Nordamerikas indianer, Native Americans, USA:s ursprungsbefolkning – som fascinerat människor länge, ett nomadfolk som levde på det jorden gav. Man var tidigt miljövänliga. Idag kan man räkna indianerna i Nordamerika, alltså i USA och Kanada, till omkring 2,5 miljoner människor, de flesta av dessa lever utanför reservaten.
Landet är hem till 565 federalt erkända indianstammar och 334 amerikanska indianreservat. De största åtta stammarna varierar i storlek från 819 105 till 105 304, med Cherokee, Navajo, Choctaw, mexikanska indianer, Chippewa, Sioux, Apache och Blackfeet toppande listan. Jag tänker berätta om flera stora personligheter i flera inlägg.
Group of Native American Chiefs och andra storheter.
Namn nummer ett:
Chief Joseph (aka Heinmot Tooyalakekt). Född: 3 mars 1840 Wallowa Valley, Oregon. Död: 21 september 1904 Colville Indian Reservation, Washington. Nationalitet: Nez Perce. Chief Joseph egentligen Hinmahtooyahlatkekt (”åskan går över bergen”). Nez Percé-stammen var en av de starkaste i Nordvästra Stilla havet och under första hälften av 1800-talet en av de mest vänliga mot vita. Många Nez Percé, inklusive Josephs far, konverterades till kristendomen och Chief Joseph utbildades i en missionskola.
När han dog 1904 ansåg de flesta amerikaner som kände sitt folks berättelse som ett militärt geni och en ”indiansk Napoleon.” Denna bedömning av indianledaren baserades på resan nedan på 1 500 mil under vilken han och hans folk lämnade sina reservat i hopp om att fly till Kanada, där Nez Percé hade för avsikt att gå med i Sitting Bull och hans Hunkpapa Sioux-band. Men icke.
Man sände Chief Joseph och hans stam först till ett dåligt reservat i Indian Territory (senare Oklahoma); där många blev sjuka och dog. Han som hade lovat sin far att aldrig lämna deras land. Först 1885 fick han och resterna av hans stam åka till ett reservat i Washington – även om de fortfarande var i exil från deras dal. Samtidigt hade Joseph gjort två resor till Washington, DC, där de talade inför för president Theodore Roosevelt, han bad om att hans folk skulle återvända till deras förfäder.
”Hör mig, mina ledare! mitt hjärta är sjukt och ledset. Från var solen nu står kommer jag inte att slåss längre.”
Namn nummer två:
Sitting Bull, Tatanka-Iyotanka. Född: Jumping Badger 1831 i Grand River, Dakota Territory. Död: 15 december 1890 i Grand River, South Dakota, Standing Rock Indian Reservation. Nationalitet: Lakota (Sioux). En chief och helig man av Hunkpapa Lakota.
Sittande Tjuren var en hjälte, en soldat och en av de bästa ledarna genom tiderna, som levde sitt liv och kämpade för sina folks rättigheter och dog som han försvarade dem. Tidigare hade hans far lystrat till namnet, men efter sonens bragd gav denne namnet till sonen och tog själv ett namn som på engelska översätts som Jumping Bull.
Han är kanske den mest omskrivna, under stridigheterna med amerikanska armén 1876 blev han den samlande kraften bland siouxerna och cheyennerna (han försökte även få med siksikauwafolken i Kanada i kampen) i den händelsekedja som ledde fram till slaget vid Little Big Horn. Vid själva slaget deltog han själv inte i aktivt på grund av att han var alltför fysiskt svag efter en soldansceremoni. ”Idag är en god dag att dö!”
Vid samma tid ovan blev Sitting Bull och Crazy Horse legender vid slaget, under vilka uppskattningsvis 2 000 Sioux- och Cheyenne-krigare inspirerade av en av Sitting Bulls visioner och dirigerades och förstörde sedan det 7:e amerikanska kavalleriet under ledning av George Custer. Denna katastrof ledde till att den amerikanska regeringen fördubblade sina ansträngningar för att ”lugna” siouxerna.
Stting Bull ledde så småningom sin stam till Kanada, där de bodde tills han 1881 utlovades amnesti av den amerikanska regeringen. 1885 turnerade Sitting Bull med Buffalo Bill Codys vilda västern-show. När den religiösa och mystiska andedansen spred sig hos siouxerna försökte myndigheterna förmå hövdingen att stoppa rörelsen. Sitting Bull sade att han inte längre kunde förvägra siouxerna deras hopp, varpå han blev gripen. Det utbröt då tumult och Sitting Bull och hans son blev skjutna. Sitting Bull och Crazy Horse var två av de sista Sioux-ledarna som gav sig, och båda led hemska dödsfall på reservaten.
