Ordet i sig finns knappt angivet, utan flera liknande – slutsatsen är att det bör tillhöra ord som kommando, ledare. Men vi tar det från början. En av de ondaste romanfigurerna i hela svenska barnbokslitteraturen är Emils kommandora. Hela julafton satt hon uppe på sitt vindsrum med ett tänt grenljus på bordet och åt korv och palt och skinka och saffranskusar. Allt medan man nere i fattighuset satt och grät och bara hade lite salt sill att äta. Vi hamnar alltså bland fattiga och deras boende. Vi minns att det var julmat som donerats till hjonen i fattighuset. Korv, skinka och andra delikatesser.
Vem är hon då?
Kommandoran förestår fattighuset, och hon utövar sin tillsyn med hård hand. Hon bor där men sköter det med tilldelning och annat med bestämmanderätt. Ordet fattigstuga, även kallat fattighus, där gamla och handikappade fattighjon togs om hand, och även fick ta hand om varandra.
Ord?
Ordet kommando är en synonym till order och befallning och kan bland annat beskrivas som ”kort och bestämd befallning”.
I boken:
Emil och kommandoran är fiktion, men fattighjon och fattighus var en realitet. Redan 1571 utfärdade kyrkan en förordning om uppförande av fattighus i församlingarna, detta befästes också i kungliga förordningar. Enligt 1642 års förordning borde fattighus uppföras i runt om i de svenska socknarna såväl på landsbygden som i städerna. Trots förordningar och sedermera 1734 års lag avstod dock många socknar från att bygga fattighus och förlitade sig istället på inhysesystemet. 1829 fanns det 1 279 fattighus på den svenska landsbygden vilket är ungefär i hälften av socknarna.
Vad vi vet?
Emil i Lönneberga är en av Astrid Lindgrens litterära figurer, en pojke i åttaårsåldern som är berömd för att han hittar på bus (”hyss”), men innerst inne är en snäll pojke. Emil var Astrid fars, Samuel Augusts, favoritfigur, och han och Emil var jämnåriga. Astrid har beskrivit det på följande sätt: ”När Emil sprang omkring på sina barfotaben i Lönneberga, var Samuel August en ungefär likadan liten smålandspojk i en socken strax intill, fastän han sannolikt inte gjorde fullt så många hyss”. En del av det som berättas i böckerna om Emil har Astrid hört Samuel August berättat om.
Vår kommandora?
Här är hon ett snålt och ogint fattighjon som styr och ställer över de andra hjonen i socknens fattighus. Spelas i filmerna av Ellen Widmann. Obs i serien mimar hon bara till ljudet, som lätt syns om man studerar munnen. Ellen Widmann föddes i en konstnärlig familj i Biel, Schweiz, den 15 december 1894, och hennes far ville hon skulle bli skådespelerska som liten flicka. Hon övade (mot sin fars vilja) med Emil Mila i Berlin, och hennes karriär började 1914 i Tyskland på teatern. Debut på ”Hoftheater”. Ellen Widman avled 22 oktober 1985 i Zürich.
Fattighjonen?
Till fattighjonen räknades först och främst de som var arbetsoförmögna (”oföra”), så som fysiskt eller psykiskt funktionshindrade, obotligt sjuka, gamla samt barn utan anhöriga som kunde ta hand om dem. Till fattighjonen räknades också de utfattiga (”obemedlade”) som fick fattigunderstöd från socknen.
År 1829 bodde det totalt 5 987 fattighjon i 1 084 fattighus, det vill säga cirka 5,5 hjon per fattighus. Enligt tillgänglig information från 335 församlingar var majoriteten av hjonen, höga – 78%, kvinnor. Oavsett kön var fattighusets invånare sårbara och marginaliserade personer utan tillräckliga sociala skyddsnät. Till exempel var några av invånarna i Nybble fattighus uppräknade som veneriska Anna, ofärdige Pehr, fånige Lars-Gustaf och den till förståndet svaga pigan Catharina. Otäcka tider, det var inte bättre förr.
Källor:
arkeologerna.com
sv.wikipedia.org
arbetarbladet.se
aftonbladet.se
vardagstro.blogspot.com
slakthistoria.se
ordguru.se
steffi-line.de
❤
Blogginlägget nedskrivet 20/4-21
Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).
Zenzationella Människor Et Facto 