Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla


Lämna en kommentar

GrahamGreene1

Under hela sitt liv reste Greene mycket, till vad han kallade världens vilda och avlägsna platser. Detta resande ledde till att han rekryterades till MI6 av sin syster, Elisabeth, och han blev utsänd till Sierra Leone under andra världskriget, där han tillbringade sin tid för att skriva böcker, besöka horhus och kontrollera enstaka agenter. På en senare resa till Portugal, blev han nära vän med sin byråchef, Kim Philby, som sedan avslöjades som en av Storbritanniens mest ökända förrädare.

1948 separerade Greene från Vivien, trots att han hade andra relationer gifte han aldrig om sig. Men ju mer vi lär oss om denna mest katolska och ”moraliska författare” – född för över 100 år sedan – ju mer visar han sig ha haft det mest omoraliska liv som man kan tänka sig. Han hade en omättlig sexuell aptit. Även om han var gift i 21 år, var han med många prostituerade och genomförde under tiden korta affärer – förutom att ha fyra långa förhållande och – älskarinnor.

Han var också en entusiastisk användare av droger. Vid ett besök i Kina 1957, chockade han tjänstemän då han på varje plats han besökte uttryckte: ”Det finns två saker jag vill ha: En vacker flicka att sova med och att veta var jag kan få lite opium”. Han sammanställde en gång en lista över de 47 prostituerade han mindes han nyttjade under 1920 och 1930.

Hans första långvariga älskarinna var, Dorothy Glover, en bokillustratör, som tydligen han hade en stark sexuell attraktion till. Hon hade förlorat vänner sedan de träffats, alla utom hans bror Hugh, som kort blev hennes älskare också. Dorothy var annars Greenes älskare, vän och drickpartner fram till slutet av 1940-talet och – de förblev vänner fram till hans död. Hans affär med henne räddade en gång hans liv. En natt 1941, medan Vivien och deras två barn var evakuerade till landet, föll en bomb på hans hus i Clapham och det blev bara bitar kvar. Greene undkom en säker död bara för att han hade tillbringat natten hos Dorothy i hennes hem.

Ett passionerat förhållande var med ett förmöget societetslejon som hette Catherine Walston, som var gift med en av de rikaste männen i England och en framstående politiker. Liksom Greene älskade hon att bryta mot reglerna. Som värdinna kunde hon komma på middag i jeans, och när hennes gäster följde efter nästa kväll – hade hon en hellång klänning. Hon hade haft många affärer tidigare, vilket hennes man stillatigande hade accepterat, men detta var större. Hon och Greene flydde till hennes privata ö, Achill utanför Irlands västkust.

I Catherine hade han hittat en kvinna som haft den typ av sexuellt experimenterande han tidigare bara stött på med prostituerade. I början av 1950-talet klädde hon även upp sig som pojke och gick med Greene till en högklassig bordell i Venedig, där han arbetade på en film. För Greenes hustru var det ett förödande svek, men på grund av hennes tro och deras barn, avskydde hon protestera och hon var vanligtvis klar över hans affärer. Vid ett tillfälle kom Greene och hans älskarinna, även på dörren till Vivien och hans hem och han insisterade på att tillbringa natten tillsammans med Catherine. Förtryckta (?) Vivien gjorde bl.a. middag och bäddade sängarna på morgonen.

a-bjork

Men ”sagan” tog slut eftersom hon vägrade skilja sig. Han tog sin tillflykt i resor, alkohol och droger. Så småningom avtog smärtan nog för honom att njuta av ett fyraårigt förhållande med en härligt vacker svenska filmstjärna, Anita Björk (på bild), född 1923 i Dalarna, som var gift med en fransk konsul, och Greene njöt av att spela surrogatpappa till hennes två döttrar. Hon var f.ö. gift med Olof Bergström (1945-1951) och från 1953 med Stig Dagerman. Efter Stigs död, självmord, hade hon sitt förhållande med Graham.

