Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla


Lämna en kommentar

Operasångerskan Eufrosyne Abrahamson, verksam i Paris och Madrid, minns vi…?

Eufrosyne Abrahamson

Vem var denna sångerska som redan under 1800-talet studerade i Europa?
Jo, det var Eufrosyne Abrahamson, född Leman, 24 mars 1836 i Stockholm, död 7 februari 1869 i Göteborg, var en svensk operasångerska (sopran). Hennes föräldrar var handlaren John Leman och Emma Jacobson. Som aktiva år räknas 1855–1859. I och med sitt giftermål övergav hon dock sin sångkarriär.

Hon studerade 1852–1855 under ledning av Julius Günther och i maj 1855 debuterade hon vid Kungliga teatern som Pamina i Trollflöjten. Därefter studerade hon under ledning av Gilbert Duprez i Paris. Efter avslutade studier och ett kort besök i hemlandet fick hon anställning vid Teatre de Oriente i Madrid, där hon debuterade i september 1858 och nådde stora framgångar som Elvira i Ernani av Verdi. Året efter uppträdde hon i Wien och nådde hon ytterligare framgångar med en repertoar som omfattade den lyriska scenens mest kända verk.

Efter att ha gift sig den 4 oktober 1859 med August Abrahamson, familjen Abrahamson på Nääs, avslutade hon sin offentliga karriär och ägnade sig därefter åt välgörenhet och konst. Paret bosatte sig på Stora Nygatan 17 ½ i Göteborg, stadens paradgata med den nyanlagda Trädgårdsföreningen på andra sidan kanalen. 4 mars 1868 köpte makarna Abrahamson det gamla godset Nääs slott för hela 8 300 riksdaler. Paret fick inga barn.

August föddes i Karlskrona som nummer tre i en syskonskara på sex. Vem var August då? August Abrahamson, född i Karlskrona 29 december 1817, död den 6 maj 1898, affärsman och mecenat. August grundade 1840 en egen affär i Göteborg. 1868 inköpte han det gamla herregodset Nääs, där han bland annat upprättade ett seminarium för utbildande av slöjdlärare, vilket vunnit europeisk ryktbarhet.

storanygatan

Eufrosyne Abrahamson invaldes i Musikaliska Akademien 1868. När hon dog, endast 33 år gammal instiftade hennes man till hennes minne en gåvofond vid Svenska Musikaliska Akademien i Stockholm på 25 000 kronor, vars avkastning skulle gå till elever vid musikkonservatoriet som giva ett sant uttryck både åt andan av hennes sköna konst och åt böjelserna hos hennes ädla hjärta. Hon var syster till Jeanette Rubenson (1854-1938), som var fru till polismästaren i Stockholm, Semmy Rubenson (1839-1922).

Den 7 februari 1869 dog Euphrosyne oväntat efter en kort tids sjukdom. Hon dog efter bara tio års äktenskap, varefter August levde utan att ingå något mer äktenskap. Vid sin död testamenterade han Näs och en stor penningsumma, till svenska staten under namnet August Abrahamssons stiftelse, med syftet att behålla Näs som en fristående institution för lärarutbildning.

Källor:
sv.wikipedia.org
slaktforskaren.com
arnholm.nu

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Vilket var det sista krig Sverige ”var med om”, och hur gick det…?

Fälttåget mot Norge

Många känner till det, men mer detaljerat? Norge tänker många och visst är det rätt. Det var faktiskt norrmännen, och det var ett 19 dagar långt krig mellan månaderna juli-augusti 1814. Detta blev Sveriges sista ”krig”, även om man kanske inte kan kalla det för ett krig eftersom inte så mycket stridigheter förekom. Orsaken till kriget var att Sverige ville, med så lite våld som möjligt, få norrmännen att acceptera unionen med Sverige som hade beslutats sex månader tidigare i freden i Kiel (januari 1814).

