Slaget vid Little Bighorn ägde rum 25-26 juni 1876 i närheten av floden Little Bighorn i Montana och är det mest kända slaget under stora siouxkriget i USA. En bakgrund visar att det handlar om guld som de vita fann ex i Black Hills, ett indianskt heligt område. I början tog armén hand om de vita som anklagades, men alla gick fria. Så?
Under slutet av 1875 ökade anstormningen från de vita guldletarna och armén övergav sina försök att hindra dem. Detta brott mot fredsfördraget försvarade man med att indianerna redan brutit mot fördraget genom att överfalla och döda guldletare och nybyggare.
Armén beslutade sig för att rikta in sig på de ”laglösa” indianskaror som under hövdingarna Sitting Bull och Crazy Horse levde ett nomadliv på slätterna. De anklagades för alla våldsdåd och för att ha uppeldat de fredliga stammarna som höll kontakt med indianagenterna. 
Därför proklamerade man att de indianer som inte infann sig hos agenterna före den 31 januari 1876 skulle klassas som fientliga och laglösa.
Mot dessa skickades straffexpeditioner för att komma till rätta med problemet. Under tiden anslöt sig allt fler av de ”laglydiga” indianerna till de ”laglösa” på slätterna, fast beslutna att hellre dö i ärofull strid än att långsamt svälta ihjäl på de bristfälliga ransonerna som tillhandahölls av indianagenterna.
Framåt i tiden för – Custer:
Custer lämnade Rosebud River den 22 juni med grupper i det omskrivna sjunde kavalleriet. När general Custer kom närmare Sitting Bulls läger uppskattade han att det fanns 1000 indianska krigare, men faktum var det 4000 stycken. Custer delade sitt regemente i tre grupper. Kapten Frederick Benteen tilldelades söder om det indianska lägret med 125 soldater. Major Marcus Reno skulle gå över Little Big Horn med 115 soldater. Custer hade 264 soldater och han gick öster om Little Big Horn (siffror varierar något).
Striden?
Custer attackerade tidigt. Den långa, blodiga striden resulterade i att Custers hela kavalleri utplånades inklusive Custer’s bror som var med honom. Armén förlorade 507 män den dagen. Överraskande träffades inte Custers kropp som de andra. De indianska cheferna, Sitting Bull, Crazy Horse och Gall beslutade att låta kvinnorna göra vad de ville honom.
Han slutade med hål i öronen så att han efter livet kunde höra de indiska kvinnorna och vad de berättade för honom. En version, ”Custers döda kropp återfanns uppe på krönet med en kula i bröstet och en i tinningen.”
Hans kvarlevor hade till skillnad från många av de övriga soldaternas varken skalperats, skadats eller ”lemlästats.” Det har jag läst och kanske var det så, det finns andra synsätt, men ja. Jag har läst massor om detta. Vad gjorde man för fel förutom underskattning? Efteråt finns bara en del som facit, en del är teorier, väldigt få var närvarande och kunde notera händelseförloppet. Mycket var naturligt – subjektivt.
Skeende?
Eftersom Reno hölls uppe på en kulle hela dagen, skyller många honom för förlusterna och för att han inte hjälpte Custer och Benteen och deras kavallerier. Först när Terrys och Gibbons styrkor anlände till det blodiga slagfältet den 27 juni – två dagar senare – fick man veta vad som hade hänt Custer och hans fem kompanier. Jag tror Benteen var underbemannad och kom så sent att det var svårt agera, mer än försvara sig? Man har läst att en del ”retade sig på Custer och han behövde en läxa”, mina ord här. Eller var allt missförstånd?
Efter striden sade generalerna William T. Sherman och Phil Sheridan att ”general Custer var oförsiktig i att attackera ett så stort antal indianer” med hänvisning till Sitting Bulls styrka. De återstående indianerna sattes i fängelse som krigsfångar.
Med Custer?
