Valtider och många är exempelvis de kvinnor som var först och kämpade sig fram, trots majoriteten av män. Så vem var den första kvinnan i riksdagen? Svaret som ges är – Kerstin Hesselgren, rätt. Men går man igenom noga så? Läs 🙂
Bakgrund:
Efter årtionden av kamp fick de svenska kvinnorna åren 1919-1921 äntligen rätt att rösta och väljas till politiska uppdrag. Men förhoppningarna om ett snabbt politiskt genombrott grusades. Kvinnorna utnyttjade inte sin rösträtt i den utsträckning som många hade hoppats på och i de första demokratiska riksdagsvalen. Så – 1921 tog endast fem kvinnor plats i riksdagen. De fem var liberalerna Kerstin Hesselgren och Elisabeth Tamm, socialdemokraterna Agda Östlund och Nelly Thüring och högerns Bertha Wellin.
Vår Kerstin?
Kerstin Hesselgren, född 4 januari 1872 i Hofors, Gästrikland, död 19 augusti 1962 i Stockholm, var en svensk yrkesinspektör och politiker (liberal). Kerstin kom från en läkarfamilj i Hofors kommun i Gävleborgs län. Hon var utbildad sjuksköterska och skolkökslärarinna. Var 1890 på flickpension i Schweiz.
Tillbaka i Sverige gick hon en sjuksköterskekurs i Uppsala och en utbildning i kirurgi som gjorde att hon 1895 utexaminerades som Sveriges första kvinnliga fältskär, ett yrke som redan då var på utdöende. Stort!
Hennes far var läkare. Och trots att hon räknades som en fin familjeflicka fick hon på nära håll uppleva klassmotsättningarna och fattigdomen både på bruket och i skogsbyarna. Hon följde ofta med när pappa Gustaf reste runt med häst och vagn för att besöka sina patienter och det fick henne tidigt att fundera över livets orättvisor.
Kerstins mamma var liberal, ja nästan radikal, åtminstone för att vara en doktorinna på 1800-talet, och hon uppmuntrade sin dotter att utbilda sig och bli en självständig yrkeskvinna. Kerstin ville helst bli läkare, men hon ansågs för klen för detta påfrestande arbete. På skilda utbildningsvägar letade hon sig dock fram till att bli vad hon själv kallade ”hälsoapostel”. Sin verkliga livsuppgift fann hon först som yrkesinspektris, men dessförinnan hann hon bli pionjär på andra arbetsområden.
Som bostadsinspektris blev hennes uppgift att försöka rensa upp i dåtidens bostadselände i Stockholm. Hon ville utdöma hela hus, hela kvarter som människoovärdiga och lyckades väl delvis, men fick i stort sett nöja sig med att lära folk hålla fukt, mögel och löss ifrån sig. Hon strödde dessutom sina råd över spädbarn och diskbänk, över skulorna i farstun och dasset på gården. Ofta blev hon surt mottagen av dem hon ville hjälpa, men oftare ledde hennes råd till förbättrade förhållanden.
Förutom att vara politiskt aktiv arbetade hon som yrkesinspektris. Hon jobbade då med att förbättra villkoren för kvinnor på arbetsmarknaden.
Så detta – vem var första kvinnan i riksdagen?
Fakta – Kerstin från Hofors var inte den första – utan den andra – kvinnan som valdes in i Sveriges riksdag. Hon utsågs ju till ledamot av första kammaren vid ett möte på eftermiddagen den 12 september 1921. Dagen innan, söndagen den 11 september, var det val till andra kammaren i större delen av landet. Bland annat i Sörmland där godsägaren Elisabeth Tamm från Fogelstad tog ett mandat för de frisinnade. Alltså en dag före Kerstin Hesselgren.
Fredagen den 16 september fortsatte andrakammarvalet och då röstades ytterligare tre kvinnor in av väljarna i Stockholm och Göteborg. Så när riksdagens båda kamrar samlades strax efter nyår 1922, fanns där fem kvinnor som alla kunde göra anspråk på titeln ”Sveriges första riksdagskvinna”. Men den som valdes in allra först var faktiskt Elisabeth Tamm. Japp!
Tamm blev riksdagsledamot 1922-1924 för Södermanlands läns valkrets. Kerstin – under en tid ordförande i Svenska Kvinnors Vänsterförbund – satt ensam i första kammaren. Hon invaldes i kammaren samtidigt som socialdemokraterna Nelly Thüring och Agda Östlund samt högerpartisten Bertha Wellin.
Kerstins jobb?
Arbetet i riksdagen: Hennes främsta område var socialpolitik. Hon drev frågor om gifta kvinnors rätt att arbeta, sexualundervisning i skolorna, moderskapsersättning och sänkta straff för abort. Hon arbetade även internationellt och deltog i internationella arbetsorganisationens konferenser och som svensk delegat vid NF.
Hesselgren satt ex. i första kammaren 1922–1926 för Göteborgs stads valkrets och 1927–1934 för Örebro läns valkrets, och i andra kammaren 1937–1944 för Stockholms stads valkrets. 1922–1923 representerade hon Liberala samlingspartiet, 1924–1934 och början av 1937 var hon frisinnad vilde och 1938–1944 var hon ledamot för folkpartiet. 1939–1944 var hon vice ordförande i andra lagutskottet i riksdagen, vilket gjorde henne till den första kvinnan i ett utskottspresidium i Sveriges riksdag. Mycket årtal. Men viktigt.
Hesselgren arbetade även internationellt. Hon medverkade som expert och delegat vid Internationella arbetsorganisationens konferenser samt som svensk delegat vid NF 1933–1935, 1937 och 1938.
1921. Frisinnade landsföreningen var riksorganisationen till riksdagspartiet liberala samlingspartiet. 1923 splittrades de i två nya partier och Kerstin Hesselgren och ett halvdussin andra, bland annat Elisabeth Tamm, valde inte sida utan bildade en egen riksdagsgrupp. De kallade sig ”frisinnade vildar” (nämnt ovan).
Kerstin var rikskänd redan innan hon blev politiker, tänk uppmärksamheten. Frågor hon förde fram om utbildning för kvinnor, kvinnors rätt till statliga tjänster – och med lika lön som män. Hon ville också tillåta sexualupplysning och preventivmedel och arbetade för att sänka straffen för fosterfördrivning, alltså aborter. Emilia Broomé i Stockholms stadsfullmäktige var hennes politiska mentor och många socialpolitiska frågor Hesselgren drev återfinns redan hos Broomé.
Livets slutskede?
Fröken Kerstin Hesselgren avled 19 augusti 1962, 90 år gammal, på Sophiahemmet i Stockholm. Begravd på Ovansjö kyrkogård i Kungsgården, Gästrikland.
Kuriosa om tidiga kvinnor politiskt i Finland:
Vid riksdagsvalen år 1907 valdes 19 kvinnor till riksdagsledamöter. Av dem var nio från arbetarpartiets listor och tio från centern och högerpartierna. Dessa kvinnor arbetade i sina egna partier för att förbättra kvinnornas ställning och främja sociallagstiftningen men de deltog även i annat lagstiftningsarbete.
Härigenom skapade de en tradition som fortsätter än idag: kvinnorna i Finland är inte intresserade av ett särskilt kvinnoparti. Dessa kvinnor var aktiva inom flera livsområden och flera av dem var sådana offentliga personer som partierna gärna valde till sina kandidatlistor.
Källor:
sv.wikipedia.org
metro.se
arbetarbladet.se
helsinki.fi
svenskhistoria.se
sok.riksarkivet.se
hoforshembygdsforening.se
Zenzationella Människor Et Facto 