Great Native American Warriors
https://www.youtube.com/watch?v=-OXXqxcEfzI
Namn nummer tre:
Geronimo (aka Goyathlay) Ledare, ej hövding. Chief: Geronimo (Bedonkohe Apache Leader). Född: 16 juni 1829 nära Turkey Creek (Gila River), Mexiko. Död: 17 februari 1909, Fort Sill, Oklahoma. Nationalitet: Apache. Han var en schaman och ledare för en chiricahua-apachisk grupp.
Namnet ”Geronimo” framkallar ett antal olika känslor. De som trodde på 1800-talets amerikanska framtidsvisioner betraktade Geronimo och alla infödda amerikaner som hinder för Guds vilja för nationen. Till och med idag förknippar många amerikaner namnet Geronimo med ett krigsskrik, slutet som ofta – hans fru och familj dödades av mexikanska soldater och framkallade hämnd och motstånd mot dem. Kuriosa: USA använde också ”Geronimo” som ett kodnamn för Usama bin Ladin.
Fjärde namnet:
Chief Seattle var hövding över stammarna Duwamish och Suquamish. Hans namn var också – Sealth (Lushootseed: sia ) (cirka 1786 – 7 juni 1866). Det var efter honom som staden Seattle uppkallades. Han var en begåvad talare och mer diplomat än krigsledare.
Han var en stor man och är känd för sitt tal 1854 till folk. Talet är en kraftfull vädjan om att respektera urbefolkningens rättigheter, och ska enligt ögonvittnen ha tagit ungefär en halv timma.
Femte namnet:
Cochise var chief för Apache-indianerna som täckte territorium som expanderade över New Mexico och Arizona. Han upprätthöll fred med amerikanerna i flera år tills medlemmar av hans familj dödades. Cochise, född cirka 1812, död 9 juni 1874, var en ledare bland Chiricahuaapacherna.
Cochise, Shi-ka-Hon eller A-da-TLI-chi – ”har samma kvalitet eller styrka av en ek”, hade en nyckelroll under Apachekrigen, han ledde ett uppror mot den amerikanska regeringen som började 1861 och fortsatte fram till ett fredsfördrag 1872. Var då med om: Apachekrigen, Battle of Cookes Canyon, Battle of the Florida Mountains, First Battle of Dragoon Springs och Battle of Apache Pass.
Han beskrevs som en stor man (för tiden), med en muskulös kropp, klassiska drag och långt svart hår, som han bar i traditionell Apache-stil. Han var cirka 1,80 meter lång och vägde cirka 79 kg. Efter olika olyckor drevs Cochise och hans män gradvis in i Arizonas Dragoon Mountains, men använde bergen för att försvara sitt och som en bas för att fortsätta attackerna mot vita bosättningar.
Cochise dog av naturliga orsaker (troligen magcancer) 1874. Han begravdes i klipporna ovanför ett av hans favoritläger i Arizona’s Dragoon Mountains, nu kallad Cochise Stronghold. Endast hans folk och Tom Jeffords visste den exakta platsen för hans viloplats, och de tog hemligheten till sina gravar. Hans hustru var Dos-teh-seh, ”Något vid brasan vars mat är kokt”, född 1838. Dotter till Mangas Coloradas. Deras barn var Taza (1842–1876) och Naiche (1856–1919). Cochise County, Arizona är uppkallad efter honom.
I del två kan ni läsa om Crazy Horse, en riktig kämpe.
CORONA:
Tänk på alla – det konkreta enkla: Handhygien, stanna hemma om du känner dig sjuk, håll avstånd, hosta i armvecken och var fortfarande – rädd om alla dina medmänniskor. Smittan finns!
Källor:
lib.umich.edu
ducksters.com
listverse.com
oasysparquetematico.com
biography.com
historynet.com
youtube.com
amazon.com
mimersbrunn.se
greenlane.com
sv.wikipedia.org
britannica.com
varldenshistoria.com
peoplepill.com
amertribes.proboards.com
Blogginlägget nedskrivet 15/7-20
Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).
Zenzationella Människor Et Facto 