En väldigt populär retriever-ras. Deras glädje och arbetsvillighet gör dem poppis inte bara som jakthund utan även i många hundsporter. En av mina favoritraser, men allergi gör att jag endast mött den ute och – vilken goding 🙂 Tollare är vårt vardagliga namn på Nova scotia duck tolling retriever som rasen egentligen heter. Det här är en hundras från Kanada.
Historik?
Det finns olika teorier om ursprunget. En är att hundrasen ursprungligen kommer från ”havshunden” som användes av MicMac-indianerna på halvön Nova Scotia. De var beroende av hundarnas hjälp för att hämta in nedlagt byte, främst fågel. Hundarna utvecklade efterhand en teknik att locka fåglarna till stranden och den var effektivast i sitt arbete om den såg ut som en räv, därav den röda färgen.
Mer?
Ursprunget till den kanadensiska retrievern är illa dokumenterat, men anses av andra – vara en typ kallad Red Decoy Dog och med inkorsningar av spaniel, setter, vallhundar och lokala apportörer som den nu utdöda St. John’s Dog eller andra retrievrar, fick man så småningom fram Little River Duck Dog eller Yarmouth Toller, grunden till dagens nova scotia duck tolling retriever.
Nova scotia duck tolling retrievern utvecklades i början på 1800-talet för att ”tolla” (eller locka) och apportera sjöfågel. Tollaren passade bra till att användas vid tjuvjakt, den lätta smidiga hunden arbetade tyst, tog inte kontakt med främlingar och kunde själv apportera och bära hem bytet. Man har korsat in olika raser, bland annat chesapeake bay retriever, newfoundlandshund och förmodligen även irländsk röd setter – därav färgen.
Godkänd när?
Först 1945 godkändes hundrasen av den kanadensiska kennelklubben. Rasklubben bildades så sent som 1974 vilket gör Tollaren till den yngsta retrieverrasen. Den första tollaren i Sverige registrerades 1984 och har sedan ökat lavinartat i popularitet.
Svenska Tollarklubben är världens största tollarklubb med 1358 medlemmar den 31 december 2015 och över 3000 registrerade tollare. Länk: https://tollarklubben.se/
Kännetecken och egenskaper?
Tollaren är lite mindre än de andra retriever-raserna. De har en mankhöjd runt 48 cm och väger sällan mer än 20 kg. Färgen är den karakteristiska röda och de har ofta vita tecken på huvudet, bröstet, tassar och svanstipp. Det finns de hundar som inte har några vita tecken.
Det är en utpräglad arbetshund som kräver både mental och fysisk stimulans för att må bra. Rasen är bedrägligt söt, men har ett tufft inre och är inte den enklaste förstagångshunden. Envis, intelligent, arbetsglad, lättlärd, rolig, krävande, glad, viljestark, slug, pigg, intensiv, lurig och reserverad – ja, detta är bara några av de beskrivningar som man hör om den.
Nova Scotia Duck Tolling Retriever – A story about Orry.
https://www.youtube.com/watch?v=iAiX2nXXY6c
Arbetsglädjen och den höga aktivitetsnivån gör att den är populär inte bara som apportör och jakthund utan inom många hundsporter och aktiviteter. Tollaren är som apporterande fågelhund en unik teknik att locka fåglar genom att hoppa och leka längs stranden så att de väcker fåglarnas nyfikenhet. Detta beteende lurar fåglarna att komma inom skotthåll. Hunden sänds därefter ut för att apportera de skjutna fåglarna. De här hundarna har generellt en väldigt stor vilja att apportera och kommer tillbaka med det skjutna viltet till sin förare utan att skada det.
Hälsan?
Allmänt sett är rasen frisk. Det finns ett par autoimmuna sjukdomar som drabbar rasen och kallas ”tollarsjuka”. Det är meningit (hjärnhinneinflammation) och en reumatisk SLE-liknande sjukdom. Dessa sjukdomar är vanligare hos tollare än hos andra hundraser. Läs vidare på nätet om du vill veta mer.
Rasen kräver normalt sett inte mycket mer pälsvård än regelbunden genomborstning/kamning av pälsen. De flesta tollare idag är ändå – som sällskapshundar.
Källor:
modernaforsakringar.se
skk.se
sv.wikipedia.org
tollarklubben.se
youtube.com
Zenzationella Människor Et Facto 