De blev en del av General Motors – GMC, lastbilar…

Hur man lastade en GMC Platform Truck i skogen, året 1915. 🙂
Så, vad var GMCs ursprungliga namn?

Grabowsky Motor Vehicle Company. För i början grundade bröderna Max och Morris Grabowsky GMC 1902 i Detroit. Till en början hette bilföretaget så, men på senare år, efter omorganisation, kallades företaget sedan Rapid Motor Vehicle Company, (AKA Reliance Motor Co).

GMC (General Motors Truck Company) är ett märke i motorfordonskoncernen General Motors, där det används för lastbilar, bussar, husbilar, skåpbilar och suvar. De mindre fordonen är i huvudsak identiska med Chevrolets modeller.

Fakta om GMC Trucks, Historia med mera.
GMC var en av världens tidigaste tillverkare av elektriska lastbilar som drevs av batterier 1912-1917. Dessa elektriska lastbilar hade ensiffriga modellnamn, de hade en lastkapacitet som sträckte sig från ett halvt ton till 12 ton.

Vad är historien om GMC-bilar?
GMC har varit ett pålitligt varumärke i form av större fordon i över 100 år. Företaget är formellt känt som en underavdelning av General Motors of North America Brand som främst tillverkar stadsjeepar, pickupbilar, skåpbilar och lätta lastbilar, mer ovan nämnt.

När slutade GMC?
2009 avslutade GMC produktionen av medelstora kommersiella lastbilar efter över 100 år.

Kuriosa:
1916 korsade en GMC-lastbil hemlandet USA, från Seattle till New York City på trettio dagar, och 1926 kördes en 2-tons GMC-lastbil från New York till San Francisco på fem dagar och 30 minuter. Under första världskriget tillhandahöll företaget Model 16 3/4-tons lastbil, och modifierade dess produktion för att tillhandahålla 1-tons truppbärare och stödfordon för flyg, och 1918, mer än 90 procent av GMC-lastbilsproduktionen var för militärt bruk.

GMTC gav totalt 8512 lastbilar till den amerikanska regeringen under krigsåren och fick en Distinguished Service Award. Under andra världskriget tillverkade GMC Truck 600 000 lastbilar för användning av USA:s väpnade styrkor.

1923 exporterades GMC-lastbilar till Japan för att hjälpa till med återhämtning och återuppbyggnad som ett resultat av den stora Kanto-jordbävningen, och företaget fortsatte att tillhandahålla fordon när transportinfrastrukturen byggdes om.

Innan jordbävningen inträffade skedde det mesta av Japans transporter av handel och människor med trävagnar och statligt ägda järnvägar, som skadades allvarligt när tågspåren vreds utom användning. Autonoma lastbilar var mycket effektivare för att resa till hårt skadade områden.

Källor:
verabuickgmc.com
dubizzie.com
markchristopher.com
en.wikipedia.org
instagram.com

Blogginlägget nedskrivet 31/5-23. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

John F. Kennedy – bilen han sköts i var en specialbil…?

1963 och många har läst om händelsen, kanske upplevt den i realtid. Bilen var en 1961 – Lincoln model 74A.

Nutid?
2018 hävde amerikanske presidenten Donald Trump hemligstämpeln för fler än 3 000 dokument rörande mordet på John F Kennedy. Bland annat avslöjades nya detaljer om den öppna limousin som JFK färdades i när han sköts i Dallas i november 1963. Mordet på John F. Kennedy ägde rum fredagen den 22 november 1963 klockan 12.30 CST (18.30 UTC).

Bilen?
Ja, den byggdes ursprungligen i Fords fabrik i Wixom, Michigan, som en standard 1961 Ford Lincoln Continental 4-dörrars convertible, modell 74A. Den förlängdes sedan med en meter, fick ett förstärkt chassi och döptes om till Lincoln X-100. Men vid attentatet var inga delar på bilen skottsäkra, till och med vindrutan var standard och kunde bytas på vilken verkstad som helst.

Bilen tillverkades av Lincoln – pris vid försäljning 7 347 USD – som hade rullat av löpande bandet vid moderbolaget Fords fabrik i Wixom, Michigan. Vita huset leasade den av Ford för en symbolisk 500 dollar per år. Märkligt med allt som saknades?