Norrmännen ville emellertid inte gå med på att deras öde skulle avgöras av Sveriges kung, utan fordrade att själva få bestämma över sitt land. De norska fick möta en övermäktig fiende på 45 000 man och blev tvungna att skriva under en fred och ett tvingande av att bilda personalunion med Sverige. Norrmännen ville egentligen tillhöra Danmark.

Kortfakta: Fälttåget mot Norge, typ av krig räknas som – mellanstatligt – mellan Sverige och Norge. Fred genom – Konventionen i Moss. Sverige tvingar Norge i union.

Tidigare, i början?
Den svenska kungen Karl XIII förkastade tanken på ett självständigt Norge och drog den 26 juli samma år ut på ett fälttåg mot Norge. De mest troliga är tanken bakom, han hade ont om tid. Ett fullskaligt krig skulle dra ut på tiden, vintern var snart inne. Den svenska armén var inte rustad för och hade inte lagt upp förråd för vinterkrig i Norge m.m.

Den svenska armén var numerärt överlägsen, bättre utrustad och utbildad samt leddes av en av Napoleons före detta främsta generaler, den nyutnämnde svenske kronprinsen Jean Baptiste Bernadotte – som nu kämpade för koalitionen mot Napoleon. Huvudstyrkan anföll från havet och ockuperade öarna Hvaler innan de intog staden Fredrikstad och belägrade Fredrikstens fästning utanför Halden.

Samtidigt gick en mindre styrka in i Norge från Värmland men efter att ha förlorat slagen i Lier och Matrand tvingades den retirera till Sverige. Sammandrabbningen vid Matrand var den blodigaste under hela kriget. Svenskarna ryckte därefter fram mot den norska huvudstaden Kristiania men vid Langnes skans hade norrmännen en försvarslinje som stod emot svenskarnas attacker. Svenskarna försökte gå runt norrmännens försvarslinje och sista striden ägde rum vid Kjølbergs bro 14 augusti 1814 där svenskarna segrade. Denna sista drabbning skriver jag om en annan gång, vilken svensk var den sista som omkom i krig?

Det var den sista krigsdagen i den svenska krigshistorien. Då norrmännen insåg att svenskarna hade fri väg till huvudstaden ingick de vapenvila och började förhandla.

Om detta var sista kriget, innan detta krig?
Sjätte koalitionskriget var ett av de koalitionskrig under Napoleonkrigen vilka utkämpades mellan 1803 till 1815. Efter Napoleons fälttåg i Ryssland, som slutade i ett katastrofalt nederlag för den franska armén, bildade Storbritannien, Ryssland, Sverige, Preussen och Österrike 1813 en koalition och inledde ett befrielsekrig mot Napoleon.

mossekrig

Kriget avslutades för Sveriges del med Freden i Kiel 1814, där Danmark avträdde Norge till Sverige, men istället erhöll Svenska Pommern, och Parisfreden (1814) där Frankrike erkände Norges förening med Sverige och där Sverige avträdde Guadeloupe till Frankrike mot en lösensumma på 24 miljoner franc.

En del räknar in nutid också där Sverige medverkar. Fast mer i en annan kategori. Detta handlar om – Afghanistankriget (2001–). Svenska insatsen i Afghanistan är Sveriges bidrag till de internationella militära insatsstyrkorna ISAF och Resolute Support Mission i det nu (2017) pågående Afghanistankriget. Insatsen har pågått sedan år 2002, totalt fem svenska soldater har stupat under insatsen.

Andra insatser i krig?
Svenska trupper har även deltagit i konflikter där Sverige inte har varit krigförande part. Framför allt har detta skett i insatser organiserade av Förenta Nationerna.

