Tanterna flertalet känner till, i Elsa Beskows böcker var damerna alltid så påklädda med hatt och allt, även om det var sommar. Hatten dolde det mesta och de personliga anletsdragen var svåra att se. Så, bahytt – är en kvinnohatt med relativt brett brätte, som bara lämnar ansiktet bart.
Ursprung?
Bahytt (från franska bahut eller bonnett, en koffert med kupigt lock) är en form av huvudbonad, en damnackhatt med hakband, som var på modet från 1790-talet och fram till 1860-talets mitt.
Under 1820–1850 var bahytten som störst och skulle helt inrama ansiktet. Det ansågs då ofint att ens nästippen skulle sticka fram. Därefter övergick dammodet alltmer till hattar och endast äldre damer fortsatte att bära bahytter. Hatten hade ofta en stomme av strå som sedan dekorerades med t.ex. tyg, band och konstgjorda blommor. Bahytten förknippas i huvudsak med, empir- biedermeier- (Sverige) och regency- (England) stil.
Bahytten kan sägas vara en utveckling av den vida bondeinspirerade stråhatt som var modern under hela 1700-talet och kallades på franska bergère (herdinna) eller på svenska schäferhatt (efter tyskans schäferin, herdinna).
Sedan 1600-talet hade olika pastorala motiv och herdemyter varit en del av de högre ståndskulturens teateruppsättningar och utklädningslekar vilket kom att påverka dammodet Från 1730-talet ökade de pastorala porträtten och samtidigt blev också stråhatten en allt viktigare accessoar. Jaha, så var det…
Ämne?
Bahytten var i likhet med schäferhattarna till en början oftast konstruerad av strå, eller träflis av pil eller poppel, och det finaste strået kom från Livorno i Italien ända till 1860-talet när billigare ”kinastrå” blev tillgängligt. Det klövs och behandlades ibland med svavelångor för att förbättra stråets färg.
Därefter flätades och såldes materialet i rullar till stråhattmakare som sydde ihop flätorna till hattformen och formade den på hattstock med hjälp av vatten och lim. Det förberedande arbetet med stråflätorna utfördes av kvinnor och flickor. Slutligen dekorerades bahytten med band och blommor. Enklare bahytter var av träflis, hattformen kläddes då vanligen med tyg. Det var inte ovanligt att kvinnor dekorerade sina bahytter själva.
Mode?
Bahyttens form följde frisyrmodet. Under 1790-talet, när bahyttformen introducerades, placerades den högt uppe på det lockade och friserade håret. När empirmodet senare föreskrev låga och enklare frisyrer i klassisk stil, och kortare hår à la circassienne eller à la titus, anpassades bahytten efter detta.
Med tiden förlängdes brättet till en överdriven form som begränsade bärarens synfält likt skygglappar och gav upphov till karikatyrillustrationer. ”Kyss-mig-om-du-kan” kallades denna modell skämtsamt.
Under 1860-talet gav bahyttmodet efter hand vika för en mindre så kallad kapotthatt.
Källor:
sv.wikipedia.org
handelsgillet.se
sv.unionpedia.org
palett-paleteau.blogspot.com
Blogginlägget nedskrivet 4/6-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.
Zenzationella Människor Et Facto 