År 1966 bosatte han sig permanent i Antibes i södra Frankrike av skatteskäl. Strax efter att det tog slut med Anita, tog han upp med den kvinna som skulle bli hans följeslagare för resten av sitt liv – Yvonne Cloetta. Henne hade han hade känt sedan 1959, en relation som också höll tills hans död. Ett av hans sista arbeten, J’accuse – The Dark Side i Nice (1982), handlar om en rättslig angelägenhet om honom och hans släkt i Nice. graham-greene

Han förklarade att den organiserade brottsligheten blomstrade i Nice, typ rättslig och polisiär korruption. Anklagelsen blev till en rättegång, åtal för ärekränkning – han förlorade. 1994, efter hans död, fick han upprättelse, då den tidigare borgmästaren i Nice, fängslades för korruption och tillhörande brott.

Han levde de sista åren av sitt liv i Vevey, vid Genèvesjön i Schweiz, där Charlie Chaplin levde. Han besökte Chaplin ofta, och de två var goda vänner. Hans sista kamp med döden var ihop med Yvonne. Det var med henne vid sin säng under våren 1991 han förlorade sin sista fight. Han dog vid en ålder av 86 år av leukemi och begravdes i Corseaux kyrkogård. En man, som levde med döden och sex som partners…

Källor:
guardian.co.uk
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
leninimports.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Annonser


Lämna en kommentar

Graham Greene – författare besatt av döden och sex…Del 1 av 2

leftGrahamRaymondHerbertHughMollyElizabeth1

Hela historien, ett märkligt liv med en man som levde med besatthet. Henry Graham Greene, levde 2 oktober 1904 – 3 april 1991, han var en engelsk författare, dramatiker och litteraturkritiker. Hans verk utforskar olika moraliska och politiska frågor i den moderna världen. Greene var anmärkningsvärd för sin förmåga att kombinera seriösa litterära berömmelse med bred popularitet. Familjebilden med syskon, Graham t.v.

Hans skrivsätt?
”Orden är funktionella, saknar sinnlig attraktion, av härstamning, och självständigt liv”. Greene led av bipolär sjukdom, som hade en djupgående effekt på hans skrivande och privatliv. I ett brev till sin hustru Vivien, berättade han för henne att han hade ”ett djupt fientligt tecken till normalt, vanligt liv” och att ”tyvärr, har sjukdomen också sin plats.”

Han föddes på ett pensionat i Berkhamsted, var den fjärde av sex barn. Hans yngre bror, Hugh blev generaldirektör för BBC, och hans äldre bror, Raymond, framstående läkare och bergsbestigare. Hans föräldrar, Charles Henry Greene och Marion Raymond Greene, var kusiner, medlemmar av en stor, inflytelserik familj, som inkl. Greene King-bryggeriet, var ägare, bankirer och affärsmän. En annan kusin var den högerextrema pacifistiska Ben Greene, vars politik ledde till att han hamnade i interneringsläger under andra världskriget.

1910, som sexåring, blev Graham mobbad i skolan, där hans far var rektor. Han satt uppe en natt försökte öppna sitt knä med en pennkniv. När detta misslyckades försökte han svälja giftiga ämnen, ögondroppar, feberdroppar, klorkalk, även dödliga blad. När ingen av dem dödade honom, tog han 14 Alvedon och störtade ner i skolans swimmingpool. Hans ben kändes som bly, men han drunknade ej. Hela sitt liv sökte han ut farliga platser och flirtade med döden, som om i krig med sig själv. Men han var så hemlighetsfull att endast ett fåtal personer kunde tränga in i honom. Han prövade även, som han skrev i sin självbiografi, rysk roulette.

Citat:
”I don’t care a damn about men who are loyal to the people who pay them, to organizations…I don’t think even my country means all that much. There are many countries in our blood, aren’t there, but only one person. Would the world be in the mess it is if we were loyal to love and not to countries?”

