Jag har tidigare skrivit om just detta tragiska som skett många människor – däribland flera konstnärer och – författare. Idag börjar jag med välkända och finstämda Karin Boye.
Karin Boye
Karin Maria Boye, under en tid Björk som gift, född 26 oktober 1900 på Vasaplatsen 11 i Göteborg, död natten till den 24 april 1941 i Alingsås (folkbokförd i Oscars församling, Stockholm, var en svensk författare, poet och översättare. Hon var mest känd för sin poesi, men skrev även ett flertal romaner, noveller och artiklar.
”Hon smyger in till doktor Bratts rum på doktorsgården i Alingsås, öppnar hans flaska med sömntabletter och tar en handfull i en pappersstrut. Sex gånger tidigare hade Karin Boye försökt ta sitt liv. Hela hennes levnad var en strid mellan dödslängtan och livsvilja. Nu hade den mörke medvandraren än en gång svept sin svarta mantel om henne. Hon är på väg ut. I handen håller hon flaskan med vichyvatten som tabletterna ska sköljas ner med. Men i farstun tappar hon flaskan. Anita uppfattar situationen och frågar vad som står på. Den svarta manteln lämnade henne.
Livsviljan tar åter kommandot. Karin Boye ger ett löfte att aldrig göra om det. Detta var sommaren 1940. Mindre än ett år senare skulle hon bryta löftet. Varför befann sig Karin Boye i Alingsås? Hon bodde tillsammans med sin livskamrat sedan 1934, tyskan Margot Hanel, på Skeppargatan i Stockholm. Den 1 juni 1940 åkte Karin till Alingsås för att hjälpa sin goda vän Anita Nathorst som var dödsmärkt av cancer.
Mötet blev omskakande. Karin insåg att väninnan varit den enda betydelsefulla i hennes liv. Känslor av djupaste kärlek blommade upp inom henne. Din röst: jag har hört den i tjugo år, och allt vad du har sagt har legat sjunket i mig och glömt, men laddat med makt. Anita Nathorst var assistent åt en av landets mest kända och omstridda nervläkare, psykoanalytikern Iwan Bratt.
Doktorsgården med sina kastanjeträd var ett trähus i två våningar i centrala Alingsås. Iwan Bratt var charmerande och egensinnig, spelade luta i en eka i ån utanför huset.” Hur avslutade Karin sitt liv?
”Så kom onsdagen den 23 april 1941. Karin Boye och Anita Nathorst hade bestämt att de skulle besöka en gemensam vän och därefter gå på bio. När hon fick beskedet att Anita inte orkade blev hon arg och gick tillbaka till sitt rum. Men strax var hon nere i köket hos trotjänarinnan Märta Forsberg och la något på en bänk. Karin Boye stod sedan vid dörren och tvinnade en näsduk mellan fingrarna. Hon frågade Forsberg vad klockan var.
”Tjugo över ett” blev svaret. Så försvann hon ut på gatan.En stund senare upptäckte Märta Forsberg att Boye lämnat sina nycklar på bänken. Det gjorde henne ängslig. Anita Nathorst gick in på Karins rum och såg att sömntabletterna var borta. Hon larmade polisen och föreslog att de skulle söka vid platser där hon och Karin brukade promenera, bland annat ett utsiktsberg vid Nolby. Men polisen letade i Simmenäs utanför staden där någon påstod sig ha sett henne gå av en buss.
Doktor Bratt menade att Karins sömnmedel, Adofenyl, var svagt och inte tillräckligt för att släcka hennes liv. Söndagen den 27 april var en solig och varm vårdag, tussilagon hade kommit. Vid halv tretiden på eftermiddagen gick lantbrukaren Carl Gottfridsson en promenad i skogen vid Nolby. Han kom till utsiktsplatsen varifrån man kunde se sjön Mjörn i väster där isen fortfarande låg vid stränderna.
Vid ett par stora stenar i den mjuka ljungen hittade han en kvinna ”gråklädd, i nedhukad ställning, med mössan över ansiktet och armarna i kors över bröstet, till synes sovande.” Hon hade en vichyvatten-flaska bredvid sig.Doktor Iwan Bratt som undersökte den döda konstaterade att hon frusit till döds. Möjligen hade han eget intresse av en sådan dödsorsak, det var ju han som skrivit ut sömnmedlet. Natten mellan 23 och 24 april var kall med minusgrader.
