Zenzationella Människor Et Facto

Fakta om ALLT. Länka till vänner. NYA inlägg, klockan 08 -MINST 4-5 GGR VECKAN! 2800 inlägg. Carpe diem.


Lämna en kommentar

”Djungelbarnet” Juliane Koepcke föll ut ur ett plan träffat av blixten, i Amazonas djungel…

julianeparents

Börjar från början, Juliane som levt ett annorlunda liv, också känd som gift Juliane Diller, född 1954, är en tysk-peruansk zoolog. Ovan foto med familjen.

Juliane Koepcke föddes i Lima, Peru, där hennes tyska föräldrar arbetade vid Museo de Historia Natural i Lima. Hon var enda barnet till biologen Hans-Wilhelm Koepcke och ornitologen Maria Koepcke.

När Juliane var 14 år, beslöt hennes föräldrar sig för att lämna Lima och etablera en forskningsstation Panguana i Amazonas regnskog. Hon blev ett ”djungelbarn” och lärde sig överlevnadsteknik. Ansvariga skolmyndigheter misstyckte och Juliane var tvungen att återvända till Colegio Peruano Alemán Alexander von Humboldt i Lima för att ta sin examen. Hon utexaminerades i december 1971.

Flygkraschen?
Som 17-åring blev hon känd 1971 som ende överlevande efter en flygkrasch (Lansa Ansa Flight 508). Juliane sögs ut ur ett flygplan efter att det träffats av blixten. Hon föll över 3200 meter till marken fortfarande fastspänd vid sin flygstol och levde på något sätt. Hon överlevde fallet till marken med ett brutet nyckelben, en blessyr på högerarmen och med höger öga igensvullet.

juliane1

Hon fick sedan utstå en 9-dagars promenad genom Amazonas-djungeln innan hon till slut räddades av skogshuggare. Hon var den enda överlevande från planet som dödade 93 människor i december 1971.


Koepcke pratade med BBC om prövningen 2012:
”När vi såg blixtar runt planet blev jag rädd. Min mamma och jag höll varandra men vi kunde inte prata. Andra passagerare började gråta och skrika. Efter ca 10 minuter såg jag ett mycket starkt ljus på den yttre motorn till vänster. Min mamma sa mycket lugnt: ”Det är slutet, allt är över.” Det var de sista orden jag någonsin hörde från henne.”

Planet föll nedåt med nosen först. Det var kolsvart och folk skrek, sedan fylldes hennes huvud av det starka ljudet från motorerna.
Plötsligt upphörde oljudet och jag var utanför planet. Jag föll fritt, fastspänd vid min sittplats-stol, vindens viskande var det enda ljud jag kunde höra. Jag kände mig helt ensam.

julian

Jag kunde se skyn över djungeln snurra mot mig. Sedan tappade jag medvetandet och minns ingenting av nedslaget. Senare fick jag veta att planet hade gått sönder cirka två mil över marken. Jag vaknade nästa dag och tittade upp. På den 10:e dagen kunde jag inte stå ordentligt och jag drev längs kanten av en större flod som jag hade hittat. Jag kände mig så ensam som om jag var i ett parallellt universum långt borta från någon människa. Jag trodde att jag hallucinerade när jag såg en riktigt stor båt. När jag gick för att röra vid den och insåg att den var på riktigt var den som en adrenalinspruta.

Men då såg jag att det fanns en liten stig in i djungeln där jag hittade en hydda med ett palmbladstak, en utombordsmotor och en liter bensin. Jag hade ett sår på min övre högra arm. Den var angripen av larver cirka en centimeter långa. Jag kom ihåg att vår hund hade samma infektion och att min pappa hade lagt fotogen i den, så jag sög ut bensinen och stoppade in det i såret.

Smärtan var intensiv när maggotarna försökte ta sig längre in i såret. Jag drog ut ett 30-tal maggots och var väldigt stolt över mig själv. Jag bestämde mig för att tillbringa natten där.