Fritt översatt:
(”Jag bryr mig inte inte ett dugg om män som är lojala mot de människor som betalar dem, till organisationer … Jag tror inte ens mitt land betyder så mycket. Det finns många länder i vårt blod, eller hur, men bara en person. Skulle världen vara i kaos om vi var lojala i vår kärlek och inte till landet”.)
Graham Greene, Our Man in Havana.

16 år ung, år 1920, gick han i psykoanalys under sex månader i London, därefter – till skolan som student. 1922 var han en kort tid medlem av kommunistpartiet i Storbritannien. 1925 kom hans första arbete ut, en diktsamling med titeln Babbling som fick negativ kritik. Han led ännu av återkommande perioder av depression och samtidigt höll han sig för sig själv. Hans sökande – bestod till en del av hans dödslängtan. ”Jag var tvungen att hitta en religion … att mäta mitt onda mot.”

graham-greene

Han började arbeta efter skolan, efter en tid, journalistik – först på Nottinghams tidskrift, och sedan som en av flera redaktörer på The Times. Greene var en agnostiker vid den tiden, men när han började fundera på att gifta sig med Vivien Dayreil-Browning, en trevlig, artig tjej – slog det honom att, han ”borde åtminstone lära sig naturen och gränserna för de åsikter hon hade”. Efter vissa kval så konverterade han till katolicismen 1926 – då han döpte sig.

Han dränkte henne med brev och – för att övervinna sin rädsla för sex – erbjöd han henne ett äktenskap i celibat. De gifte sig så 1927, och de fick två barn, Lucy Caroline (f. 1933) och Francis (f. 1936). Vivien var gravid med sitt första barn (till förfäran av Greene som i början vill få barnet till adoption). Men han hade ingen avsikt att låta familjelivet att inkräkta på hans rovgiriga sexliv.

Tidigt i graviditeten dog Viviens mor. Greene övertalade henne att inte gå till kremeringen i London av hälsoskäl och gick ensam, spenderade eftermiddagen med en av sina favoritprostituerade som han kallade ”O”. Ett praktarsel milt sagt…

Han jobbade extra som frilansande journalist, bok-och filmrecensioner för The Spectator. Greene första publicerade roman var The Man Within (1929) och han började på heltid som romanförfattare. Hans första riktiga framgång var Stamboul Train (1932), med inspiration från filmen Orientexpressen (1934), en stor framgång och han tjänade tillräckligt med pengar från filmen för att ge honom frihet att resa. Under hela sitt liv reste Greene mycket, till vad han kallade världens vilda och avlägsna platser.

Fortsättning del två, senare delen av livet…

Källor:
guardian.co.uk
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
leninimports.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Byron Katie, läs om författaren, om hur hon funnit vägar ut i livet…

byron1

Kunskapen om sig själv, författaren Byron Kathleen Mitchell (född Reid) är värd läsa och tänka. Good or bad? Hon är mer känd som Byron Katie, född i början av december 1942, är en amerikansk talare och författare som lär ut en metod för egen utredning känd som ”The Work av Byron Katie” eller helt enkelt ”arbetet.”

Byron (”Katie” som hon ofta kallas) blev allvarligt deprimerad i början av trettio års åldern. Hon var en affärskvinna och mamma som bodde i en liten stad i öknen i södra Kalifornien, uppväxt i Barstow.

Under tio års tid försvårades hennes depression, och under de sista två åren kunde Katie sällan ta sig utanför sovrummet. Hon följde med nedåt, som dragen ned med en spiral, med paranoia, raseri, självförakt, och ständiga tankar på självmord, enligt henne själv.

Efter två äktenskap, tre barn och en lång period av oförklarliga vredesutbrott, tilltagande förtvivlan och djup depression vaknade hon upp till verkligheten en morgon i februari 1986. Hon kallade det ”vakna upp till verkligheten.” I ett ögonblick av upplysning ur djupet ur sin förtvivlan.