Fyra andra medlemmar av familjen Custer dog i slaget vid Little Bighorn, Custers smeknamn var bl.a. ”Autie.” Krigarna av Lakota Sioux och Cheyenne utplånade de nämnda denna dag 1876, med var Custers 18-åriga brorson, Henry Reed, svågern James Calhoun och två yngre bröder, Boston och Thomas (en inbördeskrigsveteran och mottagare av Medal of Honor två gånger).
Mannen Custer var en enstöring, i grunden sägs han gjorde sitt jobb och var ej emot indianer. Men?
Den flamboyanta Custer ägnade stor uppmärksamhet åt sitt utseende. Han bar en svart sammetsuniform med sporrar av guldspetsar, sporrar på sina stövlar, en röd halsduk runt halsen och en stor bred sombrero. Custer var särskilt stolt över sitt långa hår, som han parfymerade med kanelolja.
Diskussionen om vem – dödade mannen ”med det långa håret”?
Veckor efter slaget sa en Cheyenne-krigare vid namn – Yellow Hair – att han tog den – första skalpen av Custer.
Chief White Bull berättar:
”Han berättar om slaget. Jag tittade över hästen och såg att soldaterna hade stannat vid kanten av floden. (Detta överensstämmer med trupperna – nämns av Peter Thompson, som sa att Custer kort stoppade sina män med hästarna, medan han drog iväg upp med floden ensam cirka 300 meter för att leta efter en bättre plats att korsa den). Jag hade aldrig sett vita soldater förut, så jag minns att jag tänkte hur rosa och håriga de såg ut. En vit man hade lite hår i ansiktet och var klädd i en stor hatt och en skinnjacka. Han red på en snygg stor häst, en röd, vacker, med ett brunt ansikte och fyra vita strumpor.”
Peter var?
Peter Thompson (1 september 1853 – december 1928) var en skotsk-amerikansk soldat som tilldelades en hedersmedalj för sina handlingar vid slaget vid Little Bighorn). (Trots att det fanns flera officerare i skinnjackor den dagen, var Custer den enda på en sådan häst med fyra vita strumpor. Den enda detalj som inte stämmer med Peter Thompsons berättelse är att Thompson sa att Custer hade tagit av sig jackan).
”På ena sidan av honom var en soldat som bar en flagga och rider på en grå häst, och på den andra sidan en liten man på en mörk häst, en liten man som inte såg ut som en vit man för mig, så jag gav mannen i skinnjackan min uppmärksamhet. (Enligt indianen Pretty Shield var den lilla, mörka mannen Mitch Bouyer, indianscout-chef.) Han tittade rakt på oss.
Mannen tycktes vara ledaren för dessa soldater, för han ropade något och de kom och sköt på oss över sina hästar. Bobtail Horse, på bilden ovan, avfyrade först, och jag såg en soldat på en grå häst (inte flaggbäraren) falla ur sadeln i vattnet. De andra soldaterna sköt mot oss nu. Mannen som tycktes vara soldaternas chef sköt snabbt sitt tunga gevär. Jag riktade mitt mot honom och sköt. Jag såg honom falla ut ur sadeln och träffade vattnet. (Den sjunde kavallerie-scouten Curley beskrev samma händelse likadant, och Pretty Shield bekräftade att Custer sköts ur sadeln i början av striden). Så Custer sköts i stort sett direkt.
Eller, mer om slaget – vad vet man mer och slutet… i del 2.
CORONA:
Tänk på alla – det konkreta enkla: Handhygien, stanna hemma om du känner dig sjuk, håll avstånd, hosta i armvecken och tänk på dina medmänniskor.
Källor:
history.com
instagram.com
kawvalley.k12.ks.us
americanheritage.com
astonisher.com
davidhumphreysmiller.org
sv.findagrave.com
warhistoryonline.com
militärhistoria.se
Blogginlägget nedskrivet 3/6-20
Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).
Zenzationella Människor Et Facto 