En gren av släkten lever i Sverige sedan mitten av 1700-talet, då John Montgomery (1695–1764) flyttade från Glasgow, Skottland till Sverige, där han bland annat köpte ett antal bruk. Han naturaliserades som svensk adelsman 1736. Robert var sonen till John Montgomery (42 år) och Anna Campbell (20 år – levde 1695-1764). Roberts far invandrade till Sverige på 1720-talet.
Robert Montgomery, föddes i Stockholm den 26 juli 1737 – död 14 maj 1798 på Lindholmens gård i Uppland, han blev 60 år. Han var då – överste och konspiratör – en av Anjalamännen. Vem var han?
Anjala?
Anjalaförbundet, bildat 12 augusti 1788, var en sammansvärjning av svenska adliga officerare riktad mot Sveriges kung Gustav III. Detta skedde mitt under det pågående kriget mot Ryssland (Gustav III:s ryska krig 1788–1790).
Roberts bakgrund:
Han växte upp i Finland men kom som sjuttonåring (1754) till Stockholm för att lära sig ‘ståndsmässigt uppträdande’ i hovkretsarna. Han lärde sig dock mycket mer än så, verkar det som, för han ansågs vara en riktig kvinnotjusare. Han hamnade till exempel i säng med frun hos den värdfamilj där han bodde. Men Robert!
Nitton år gammal (1756) sändes han till den franska arméns svenska livgarde Royal Suédois, där han fick sin militära utbildning. Han deltog i fransk tjänst i det sjuåriga kriget. Efter att 1754 ha fått kornettfullmakt gick Montgomery i fransk tjänst, deltog i slaget vid Bergen samt flera andra bataljer under Sjuårskriget (1756–1763) och avancerade till kapten vid regementet Royal Deux-Ponts. Montgomery befordrades 1762 till löjtnant vid Livdragonerna, blev 1764 kapten, sex år därefter major.
I Frankrike?
Även där förförde han kvinnor på löpande band. Han gifte sig dock till slut, fast även om han var gift sägs det att han hade många älskarinnor. När han kom hem till Sverige igen stod han högt i gunst hos Gustav III – på bild – eftersom han bidrog till hovlivets nöjen. Han utnämndes till överste för Nylands och Tavastehus läns dragoner.
Äktenskap?
Montgomerys första maka var Anna Sibylla von Stahlbourg. Hon dog 1778 och som väntat i barnsäng. Innan fick de 11 barn. Hon var 23 år vid äktenskapet och – han sägs ha rövat bort henne från hennes första man. Barn som kuriosa:
John Robert Montgomery 1764-1766
Anna Margareta Montgomery 1766-1827
Louisa Charlotta Montgomery 1767-1767
Sofia Elisabet Montgomery 1769-1769
Henrika Eleonora Montgomery 1771-1855
Augusta Charlotta Montgomery 1772-1847
Eva Lovisa Montgomery 1772-1799
Robert Montgomery 1774-1776
Edvard Vilhelm Montgomery 1775-1775
Henrik Filip Montgomery 1778-1785
– Dotter Montgomery †1763
Mer kvinnor?
Därefter gifte han sig 1781 med Catharina Charlotta Rudbeck på Edsbergs Slott, Sollentuna – hon dog 1782, när barnet var endast 2 månader, det var dottern Malla Silfverstolpe. 1783 lämnade Montgomery tillsammans med sin ettåriga dotter Finland och flyttade tillbaka till Sverige. Han lämnade då bort dottern till sina svärföräldrar som fick uppfostra henne.
Vem var Malla?
Magdalena ”Malla” Sofia Silfverstolpe, född Montgomery 8 februari 1782 i Snappertuna i Nyland i södra Finland, död 17 januari 1861 i Uppsala, var en svensk författare och den mest kända salongsvärdinnan i Sverige. Hon debuterade i societetslivet vid femton års ålder och gifte sig 1807 med översten i generalstaben David Gudmund Silfverstolpe (1769–1819). Hon flyttade till Uppsala 1812 och kom så småningom att inta en betydande plats stadens sällskapsliv. Hennes äktenskap var inte lyckligt, i synnerhet inte efter att hennes makes mjältsjuka hade förvärrats. Malla på bild.
Tredje äktenskapet för Robert!