Enligt journalisten Allison Adato, började folk snart efter söka upp Katie och fråga hur de kunde hitta den frihet som de såg i henne. Personer från hennes stad och så småningom kom folk från alla håll för att träffa henne och några ville även – leva med henne. Katie har inte någon speciell religion eller tradition. Hon är gift med författaren och översättaren Stephen Mitchell, som medverkade vid hennes första bok, Loving What Is och hennes tredje bok, A Thousand Names for Joy.

Katie kallar sin metod för egen utredning ”The Work”. Hon beskriver det som ett uttryck, i ord, ett ordlöst förhör som vaknade i henne. Katie fick uppmaning att berätta om detta, talare, på offentligt håll i Kalifornien, sedan i hela USA, och så småningom i Europa och över hela världen. Hon har lärt metoden till människor på ex. fängelser, sjukhus, kyrkor, företag, bostäder med anhöriga med våld i hemmet, universitet och skolor.

byronkatie

”Vi lider frivilligt”, säger Katie i boken ”Älska livet som det är”. ”För att slippa plågas måste vi undersöka vad det är för tankar som ligger bakom reaktionen, och det kan var och en göra på egen hand med papper och penna.” Sedan 1993 har Katie varit på resande fot praktiskt taget hela tiden. The Work inrättar sig inte under någon religion, sekt eller terapiform. Vill du veta mer och få tips sök efter hennes böcker.

Några av hennes citat – uttryck, på engelska.
No one can hurt me—that’s my job.
If I had a prayer, it would be this: “God spare me from the desire for love, approval, and appreciation. Amen.”
If I think you’re my problem, I’m insane.
When I am perfectly clear, what is is what I want.
Arguing with reality is like trying to teach a cat to bark—hopeless.
How do I know that I don’t need what I want? I don’t have it.

Källor:
levandekraft.se
en.wikipedia.org
thework.com
en.wikiquote.org

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Författaren Edgar Allan Poe dog under väldigt märkliga omständigheter, vad…?

edgar-allan-poe

Märkligt om Edgar Allan Poe – hans liv började och slutade med ett mystiskt försvinnande. Innan han fyllt ett år försvann hans far, skådespelaren David, spårlöst. Kanske antog han en ny identitet, i en annan delstat. Och den 3 oktober 1849 hittades Poe själv, 40 år gammal, halvt medvetslös utanför en bar i Baltimore. Fyra dagar senare dog han. Vad som hänt är det knepiga?

Fakta – Edgar Allan Poe, född 19 januari 1809 i Boston, Massachusetts, död 7 oktober 1849 i Baltimore, Maryland, var en amerikansk poet, novellförfattare, redaktör, litteraturkritiker och en av ledarna för den romantiska rörelsen i USA. Poe, som är mest känd för sina berättelser om skräck, mystik och sällsamma äventyr, var en av de tidiga amerikanska novellförfattarna och en föregångare till detektivlitteraturen. Ett namn som fascinerat många av oss.

Han var det andra barnet till engelska skådespelerskan Elizabeth Arnold Hopkins Poe och skådespelaren David Poe, Jr. Han hade en äldre bror, William Henry Leonard Poe och en yngre syster, Rosalie Poe. Hans fru var Virginia Eliza Clemm Poe, han gifte sig 27 år gammal, Hon var då en trettonårig kusin med vilken han levde ett osäkert och fattigt liv. De fick aldrig några barn.

När Poe inte kunde försörja sig gick han med i maj 1827 i USA:s armé som menig. Han använde namnet ”Edgar A. Perry” och hävdade att han var 22 år fastän han egentligen var 18 år bara. I januari 1845 publicerade Poe – Korpen (The Raven) som blev en omedelbar framgång, bara två år senare avled hans fru Virginia av tuberkulos i januari 1847. Poe övervägde att gifta om sig, men gjorde aldrig det. Han blev allt mer instabil efter sin hustrus död och började uppvakta poeten Sarah Helen Whitman, som bodde i Providence, Rhode Island.


