Ur Gökboet, enormt bra.
Lobotimering var en riktigt otäck metod som infördes i psykvården. Hur någon kommit på idén, jag kan tro att man från början naivt trott att det skulle dämpa ångest och psykisk sjukdom. Jag minns den utmärkta filmen Gökboet och – tyvärr är en del av handlingen lika aktuell idag, i vissa stycken. Alla delarna kommer i följd, idag, imorgon och övermorgon.
Längre ned kan du läsa om de som varit utsatta för ingreppet, hur de kände och – en del tror de blev zombies, men läs och lär. Åter till Walter, en lite uddig person, runda glasögon, speciell kostym, det väl trimmade pipskägget. Det fick honom att se lite ut som en beatnik…
Walter Jackson Freeman II föddes 14 november 1895 och avled – 31 maj 1972. Han var en amerikansk läkare som specialiserade sig på lobotomi. Han var en medlem av American Psychiatric Association. Han växte upp som en privilegierad son i Philadelphia, Pennsylvania. Det medicinska intresset fanns i släkten, hans farfar var väl känd som kirurg i inbördeskriget. Hans far var också en mycket framgångsrik läkare, Walter Jackson Freeman och – mor Corinne Keen.
Själv studerade han vid Yale College, gick sedan vidare för att studera neurologi och även studier i psykiatri, bl.a. i Europa. Han var en läkare som trodde att han hittat en väg ut ur den bedrövelse som de sinnessjuka levde i. Med en enkel hjärnoperation ville han lindra patienternas lidande. Freemans metod spred sig snabbt, och även i Sverige lobotomerades tusentals patienter innan operationerna stoppades.
Man märkte ex. hos schimpanser att de blev ”dämpade” när deras frontalloberna skadades i hjärnan. Den portugisiska neurologen Egas Moniz experimenterade på människor och genom detta fick Walter och hans kollega James Watts blodad tand att öva på hjärnor från sjukhuset bårhus.
Hur ingreppet gick till är otäckt. Patienten sövdes snabbt med en rejäl elchock. Efter några kraftiga konvulsioner blev patienten tillfälligt medvetslös och Walter gjorde så att han lyfte patientens ögonlock och stack in ett instrument, som påminde om en ishacka, (leucotome) genom en tårkanal.
Han tog ställning bakom patientens huvud, sköt ”hackan” ca 5 cm till frontalloben av patientens hjärna, och flyttade den vassa spetsen fram och tillbaka. Sedan upprepade han processen med det andra ögat uttaget. Hela ingreppet gick på några minuter, max tio – och patienten återhämtade sig snabbt, med ett par ordentliga blåtiror runt ögonen som enda synlig följd – om operationen gick bra. Så när många soldater med krigstrauman och depressioner kom hem från Europas slagfält behövde man hitta metoder.
Vem var då första patienten av duon?
1936 var de redo för sin första patient, en fru Hammatt, 63 år, som led av kraftig depression och sömnlöshet. Tekniken att nå frontalloberna genom ögonhålorna var fortfarande långt borta i tiden. Istället borrade de sex hål i toppen av hennes skalle. Enligt Walter kunde hon ex efter ingreppet ”gå på teater och verkligen njuta av livet”. Oavsett levde hon i ytterligare fem år. Metoden skulle populariseras och efter utveckling av sin ishacka-metod började Walter Freeman resa över hela landet. Han besökte mentalsjukhus i sin personliga van, som han kallade ”lobotomobilen”, bilden ovan. Han turnerade runt landet och berättade – spred användningen genom att utbilda och träna personal att utföra operationen. Så sjukt?
Den mest kända av Freeman-Watts misslyckande var John F Kennedys syster, Rosemary Kennedy, bilden ovan, som behövde heltidsvård i 64 år. Hon betraktades som antingen efterbliven eller psykiskt instabil, med humörsvängningar och våldsamma utbrott. Rykten handlade om att hon var obstinat, bråkig och höll igång med pojkar så hennes far ville få henne lugnare. Under alla år befann hon sig på olika hem, fick besök av släkt och dog av naturliga orsaker den 7 januari 2005, 86 år gammal. Del 2 innehåller mer fakta som bl.a. vem Freeman var…
Källor:
mcmanweb.com
en.wikipedia.org
alltomvetenskap.se
collegeofphysicians.org
genealogypuzzlebox.com
encyclopedia.gwu.edu
guardian.co.uk
Zenzationella Människor Et Facto 