Soldater i fält, sjukdomar, kurer, deras vardag, läs och lär. Krigshistoria associeras för det mesta med slag och strid, som blixtrande kanoner, tjutande granater, knattrande eldhandvapen och framtrampande fötter i blodig lera. Män som kämpar och faller, hjältar som föds eller dör.
Men är detta sanningen i det stora?
För soldater i det som kallas tidig modern tid (ca 1500-1800) inträffade döden sällan på slagfältet. Av alla knektar som stupade i fält dog endast en eller två av tio i strid eller till följd av skador från vapen. Bortsett från dem som svalt eller frös ihjäl, så avled de allra flesta av sjukdomar.
Första världskriget?
Redan under första världskriget dog fler av sjukdomar, trots ny förstörelseteknik och ökat medicinskt kunnande. Bilden överst. De sanitära förhållandena i skyttegravarna var dåliga och vanliga sjukdomar var dysenteri, tyfus och kolera. Många soldater led av parasiter och plågor som skyttegravsfot. En annan dödsorsak var exponeringen för väder och vind, eftersom temperaturen ofta kunde vara under fryspunkten.
Fanns det apotek?
Ja, typ vanliga fältapotek kunde rymma läkemedel som ”enhörningsextrakt”, ”egyptisk smörjelse”, ”elixir” och ”pulver mot olyckor”. Förutom fall av placebosensationer hade de flesta av dessa kurer ingen som helst läkande verkan. Flera av dem lär tvärtom ha ökat patienternas lidande. Bland de droger som kunde vara dödliga i för stora doser återfanns den starkt laxerande medicinen ”gummigutta” samt potenshöjande ”spanska flugan”, ett pulver tillverkat av en giftig skalbagge från tropikerna.
Universalmedlet mot alla slags krämpor och åkommor var alkohol. Sprit och öl gavs dagligen ut till såväl friska som sjuka och ansågs ha allmänt hälsobringande och sjukdomsförebyggande effekt. Inget dricksvatten fick intas utan att först ha spätts ut med brännvin, och i de dagliga ransonerna ingick intagandet av en kaloririk ölbrygd kallad ”dricka”. Sjukvårdspersonalen vid varje regemente var få, i regel en fältskär och en handfull assistenter som skulle sörja för omkring tusen män. Krigsmakten sökte i första hand karlar med kirurgiska färdigheter som kunde utföra snabba operationer på sårade knektar efter strid. Kraven på medicinskt kunnande var därför inte särskilt högt satta. Att de sjuka skulle hamna i god vård och omsorg var knappast givet.
Sjukhus eller…?
Under uppehåll i krigföringen förlades de sjuka ofta tillsammans i särskilda byggnader. Där fick de en halmbädd att friskna till på, serverades varma soppor och fältskärens äventyrliga dekokter. Svårt sjuka kunde lämnas efter när armén drog vidare, eller så fördes de med nerbäddade i sjukvagnar. Genom att skilja på friska och sjuka försökte arméledningen också isolera smittor och hindra dem från att spridas vidare. En del smarta härförare, som Karl XII, lät dessutom arméns regementen kampera avskilda från varandra för att förhindra att en farsot som brutit ut i ett förband skulle föras vidare till ett annat.
Sjukstugorna blev ofta snabbt mycket ohälsosamma och det hände till och med att präster drog sig för att besöka de sjuka på grund av den otäcka stanken av smuts, urin och avföring. Flugor, löss, loppor och myggor har under historiens gång ofta påverkat, och ibland helt avgjort, fälttåg och annan krigföring. Insekterna har spridit sjukdomar som rödsot, fläckfeber och malaria.
Sjukdomarna har skördat mängder av offer. Och döda kroppar blev ofta liggande i ingenmansland ända till fronten flyttade sig och de hade då blivit mycket svåra att identifiera. På några slagfält, som det vid Nek i Gallipoli, blev de döda inte begravda förrän efter kriget. Över hela västfronten fann man döda efter kriget efterhand som åkrar plöjdes och källare grävdes ur. I del två mer detaljer om krig, vita kriget och ex slaget vid Lützen.
Källor:
sv.wikipedia.org
popularhistoria.se
historiskt.wordpress.com
militarhistoria.se
svd.se
❤
COVID-19:
Tänk på alla: Handhygien, håll avstånd och var försiktig, covid-19 som ökar efter hand 2021. Obs regel – munskydd vid vissa tider med kollektivtrafiken. Nya virus kräver noggrannhet.
Blogginlägget nedskrivet 2/3-21
Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).
Zenzationella Människor Et Facto 