13 oktober 1943 greps indisk-amerikanska agenten Noor Inayat Khan av tyskarna i Paris där hon arbetat gömd som radiooperatör sedan februari 1943. Hon förhördes under en månad men vägrade att ge nazisterna någon information. Hur gick det?
Faktabiten först:
Noor Inayat Khan, född 1 januari 1914 i Moskva, död 13 september 1944 i koncentrationslägret Dachau, var en indisk-amerikansk SOE-agent som postumt tilldelades Georgskorset, Storbritanniens högsta civila utmärkelse. Hon använde också namnet Nora Baker och var författare – som utgav böcker. Hon var Storbritanniens första muslimska krigshjältinna!
Föräldrar: mor Ameena Begum, far Inayat Khan. Från 1910 verkade han i Europa och USA och besökte Sverige 1925. Hans anhängare organiserade rörelsen 1923 – med centrum i Genève i Schweiz.
Noor Inayat Khan var den äldsta av fyra barn. Hennes syskon var Vilayat (1916-2004), Hidayat (1917-2016) och Khair-un-Nisa (1919-2011). 1914, strax före utbrottet av första världskriget, lämnade familjen Ryssland för London och flyttade till Bloomsbury. 1920 flyttade de till Frankrike, bosatte sig i Suresnes nära Paris.
Som ung tjej beskrevs hon som tyst, blyg, känslig och drömlik. Hon studerade barnpsykologi vid Sorbonne och musik vid Paris Conservatory under Nadia Boulanger, som komponerade för harpa och piano. Hon började med karriärskrivande poesi och barnberättelser, och blev även publicerad i barntidningar och hördes i fransk radio. 1939 publicerades hennes bok, Twenty Jataka Tales, inspirerad av Jataka-berättelserna om buddhistiska traditioner i London.
Efter det andra världskrigets utbrott, när Frankrike övertogs av tyska trupper, flydde familjen till Bordeaux och därifrån med båt till England, stannade i Falmouth, Cornwall, den 22 juni 1940.
Inayat Khan rekryterades till Special Operations Executive och dess Section F (Frankrike) och påbörjade sin träning i februari 1943. Hon talade franska flytande och var erfaren radiooperatör. Hon skickades till Frankrike med en ny identitet: Jeanne-Marie Renier, en professionell barnsjuksköterska. Men precis innan hon reste, började hon få andra tankar om uppdraget som agent? Uppvuxen med en pappa som var pacifist och en strikt sufi-muslim, vilket innebar att hon skulle vägra våld och inte skulle ljuga.
I juni 1943 hoppade hon så med fallskärm på uppdrag – och landade över norra Frankrike och möttes av SOE-agenten Henri Déricourt. Hon åkte till Paris och tillsammans med två andra kvinnor, Diana Rowden och Cecily Lefort, där anslöt hon sig till nätverket Physician. Inom kort grep tyska Sicherheitsdienst (SD) samtliga radiooperatörer i nätverket, utom Inayat Khan, som då blev den mest eftersökta brittiska agenten i Paris. Trots SD:s intensiva spaningsinsatser kunde hon fortsätta att förse London med radiomeddelanden.
Inayat Khan förrådes av en fransk man och blev angiven till tyskarna och greps av Gestapo omkring den 13 oktober 1943 och förhördes i SD:s högkvarter på Avenue Foch. Hon förhördes under en månad men gav inte tyskarna någon information. SD påträffade dock hennes anteckningsböcker. Hon vägrade att avslöja sina hemliga koder, men SD kunde trots detta sända falska meddelanden till London. SD = Säkerhetstjänsten. Hon hade oväntat behållit kopior av alla sina hemliga signaler och tyskarna kunde använda sin radio för att lura London för att skicka nya agenter – rakt i händerna på den väntande Gestapo.
Åter, vem angav henne då?
Man anger – antingen av Henri Déricourt eller Renée Garry. Déricourt (kodnamn Gilbert) var en SOE-officer och före detta fransk flygvapenpilot som hade misstänkts för att arbeta som dubbelagent för Sicherheitsdienst. Garry var syster till Emile Henri Garry, huvudagent för ”Cinema” och ”Phono”-kretsarna och Inayat Khans planerare i Cinema-nätverket (senare byttes namnet till Phono). Emile Henri Garry arresterades senare och avrättades i Buchenwald i september 1944
Hennes meddelande man fann?
Man förmodade att dessa meddelanden var äkta, vilket bland annat ledde till att flera brittiska agenter greps och avrättades. I slutet av november 1943 rymde Inayat Khan från SD:s högkvarter tillsammans med två andra agenter, men de greps inom några timmar. Hon fördes till Pforzheim i Tyskland och placerades fjättrad i isoleringscell.
Nästan tio månader senare, 13 september 1944, transporterades hon till koncentrationslägret Dachau, det första SS-lägret för ”politiska fångar” under Hitlers regim. Den 13 september dödades Inayat Khan, endast 30 år, och tre andra SOE-agenter – Yolande Beekman, Eliane Plewman och Madeleine Damerment – med nackskott. Hon fick knäböja på stengolvet när hon sköts och man tror att hennes sista ord var – ”Liberté”. Frihet.
Man känner till hennes sista dagar eftersom hon lyckades skrapa meddelanden på botten av skålar hon delade med andra fångar (se ovan).
Litteratur:
Spy Princess: The Life Of Noor Inayat Khan (Spionprinsessan)
av Shrabani Basu. Författaren som skrev en av de mest inspirerande berättelser om andra världskrigets genom Noor Inayats livshistoria.
En modig kvinna som offrade sig för att trotsa tyskarna. ❤
Källor:
en.wikipedia.org
bbc.co.uk
sv.wikipedia.org
telegraph.co.uk
indiatoday.in
Zenzationella Människor Et Facto 