Nyss funnet?
Registreringsskyltarna som satt på limousinen som Kennedy åkte i när han blev mördad har varit försvunna i snart 52 år. Plötsligt en dag dök de upp igen och nu har de sålts på auktion. Bilen som  saknat sina registreringsskyltar i över ett halvt sekel, de ropades in, de båda skyltarna, för 100 000 dollar (864 000 kronor), 60 000 dollar över utropspriset. Men…

Limousinen var blå, inte svart!
Till skillnad från alla tidigare presidentlimousiner bad JFK att bilen skulle målas blå. Den hade levererats svart från fabriken. De kända filmerna är svartvita och nästan alla tror att bilen var svart. Kennedy hade ursprungligen valt midnattsblått. Senare målades den om igen denna gång i mörkare blå. Efter offentliga framträdanden målades bilen ofta om eftersom folkmassan skulle skada fordonet när de rörde vid den. Det slutade med att den blev svart bestämt av Kennedys administration.

---

Limo hade en hard top. Cab.
Bilen hade ett 6-segments bubbeltak av klart plexiglas. Det klara plexiglaset var inte skottsäkert och det skulle förmodligen inte ha gjort någon skillnad den ödesdigra dagen. Det fanns även ett vinylskydd som kunde gå över plexiglaset. Den täckningen skulle nästan säkert ha gjort krypskyttens (eller krypskyttarnas) jobb mycket svårare. Bubbeltoppen förvarades i bilens bagageutrymme och det var därför reservdäcket ”Continental kit” satt på den bakre stötfångaren.

Dokument:
De tidigare hemligstämplade handlingarna visar att det amerikanska försvarsdepartementet bara några dagar efter attentatet startade ”Project Star”. Företaget Hess & Eisenhardt, som hade gjort de tidigare ändringarna, fick nu i uppgift att skapa en säkrare bil. Ett av kraven var att den skulle tåla och motstå en 7,62 mm kula. 

En månad efter mordet togs limousinen isär och fick nu skottsäkra plåtar, skottsäkert glas, ett permanent tak och aluminium-förstärkta punkteringssäkra däck. I dokumenten kallas det för snabb-fix, men den nya X-100-bilen användes ända tills 1977 av presidenterna Johnson, Nixon, Ford och Carter. Lite oväntat att man behöll den?

---

Bilen finns idag:
Fordonet finns i dag utställt på Henry Ford-museet i Dearborn, Michigan. Morden på Kennedy är än idag omdebatterat och har givit upphov till en mängd teorier. En teori är att det var tre skyttar, ovetande om varandra. Skotten gick in i halsen och huvudet – bakifrån? Fyra minuter efter skotten var Kennedy på sjukhus, men avled direkt i bilen. Sedan är frågetecknen många. Jag kommer skriva snart i ett inlägg om Babuschka. Kvinna som stod vid platsen för brottet och aldrig kunde identifieras, plötsligt var hon borta.

Källor:
motorbranschen.mrf.se
carup.se
teknikensvarld.expressen.se
sv.wikipedia.org
torquenews.com
nbcdfw.com

Blogginlägget nedskrivet 14/1-23. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

Panhard Dyna X – en småfransk bil med gamla anor…

Bilar av äldre datum är ofta nostalgi, en kallad ”dyngpanna”. Panhard Dyna X var en fransk bilmodell som tillverkades 1948-1954, också känt under namnen Dyna 110, 120 eller 130, vilket betecknade toppfarten för de olika uppgraderade versionerna. I Sverige fick den också öknamnet det ovan nämnda ”dyngpanna”, en efterhärmning av bilens namn.

Egenskaper?
Dyna X var ett extremt lättviktsbygge med aluminiumkaross och det sägs att Panhard-fabriken var för liten för att få tillräcklig tilldelning av stål strax efter kriget och därför fick man använda alternativa material. Tjänstevikten inklusive förare var 700 kg.

Motorn var en tvåcylindrig, luftkyld boxermotor med 24 hk i den första versionen. Den drev på framhjulen via en fyrväxlad låda med rattspak.

Detaljer, prestanda?
Den första modellen hade en toppfart av 110 km/h, men med en större motor ökades hastigheten något. Karossen var från början 4-dörrars av typisk 1940-talsstil med viss strömlinjeform men ändå utstickande framskärmar och smal motorhuv. En tvådörrars cabriolet och en 3-dörrars herrgårdsvagn togs också fram, liksom en liten skåpvagn.

