Vikingar kallades de människor som levde i Skandinavien mellan ungefär 800-1100 efter Kristus – och tidsperioden då för vikingatiden. Man tror ordet ”viking” tros betyda ”från viken”, alltså någon som levde vid eller brukade uppehålla sig vid vikar och fjordar. Vikingatidens värld var också som vi vet – en helt annan än dagens. Riken, stater och folk som vi är vana att tänka på fanns inte. Vikingarna var heller inget folkslag. I östra Skandinavien fanns för tusen år sedan – i stället en lång rad olika mindre ”folk” och ”land”.
Vikingasvärd?
Ulfberht är en typ av svärd som användes i Skandinavien under vikingatiden, det tillverkades av degelstål med en relativt hög kolhalt och därmed både starkare och böjligare än andra europeiska svärd under vikingatiden och medeltiden. Totalt 171 sådana svärd har återfunnits.
Stålet?
Degelstål har inte kunnat framställas i Europa förrän den industriella revolutionen under 1700-talet, men i Indien har sådant stål, så kallat wootz, tillverkats sedan 300-talet f.Kr. och hade under 800-talet spridit sig till stora delar av Mellanöstern. Vikingar har troligen skaffat sig tillgång till materialet från Persien via handelsrutten över Volga och Kaspiska havet. Designen är dock snarlik vanliga vikingasvärd och tyder på att svärden är smidda i Europa, troligen i det kristna Frankerriket, vilka i sin tur hade erhållit kunskapen att tillverka och bearbeta degelstål från krigsfångar från Bysantinska riket.
Alla kända vikingatida svärd tillverkade av degelstål har haft inskriptionen +VLFBERH+T. Att inskriptionen är gjord med latinska bokstäver och inte nordiska runor samt att de innehåller det kristna korset tyder på att svärden inte är smidda i Skandinavien. För en skandinavisk smed som huvudsakligen var van att arbeta med smidesjärn var degelstål hårt och svårarbetat. Materialet är så starkt och rent att det verkar otänkbart att någon smed på den tiden skulle ha kunnat hantera det.
Även om inte kunskapen att tillverka degelstål fanns i Europa under den tiden, så visar ex. damaskus-svärdet att kunskapen fanns i Mellanöstern. Föremål från arkeologiska utgrävningar från vikingatiden visar också att dåtidens skandinaver handlade med öst. Man vet också att de kunde resa till sjöss – på floder och sjöar – hela vägen från Mälaren till norra Iran, den så kallande Volgarutten.
Eftersom Ulfberht-svärd var mycket dyra och hett eftertraktade började det snart tillverkas billigare kopior av samma kvalitet som ordinära vikingasvärd, dvs med låg kolhalt och med slagginslutningar som gjorde svärden sköra. Många av dessa svärd har också inskriptioner som skiljer sig något från äkta Ulfberht-svärd.
Frågan: vem eller vad var Ulfberht?
Att göra inläggning i ett svärd är en riskfylld process, då det finns risk att man skadar bladet. Endast en riktigt skicklig hantverkare skulle ha haft den kompetens som krävs för att göra inläggningen i Ulfberht-svärden. Namnet och – de två korsen måste ha haft stor betydelse, eftersom själva inläggningen krävt mycket extra arbete. Först trodde man att Ulfberht var namnet på svärdens tillverkare, men eftersom de smiddes under en 200-årsperiod, kan de omöjligt ha varit en tillverkade av en enda person.
Namnet?
Medan Ulfberht är ett frankiskt namn, korset var en symbol som normalt bara används av högt uppsatta medlemmar av den romersk-katolska kyrkan, som ex. biskopar och abbotar. Även om den katolska kyrkan var starka motståndare till de hedniska vikingarna, var de en storproducent och återförsäljare av vapen. Men om svärden skulle ha tillverkats av katoliker och smugglats norr till sina svurna fiender vikingarna, hur fick då kyrkan tag i stålet? Teorin att vikingarna tog med sig stålet från Mellanöstern verkar mer rimligt.
En forskare, Dr. Williams, anser att det finns många skäl till varför en skandinav kan ha använt korset och ett främmande ord. ”De kan ha ha haft en magisk betydelse, de kanske har kopierat symboler från det försvunna romarriket, det kan ha använts för att någon gillade namnet.”
Svärdets fakta?
Totalt 171 Ulfberht-svärd är kända från Europa, mest numeriskt i Nordeuropa. De flesta av dem, 44 svärd, är kända från Norge och näst mest, 31 svärd, från Finland. Vikt: 1,22 kg. Längd: 95 cm. Tillverkare: Ulfbert. En annan anser att den mest troliga ursprungsplatsen för Ulberht-svärd är i Rheinland-regionen (dvs. i Austrasia , kärnregionen i det frankiska riket, senare del av det frankiska stamhertigdömet).
Ingelrii, en liknande inskriptionstyp?
Finns cirka 20 kända medeltida svärd från 1000-1200-talet. Dessa är hittade långt senare än Ulfberhts-svärdet. År 1951 hade Ewart Oakeshott identifierat tretton sådana svärd med denna inskription och föreslagit att ett annat, vid Wisbech Museum, som hittades i flodbädden i Old Nene 1895, också är en Ingelrii, stöds av forskare som en möjlig fjortonde.
Andra variationer av inskriptionen har också hittats: INGRLRIIMEFECIT på ett svärd som hittades i Sigridsholm, i Sverige och INGELRIH FECIT på ett svärd som hittades i Flemma, Norge. Sigridsholms säteri. Lunda socken, Godsägare Aug. W. Ericsson. Postadress: Tingslunda. Troligen nära Stockholm.
Sverige då?
För tusen år sedan fanns inte landet Sverige och därmed heller inte svenskar i betydelser som liknar vad dessa begrepp senare kommit att stå för. Det är heller inte så enkelt som att ”Sweoland” eller ”svearna” är ursprunget till dagens svenskar, annat än i språklig bemärkelse.
Det moderna Sverige kommer ur en mångfald av olika forntida land och föränderliga folk samt av ständiga kontakter med olika delar av världen. Varken då eller nu existerade någon homogen grupp av svenskar eller skandinaver med samma kultur och bakgrund.
Vikingatiden var en annan värld. Mångskiftande identitet, kultur och livsstilar, radikalt annorlunda än den moderna världen och det är just det som är det intressanta. Vikingarna levde ett mycket våldsamt liv, och stora delar av deras tillvaro präglades av våld. Man gjorde gärna upp i dueller man mot man, som inte ansågs avslutade förrän den ene var död. Men då var också konflikten löst, åtminstone för stunden.
En släkting till den dräpte var i sin fulla rätt att bli upprörd och försöka ge igen. På det här viset kunde hela familjer utplåna varandra genom mord och strider som varade i generationer. Hämnd var en hederssak för vikingarna. Idag vet vi bättre…?
CORONA:
Tänk på alla – det konkreta enkla: Handhygien, stanna hemma om du känner dig sjuk, håll avstånd, hosta i armvecken och var fortfarande – rädd om alla dina medmänniskor.
Källor:
sv.wikipedia.org
magasinet.aga.se
en.wikipedia.org
historiska.se
ungafakta.se
lundatolft.se
Blogginlägget nedskrivet 27/8-20
Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).
Zenzationella Människor Et Facto 