Bland annat i Kongokrisen i början av 1960-talet samt flygspaning med JAS-plan mot som understöd för bombningar i Libyen med under upproret. Kadaffi under den arabiska våren. Insatserna har haft bred acceptans i riksdagen och ansetts harmonisera med Sveriges alliansfria position under det kalla kriget. Krig kan ändå aldrig löna sig på något vis, en s.k. maktfaktor. Vem som drabbas värst vet alla…

Källor:
sv.wikipedia.org
historiesajten.se
aftonbladet.se
svd.se
spa.merinfo.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Tyska seriemördaren Sophie använde sig av arsenik…

sophhh

En kvinna som man ej skulle hållit i handen, värre ätit ihop med. Hon var – Sophie Charlotte Elisabeth Ursinus, född Weingarten, 5 maj 1760 – död 4 april 1836, och var en tysk seriemördare som man tror var ansvarig för att ha förgiftat sin man, moster och älskare, och för att ha försökt förgifta sin tjänare. Hennes försök ledde till ett förfarande – för identifiering av arsenikförgiftning .

Dotter till en österrikisk sekreterare och diplomat. Sophie, född i Glatz, numera Klodzku, en stad i Nedre Schlesien, Preussen. Vid 19 års ålder gifte hon sig med den mycket äldre rådgivaren i Högsta domstolen, Theodor Ursinus. Hennes far hade förlorat sin ställning, därav detta arrangerade bröllop i Berlin.

Hon bodde med sin man i Stendal till 1792 och därefter i Berlin. Mannen var rådgivare och – avled där plötsligt, 11 september 1800, en dag efter de firat hans födelsedag. Hans fru ansågs misstänkt då hon ej tillkallat en läkare, medicinen hon gav till honom gjorde hans tillstånd värre. Mystiskt?

Under sitt äktenskap hade Sophie startat en affär med en nederländsk officer vid namn Rogay, möjligen med samtycke av sin äldre man. Han kan ha förgiftats med av Sophie, han var å andra sidan ute efter hennes pengar, vilket hon kom på. Läkarna sa dock tuberkolos. Hon skulle ha förgiftat Rogay för att hon misstänkte att han skulle lämna henne, det var hennes betjänts uppgift, av hennes ord. Så, vid tiden för hans död upptäckte man att hon en kort tid före detta hade köpt en mängd arsenik.

sophiemurd

Vidare?
24 januari 1801 dog en ensam faster till henne, Christiane Witte, i Charlottenburg efter en kort tids sjukdom och efterlämnade ett stort arv till Sophie. Vid kontroll, hade Sophie Ursinus köpt en stor mängd arsenik kort före hennes faster hade dött. Hon som nu ej var gift 🙂 Och visst var det ett väldigt springande i arsenikaffären?

I slutet av februari 1803 blev hennes tjänare, Benjamin Klein, sjuk efter att ha grälat med henne några gånger tidigare. Hon gav honom ett kräkmedel, fast hon var ett kräk, sedan soppa, vilket gjorde honom värre. Han blev misstänksam och när hon gav honom några plommon hade han i hemlighet fått dem undersökta av en kemist, som bekräftade att de innehöll arsenik.

Sophie Ursinus greps och blev – misstänkt för att ha förgiftat sin make. Hans kropp grävdes upp men vid obduktionen, av kemisten Martin Heinrich Klaproth och hans assistent Valentin Rose, kunde de ej bekräfta – trots granskning att han hade blivit förgiftad med arsenik.

Men det fanns en misstanke om allmäntillståndet i kroppens organ och krampaktiga sammandragningar av armar och ben, som han haft och att de var påverkade av arsenik som använts för att förgifta honom.

Fastern då? Mördad? Man grävde upp kroppen men den här gången, i motsats till vad läkarna hade sagt, tvekade ej granskarna över att hon dött av – arsenikförgiftning, och att Ursinus hade använt sig av gift. Men hur gick det med anklagelserna om hennes man? Man kunde ej bevisa något, så det blev inget åtal.

Rättegången om mordet och mordförsöket slutade 12 september 1803. I sitt försök att rädda sitt liv och hedern ifrågasatte hon varje punkt, men befanns skyldig till mord på sin faster och mordförsöket på sin betjänt, och dömdes till livstids fängelse. Hon fick en viss tröst i fängelset i Glatz, hon fick (!) en lyxig svit av rum, som normalt var reserverad för fängelsedirektören.

