Hur långt bakåt kan vi minnas, är vårt barnaminne sant…?

Vad säger man om minnet, hur långt kan vi minnas och – är det våra minnen? Studier av våra tidigaste minnen tyder på att de allra flesta minnen från tiden upp till de första åren på dagis raderas ur vårt minne, när vi blir tio år gamla.

Fyra år gamla barn kan således mycket väl komma ihåg vad som hände, när de var två år, medan en tioåring kan väldigt lite från sin babytid som de flesta vuxna kan.

Även om vi normalt endast kan minnas tillbaka till fyra-årsåldern, kan ännu tidigare upplevelser i vissa fall ha etsat sig fast. Till exempel kan personer som varit utsatta för – en allvarlig olycka från två års ålder ofta som vuxna komma ihåg detaljer från episoden. Mycket tyder på att man kan bevara tidiga minnen genom att ofta tänka på dem och tala om dem. Små barn brukar dock inte tänka bakåt, men om föräldrarna hjälper sina barn med att till exempel komma ihåg sina första steg genom att ofta prata om dem, kan minnena kanske undvika att falla i glömska.

Minns ej?
Före två års ålder kan vi omöjligt ha minnen. Hjärnan är inte tillräcklig väl utvecklad för det. I våra tidigaste minnen är det oftast den känslomässiga kärnan som starkast finns kvar, medan detaljerna ofta vittrat bort. Därför handlar minnena om när vi upplevt något starkt känsloladdat, som när vi blivit rädda eller väldigt glada för något.

Till slut är det mest av allt berättelsen vi kommer ihåg och som vi återberättar. I de flesta familjer finns det berättelser om upplevelser och händelser som är återkommande och som bildar en ”familjemytologi”. När vi är små har vi svårt att komma ihåg källan till ett minne, om det är vår egen upplevelse eller om vi hört det från någon annan. Därför är många av våra starkaste barndomsminnen till stor del lån från våra föräldrar.

Man vet att minnet passerar genom hippocampus, som ligger likt två portar innanför tinningarna. Men var det sedan tar vägen är det ingen som vet. Det är snarare som en spegel som spricker i ett stort antal skärvor, som därefter hamnar på olika ställen i hjärnan. När man sedan ska komma ihåg ett barndomsminne, så sätter hjärnan ihop de olika skärvorna till en bild.

Inte konstigt att den förändras en smula, varje gång den blir hopmonterad. Varje gång vi återkallar ett minne så bygger vi om det. Minnena ändras efter våra behov just nu. Dessutom tycks vi måla en allt vackrare bild av det förflutna.

Jag brukar tänka själv att man minns det riktigt jobbiga och det riktigt glada.

Källor:
illvet.se
dn.se
sydsvenskan.se
svd.se

❤
CORONA:
Tänk på alla: Handhygien, håll avstånd, hosta i armvecken och var försiktig, covid-19 som ökar och nya förordningar gäller.

Blogginlägget nedskrivet 18/11-20
Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).
Ev skrivfel kan ske, källor från ex. utland kan skapa det, men ändrar snarast 🙂