Ju mer vi vet om naturen, desto mer rädda om den är vi, säger forskningen. Det finns faktiskt
exempel på skogens gåvor som kan serveras året runt. Det finns massor av ätbart i skogen. Något kan någon vara känslig emot, så dubbelkolla genom att söka på det specifika.
Tips! Kring träd:
Av rönn kan du ta tillvara både knoppar, blad och bär. Rönnknoppar kan läggas till i sallader, på yoghurt och i sommardrycker. Av bären kan du göra smoothies och sylt.
Skott från tall och gran kan användas som ingrediens i bland annat drycker och söt sirap eller för att brygga te. Ät inte granskott om du är gravid eller har njurproblem.
Unga löv och blommor av lind smakar bra med fisk. Lindblomste smakar gott och är dessutom balsam för luftvägarna.
Växter:
Maskrosens blomknoppar, blad och blommor är ätliga, i både omeletter och stuvningar. Knopparna kan man konservera i ättikslag på samma sätt som kryddgurka. På senhösten kan man även ta tillvara rötterna. Rötterna kan användas i matlagning på samma sätt som andra rotsaker. Under krigstiden användes maskrosrötter som kaffesurrogat, och till det kan de användas ännu i dag.
Maskros kan läggas både i sallader och på bröd. Bladen är som rucola, men gratis. Dessutom går de bra att frysa in. Maskros tar bort svullnad och sätter fart på matsmältningen. Maskros innehåller rikligt med A-, B-, C- och D-vitamin, järn och kalium. Dessutom innehåller den också kalcium, fosfor, magnesium och inulin.
Maskrosvin är känt, världens längsta maskros enligt Guiness rekordbok är 177 cm lång och hittades i Kanada 2011. Sveriges längsta (hittade) maskros är 125 cm lång och hittades i Sjöbo 2015.
Harsyra?
Vid matlagning kan man ersätta citron med harsyra, men harsyra passar också som sådan på smörgås. Av harsyra kan man också göra en smaklig pesto.
Unga skott av mjölkört som växer på kalhyggen kan användas som sparris – de smakar utsökt ångförvällda med smör och flingsalt. Skräppa och harsyra innehåller mycket C-vitamin, harsyra innehåller till exempel oxalsyra, som ger maten syrlighet. Oxalsyra lämpar sig inte för personer som har besvär med njurarna.
Skräppsläktet (Rumex) är ett släkte i familjen slideväxter. Enligt Svenska Akademiens ordbok kommer namnet skräppa från fornsvenska verbet skräppa (skryta, väsnas) ”med tanke på att växternas stora blad ge ljud ifrån sig, då regn slår mot dem”. Obs Skräppa är ett besvärligt ogräs och ställer till problem framförallt i ekologisk odling.
Ramslök:
Den kan användas till pesto eller soppa och historiskt kallas den också Sankta Britas lök – kanske var det heliga Birgitta som tog den med sig till Sverige, men det är det ingen som riktigt vet. Under 1700-talet spred sig ett rykte till Stockholm och Vetenskapsakademien om Sankta Bittaes lök. Den växte på Vadstena kloster och sades ha en avskräckande effekt på mullvadar.
Denna mystiska lök var så intressant att Linné besökte Vadstena 1741 när han var på väg hem efter sin gotländska resa. Linné hade nog förväntat sig att få se en mycket sällsynt växt men upptäckte att han redan gjort sig bekant med den på Gotland; den gotländska ramslöken.
Nässlor:
De kan användas till ex. nässelsoppa, fibrerna som finns i stjälken, har under flera tusen år använts för att tillverka tyger. Fibrerna är finare än hos lin, och ger ett tunt och glansigt tyg. I Danmark har man hittat tyg av nässla från bronsåldern. I Sverige odlades nässlor under 1600- och 1700-talen flitigt i speciella nässelgårdar, men med industrialismen och bomullens intåg minskade nässlans betydelse under 1800-talet. Man bör komma ihåg att förvälla dem före användningen eftersom de kan innehålla mycket nitrater.
Rölleka lämpar sig som krydda till fisk och vilt men kan också torkas till te.
Vresros, som spridit sig som en skadlig växt i skogarna, är ett vackert och läckert tillskott i sallader och desserter. Nyponen från samtliga rosenarter är ätliga.
Tusenskönas späda blad är goda i en sallad. Klöver och hallonblad är också ätbara. De kan användas i te och sallader. Kirskål nedan, ett ihärdigt ogräs som härstammar från franska munkar som startade Alvastra kloster på 1100 talet. Förr i tiden trodde man att Kirskålen fungerade som medicinalväxt enligt signalläran, där ”lika botar lika”.
Eftersom kirskålens blad liknade en liten fot trodde man, enligt Virtuella floran (Naturhistoriska riksmuseet), att den botade fotgikt. Kirskålens mest intressanta delar finns annars under marken. Det är på grund av de långa rotskotten som den är ett så svårt ogräs. Om en liten bit finns kvar kan en helt ny planta utvecklas. Den är svår att få bort, men som tur är god att äta!
Man kan finna nypon (dess köttiga väggar kan torkas sedan frukterna (vanligen kallade ”fröna”) rensats bort, och kan användas till nyponsoppa och nyponte, örtte. Färska nypon kan användas till sylt, gelé och marmelad.
Gräslök, bär och svamp har sin tid, men obs att det också finns ätbara vilda grönsaker som inte lämpar sig för alla. Man kan vara allergisk för en vild växt på samma sätt som för en odlad växt. Plocka förstås varsamt och bara växtarter du är absolut säker på. Är du det minsta osäker så fråga någon som är duktig på att artbestämma växter. Eller läs på.
Källor:
minskog-kundtidning.fi
slu.se
forskning.se
land.se
sv.wikipedia.org
ja.se
Blogginlägget nedskrivet 21/7-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.
Zenzationella Människor Et Facto 