Bekväma möbler tillhandahölls, tillsammans med tjänare som inväntade gäster på hennes vanligen förekommande middagar. Pengar var inget problem, eftersom domstolen tillät Sophie behålla både sin mans egendom och hennes arv från faster Christina. Hon benådades efter trettio år, 1833, och fr.o.m. då till sin död fick hon leva överklassliv.

Sophie begravdes med stor pompa på Glatz kyrkogård, sång av en barnkör medan präster stod upp för att prisa hennes generositet. Om hennes andra sidor fick ingen nämna något om vid begravningen.

Efter domar konstaterar man sammanställt. Mord. Gift. Offer? 1-3 stycken. Tid? 1798-1801. Arresterad i februari 1803. Plats, Berlin. Status: Dömd för förgiftning från 12 september 1803 – frisläppt 1833, dog april 1836. Moraliskt? Senare gav Ursinus betjänten en generös pension.

Hennes fall – ledde till en metod för att identifiera arsenikförgiftning. Kuriosa, kemisten James Marsch utvecklade ett test som visade mycket noga om arsenik fanns i en kropp. Året var 1836. Han var delvis den som fällde henne.

Källor:
murderpedia.org
en.wikipedia.org
findagrave.com
wikivisually.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


2 kommentarer

SS Naronic ägdes av samma ägare som Titanic, och samma resväg fast år 1893…

SS Naronic

Alla har läst och sett om Titanic, men vet troligen ej om detta skepp som gick ett okänt öde till mötes. Titanics katastrof var15 april 1912, medan Naronics försvinnande skedde cirka 19 år tidigare! Detta fartyg var mer tänkt som fraktfartyg, med få passagerare för att tillmötesgå tidens krav.

Fakta om fartyget?
SS Naronic var ett ångfartyg byggt av Harland och Wolff i Belfast för White Star Line. Det var färdigt i juli 1892 och gjorde fyra dagar senare sin jungfruresa, 15 juli 1892. Från Liverpool till New York. Det 143,3 meter långa ångfartyget var ett fraktfartyg med få passagerare – allt för hantera den ökade trafiken som White Star upplevde på sina sträckor utanför New York.

Efter sin första resa, gjorde Naronic fem ytterligare seglingar utan incidenter, innan hon startade, vad som var hennes sista resa, den 11 februari 1893 under ledning av kapten William Roberts. Fartyget försvann till sjöss med förlust av alla – 74 personer ombord. Skeppets öde är ett mysterium som fortfarande är olöst till denna dag.

Vad vet vi om före resan?
För denna resa hade Naronic en bemanning på 50 man, plus 24 boskapsmän för att ha som hjälp med fartygets viktiga last, boskap. Efter att ha lämnat Liverpool stannade hon kort vid Point Lynas, Anglesey, North Wales, man bytte kapten och denne – försvann västerut med fartyget, i havet, utan att aldrig att ses igen.

Naronic hade ingen trådlös telegrafi för att skicka nödanrop (det tog fem år ytterligare som ordnade det systemet som ex. RMS Titanic hade), så oavsett problem hon mötte var besättningen själva om alla beslut. Den enda kunskapen vi har om händelsen kommer från två källor.

Källorna?
Den brittiska ångaren SS Coventry rapporterade att de hade sett två av Naronics tomma livbåtar. Den första livbåten, som hittades klockan 2:00 den 4 mars, var intakt, men den andra, som hittades klockan 14:00, var helt vattenfylld. Den första av dessa hittades 30 km (vissa källor anger över 40 mil) från den plats där White Star Line’s Titanic senare skulle möta ett liknande öde.