Svårt sälja den?
Efter 47 049 byggda exemplar lades modellen ner och ersattes av Panhard Dyna Z.

Tillverkningen?
Symaskins, cykel eller verktygstillverkning var ofta grunden till 1800-talets biltillverkning. För Panhards & Levassors del var det verktyg, men man startade redan på 1880-talet med utveckling av självgående vagnar. År 1898 kunde man ståta med att man var den största biltillverkaren i Europa med 336 bilar och under 1902 sålde man drygt 1000 bilar.

De tuffa tiderna efter andra världskriget med brist på råmaterial och pengar, innebar ökad efterfrågan på småbilar i Europa. Panhard fick rätta sig efter verkligheten och produktionen av en helt ny Panhard startade 1947 i blygsam omfattning. Denna 380 centimeter korta lilla bil blev ju naturligtvis mer knubbig än dynamisk. Den stora lyxiga Panhard Dynamic som ställdes ut på 1946 års Paris-salong, kom aldrig i produktion. En ny tid hade tagit vid och Europa låg i spillror. Det var inte längre gångbart att behålla modellnamnet som därför avkortades på samma sätt som bilen — Dyna!

I Sverige fick den lilla fransosen med den termosflaskeliknande fronten var ett extremt lättviktsbygge med aluminiumkaross som bars upp av en stålram. Tjänstevikten inklusive förare var endast 700 kilo.
Motorn var en tvåcylindrig, luftkyld boxermotor med 610 cm2 slagvolym och 24 hk i den första versionen. Den drev på framhjulen via en fyrväxlad låda. Den smala växelspaken kom vertikalt ut under instrumentbrädan.

Karossen var 4-dörrars av typisk 1940-talsstil med viss strömlinjeform, men ändå utstickande framskärmar och smal motorhuv. En tvådörrars cabriolet och en 3-dörrars herrgårdsvagn togs också fram, liksom en liten skåpvagn. Produktionen varade mellan 1948 och 1954.

I ett Sverige svältfött på bilar hade Dyna Panhard till en början en viss framgång. Den var onekligen modern på många sätt, men hög bullernivå, vissa kvalitetsproblem, usel värme och begränsat innerutrymme gjorde att den tappade marknadsandelar till andra småbilar som till exempel Renault 4CV, Fiat 500 och 1100, för att inte tala om VW och SAAB 92.

Trots den begränsade succén för standardbilen firade racingversioner av Dyna Panhard stora framgångar i sin klass, bland annat på Le Mans. Den lilla motorn var välkonstruerad och tålde hård trimning.

Panhard Dyna Z1 1955 Limouches pass Hill climb
https://www.youtube.com/watch?v=JqUIog2EBUg

Kronologiskt gör det Panhard et Levassor till världens första bilmärke i kontinuerlig serieproduktion. De var också den första tillverkaren som monterade en ratt på en bil istället för en rorkult. Panhard, främst en tillverkare av stora lyxbilar, insåg efter andra världskriget att de behövde koncentrera sig på billigare erbjudanden för att förbli konkurrenskraftiga. Dyna X-serien i barockstil var en stor framgång, men 1953 skulle den bytas ut.

Dyna Z-modellen debuterade 1954. Panhard hade använt vindtunneltestning i flera år och använt de senaste metoderna för att utveckla bilens hala form.

1955 köpte Citroën 45 % av aktierna i Panhard et Levassor, och Citroën-återförsäljare lade snart till Panhard till sina erbjudanden. Priset var dock lite högt. Bilarna sålde bra, men inte tillräckligt bra för att gå med vinst.

Ursprungsland: Frankrike
Motor: 850cc, luftkyld, horisontellt motsatt, 2-cylindrig. Toppfart: 129 km/h. Produktionsår: 1954-1959.
Antal producerade: 120 000. Ursprunglig kostnad: 699 000 franska franc (cirka 2 000 USD 1954). Andra tider, foton på olika årsmodeller.

Källor:
jarnbyggfarg.se
lanemotormuseum.org
sv.wikipedia.org
wikiwand.com
youtube.com

Blogginlägget nedskrivet 14/1-23. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.