Rikssamtal var en gång samtal utanför riktnummerområdet och – dyrt…

Förr på den ”gamla tiden” med bastanta telefoner så var det tidigt så att man fick ringa rikssamtal om man ringde utanför sin ort, vilket gav merkostnad. Ju längre avstånd, ju dyrare. Lokalsamtal var motsatsen. För ett rikssamtal kunde det vara långa väntetider, flera timmar var inte ovanligt innan linjen var uppkopplad. Man begärde ofta att få t.ex. en s.k period och då fick telefonisten gå in och bryta när tiden var slut.

Beställde?
Rikssamtal utanför hemorten var något man beställde muntligen genom att slå nollan. En kvinnoröst tog numret och sa‘ ”Dröjer minst 30 minuter, tack, vi ringer.”
Och alltid med en dubbel ringsignal så man visste när det kom. De hade t.o.m. lov att avbryta ett pågående lokalsamtal med ett strängt ”riks, vi bryter”. Det var dock före min ring-tid.

Telefonist?
På en del platser kunde det krävas minst två växeltelefonister att koppla samtalet. Desto längre bort man ville ringa som sagt, desto kortare samtal om man tänkte på ekonomin. Dels för att det kunde finnas andra som också behövde ringa som man inte ville störa genom att blockera ledningarna.

Läst: (x)
”Ibland ringde far rikssamtal. Vi bodde i Malmö, och samtal till Stockholm skulle beställas via telefonist, och ibland fick man beställa hur många perioder man tänkte prata, för att inte riskera att samtalet skulle bli för dyrt. En period var tre minuter. När far ringde rikssamtal fick vi andra vara tysta. Ibland ringde far till släktingar på skånska landsbygden, och de hade korta telefonnummer med ortsnamnet och två eller tre siffror, som man måste beställa via telefonist. Då pratade far plötsligt mycket mer dialekt.

Det fanns också telefonnummer som inte var nummer, utan ”namnanrop”. Man lyfte på luren och kopplades till en telefonist, och sa namnet på företaget som hade namnanrop. Den funktionen måste ha funnits kvar en bit in på 50-talet, eftersom jag minns att jag kunde läsa reklamen ”Att ringa till Pär är ringa besvär, när man får tvätten hämtad. Telefon namnanrop”. Pär var en tvättinrättning, och jag hade dålig kläm på att ordet ”ringa” kunde betyda ”lite”, så jag grunnade mycket på vad de menade.” (x)

SJ!
Ett undantag var Statens Järnvägar. De hade sitt eget helautomatiserade nät redan under andra världskriget där man kunde ta sig fram till alla stationer landet runt.

Televerket?
Televerket var fram till 1 juli 1993 ett verk som ägde och drev Sveriges telenät, TV-nät och mobila nät. Det grundades genom regeringsbeslut i februari 1853. Redan från starten var verket både en myndighet och ett affärsdrivande verk (ett statligt företag med inkomster och egen verksamhet). Från 1920-talet fram till 1993 hade verket de facto ett monopol på telefoni i hela Sverige, även om något monopol i strikt lagteknisk mening aldrig existerade.

Historik?
Landets första telefonstation öppnades i september 1880 av Stockholms Bell Telefonaktiebolag med omkring 100 abonnenter.
År 1877, året efter att Alexander Graham Bell lämnat in sin patentansökan, kom den första telefonen av hans fabrikat till Sverige. Redan tidigare samma år hade Hakon Brunius i Jönköping på grundval av hans patentbeskrivning tillverkat kopior och satt upp ett fungerade telefonnät i staden

Bilder på växeltelefonister och hur det kunde se ut när man ringde rikssamtal ex.

Källor:
nissepedia.com
glomdaord.se
meatballnet.com
arbetetsmuseum.se (x)
sv.wikipedia.org

❤
COVID-19:

Tänk på alla: Handhygien, håll avstånd och var försiktig, covid-19 som ökar efter hand 2021. Obs regel – munskydd vid vissa tider med kollektivtrafiken. Nya virus kräver noggrannhet.

Blogginlägget nedskrivet 8/3-21