andra och tredje hand”, dels hans litterära verk, konstruerat en bild av Stagnelius. Denna bild har i stort sett motsvarat föreställningen om det romantiska geniet. Han ska ha varit psykiskt instabil och ful och snuskig, ofta berusad och eventuellt beroende av opium. Hans klädsel har beskrivits som föga vårdad. Beskrivs som ”icke reslig” och hans hår var ljust.

E. J. Stagnelius1


Diagnoser?
Modern forskning tenderar att vara skeptisk mot antaganden om hans liv, för att istället framhålla bilden av Stagnelius som en hårt arbetande intellektuell. Sannolikt led han av ett svårt organiskt lidande och mycket magont och möjligen en hjärtsjukdom, och detta förvärrades med åren. Det har nyligen föreslagits att Stagnelius led av Noonans syndrom, vilket skulle förklara tecken på hjärtfel, och uppgifter om att han hade en egendomlig huvudform.

Dagrandens strimma i öster jag röjer,
vakna, o älskade! Natten är kort.
Guldlockigt huvud snart morgonen höjer
jagar den rodnande kärleken bort.
Natten i silver förbyter sin svärta,
stjärnorna blekna kring himmelens rund.
Läppar mot läppar och hjärta mot hjärta
firom den rosiga morgonens stund.

Hans sista tid:
Inte ens fyllda 30 år dog han ensam i ett hyresrum på Södermalm i Stockholm. Han var då nedbruten av alkohol och morfin. Läkaren som utfärdade dödsattesten angav dödsorsaken ”hjärtslag”, men han led ju av ett hjärtfel och var ständigt sjuk. Förutom att han var psykiskt instabil led han av ångest och det uppges att han inte hade utseendet med sig vilket ledde till att kvinnor inte attraherades av honom och därför besökte han istället prostituerade.

Sammanfattar?
Ensam? Stagnelius var tillbakadragen och för det mesta tystlåten och levde ett stillsamt liv i de sämre kvarteren i Stockholm under slutet av sitt liv och hade i princip inga vänner. Ingen av hans släktingar var med vid hans begravning.

”Stagnelius är en av den svenska litteraturens stora språkmagiker. I sin samtid stod han utanför den litterära debatten och dess kotterier, den gamla och nya skolan. Av eftervärlden kom han däremot att uppfattas som en utpräglat romantisk författare. Hans dikt kännetecknas av ett intensivt uttryck och formell briljans, och han är också den av det tidiga 1800-talets svenska författare som kanske bäst har förmått locka en sentida publik.” (x)

Källor:
sv.wikipedia.org
litteraturbanken.se (x)
sok.riksarkivet.se
lakartidnuingen.se

Blogginlägget nedskrivet 27/6-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.