Zenzationella Människor Et Facto

Fakta om ALLT. Länka till vänner. NYA inlägg, klockan 08! 2925 inlägg. Carpe diem.

Uppfattat om Titanic, berättelser bl.a. från Rose Amelie Icard. Del 2-3.

amelia-icard-titanic-1951

Vi fortsätter historien med brev skrivet av denna Rose.
Ett brev skrivet av en fransk kvinna som överlevde Titanic har kommit fram i ljuset sedan en man köpt brevet på auktion och låtit översätta det.

”43 år efter tragedin drömmer jag fortfarande mardrömmar om den natten”, skriver den överlevande Rose Amelie Icard (bild ovan) i brevet, enligt The Telegraph. Brevet är skrivet på franska med blått bläck den åttonde augusti 1955 – mer än 43 år efter att Titanic sjönk i Nordatlanten på sin jungfruresa 1912.

Bakom pennan finns en fransk kvinna vid namn Rose Amelie ovan, som arbetade som piga åt den förmögna amerikanska passageraren Martha Stone. Hon gick ombord som passagerare i första klass i Southampton tillsammans med sin arbetsgivare, men skulle komma att lämna fartyget i en livbåt under skräckscener.

Brevet blev känt för världen efter att en man begärt hjälp med att översätta ett antal brev skrivna av Rose Amelie Icard, efter att han köpt dem på en auktion för omkring två år sedan. Åter till brevet:

”Låter som det strömmar in vatten. Vid 23:00 gick jag och Mrs Stone till sängs och 45 minuter senare kastades vi ur sängen.” En förbipasserande officer ska då ha sagt att allt var lugnt, och bett dem att återvända till sina hytter, men hon trodde inte på hans ord.

”Jag svarade: Lyssna på det höga ljudet, det låter som vatten strömmar in i fartyget”, skriver kvinnan. Sedan gick allt snabbt. Allt var inte lugnt, som vi alla vid det här laget vet. ”Jag hjälpte mrs Stone att klä sig, hon tog sin livboj och bad mig att komma snabbt. Jag darrade, fortfarande iklädd min morgonrock. Jag tog en kappa, min livboj, och följde henne upp på däck.”

Rose Amelie beskriver hur hon lyckades få med sig sin päls, och hur den bidrog till att skydda henne från den bittra arktiska kylan. Hjärtskärande scener ombord när kvinnor sattes ombord på livbåtar och tvingades lämna sina män ombord där många av dem dog med fartyget.

livbatt

”En kvinna slog armarna om halsen på sin man, och sa till honom: ” Vi har varit gifta i 50 år, vi har aldrig lämnat varandra, jag vill dö med dig”. De känslosamma scenerna som utspelade sig på fartyget var också präglade av kärlek och hjälpsamhet passagerarna emellan.

”En främling tog av sig sin flytväst för att ge den till en gammal kvinna som inte kunde hitta en plats i någon båt och sa till henne: Be för mig”, skriver hon i brevet. ”Rodde med så mycket energi att mina händer blödde”. Vid ett tillfälle sjöng besättningen en psalm för att lyfta passagerarnas kämparglöd innan livbåtarna sänktes ned i vattnet. De som hade turen att vara i en av livbåtarna uppmanades sedan att ro snabbt för att inte sugas ner av det sjunkande Titanic.

Rose Amelie Icard var en av de 745 som överlevde Titanic av de totalt 2229 personerna. Hon blev sittande i en livbåt räddad dagen efter Titanic sjönk, och beskriver i brevet det märkliga fridfulla lugnet under soluppgången på morgonen efter katastrofen.

”Vattnet var lugnt och naket, och ingenting vittnade om det fruktansvärda som hänt. Det första solljuset erbjöd ett skådespel av sällsynt skönhet”. Rose dog i juli 1964 och var i Frankrike den som överlevde längst efter katastrofen.

Källor:
svenska.yle.fi
expressen.se
gp.se
skd.se
hemmets.se
spogardh.se

Författare: zenzajannen

Intresserad av allt. Nyfiken sökare :)

Kommentarer är stängda.