Deras förlovning gick i stöpet. Detta sägs ha berott på Poes drickande och nyckfulla beteende, men det finns även starka tecken på att Whitmans mor lade sig i och gjorde mycket för att bryta deras förhållande. Han återvände sedan till Richmond och återupptog ett förhållande med en barndomskärlek, Sarah Elmira Royste.

Det mystiska så?
Den 3 oktober 1849 hittades Poe på en gata i Baltimore yrande och ”i stor vånda, och… i behov av omedelbar hjälp.” Någon nämner även en bar intill som ska ha använts som vallokal. Medvetslös togs han in på Washington Medical College, där han dog på söndagen, 7 oktober kl 05:00 på morgonen. Poe var aldrig sammanhängande i talet tillräckligt länge för att förklara hur han kom att vara i hans förfärliga tillstånd, och konstigt, han var klädd i kläder som inte var hans egna. Poe sägs upprepade gånger ropat namnet ”Reynolds” på kvällen före sin död, men det är oklart på vem han syftade. Vissa källor säger att Poes sista ord var ”Herren hjälp min stackars själ.” Mer konstigt? Alla hans sjukjournaler, inklusive hans dödsattest, hade försvunnit.

Mannen som hittade honom, Joseph W. Walker, trodde Poe var rejält berusad, han tror att han hört Poe rabbla en del namn… Vad han gjorde först var att skicka ett meddelande till en dr Joseph Snodgrass, som anger, bland annat: ”Det är en gentleman, ett lite slitet yttre, som verkar i stor nöd, och han säger att han är bekant med dig, och jag försäkrar er, att han är i behov av omedelbar hjälp.”

Fyra dagar efter att han förts till sjukhus, upplevde man en snabb försämring. Dr Moran gick till hans dödsbädd, där han hörde just namnet ”Reynolds” som i yra, kanske delirium. Hans kusin kom på besök, men blev avvisad och de berättade att patienten inte var lämplig få besök. Poe tillbringade alltså de sista dagarna av sitt liv långt hemifrån och omgiven av främlingar. Varken Poes svärmor – eller hans fästmö visste vad som hade blivit av honom förrän de läst om det i tidningarna. Märkliga saker sker, men?

poeport

I media skrev man om Poes död som en ”överbelastning av hjärnan” eller ”cerebral inflammation”, även alkoholism. Den egentliga dödsorsaken är fortfarande ett mysterium. Spekulationerna, delirium tremens, hjärtsjukdomar, epilepsi, syfilis, självmord (detta troligen på grund av förväxling med hans självmordsförsök året innan), meningeal inflammation, kolera och rabies. En teori, från 1872, visar på att ibland tvingade man ovilliga medborgare som tvingades att rösta på en viss kandidat, ibland dödades – om de vägrade – var orsaken till Poes död.

Några dagar efter hans död begravdes han i en omärkt grav på en av Baltimores kyrkogårdar – innan många av hans vänner och familj hade även hört att han var död.


Flera år senare fixade så hans kusin Neilson en gravsten för Poes grav, och en utarbetad markör skapades av marmor. Planer gjordes för att flytta en gravsten till kyrkogården. Men oturen följde Poe även efter hans död. Gravstenen förstördes när ett tåg skenade över några spår och rev ett antal gravstenar, där Poes ingick. Det skulle inte vara förrän 1875 som en markör skulle placeras över Poes kvarlevor, och senare resterna av hans fru Virginia och Maria Clemm sattes dit.


Senare mysterium?
På natten av Poes födelsedag 1949, trädde en man med huva fram på kyrkogården i mörkret om natten och lämnade tre rosor och en halvfull flaska konjak på Poes gravsten och försvann sedan. Många antog att de tre rosorna var i heder av Edgar, Virginia, och Maria – men cognacen var ett mysterium, och Baltimore Poe Society har noterat ”betydelsen av cognac är osäker eftersom den inte ingår i Poes verk.”