Den andra informationskällan är fyra flaskor med meddelanden inuti, vilka återhämtades senare, som påstods ha skrivits medan Naronic sjönk. Två av flaskorna hittades i USA , den 3 mars i Bay Ridge, Brooklyn, New York och en i Ocean View, Virginia den 30 mars. En tredje flaska hittades i juni 1893 i den Irländska kanalen och den fjärde hittades den 18 september i floden Mersey nära skeppets utgångspunkt, Liverpool (?). Medan alla fyra specifikt nämner Naronic sjunker, fanns i den andra flaskan det mest detaljerade meddelandet:

”03.10 – 19 februari, SS Naronic till sjöss. Till de som hämtar upp det här, rapportera när du hittar det här till våra agenter om det inte hunnit höra att vårt skepp sjunker snabbt under vågorna. Det är en storm som vi aldrig kan klara i de små båtarna. En båt har redan gått med sin mänskliga last nedan. Gud låter oss alla leva genom detta. Vi träffades av ett isberg i en skarp snöstorm och – flöt två timmar. Nu är det klockan 03:20 på min klocka och det stora skeppet dödsdömt i havet. Rapportera till agenterna på Broadway, New New York, M. Kersey & Company. Adjö alla. ” Det var undertecknat, ”John Olsen, boskapsman”.

MEN – det fanns dock ingen med detta namn på fartygets lista, närmast John O’Hara och John Watson. En liknande situation hände med den första flaskan som fanns, eftersom signaturen, ”L. Winsel”, inte heller är på listan! Det stod däri, ”Alla händer ber. Guds barmhärtighet.”Meddelandena i de andra två flaskorna är utan undertecknande. På grund av detta har flaskans tillförlitlighet som äkta testament till skeppets öde ifrågasatts och förundersöknings-domstolen godkände inte flaskans innehåll som äkta. Om meddelandena är korrekta sjönk fartyget någon gång efter 03:20 den 19 februari 1893.

naronic

Dokumentation?
Efter att ha avgått med ny kapten från Point Lynas, Wales, seglade Naronic iväg in i evigheten, ingen av dennes besättningsmän har aldrig någonsin setts igen. Av de tre som hittades utan namn stod samma historia, ”fartyget hade träffat ett isberg i storm och sjunkit under någon timma.”

Man testade isbergsteorin som inte passade vädermönstren, men lokala rapporter i New York placerade isberget i den allmänna närheten där Naronic seglade. Den exakta platsen eller orsaken till hennes katastrof har aldrig fastställts – det spekulerades till och med att fartyget var utsatt för terroristbomber.

Kortfakta: Fartyg: Rutt: Liverpool-New York. 4 master – 143 m långt. Fart: 13 knop. Byggd av Hartland och Wolff. Märkligheter kring försvinnandet, konspirationsteorier är lätt finna. Var det uppsåt bakom? Var det en isbergskrock och – fartyget sjönk snabbt?

Var finns delar av fartyget, sjönk allt till botten? Meddelanden funna så långt från olycksplatsen? Utsända av några efter olyckan? Finns det saker i historien innan resan? Konkurrens? Inget vet – ännu. Kanske får vi veta mer? Kanske ej….?

Källor:
shipwreckology.com
kickassfacts.com
en.wikipedia.org
titanic-titanic.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


2 kommentarer

Pearl Hart – Lady Bandit of Arizona, västerns kvinnor som var ”outlaws”…2 av 2

Fortsättningen om Pearl Hart och Joe Boot. Fångade efter sitt diligensrån.
Rättegången av dem hölls i domstol på 135 Pinal St. i Florens. Boot flyttades till Florens, Arizona, medan hon flyttades till fängelset i Tucson. Pressen fick nys om händelsen och jagade Hart för intervjuer. Paret dömdes under sin andra rättegång, Boot fick trettio år och Hart fem år.

Cellen Hart hölls i var inte en vanlig fängelsecell, med svagt byggmaterial, och eventuellt med hjälp av en vän, rymde Hart den 12 oktober 1899 och lämnade ett 46 cm hål i väggen. Bra eller tyvärr, men man fångade henne efter två veckor nära Derning, New Mexico.

Boot blev fängelsekontrollant och körde vagnar till ett band, som gick till nästa plats och – den delen arbetades med utanför fängelset. En dag när han körde en vagn, rymde han sig och sågs aldrig igen. Helt och hållet! Då hade han bara avtjänat mindre än två år.