Eftersom det redan var mörkt, lade sig Koepcke att sova i det lilla skyddet, och på morgonen efter hörde jag rösterna från flera män utanför. Det var som att höra änglars röster Så hon hittades av en liten grupp fiskare som bodde i närheten och de tog henne till sin by. Hon blev dagen efter erbjuden av en pilot att flyga henne till sjukhuset i Pucallpa. Dagen efter att hon kommit till sjukhuset träffade Koepcke sin pappa igen. Överväldigade av känslor blev deras möte ”en stund utan ord”.

När hon hade återhämtat sig från sina skador hjälpte Koepcke till med att hitta nedslagsplatsen och de omkomnas kroppar. Den 12 januari hittade sökgrupperna mamman Maria Koepcke’s kropp. Juliane som överlevde – ensam elva dagar i Amazonas regnskog.

juliold

Gift?
Make/maka: E. Diller (från 1989) – Erich Diller tysk entomolog, vetenskapen om insekterna och är således ett delområde av zoologin. Stark kvinna som aldrig gav upp…

Källor:
instagram.com
sv.wikipedia.org
9news.com.au
en.wikipedia.org
species.wikimedia.org

Blogginlägget nedskrivet 14/3-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.


Varför har kineser och japaner obegripligt beskrivits som gula…?

kinesfolk

Många tror det beror på hudfärgen och just det, helt fel. Indianer (Native americans) var inte röda, mer av kopparfärgade. Men gula människor – bakom fördomarna kan man säga Linné låg. Han skulle ju ha namn på allt. 🙂 Innan hade européer i stället poängterat östasiaters vithet. Andra uppfattade dem som bruna. Där fanns alla nyanser, från lite mörkare till snarast vita.


Om?
Och om kineserna ska kallas gula, så får nog vi vita snarast kallas för den rosa rasen. Vi har i minst lika mycket rosa i oss som de har gult. Kineserna brukade för övrigt kalla oss européer för ”rödhuvuds barbarer”, efter att ha stött på en grupp fräkniga holländare. Vi kallade senare dem för ”den gula faran”, mer nedan.

kiness

Linné och 1700-talet?
Redan då delade Carl von Linné in mänskligheten i raser, som färgkodades. 1800-talets rasbiologi byggde vidare på Linnés idéer och delade in mänskligheten i hierarkiskt ordnade system. Framställningen av människor med sydostasiatiskt ursprung som gula är en del av den rasistiska systematiken.

Carl von Linné presenterade sitt klassiska människorassystem och 1735 tilldelades alla huvudraser olika färger. ”Den asiatiska rasen” kallades asiaticus fuscus och beskrevs som mörk eller brun. I den tionde upplagan av boken Systema naturæ, som kom 1758, har Linné ändrat färgen till gul – asiaicus luricus – och lagt till beskrivningar av varje ”ras” inneboende egenskaper. ”Asiater” beskrivs då som ”melankoliska, stela, allvarliga och giriga”. Alltså ett namn som Linné satsade på utan anledning?

Andra namn – som Gula floden?
Gula floden, även känd under sitt kinesiska namn Huang He, sjätte längsta – i världen. Namnet ”Gula floden” kommer från den gula färgen på vattnet som i sin tur beror på de enorma flodavlagringarna som får floden att bli fylld med slam, alltså den gula lössjorden. Där finns ett skäl.

Aerial photo- the Yellow River in China

Guling (som skällsord):
Det är en nedsättande term på kineser och andra östasiater. Guling var ett av socialisterna använt öknamn på medlem av Svenska arbetarförbundet eller liknande förening i slutet av 1800-talet och var kopplat till föreställningen om att asiater hotade att konkurrera ut västvärlden, något som kallades för ”Gula faran”. Man gjorde en jämförelse med kulierna som ansågs som flitiga, disciplinerade och välorganiserade och som kunde undantränga vita arbetare.


Gula faran var…?
Gula faran är en term som kring år 1900 användes om asiater, vilken ansågs hota den vita rasen. Till USA kom kinesiska migranter, och man fruktade att detta skulle sänka löner och levnadsstandard. Man bävade även för att Japan skulle expandera som militär stormakt. Detta var även fruktat i Europa, Australien och Nya Zeeland.