Det borde varit stjärnklart. Vid några tidigare självmordsförsök hade Karin Boye lämnat någon slags signal om vad som var på väg att ske. Var de kvarlämnade nycklarna en sådan signal?” //
Enligt handlingar i Göteborgs landsarkiv – hittades hennes livlösa kropp vid en stor sten på en kulle i utkanten av Alingsås. Hon vistades i Alingsås för att hjälpa väninnan Anita Nathorst (1894-1941), som var döende i cancer, och Boye var att döma av egna brev och senare uttalanden från vänner som mött henne i ett ibland pressat, allt mer labilt sinnestillstånd under sina sista månader.
Stenen i området Nolby där Karin hittades har gjorts till en minnessten och finns med på Alingsås turistkarta. Hon är begravd på Östra kyrkogården i Göteborg. Hennes käresta Margot Hanel (som inte var med henne i Alingsås) tog en månad efter Boyes död även hon sitt liv, med öppna gaskranar i köket. I famnen hade hon Karins diktsamling För trädets skull. Vännen – Anita Nathorst avled i cancer i augusti samma år. Tre som gick bort…
Pierre Drieu la Rochelle.
Nu hamnar vi utomlands – vem var Pierre?
Pierre, född 3 januari 1893 i Paris, död 15 mars 1945 i Paris, var en fransk författare. Han föddes, bodde och dog i Paris. Han sårades allvarligt tre gånger under första världskriget, där han deltog både vid Verdun och Dardanellerna. Hans erfarenhet som soldat under första världskriget hade ett djupt inflytande på honom och märkte honom för resten av sitt liv. Han debuterade 1917 som krigslyriker. Blev högerinspirerad och fascist, nazistvänlig, men – ändrade sig och sökte mer mot stalinismen.
Hur slutade han sitt liv?
Pierre tog sitt liv 1945 då man förberedde en rättegång mot honom. Efter befrielsen av Paris 1944 var Drieu tvungen att gömma sig. Trots skyddet av sin vän André Malraux och efter ett misslyckat första försök i juli 1944, före slutet av kriget, begick Drieu självmord genom överdosering av droger och inandning av gas.
Pierre var gift med Colette Jéramee, 1917-1921.
Hjalmar Gullberg
Hjalmar Robert Gullberg, född 30 maj 1898 i Malmö, död 19 juli 1961 i Holmeja i Skåne, var en svensk författare (huvudsakligen poet) och översättare. Han växte upp som fosterbarn hos diverse-arbetaren Bengt Gullberg och hans hustru Elsa på Södra Förstadsgatan. Unge Hjalmars dominerande intresse var musiken. Han spelade fiol samt tonsatte lyrik av svenska och tyska diktare. 1917 blev han student vid Malmö latinskola och inledde sina studier vid Lunds universitet.
Han var chef för Radioteatern 1936–1950, blev ledamot av Svenska Akademien 1940 (stol nr 7) och filosofie hedersdoktor vid Lunds universitet 1944.
Gullberg led mot slutet av sitt liv av nervsjukdomen myasthenia gravis, som gjorde att han en period var tvungen att ligga i respirator. Han tog sitt liv genom att dränka sig i sjön Yddingen vid stranden till Bökebergs slott. Han var vid tillfället gäst hos sin trolovade, grevinnan Greta Thott på Bökeberg.
Lars Görling
Lars Roland Görling, född 23 augusti 1931 i Stockholm, död 31 juli 1966 i Stockholm, var en svensk författare, regissör och manusförfattare. Gift mellan 7 mars 1958 – 17 juni 1964, i Huddinge med Ingrid – Viola Mattsson, född 1937 i Stockholm (Brännk), dotter till smidesarbetaren Ture Edvin M och Nanny Davida Johansson.
Görling var en udda figur i svenskt kulturliv under några år i början av 1960-talet. En gänglig 30-åring med svarta glasögon och smak för snabba bilar. Han hade kreativt påbrå, fadern var (eller rättare sagt blev) en framstående jazzmusiker. Lars lämnade hemmet tidigt och om sin uppväxttid talade han ogärna.
Görling fick stor uppmärksamhet efter Vilgot Sjömans filmatisering av hans roman 491. På grund av filmens starka sexuella scener väckte den en häftig censurdebatt.
Livets slut?
Görling tog sitt liv ensam i sin sommarstuga 1966, i Järna den 31 juli.
Källor:
en.m.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
britannica.com
encyclopedia.com
svenskfilmdatabas.se
sok.riksarkivet.se
svenskdam.se
litteraturbanken.se
malmo.se
gp.se
sv.findagrave.com
Blogginlägget nedskrivet 30/3-20
Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).
Zenzationella Människor Et Facto 