Hart fick lite hjälp av en vakt som gav henne en större cell, på en bergssida som innehöll en liten gård och lät henne träffa journalister och andra gäster samt posera för fotografier. Hart använde i sin tur sin position som den enda kvinnan på en kåk med män till sin fördel, flörtade med vakter och försökte få dem ”glömma lite av hennes straff”, för att få det bättre.

Hur gick det då?
Hart blev fri från fängelset i december 1902, benådad av guvernör Alexander Brodie. Varför? Hon hade lovat att lämna territoriet.

Ett rykte dök upp 1964 när alla inblandade var döda – där det fanns uppgifter av Pearl Hart ett benådningen skedde p.g.a. att hon hade blivit gravid på ett sätt som skulle skämma ut fängelset. Det finns inga bevis Hart någonsin haft ett tredje barn, så det är rykten. När hon kom ut fick hon en tågbiljett till Kansas City, Missouri.

Hon fick lite föreläsningar om sina brott och fängelsetiden, sedan jobbade hon under alias som en del av Buffalo Bills Wild West Show. 1904 köpte hon en cigarrbutik, men greps för att ha tagit emot ”stulen egendom” (häleri). Hon slapp dock böter. 1925 skulle hon också ägt en butik av samma slag.

Vad som sedan skedde?
Några säger hon återvänt till fängelset i Tucson 25 år efter hon satt där, besökt fängelsecellen som hon en gång suttit i. Någon upptäckte vid en folkräkning att hon skulle vara boende i Arizona 1940, under annat namn? Även att hon återvänt till sin stad Globe, därt hon bodde fridfullt fram till sin död den 30 december 1955. Någon säger hon levde till 1960! Andra säger att hon bodde i San Francisco, Kalifornien när hon dog 1952.

Men oftast, nämns hon ha gift sig med en ranchägare i Dripping Springs, Arizona, där hon levde ut de sista dagarna av sitt liv, under namnet Pearl Bywater och dog – 1956.

kirkhamsten

Om hennes liv finns en del hon påverkat. Bandet Volbeat har skrivit en låt som heter Hart på deras album Outlaw Gentlemen & Shady Ladies, om rånet från Globe till Florence med diligens – med omnämnandet av dollarn som returnerades till var och en av passagerarna. Pearl Hart var föremål för en episod av Death Valley Days (3-17-1964) med titeln ”The Last Stagecoach Robbery”, med Anne Francis som Pearl.

Vad som hände med Pearl Hart i slutet är fortfarande okänt. Vi antar hon drev en cigarrbutik, i Kansas City, men åren? Från 1925 fram till 1956. En slug kvinna lämnade inga tydliga spår. 

Trots att hon ofta är nämnd för att vara den sista personen som någonsin rånat en diligens, är detta osant när det sista faktiska diligensrånet – ägde rum den 5 december 1916 nära Jarbridge, Nevada. Under uppehållet med diligensen dödade banditen Ben Kuhl kusken – och stack med mer än 3 000 dollar i guldmynt.

Hart var inte den enda kvinnan som rånat en diligens heller, en kvinna var före henne. Det var Jane Kirkham som dödades när hon rånade en vagn längs vägen mellan Leadville och Buena Vista, Colorado den 7 mars 1879. Hon bar mask så ingen trodde hon var kvinna. Hennes man var involverad i transporterna och hade troligen tipsat sin fru. Jane begravdes vid spåret där brottet skedde, där finns en gravsten. ”Min fru – Jane Kirkham – dog 7 mars 1879 – 38 år, 3 månader, 7 dagar.” Se bilden, där även blommor fanns i nutid.

Pearl Hart. Jane Kirkham. Samma brott.

Källor:
pinterest.com
en.wikipedia.org
legendsofamerica.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Statare fick betalt i produkter som maten och kanske en slant extra…?

torparestatare

Vilka var statarna och hur var deras tillvaro? Från början så var statare i Sverige lantarbetare, som fick en stor del av sin lön (stat) in natura av en husbonde (jordägare). Det nådde sin största utbredning i slutet av 1800-talet och minskade därefter i takt med mekaniseringen av jordbruket. De så kallade statarlängorna var vanligast i södra Sverige, i Mellansverige bodde däremot de flesta statare i en- eller tvåfamiljshus.