Den 19 januari 1993 lämnade en man rosor och sprit, och en anteckning som säger ”facklan kommer att passera,” och man tror att den första mannen skapat en tradition eftersom de årliga besöken fortsätter.”

Forskare, historiker, biografiker och medicinare fortsätter med att lägga fram teorier om vad som hände med Poe från 28 september – 3 oktober 1849, men ingen har bevisat om en av USA:s främsta författare dog av sitt egen dåraktiga beteende, av en sjukdom, av ett gäng politiska huliganer, eller i händerna på en kallblodig mördare. Jag funderar på, var han med i en sammanslutning? De sista fem dagarna har ingen kommit fram till var han befann sig. Andras kläder?


Idag ska man kunna ta en drink på baren där Poe sågs dricka sista gången före sin död, den finns fortfarande kvar i Fells Point i Baltimore. Den har bytt namn och heter numera ”The Horse You Came In On”, men det sägs att ett spöke som kallas ”Edgar” hemsöker rummen ovanför. Vad tror du?

Källor:
en.wikipedia.org
popularhistoria.se
poemuseum.org
eapoe.org
sv.wikipedia.org

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Skådisen Bahar Pars, duktig, film, teater, vi minns ju också Oves granne…?

bahar2

Hon tog oss som en stormvind, även Ove blev till slut fast. Skådespelerskan är såklart, Bahar Pars, duktig, snygg och med humor.

Vem är Bahar?
Bahar Pars är född i slutet av mars 1979 i Shiraz, Iran, 38 år, är en svensk skådespelare, som kom till Trelleborg i Skåne, år 1989, där fadern redan bodde. Efternamnet Pars – betyder Persien, ett namn hon valt för sin egen släkt. De bor på söder i Stockholm.

Bahar:
”Det jag minns är rädslan, rädslan för att det skulle hända min mamma något. Det sitter i. Jag måste kolla varje dag att hon har det bra.”

pars1

Bahar Pars studerade 2003–2007 till skådespelare på Teaterhögskolan i Stockholm (nuvarande Stockholms Dramatiska högskola). Hon debuterade i den prisbelönade långfilmen När mörkret faller (2005). År 2008 porträtterade hon rollen som Nina i Farnaz Arbabis uppsättning av Måsen på Backateatern. På Uppsala stadsteater spelade Pars även titelrollerna i pjäserna Anna Karenina (2010), scenversionen av Låt den rätte komma in (2011) och Hedda Gabler (2013).  Pars har haft roller på ett flertal teatrar i Sverige samt medverkat i svenska filmer.

Citat Bahar:
Har du varit tillbaka i Iran?
”Flera gånger. Jag älskar det. De pratar persiska på gatorna, det är så exotiskt. Men jag skulle aldrig kunna bo där för jag har blivit en mellanförskapsmänniska.”

2014 medverkade Pars som rollen Valeria i Jonas Hassen Khemiris kritikerrosade pjäs Jag ringer mina bröder på Kulturhuset Stadsteatern. I november samma år gjorde hon även succé med monologen På alla fyra på Kulturhuset Stadsteatern. Svenska Dagbladet rosade monologen där Pars beskrevs ha ”total kontroll över sina uttrycksmedel”.

Pars vann Medeapriset för Årets Skådespelare 2015 med motiveringen ”På sitt eget högst personliga vis breddar Bahar Pars tolknings-möjligheterna av klassiska kvinnoroller och för dem in i nutid” – och fick även ta emot STOCKmotions pris för Årets Bästa Film 2015 för kortfilmen Rinkebysvenska som hon själv regisserat.

Utöver skådespelarkarriären har Pars även regisserat mer och varit en av skaparna till den omskrivna nyårsvideon Nyårsklockan, där 15 kvinnliga kulturpersonligheter framträder.