Kina, officiellt namn Folkrepubliken Kina, är det till ytan största landet i Östasien och är världens folkrikaste land med 1,4 miljarder invånare. Här startade covid 19 i Wuhan. Staden hade drygt 11 miljoner invånare 2018 och ligger där Yangtzefloden förenas med sin största biflod Han Shui. Kina aktuellt i dessa dagar i samtal om kriget i Ukraina…

Källor:
bildersmakt.se
perwirten.se
expressen.se
sv.wikipedia.org


Om covid-19, tänk på alla: Handhygien, håll avstånd – vaccinets hållbarhet i tid ännu ej känd. Blogginlägget nedskrivet 3/2-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.


Världsmusik från Sibirien, musiker, band, World Music – Otyken…

Upptäckte ett intressant musikprojekt där det berättades om ett folkslag jag ej hört. Först, musiken – The Otyken är en sibirisk, aboriginsk musikgrupp. Den fantastiska kombinationen av traditionella musikinstrument och moderna arrangemang, med övertonssång, speciell och charmiga ljud!

De sjunger sina sånger på ryska och Khakas, språk som är av turkisk börd och talas i Ryssland. I deras sånger kan du höra den storslagna historien om deras hantverk. Deras musiker (Chulyms) berättar om sitt vanliga dagliga liv: de samlar örter och kottar, rör sig genom vilda marker för jakt, bigårdsarbete, förbereda redskap för nattfiske.

Uppträdande?
Otyken har uppmärksammats på olika internationella festivaler i hela världen. World Winter Universiad 2019, författare till musikaliska ackompanjemang för vintershowen ”Alchemy of Fashion”, vinnare av tävlingen för den internationella etniska festivalen ”Music of the World” (St. Petersburg). Deras musik som kan få oss ”att läka själ och kropp”, och den kan till och med få oss in i trans!

OTYKEN – Sibiriska aboriginer
https://www.youtube.com/watch?v=uHxLWap7NCk

2009 kunde man läsa att ”Olga Murasjko, representant för ursprungsfolken i Sibirien, konstaterade att Grönlands och Kanadas ursprungsfolk fick uppmärksamhet på klimatkonferensen i Köpenhamn – men inte Sibiriens.”

OTYKEN – FASHION DAY / / Halssång vid en modevisning
https://www.youtube.com/watch?v=CqGCcg1BMa4

”Halssång, spontan sång, explosiv saxofon med djurs röster, spel på jättelika rådjursskinns-trummor. Moderna rytmer är sammanflätade med urgamla melodier. Vilda danser i djurens skinn absorberas i en primitiv föreställning. Tamburinens takter leder bort längs taigastigarna.”

OTYKEN – LORD OF HONEY
https://www.youtube.com/watch?v=gPCGcVrgG5s

”Taimyr frös i snön långt bortom polcirkeln. Rysslands nordligaste halvö, där forntida shamaner – Nganasans förfäder – hittade sitt hem. De har alltid varit ett litet folk. På 1800-talet kallade sig bara omkring tusen människor Nganasaner, och denna siffra förändrades inte på många år. Men under de senaste 30 åren har deras antal minskat med en tredjedel.

Bland de små folken i Ryssland finns de som inte har assimilerat sig bland de många grannarna och inte har förlorat sin identitet. Deras antal överstiger ibland inte tusen, och ibland till och med knappt hundratals människor. Deras sätt att leva har praktiskt taget inte förändrats under de senaste tusen åren.

De har bevarat uråldriga trosuppfattningar, traditioner och språk.” Med musiken hoppas många de ska kunna leva vidare och få uppmärksamhet och hjälp…

Källor:
taplink.cc/otyken_for_fans
youtube.com
instagram.com
vk.com
reddit.com
otyken.ru
mynewsdesk.com


Om covid-19, tänk på alla: Handhygien, håll avstånd – vaccinets hållbarhet i tid ännu ej känd. Blogginlägget nedskrivet 23/12-21. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.