1784 gifte sig Robert (47 år nu) igen, med friherrinnan och änkan Ulla Margrete Leijonhielm (26 år) (född Cederhielm 1739-1795, nämns även Margareta Ulrika Cederhielm med syster – Märta Ulrika Cederhielm) 1758-1833 – och Robert och Ulla fick sonen Josias – Josias Montgomery-Cederhielm (1785–1825). Enligt uppgift fick de även Catharina Ulrika Montgomery 1787-1866, Robert Montgomery 1788- och Ulrika Montgomery 1790.
Från gunstling till motståndare?
Robert Montgomery var en kungagunstling men år 1788 kom han emellertid i onåd hos kungen när han blev en av huvudmännen i Anjalaförbundet under kungens pågående ryska krig. Gustav III väntade länge med att ta itu med Anjalamännen, vilket invaggade dem i säkerhet.
Montgomery hade, trots varningar, ingen tanke på, att hans egen säkerhet var i fara, där han satt på sitt kära Raseborg och inväntade våren. Den 7 januari 1789 kl 9 infann sig kapten Reuterskiöld med mannar och förklarade generat, att han var där för att arrestera Robert. Resan gick via Åbo till Grisslehamn, dit även Ulla- Margrethe lyckats ta sig, så att de fick ses.
Under den påföljande färden in mot Stockholm hade mycket folk samlats. Inkvarteringen skedde sedan ganska bekvämt med tillgång till egen betjänt, men Robert förvägrades länge att träffa sin hustru.
Nådansökan?
Efter övertalningar inkom Robert med en nådeansökan, vilken den 12 oktober 1790 resulterade i att dödsdomen som arkebusering, omvandlades till livstidsförvisning till S:t Barthélemy. Han hade hoppats på att straffet skulle ha omvandlats till ett fängelsestraff inom landet, vilket skett för flera av Anjalamännen. Att förvisas på livstid kändes nästan jämförbart med en dödsdom.
Trots uppmaningar vägrade ha dock att rymma utan inväntade förtvivlad sin avresa. Han fick nu också tillfälle att träffa sin hustru och alla sina barn, som flyttade in till honom (under en period). Han miste istället sin tjänst och sina ordenstecken och kom fram till den svenska kolonin Saint-Barthélemy i Karibien 20 april 1791 (svenskt lydrike 1785-1878).
De tycks också ha återhämtat sig ganska snabbt i det behagliga klimatet. Lite ovanligt var det säkert för Robert att i värmen inte kunna använda peruk. Han skriver: ”Igår var jag för första gången ute med mitt skalliga huvud”.
Montgomery skaffade sig en – mulattkvinna som älskarinna som han även fick en dotter med. Den oäkta dottern gav han namnet Ulla efter hustrun som väntade på honom hemma i Sverige. Efter att Gustav III blivit skjuten (mars 1792) kunde Montgomery återvända hem till Sverige igen, där hustru och barn väntade.
Återkomsten?
Han kom tillbaka på vintern 1793. Fängelseåren hade inte gått honom spårlöst förbi. Han hade åldrats och kände fortfarande både sorg och grämelse. Värst för honom var, att han ej återfick sin Svärdsorden, vilket han tyckte fortfarande stämplade honom som en – visserligen benådad – brottsling.
Hans hopp var hertig Carl och han sökte gång på gång förgäves audiens hos honom. Robert blev bitter och lovade sig själv att aldrig lämna Lindholmen. Så blev det också. Han tillbringade sin tid mest skrivandes inlagor i gårdsflygeln på Lindholmen och begravdes också invid gården.
Avled…?
Den 13 maj 1798 kl 3 på morgonen avled dragonöversten Robert Montgomery 61 år gammal på Lindholmen. Dödsorsak: Gikt, stroke, förr vanligen slaganfall
Ett märkligt öde…
CORONA:
Tänk på alla – det konkreta enkla: Handhygien, stanna hemma om du känner dig sjuk, håll avstånd, hosta i armvecken och var rädd om alla dina medmänniskor. Fortfarande!
Källor:
historiesajten.se
sv.wikipedia.org
montgomery1960.se
gw.geneanet.org
wikizero.com
Blogginlägget nedskrivet 20/6-20
Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).
Zenzationella Människor Et Facto 