Hon spelade huvudrollen som Bertha i Jens Ohlins uppsättning av Marodörer samt medverkade i Farnaz Arbabis uppsättning av Ungefär lika med på Dramaten våren 2016. Fullt upp 🙂
Inför Guldbaggegalan 2016 nominerades hon i kategorin Bästa kvinnliga biroll för sin insats i filmen En man som heter Ove.

pars11

Den 31 juli 2017 var Bahar Pars sommarvärd för Sommar i P1 och pratade då om flytten till Sverige, sin uppväxt, moderskapet, sitt efternamn och hur det var att resa till USA och Oscarsgalan. ”Jag fick hat och hot för att jag inte gjorde det enda rätta och bojkottade galan,” sa hon i sitt sommarprat.

Den svenska storfilmen ”En man som heter Ove” var nominerad till bästa icke engelskspråkiga film på årets Oscarsgala i Los Angeles, USA. Bahar spelade rollen som Oves granne Parvaneh.

Privat är hon gift med regissören Linus Tunström och tillsammans har de en dotter, född 2011, Ariel Tunström Pars.

Exempel från TV:
2015 – Arne Dahl: En midsommarnattsdröm
2016 – Finaste familjen
2016 – Vårdgården

Källor.
sv.wikipedia.org
imdb.com
expressen.se
en.wikipedia.org

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Victor Hugos ordspråk, ”Att skiljas är att dö en smula”, är mäktigt…?

victor-hugo

Ordspråk är ofta fascinerande. Jag fann ett jag ville finna mer bakom, vem uttryckte det, vem tänkte tanken, kanske först? Historiskt är det ofta svårt.

Jag valde ett som en bekant yttrade följande om:
”Det är det vackraste ordspråk jag vet trots att det alltigenom handlar om sorg.”

Det lyder, ”Att skiljas är att dö en smula”.
Man kan känna in känslan, när man skiljs är det ofta starkt och ibland, som tragik, nära sorg beroende på vad som föreligger. Ursprungligen är detta ett franskt ordspråk, översatt – ”Partir, c’est mourir un peu… mais mourir, c’est partir beaucoup.”

Ursprung?
I mitt sökande fick jag fram tre olika ”svar”. Jag väljer detta först, även om det då handlar om första delen, “partir,c’est mourir un peu…”
Översatt fritt, ”Att skiljas är att dö en del…”
Andra delen som ej ingår från början – ”mais mourir, c’est partir beaucoup”, ”men att dö är att lämna mycket.” Plötsligt blir det väldigt starkt!
”Att skiljas är att dö lite, men att dö är att lämna mycket.”

Vem var mannen bakom detta som jag anser korrekt.
Victor Hugo, Victor Marie Hugo, 1802 i Besançon – 1885 i Paris, var en fransk författare, dramatiker och diktare, samt ledamot av franska akademien. Han är bland annat berömd för romanerna Ringaren i Notre Dame och Samhällets olycksbarn. Du minns?
Kuriosa. Victor Hugo har en krater uppkallad efter sig på Merkurius, Hugokratern. Och – asteroiden 2106 Hugo är uppkallad efter honom.

alphonse-allais

Det finns ett svar till, då är det från en text av Alphonse Allais vars uttryck är passerat i det gemensamma språket. Det innehåller en sekvens: ”Skiljas är att dö lite” med i mening, som ”att dö är att lämna mycket.” Han anser jag använt sig av det ursprungliga.

Vem var Alphonse?
Alphonse Allais (1854-1905 ) var en fransk satirist, humorist, författare. Född i Honfleur, död i Paris. Han skrev ironiska berättelser och kåserier som präglades av svart humor.

Ett sista förslag är att det ska ha synts i någon skrift från 1693, men det finns inga källor kring detta.

Vad är ett ordspråk?
Ett ordspråk (äldre lat. namn adagium) är en form av kortfattad och folklig sentensdiktning som infogas i talet i oförändrad grammatisk form oberoende av det sammanhang där det används.

Bilden överst är på Victor Hugo, den nedre på Alphonse Allais.

Källor:
aftonbladet.se
sv.wikipedia.org
en.wikiquote.org
linternaute.com
fr.wiktionary.org

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,