Tiden har gått, men vi inser att det fanns kvinnor som kämpade förr och är värda skriva om och minnas. Det gäller fransyskan Olympe de Gouges, pseudonym för Marie Gouze, även kallad Marie-Olympe de Gouges, ursprungligt namn Marie Gouze, gift Marie Aubry, föddes 7 maj 1748 i Montauban, död 3 november 1793. Fransk socialreformerare, revolutionär, var politisk aktivist, feminist, författare och dramatiker – som utmanade konventionella synpunkter på ett antal frågor, särskilt kvinnornas roll som medborgare.
Tidiga åren?
Olympe föddes i södra Frankrike, som dotter till Anne Olympe Mouisset Gouze, tvätterska, som var gift med slaktaren Pierre Gouze; Maries biologiska far kan ha varit Jean-Jacques Lefranc (eller Le Franc), markis de Pompignan. Han förnekade faderskapet. Hennes första språk var occitanska.
De Gouges var en företrädare för kvinnors, slavars och utomäktenskapliga barns rättigheter, och argumenterade för en sorts välfärdsstat och fördelningspolitik med hjälp av skatter. Språket? Occitanska (occitan eller lenga d’òc) är ett språk inom den galloromanska språkgruppen. Språkets närmaste släkting är katalanskan. Området där occitanska talats traditionellt kallas Occitanien och omfattar delar av södra Frankrike och mindre områden i norra Spanien.
Äktenskap:
Hon var gift som 16-åring redan, mot sin vilja i ett arrangerat äktenskap med servitören Louis Aubry. Hon hade en son med honom, Pierre. Mannen Louis dog ett år efter att de gifte sig, hon sa att hon aldrig hade älskat honom.
Trots att hon saknade formell utbildning närde Olympe de Gouges en dröm om att bli dramatiker. Fast besluten att lyckas flyttade hon till Paris med sonen 1770 och började umgås med intellektuella, konstnärer, skådespelare och började själv skriva essäer och skådespel. Hon engagerade sig mot slaveriet och skrev bl.a. dramat ”Zamore et Mirza, ou l’heureux naufrage”. När hennes man dog bytte Marie namn till Olympe de Gouges, och lovade att aldrig gifta sig igen.
Jämställdheten för kvinnorna?
Olympe de Gouges stödde Franska revolutionen 1789, men blev besviken eftersom den inte ledde till ökad jämställdhet för kvinnorna. Efter hand blev hon alltmer kritisk mot revolutionen, bl.a. på grund av avrättningarna av Ludvig XVI och Marie Antoinette.
Hon var från 1791 medlem av Cercle Social, en sammanslutning med målet att kvinnor skulle ha samma politiska och juridiska rättigheter som män. Gruppen sammanträdde ofta hos den välkända feministen Sophie de Condorcet. Det var under ett sådant sammanträde som Olympe de Gouges yttrade den senare berömda repliken: ”En kvinna har rätt att bestiga schavotten. Hon måste få samma rätt att bestiga talarstolen.”
Som en protest mot att kvinnorna inte inkluderades i tolkningen av den i revolutionsandan skapade Deklarationen om människans och medborgarens rättigheter författade hon Deklarationen om kvinnans och medborgarinnans rättigheter (1791), följt av Contrat Social , där hon propagerade för jämställdhet inom äktenskapet.
Vad hände i Paris?
I Paris inledde hon en relation med den förmögne Jacques Biétrix de Rozières och presenterades för huvudstadens kända intellektuella. Hon blev bekant med bland andra Frederic-Cesar de La Harpe, Louis-Sébastien Mercier, Nicolas Chamfort, Jacques Pierre Brissot och Nicolas de Condorcet och besökte ofta Madame de Montessons salong.
Från 1784 arbetade hon som pjäsförfattare med pjäser uppförda på nationalteatern Comédie Française. En av hennes första pjäser var den kontroversiella Zamore et Mirza, ou l’heureux naufrage (Zamore och Mirza eller Det lyckosamma skeppsbrottet), som skrevs i början av 1780-talet.
Den tog starkt ställning mot slaveriet och beskrev slavarna som upproriska och frihetslängtande. Det blev en tumultartad premiär, flera hotbrev och en kritikerstorm i pressen, därav lades pjäsen ned redan efter tre föreställningar. De Gouges publicerade också ämnen där hon debatterade för skilsmässa och sex utanför äktenskapet. Hennes förslag om progressiv skatt antogs av Nationalförsamlingen.
Häktning och avrättning?
Hon arresterades 1793, satt fängslad i tre månader och avrättades den 2 november samma år. Hennes huvudlösa kvarlevor kastades i en massgrav. Två veckor senare användes hon som ett varnade exempel för kvinnor i ett tal av revolutionären Chaumette: ”Kommer ni ihåg den skamlösa Olympe de Gouges som försummade sina plikter i hemmet och som ville bli politiker och begick brott? Vill ni imitera henne? Nej, ni vill säkert känna att ni endast är intressanta och värda uppskattning när ni är som naturen har ämnat er.” Barbariskt.
Opolitisk?
Olympe de Gouges tillhörde inte något parti: ”Je ne suis d’aucun parti, j’ignore s’il en existe quelqu’un véritablement” (”Jag tillhör inte något parti, tror inte något sådant parti skulle stå att finna”; ur skriften ”Remarques patriotiques”). Hon var en av de få – och den enda kvinnan – som offentligt opponerade sig mot terrorväldets avrättningar.
CORONA:
Tänk på alla – det konkreta enkla: Handhygien, håll avstånd, hosta i armvecken och var fortfarande – försiktig.
Källor:
sv.wikipedia.org
www2.ub.gu.se
britannica.com
liberalakvinnor.se
sv.findagrave.com
Blogginlägget nedskrivet 20/9-20
Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).
Zenzationella Människor Et Facto 