Människan är släkting med apor av viss sort och – ännu däggdjur…?

Människan är en komplicerad varelse – och om apor tänker jag på Tarzan som hade en apa och kunde klättra i träden. Men fakta om oss – människan, Ho’mo sa’piens, är en art i däggdjursfamiljen hominider. Till skillnad från andra arter har den moderna människan inte något typexemplar som man kan referera till, eftersom Carl von Linné när han 1758 beskrev och namngav vår art inte skapade något sådant. Jämfört med tidigare människoarter c c (se människans utveckling) är Homo sapiens anatomiskt sett lättare byggd.

Faktabiten:
Människor (Homo) är ett släkte primater inom familjen människoapor med en nu levande art, människan eller den moderna människan (Homo sapiens). Det äldsta fossilet av släktet Homo är en 2,8 miljoner år gammal underkäke som presenterades i forskningspublikationer 2015.

Platsen var i ett öppet landskap med gräs, buskar och lite skog, i närheten av en sjö med flodhästar, krokodiler och fisk. Fyndet gjordes i samma del av Etiopien som det 3,2 miljoner år gamla fyndet Lucy upptäcktes, vilket ger stöd för hypotesen att släktet Homo kan ha utvecklats från arten Australopithecus afarensis i släktet Australopithecus, som Lucy tillhörde. Släktet Homo hade större hjärna och är längre än Australopithecus. Vi förstår alla.

Alla nu levande människor tillhör underarten Homo sapiens sapiens. Ytterligare en förmodad underart av människan är känd, den utdöda Homo sapiens idaltu. Till släktet Homo räknas även de utdöda arterna neandertalmänniskan, Homo floresiensis och Homo erectus. Idag finns bara en människoart vilket är ovanligt i människans historia. Som du och jag då?

Släktingen jag nämnt?
Ja, vi är däggdjur. Precis som hundar, hästar, möss, o.s.v. så diar våra barn från sin mammas bröst (ordet ”dägg” betyder dia). Det betyder att vi är släkt med schimpansen, orangutangen och gorillan.

Det är svårt att säga när människan blev en ”människa”. Vid en viss punkt i utvecklingen växer vår hjärna till en storlek som gör att vi får ett sorts språk och börjar använda enklare verktyg. Det är här som man brukar säga att de första av släktet ”homo” – människan – dyker upp.

Nu har däggdjuren varit den härskande livsformen på jorden i 65 miljoner år. Det finns flera arter som kommit och gått, utvecklats och dött ut. Konstigt nog är det de tidiga, primitiva däggdjuren som lyckats överleva nästan oförändrade in i vår tid. Ett exempel på dessa är det australiensiska näbbdjuret, som lägger ägg.

De vetenskapsmän som forskar kring utdöda djur kallas paleontologer. Genom att undersöka spår efter djuren, fossil, kan de utläsa flera olika spännande fakta. Vanligast är fossil – benrester av djur. Hittar man tillräckligt stora delar av skelettet kan man få fram en bild av djuret som stämmer ganska bra. En annan sorts viktig fossil är förstenade fotspår. Dessa visar hur ett utdött djur rörde sig när det levde.

Människofossil är mycket speciella. Det kan till exempel handla om en urtida grav, eller bilder som våra förfäder lämnat efter sig på en grottvägg. Sådana fynd berättar förstås helt andra saker än ben och fotspår. En välbevarad grav kan berätta om den dödes liv och till och med om dennes världsuppfattning. Så kom människan till, på gott och ont.

Källor:
ungafakta.se
ne.se
sv.wikipedia.org
nrm.se

Blogginlägget nedskrivet 19/5-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.