Ordet statare anger att lönen utgick i form av naturalön, s k stat, det vill säga fick sin lön i form av jordbruksprodukter plus en liten summa i kontanter. Denna löneform användes för alla helårsanställda inom jordbruket, medan förmånernas storlek växlade med arbetsuppgifterna. Löneformen sa således inget om vilka uppgifter den anställde hade. Vanligtvis var bara män anställda som statare, men det förekom kvinnliga statare.

Regler? Slankvecka?
Statare anställdes i regel enligt legostadgan på ettåriga kontrakt. Under den sista veckan i oktober, den så kallade slankveckan, var det möjligt för statare att flytta och söka anställning vid andra gods. Det var vanligt att statarfamiljer flyttade ofta. Statare förekom huvudsakligen på större gårdar i södra Sverige och Södermanland; systemet nådde aldrig Norrland. Det uppstod i och kring Mälardalen (Södermanland) och var som mest utbrett i de sydsvenska jordbruksbygderna.

Då kunde man se statarna flytta; överlastade vagnar krängande på leriga vägar, flaken fulla av uppstaplade, nötta möbler, frysande barn nerstoppade i silltunnor för att inte ramla av, far på kuskbocken och mor högst uppe på lasset, kanske med blomkrukan, väggklockan eller porträttet av kungafamiljen i ett stadigt grepp. Tala om tufft liv.

Hoppet om att i en framtid kunna bryta upp från statarlivet och kanske få ett torp att bruka, en egen jordbit och kanske en ko. Ungefär så här var det, som gränsfall till träldom, män och kvinnor bundna av årslånga kontrakt att slita långa dagar för i princip mat och husrum. Ännu en bra bit in på 1900-talet klassades de i lagens mening som tjänstehjon och inte som avtalsslutande arbetare.

statsystem

Boendet?
Det boende som erbjöds i statarlängorna var ofta otillfredsställande. Detta berodde delvis på att många av längorna inte var byggda med stockväggar utan med plankväggar, vars isolering sjönk ner mot undervåningen. Usla förhållanden.

Många har skrivit om dessa som Lars Hård. Citat:
”Nästan alla torpare hade en svart kostym men av statarna var det inte många som hade något att byta med vid helgdagar och högtidliga tillfällen. Fars kostym var trettifem år, han hade gift sig med mor i den, och i den fick han gå efter hennes kista. Herrskapen iakttar en viss artighet mot döden även när den besöker statstugan. Om patronen skall blotta sitt huvud för en statare så skall det vara när han ligger i kistan.”

Andra författare, Jan Fridegård, Moa Martinson, Ivar Lo Johansson m.fl. kom att betraktas som de egentliga statarskildrarna vilka av eftervärlden också fått del av äran att ha medverkat till statarsystemets avskaffande.

Statarna hade varit en betydande del av landsbygdsproletariatet. 1945 hade deras antal reducerats till ca 6 000 hushåll. Statarsystemet i Sverige försvann i månadsskiftet oktober-november 1945. Ett år tidigare den 12 oktober 1944 klockan tre på natten hade nämligen Svenska lantarbetare-förbundets ordförande Gunnar Emanuel Sträng skakat hand med lantarbetsgivarnas ordförande Gösta Liedberg, godsägare från Skåne.

Handslaget bekräftade att från och med månadsskiftet ett år senare skulle lantarbetarnas löner utgå i form av kontanter. Beslutet om kontantlön noterades i en bisats i ett protokoll. Därtill fanns en liten viktig semantisk puts. Ordet husbonde ersattes med arbetsgivare. Sedan blev det historia.

Källor:
statarmuseet.com
popularhistoria.se
sv.wikipedia.org
swengelsk.se
sydnarkenytt.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,