Ja du, svaret älskar jag. Det finns det korrekta korta, det finns tillägg som i dåtid, och även det som gäller nu, men kanske inte helt rätt. Så du ska få lära dig allt med snabel. Då och nu. 🙂 Utöver vår elefant kan du gissa på – tapiren som också har en snabel till näsa. Den använder de till att vädra med och de är väldigt duktiga på att lukta. De använder också snabeln till att plocka löv och växter som den ska äta. Tapiren är nämligen vegetarian och äter bara växter. Ja, då har vi de två som är det helt rätt. De är bara två. MEN 🙂
Enligt gammal text förklaras det: Snabeldjur – 1) beteckning på vissa smala, fram- l. utskjutande kroppsdelar hos vissa djur; i sht om förlängt nos- l. munparti; utom zool. o. entomol. företrädesvis i a; äv. om den förlängda överläppen o. nosen hos tapir (jfr a); om den mycket förlängda kombinationen av överläpp o. nos hos elefantdjuren. om (lång o. tjock) fågelnäbb. entomol. hos vissa insekter (t. ex. vissa flugor, vivlar o. fjärilar): långsmal utdragen spets av huvudet påminnande om en snabel (i bet. a) o. utgörande sug- l. stickredskap, sugsnabel l. snyte. Jag vet, svårläst, men vi måste ha med historik. Under här ser du en sorts näsmus.
En grundkoll:
Tapirer (Tapiridae) är en familj i ordningen uddatåiga hovdjur. Idag finns fem (varav en upptäcktes 2013) arter kvar som alla brukar föras till samma släkte, Tapirus. Tapirer liknar svindjur i utseende med sin cirka 35 cm långa snabel – som den gillar att vädra med samtidigt som den spärrar upp ögonen. Däremot är de inte nära släkt med svindjuren utan med hästar och noshörningar.
Elefantdjur?
Och elefantdjur, äldre namn snabeldjur, ordning däggdjur med två (tre) nu levande arter elefanter och många utdöda former. Elefantdjur (Proboscidea), äldre namn är en ordning däggdjur med tre nu levande arter elefanter och många utdöda former. Karakteristiskt för elefantdjur är förekomsten av en snabel och av betar som bildas av de mellersta framtänderna. Och – familjen elefanter omfattar, förutom asiatisk elefant, afrikansk stäppelefant och afrikansk skogselefant.
Snabelhund:
Sedan vill jag betona en med lång nos som snabel. Snabelhundar (Rhynchocyon) är ett släkte i familjen springnäbbmöss. Det finns fyra arter som förekommer i östra Afrika.Som namnet antyder har snabelhundar en långdragen nos som liknar en snabel. Det vetenskapliga släktnamnet är sammansatt av de grekiska orden rhunkhos (nos) och kuon (hund). Däremot påminner nosen mer om – elefanternas snabel.
Näsbjörn:
Näsbjörnar ovan är ett gemensamt svenskt namn för vad som numera betraktas som två släkten: Nasua och Nasuella. Båda släktena tillhör familjen halvbjörnar. Nasua omfattar de två arterna (vanlig näsbjörn (ringsvansad näsbjörn, Nasua nasua) och vitnosad näsbjörn (Nasua narica). Till släktet Nasuella, mindre bergsnäsbjörn (Nasuella olivacea), önäsbjörn eller cozumelnäsbjörn. Deras huvud är långt och spetsigt. Nosen är – snabelformigt förlängd och räcker långt bortom munnen samt har skarpa uppvikta kanter.
Fjäril med snabel??? 🙂
Större snabelsvärmare (Deilephila elpenor) ovan är en färgstark fjäril i familjen svärmare (Sphingidae) som främst är aktiv i skymningen under för- och högsommaren då den suger nektar ur blommor. Finns även en liten – de har som en nos framtill för att kunna äta.
Men måste ta med – förut i tiden.
Just det, våra mammutar, de som levde ullhåriga uppe i Arktis under istiden. Och de hade imponerande snablar.och även ett antal andra utdöda grupper av elefanter.
Gammalt snabeldjur?
Det äldsta kända snabeldjuret är Moeritherium, som levde under senare delen av eocen, för cirka 40 miljoner år sedan i Nordafrika, fyndort är bl.a. El Fajum i Egypten. Moeritherium var stor som tapirer (cirka 1 meter) och liknande dem rätt mycket. Moeritherium anpassades till stor del i vatten. Totalt beräknar det ha funnits över 400 arter snabeldjur. Vid all information ser du bilder av djuret ifråga. Minns dem nu…
Källor:
saob.se
sv.wikipedia.org
raddadjuren.se
ne.se
learning4sharing.nu
Blogginlägget nedskrivet 26/7-20
Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).
Zenzationella Människor Et Facto 